Önskar få stöd, svar och hjälp genom kuren...

[Kantarella]

Hej

Vill bara säga tt jag tycker att du var stark inatt som kunde framhärda med attityden.

Att hon vaknade fler gånger än vanligt inatt är inget konstigt. Saker och ting har vänts uppochner. Inatt bröt du ett mönster, dottern undrade vad fasen du sysslade med och ställde många frågor om denna nyordning. Men du har förmedlat att på natten ligger man ner och sover. Nu ska hon komma på att det faktiskt är riktigt skönt också.

Ikväll lägger du som igår. Jag tycker att du kan solfjädra henne lugn och ramsa dig ut då (om hon inte är lugn och tyst redan från början förstås). Går hon igång igen så ge en påminnelse först. Avvakta sedan och låt henne reagera. Ramsan har ännu inte tagit, bara introducerats, men inatt ska den ta över och när den kommunikationen väl kommer till stånd är resten bara en transportsträcka. Ramsa henne när hon vaknar, lyssna av och anpassa tonläge därefter. Försök tolka vad hon frågar. Alla "läten" är inte ledsen gråt. Du kommer att kunna höra både ilska och självömkan.
Använd solfjädern enbart vid kris. Och kris kan uppstå men solfjädra kortare och kortare för varje gång.

Det blir inte lika tufft inatt. Med den självklara attityden, lite tålamod och målet i sikte är de trassliga kvällarna snart ett minne blott.

Lycka till ikväll/natt

/Åsa

[Love-2B-Mom]

Tack Elle!!
Blir helt lyrisk av att få allt stöd!!

Sitter precis och läser i min tummade "Sova hela natten" för att stärka mig inför kvällens läggning. Det skall gå bra - det har jag bestämt!!

Jag har bunkrat upp med bra film som jag helst inte kommer vilja slita mig ifrån och jag skall ha is i magen och försöka vänta till lillan är ledsen på riktigt. Frågan är bara när det är? Som jag har förstått det skall man helst vänta tills gråten börjar mattas av och är mer snyftande, för det är då som barnet är mottagligt för vår vägledning. Stämmer det? Min lilla tös kan gråta oerhört länge när hon är arg eller ledsen. Hon har även en kraftfull intensitet i sin gråt

Hr länge skall jag sitta i lugn och ro framför tv.n?
När skall jag gå in och tilldela KRISverktygen?
När skall jag bedöma att det är läge för påminnelseramsa?
Tror att bekräftelseramsan är den enda jag känner mig riktigt säker på... 8-[

Är sååå tacksam för allt stöd!! Det här skall vi fixa!!

[Love-2B-Mom]

Tack kantarella!!
Missade ditt svar medan jag skrev själv...

Läser och tar in!! Peppar mig med attityd, tålamod och ser målet farmför mig!

[Elle]

Det du skriver om är det som är det klurigaste, dvs att tillåta sig själv att ta steget tillbaka och LYSSNA på sitt barn. Att lära sig förstå de olika skriken, "svordomarna", när de verkligen är LEDSNA=behöver hjälp. Läs igenom Kantarellas svar, du har fått många bra råd där. Oftast är man för snabb med ramsan etc och stör då bara barnet, de måste få chans att reagera klart och komma till ro själva. Se till dig själv hur du gör när du ska somna. Du skulle nog bli URFÖRBANNAD om någon petade på dig och pratade med dig när du försökte komma till ro Så jag kan inte ge dig några tidsangivelser utan LITA på dig SJÄLV, du känner ditt barn!

Blev du klokare? Du fixar det här!

Kram Elle

[Love-2B-Mom]

Jag känner mig stark och full av ATTITYD

Jag känner dock fortfarande tveksamhet kring mina tidigare frågor...
Förstår fullkomligt att ingen kan säga att "gå in efter si och så många minuter" men när anser ni att gråten verkligen kommer av ledsenhet?

Min dotter har som sagt ett jädra temperament minst sagt och kommer nog kunna gapa på rejält väldigt länge. Skall jag då bara låta henne vara ifred? Eller skall jag försöka bryta igenom med ramsa? Och om den inte tar, skall jag vänta ut de högljudda protesterna tills hon snyftar av utmattning eller skall jag tilldela krisverktyg iform av solfjäder?

Känner mig lite bekymrad över mina frågor inför kvällens läggning. Vill verkligen kunna känna mig trygg i hur jag skall gå tillväga för att bibehålla rätta attityden. Förstår verkligen hur livsnödvändig den är för min dotter!!

[Elle]

Vad BRA att du fortsätter fråga när det är oklart!

Om dottern är arg, förbannad, sur, bökar och gnölar, ja då låter du henne vara och ger en bekräftelsramsa när hon lugnar sig. Går hon igång igen så avvakta och bekräfta när hon lugnat sig. Att ramsa mitt i hennes "protester" gör ingen nytta utan snarare tvärtom.

Om hon blir ledsen och låter förtvivlad så behöver hon din hjälp att komma till ro. Då går du fram till dörren och ger en hög, betryggande ramsa som förmedlar att mamma har koll och att hon kan somna själv och sova sååå gott. Kom ihåg bekräftelsramsan.

Om du känner att hennes proteter bara stegras och stegras och hon inte "går ner" av sig själv. Då skulle jag gå in, lägga tillrätta ordentligt, solfjädra tills hon lugnar sig, tryck till över ryggen och ut med en betryggande ramsa.

Känns det klarare?

/Elle

[Love-2B-Mom]

Elle, du är en klippa!!

Nu fick jag precis den bekräftelse som jag behövde om att mina tankar är "rätt på rätt spår"...

Jag skall verkligen LYSSNA ikväll och försöka att avgöra om Lillan bara protesterar och är arg, är ledsen och behöver stöd av ramsa eller om hon skriker upp sig till en kris som måste solfjädras bort. Solklart!

Ser faktiskt fram emot kvällen med spänning!

Tacksamma hälsningar - fram till kvällens uppdateringar... O:)

[annawahlgren]

Och här några rader från mig, som jag hann spara precis innan datorn dog av strömavbrott i förmiddags

Härlig läsning Tack för dina varma ord och återigen - pris och beröm {|=

Nu vill jag att du åter och återigen läser allt som skrivits till dig här. Och att du till kvällen klistrar Lathunden på näsan. Det kan möjligen förhindra syn- och pratmöjligheter för dig, men vad ska du med dem till Här är det handling som gäller

Och Attityden av Självklarhet. Kan också stavas Saklighet.

Det du skriver om är det som är det klurigaste, dvs att tillåta sig själv att ta steget tillbaka och LYSSNA på sitt barn. Att lära sig förstå de olika skriken - -

Begå nu inte det första "brottet" - att se tillbaka, på temat mitt barn är si och så, brukar det och det, gör alltid --- etc, etc. Nu har du ett NYTT mål för ögonen och ska varken se bakåt eller åt sidorna. (Skrev jag inte det ordentligt )

Utan det är att lyssna av som gäller. Precis det som Elle skriver. Det du förhoppningsvis (och dit förväntar jag mig verkligen att du ska nå ) ska få uppleva i natt är verklig kommunikation, en dialog med ditt barn som du förmodligen aldrig upplevt förut, i varje fall inte på det sättet. Du kommer att på allvar börja kunna tolka henne och förstå vad hon "säger" (frågar). Du kommer att kunna särskilja hennes skrik.

Ilskna skrik med svavelosande svordomar kommer du inte att försöka åtgärda, eftersom du hör att hon reagerar, inte frågar - och vi vill inte förbjuda folk att reagera. Ledset skrikande kommer du att kunna tolka som rop på hjälp, och då - om och när hon får den hjälpen hon ber om - är hon också mottaglig för den. Och reser sig t ex inte upp igen.

Så ta fasta på Elles ord och Kantarellas. Sova hela natten-kuren är en process. Det finns inga regler för hur man ska bära sig åt alltid och varje gång (i så fall skulle du bara skapa ett nytt mönster). Man måste helt enkelt (och jag vet, det ÄR inte så enkelt - men det händer NU, andra natten ) lyssna och lyssna av. Och anpassa sitt agerande efter det man förstår och begriper.

Det är ett ganska makalöst äventyr \:D/

Sluta nu känna dig elak och dålig, läs på igen och läs igen och igen... Annars blir jag besviken, och det är inte för egen del, må du tro. Det är å ditt lilla barns vägnar.

[Love-2B-Mom]

Anna - Gulledig!!
Loggade in för att ögna igenom alla goda råd innan det gäller på riktigt och finner då ett nytt stärkande inlägg från DIG! Tack!!

Känner mig som en supermorsa med ett superuppdrag, att lära mitt barn att kunna somna själv! Attityden är med liksom viljan och okuvligheten! 8)

Lägger härmed all historik åt sidan (Du skall inte behöva upprepa dig, Anna ) och blickar blott och endast framåt framåt framåt med målet stadigt i sikte!!

Nu skall här fås välling och efter tandborstning skall det busas och skrattas hela vägen till sängen!!

Lycka till inför andra kvällen, önskar jag mig själv och främst min dotter!

[Love-2B-Mom]

Här kommer kvällens första uppdatering:

Lilltjejen ligger (eller står mer troligtvis) just nu i sängen och smågnäller. Jag trodde faktiskt att hon skulle sätta igång med högljudda protester så snart jag lämnade rummet, men hon blev nog lite lättad över att slippa hållas ner... Låter mer frågande och förvirrad nu faktiskt. Jag är cool... 8)

Det jobbigaste vid läggningen var att det kändes som om hon hade med sig sina negativa upplevelser från igår. Hon gick från fullt skrattande till kraftfullt skrikande direkt som jag lade henne tillrätta. Jag blir som jag nämnt känslomässigt berörd när gullungen är ledsen, men kände att jag kunde sätta det åt sidan i kraften av att vilja mitt barn det bästa. Stod därför på mig och solfjädrade med kraft tills det fysiska motståndet gav med sig efter en dryg halvtimme (vilken skillnad mot för igår!! ) och fortsatte solfjädra tills skrikandet övergick till lugnare gråt. Då tryckte jag till och ramsade mig ut. Avvaktade reaktion utanför dörren, men den kom ifråga av att dottern tystnade, så jag gav en ramsa som bekräftelse på hennes lugn. Hoppas det var rätt...

Och... ja, nu sitter jag här!
Phu!! Vilken skillnad mot för igår!! Vet att det är långt ifrån över, men det är sååå skönt att slippa ha den fysiska kamp som det var igår. Har bokstavligt talat träningsvärk i båda armarna!

Skall nu sätta mig framför tv:n och kika på filmen jag hyrt samtidigt som jag skall LYSSNA Kan knappt fatta att lilla gumman är ensam i sitt sovrum. Hon börjar dock öka "gnället" nu, så vi får se vad som händer med det... [-o<

[Love-2B-Mom]

Lillan övergick från att smågnälla till att börja gråta och jag gav då en påminnelseramsa och avvaktar nu...

Hon har nu gråtit i ca 5 minuter och jag vill gå in och solfjädra henne. Kan jag det? Eller släpper jag in vargar då? Vill verkligen göra det bästa för henne

[Love-2B-Mom]

Jag har beslutat mig för att försöka hjälpa henne genom att ramsa utanför dörren. Hoppas att det är rätt beslut för kuren

Vill med hjärtat gå in, krama om och trösta...
Men - jag vet att det är att göra henne en stor björntjänst, så jag avstår och håller ATTITYDEN!! 8)

[Elle]

Bra beslut!! Det är inte synd om dottern, du finns där för henne och hjälper henne att få det hon behöver, lång och sammanhängande sömn!

Fortsätt jobba på lika sakligt hela natten och ha målet för ögonen

/Elle

[Love-2B-Mom]

Åh, Elle - du känns som en räddande ängel just nu!

Tösen lyssnar inte på ramsan utan skriker upp sig. Känner att jag verkligen vill solfjädra henne lugn nu. Det skär i mig att hon skall gråta på det här viset. Hon har gråtit i snart en halvtimme och verkar inte ha några planer på att sluta..

Skall jag gå in

[Elle]

Då tycker jag att du går in och lägger tillrätta och solfjädrar henne lugn och sedan ut med en betryggande ramsa.

Kram