Så jobbigt med barn, tror de på mitt jobb....

[mallan2]

Jag var igår på intervju för ett chefsidentifieringsprogram på mitt jobb. Jag var uppmanad av högsta chef att söka. Ska tillägga att dottern är ca. 7 mån och jag ska börja jobba 3 dgr i veckan from 1 okt och då ska min man vara hemma + att vi har hjälp av farmor. Chefidentifieringen är ett program på 4 dgr där man går igenom en massa tester för att se om man skulle passa som chef, alltså ingen chefsutbildning. I alla fall så kommer jag till jobbet igår, har ju liksom försökt att piffa upp sig lite. Fler utropar, att du ser ju jättepigg ut eller du är ju dösnygg....Precis som om man måste se ut som ett utvridet lakan bara för att man har 1!!! barn. "Sover hon hela nätterna....nej, du ljuger....Ammar du fortfarande, hur ska det gå....Då äter hon väl på nätterna,(nej, det gör hon inte...)"Intervjun börjar och det första som tas upp är; det är kul att du visat intresse, men du har ju ett sånt litet barn så du kan ju omöjligen kunna genomför programmet....och du har väl annat att tänka på...och klassikern "du har väl gröt i huvudet nu..."

Ursäkta, 4 dgr, jag förstår inte problemet och påtalar också detta...Vi är två vuxna som har 1 barn, mormor, farmor finns också tillgängliga. Jag har hela mitt vuxna liv prioriterat och strukturerat min tillvaro och ser inte mitt barn som en belastning. När de märker att det inte går att spela på "dåligt samvete" så går de över till att prata om hur jobbigt det är att ha småbarn och att det övriga livet måste stå på vänt, tills barnen blir större. Otroligt provocerad av att de återigen vill hävda att 1 barn är så otroligt jobbigt, säger jag att jag ser inte mitt föräldraskap på det sättet. Jag har mitt liv, mitt barn ska få det absolut bästa, men mitt barn är definitivt ingen belastning. Hon är ju tvärtom källan till att man ler nu när man går upp på morgonen. Jag kan inte förlika mig med bilden om att det måste vara så jobbigt, vi är ju två personer på en liten 7 månaders.

När jag kommer därifrån så har vi ägnat mesta tiden på intervjun åt att de bekräftat varandra i hur jobbigt det är att ha småbarn...och att jag är en strålande person, men måste nog stå på "vänt" tills mitt barn blivit större...Jag var både arg och ledsen när jag kom hem men insåg också att det går att välja att göra annorlunda. Jag böjar jobba, jag och min man drar samma lass hemma, vi stöttar varandra och vår dotter är livets glädje, ingen belastning eller otrolig arbetsbörda. Jag är uppvuxen på bondgård. Man går upp samma tid året om, djuren ska ha mat. Så har mitt liv sett ut hela tiden. Jag var ett chefsämne för dem innan jag hade barn, men då hade jag ju mina hästar som också krävde att jag var hemma vissa tider, att jag gick upp tidigare på morgonen, men det var ingen som reflekterade över.

Nej, min lärdom av detta är att man kan välja att gör annorlunda. Jag ska njuta av mitt föräldraskap, min dotter är min största glädje och inspirationskälla. Hon kommer att gör mig till en ännu bättre person Jag har möjlighet att välja, prata med i deras tjat om hur jobbigt det är att barn, eller prata som det är...Man väljer hur man ser det...Det blir så jobbigt som man gör det. Oh, behövde verkligen få ur mig det här!!!! Väldigt ostrukturerat men ur verkliga livet!!!

[LindaVega]

Ursäkta men det där är diskriminering och inte tillåtet enligt lag

Blev du bortvald pga av att du är föräldraledig/har barn

Kontakta ditt lokala fack är mitt tips. Så här får det INTE gå till.

Linda

[mallan2]

enligt lag,men förekommer på olika sätt ändå! jag är mer intresserad av fenomenet, fast självklart är jag medveten om att jag skulle kunna Jämo anmäla det

[blomman]

Jag tycker nog faktiskt att du borde anmäla det! Om inte annat för att statuera ett exempel! Om fler anmäler sånt här så kanske det nångång händer något!
Jag är glad att du delar med dig till oss alla av din historia!

[Åse]

Mycket intressant. Och mycket provocerande. Håller med LindaVega och blomman att det vore toppen om du anmälde eftersom det är ett så löjligt tydligt exempel på könsdiskriminering. De skulle ju aldrig behandlat dig som de gjorde om du var man Och idiotiskt av företaget att sumpa dig som chef de närmaste åren - och kanske för alltid, vore ju inte konstigt om du gick vidare till ett annat ställe.

Åse

[Fd Medlem]

Gud, jag blir så provocerad att jag får en hjärtattack!
Skulle de ha avfärdat en pappa till en 7 månaders? Snälla, kan du inte framföra den frågan?
ÅÅÅÅÅÅ!
Tjejer, vi måste fan stå på oss!
Det är helt sjukt och jag uttrycker mig visst enorm primitivt här, men jag orkar nästan inte höra att sådant här förekommer.
Själv höll jag (glödande feminist till trots) på att bomma en anställning häromdagen, med hänvisning till att:
- Vi tar det sen när du är tillbaka från föräldraledigheten, man vet ju aldrig vad som händer.
- Vad tänker du då på?
- Jaaa... det kan ju blir som med hon *** (som jag aldrig hört talas om tidigare) som bestämde sig för att hon inte ville jobba längre utan vara hemmafru.
WHAT??? Vad har det med MIG att göra?
Och detta på ett ställe jag har konsultat löpande för i flera års tid, men där de vill ha mer av mig och själva uttyckt en önskan om att anställa mig och kommit så långt att de accepterat mitt löneanspråk. När jag så ville klara av formalian hade de dock fått kalla fötter. Nu har de visst tänkt om, efter mitt sakliga argumenterande. MEN ÄNDÅ!!! Jag blir fan galen!

[TorpSara]

Jag kan inte annat än hålla med. Anmäl, kanske inte främst för din skull om du tar det med ro, men för alla andra. Det FÅR inte gå till så här, och det är olagligt. Om du inte vill anmäla så bör du ändå påpeka det för dem.

Om mna skippar att anmäla som blir det ju trots allt ok att fortsätta tänka i dessa, helt galna, banor.

[Nian]

OOOOOOOOOOOOtroligt!
Att man ska behova ens höra om sånt här! Jag blir verkligen super-provocerad ocksa!
Absolut ska du ta upp det med arbetsgivaren, helst HR avdelningen - ifall du faktiskt siktar pa en chefskarriär i det här företaget är det min erfarenhet att det är bättre att prata med arbetsgivarens representanter direkt och inte gå via facket.

Du skall absolut berätta hur besviken du kände dig att fokus i intervjun lades på din 7-månaders bebis, att det togs for givet att du skulle vara trott och inte få sova, och inte på din eventuella kommande kompetens som chef. Absolut ska du fråga om de frågar män med små barn samma sak i intervjuerna.
Du borde berätta att ditt föräldraskap antagligen gör dig till ett ännu bättre chefsämne än du i så fall var innan (det brukar ha den effekten pa de allra flesta att vara ansvarig for ett barn och organisera tillvaron/flocken osv osv).

Måste tillägga att det här är ett i min erfarenhet svenskt fenomen. INGEN har ifrågasatt ifall min kompetens finns kvar eller huruvida jag fortfarande är utvecklingsbar efter att jag fått barn i varken England eller Belgien. Mina chefer sitter i USA och för dem är det självklart att om man jobbar så jobbar man. Det vill saga man jobbar på jobbet och har sitt privatliv ordnat utan att någon lägger sig i och tycker en massa.

Jättejobbigt för dig att mötas av en sån attityd när du aär så motiverad, när ni ordnat det så bra med pappa, mamma och annan support. Otroligt grinigt av arbetsgivaren att ta för givet att du som småbarnsförälder kommer att skapa dem problem och tvartom inte se hur mycket du som pånyttfödd och extra kompetent skulle kunna tillföra organisationen.

Som vi brukar saga: Grrrrrrrrrrrrrrrrrr.
Kram Nian

[Fd Medlem]

Ett lästips till dina trångsynta chefer:

Kirsten Stendevad - Mamma en karriärfördel.
Handlar om alla FÖRDELAR föräldraskapet innebär för yrkeslivet. Jätteinspirerande läsning!!

(Hennes man Esben Kjaer har skrivit en bok för pappor, Den nya karriärpappan. Också superbra.)

Och sätt Barnaboken i händerna på dem också, för den delen!!! Om dom nu inte tror på dig när du förklarar att ditt barn sover på nätterna - för då händer ingenting...

Sen tycker jag att det här är intressant läsning i sammanhanget:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=691364

mallan2, stå på dig, banne mig!

[Nian]

Kolla detta citat ur artikeln som Nya mamman skickade, skrivet av nya o gamla JämO tillsammans. Rent otroligt att det ska behöva skrivas sånt här 2007, tycker jag:

Det krävs en omvärdering av vår tid med barnen. Att vara föräldraledig utgör inget vegeterande tillstånd utan innebär för de allra flesta kvinnor och män en hög grad av personlig utveckling, som i sinom tid också kommer arbetsgivaren till del.

Vegeterande tillstånd. Va?

Heja mallan2. You go for it!
Nian

[Fd Medlem]

Jamen nian, du vet väl att man t o m 20070911 hade "gröt i huvvet och mjölk i brösten" i 18 månader efter att man har fött ett barn HÄR I SVERIGE!!! Sen ska man "vabba" minst 60 dagar per år när man väl masar sig ut (ofrivilligt, då...) i yrkeslivet igen.
För i Sverige har man antingen barn. Eller så gillar man sitt jobb. Sic.
Men jag TROR att vi är på väg någonstans. Det måste ju vara så!
Och Borgström har faktiskt gjort mycket bra, bland annat sett till att sjukskrivning under graviditet berättigar till sjukpenning. Förr var det ingen självklarhet...


](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,) ](*,)

[Nian]

Jag håller med dig. Jag menade att det ar sorgligt att JämO ska behöva ta i så i ett såpass jämlikt och progressivt land som Sverige trots allt är. Jag menar, VI vet ju att det verkligen inte ar ett vegeterande tillstånd och man hade inte trott att det skulle behöva påpekas

Synd att Claes B slutar. Jag gillar honom. Hans eftertradare ar sakert bra ocksa.
Heja Sverige och Heja JämO!

[mallan2]

Tack snälla ni för all support Ja, vad ska man säga, världens mest jämställda land.....Hm pyttsan!!!! Min man är dessutom ännu mer upprörd, lite kul i sammanhanget, för han trodde inte på alla "feministers" snack om hur det är på den svenska arbetsmarkanden. Han får nog omvärdera det nu. I alla fall så får jag besked här i oktober om jag får åka eller inte, och får jag inte det så får vi hoppas för deras del att de hittar på något skäl som inte inefattar varken 7 månaders bebis eller nattvanor!!!

Tack för boktipset, ska köpa den och sätta i händerna på vår personalchef, han kan behöva den!!

Som sagt,tack för alla bra kommentarer. Allt verkar så enkelt tills det drabbar en själv, då blir man lätt lite nedstämd. Jag ska rapportera hur det går framöver. Återigen, tack snälla ni!

PS: Jag kommer också att sakna Claes Borgström, han förde med sig respekt för dessa frågor. Hoppas att hans efterträdare blir lika bra!

[Fd Medlem]

Allt verkar så enkelt tills det drabbar en själv, då blir man lätt lite nedstämd.

Eller hur man har sina principer och man tycker att man har tänkt igenom hur man ska svara på konstiga fördomar. Men så står man där, lång i masken, och undrar vad tusan som händer. Och det går ju inte att bråka sig till ett jobb, en utbildning, en befordran. Man måste ju vara saklig och bevisa att de har fel i diplomatiska ordalag. Tufft.

Jag håller tummen HÅRT för dig!