Hej
Har väl egntligen inget konkret att komma med, mer än att det kommer att lösa sig. När väl arbetsgivaren blir sur (vilket förmodligen kommer att hända
) får du bara sätta fast ditt allra vackraste fejkleende och titta honom (?) i ögonen och fråga -Varför reagerar du så? . Ge dig inte utan svar utan fortsätt att titta i ögonen. Det brukar sätta de flesta på plats
Ditt ex reagerar bara av ren avundsjuka/svarsjuka kan jag tänka. Varför skulle han annars säga något sådant.
Försök vara stark, försök skaka av dig, kräv stöd från din närmaste omgivning och förklara 1000 ggr för dem för att de ska förstå hur du känner.
Graviditeten ska vara en god, positiv och glad upplevelse. (vet att det är lätt att säga
) Det är ett nytt liv du skapar och två till hemma att ta hand om. Det är inte rättvist att sätta dig i en sits där du ska må dåligt över världens mest underbara gåva.. att få ge ett nytt liv.
Försök att sträcka på ryggen, var stolt, köp lite nya kläder eller gå en mysig promenad. Omge dig med människor som ger dig stöd och värme tillbaka så stärker det dig enormt.
kram Beccisen
Men nu känner jag iaf för att ventilera mig lite. Har ju två "knattar" födda -03 och -06. Nu ska jag/vi ha en tredje i början på nästa år. Jättekul fast än så länge känns det mest tungt. Jag ska börja jobba heltid efter att ha varit hemma 1,5 år. Barnen skall skolas in på dagis, och jag trivs inte heller på det jobb jag ska börja på. Har jobbat där tidigare... När jag blev erbjuden jobbet frågade min arbetsledare om jag var gravid(!!!) vilket jag inte var då. NU däremot är jag det, och jag har tidigare haft stooora problem med min anställning när jag har varit gravid på samma företag. Känns inte så kul att berätta att jag nu faktiskt är gravid igen, eller rättare sagt är jag smått panikslagen över det hela och funderar konstant på hur och hur länge jag kan lyckas dölja det... 
Det äldsta barnet har jag dessutom med en annan pappa. Han verkar även ha en förmåga att ställa till problem när jag är gravid. Det hade han när jag väntade min -06 oxå. Jag fick stora utskällningen när jag inte lämnade dottern till honom kl 02 på natten när jag skulle på bb. Maken fick oxå han en skopa när han tog emot dottern och jag var på bb och fick höra saker som: Nu hade vi ju inte tid med barnet eftersom vi hade fått ett nytt. Han skulle absolut se till att hon var mera hos honom ist osv osv. Nu var det visserligen en massa tomma hot som inte har blivit något av, men det känns tuuuungt att vänta ytterligare en liten. Och jag vet att detta SKA vara kul och något man är stolt över. I dagsläget känns det nästan som om jag skäms över att vara gravid och jag törs inte glädja mig alls. 
Ville bara skriva av mig lite.