För 1 vecka sedan flyttade vi till ny lägenhet. Elsa, snart 8 månader, tog INTE det hela med ro
Orolig och ledsen tittade hon sig förvirrat omkring på detta nya ställe de första dagarna, och jag fick knappt lämna henne 1 sekund - då kom tårarna 
Packa upp lådor var det inte tal om - då blev hon jätteorolig. Även sömnen var orolig och för första gången på väääldigt länge (kommer inte ens ihåg sist) så vaknade hon flera gånger under natten och var jätteledsen.Jobbigt var det ju, naturligtvis, att se henne så ledsen och orolig.
MEN: Vi vet ju vad vi ska göra, vi har ju verktygen, vi besitter ju en attityd av självklarhet!
Så vi bara körde på och försökte/lyckades förmedla att "Nu bor vi här, och det är helt ok!". Under natten med många uppvak solfjädrade jag henne lugn och sömntung flera gånger för jag kände att hon behövde lite mer än ramsa i detta nya.Nu, efter 1 vecka, är hon en liten solstråle
och sover som hon ska (vi har balkong - halleluja - [-o< och hon sover så gott i vagnen där! ). Igår lyckades hon också för första gången krypa mer än ett par steg (mooot chipsskålen, som snabbt fick bytas ut mot ett kex ), och hon var sååå nöjd! Tack Anna Wahlgren och MammutMaria, för att ni väglett mig så att jag känner mig trygg och vet vad jag ska göra i sådana här situationer, och därmed kan förmedla denna trygghet till min dotter!
TACK 
!