Behöver lite peppning angående min graviditet

[Ann-Marie]

Hejsan!
Väntar mitt fjärde barn på kort tid, beräknad ankomst i februari slut. Har tre underbara solstrålar född 2003, 2004 och 2007. Är så ledsen att nästan alla är så negativa till att jag väntar barn igen. De var de i och för sig för minstingen My också.. Det är ju inte så att vi lever i misär och inte kan ta emot ett barn till! Jag är akademiker har ett bra och välbetalt jobb, min sambo har ett välfungerande eget företag, vi bor i stor villa nära stan men med hästar, getter och höns som grannar och våra barn är glada och jättegoa kompisar och tar väl hand om varandra, min sambo och jag har dessutom kännt varandra i 16 år, varit ihop i 11 kärleksfulla år. Sen tillhör vi inte normen utan har försökt pussla så vi har varit omväxlande hemma med barnen. I och för sig har vi haft tufft liv med jobbiga nätter, vi har matallergibarn (mjölk och ägg och ngt mer) och det har varit jobbigt innan vi fått reda på det.
Vill bara få höra andra som har flera barn och era funderingar. Får ni också nedlåtande kommentarer om detta. Är så trött att folk ser ner på mig och ser mig som kvinnan som är i kvinnofällan dvs hemma, min syster ansåg att jag borde adopterat bort My då jag blev gravid med henne, sjukhuspersonalen sist vi var där med Linn kommenterade alla om jag inte visste vad preventivmedel var för något. Jag svarar glatt att vi faktiskt har planerat detta lilla barn och att vi vill ha barn för vi får så underbara och fina barn, men ibland orkar jag knappt prata om det längre. Vill så gärna glädja mig och att andra gläder sig med mig. Tack och lov är mamma jätteglad. Annars är ju normen bland alla mina akademikervänner att vara hemma i ett halvår och sen tar pappan ett halvår och sedan dagis. Själv är jag hemma med alla ett år sen tar pappan en sväng och sen är det nästa barn, dessutom har jag dubbelammat (gud vad äckligt enligt alla), och ammat länge (äldsta tills två år..)...

[Jannika]

JätteGRATTIS till nya bebin i magen!

Det är om möjligt ännu mysigare med fyran än trean, du ska få se.

Jag vet vad du menar med kommentarerna, man blir less. Samtidigt kan man förstå att det uppfattas som ett straff med många barn om man ska leva med sina barn som alla andra gör. Många småbarnsföräldrar idag lever sanslöst stressiga liv. Och så också deras små barn. Har man det så kanske ett fjärde barn upplevs som en börda, tror du inte? Sen är alla som väljer andra vägar i livet än de gängse, och dessutom verkar nöjda med det, hotfullt för många. Oavsett val av väg får jag för mig ibland.

Strunt i det du! Gläd dig åt din nya bebis som får lyckan att komma till en stor och välkomnande familj istället.


Kram Jannika

[Ann-Marie]

Tackar för din stöttning, skönt att höra ngn som har 4 och har det bra, alla olyckskorpar till trots! Jättegrattis till din nya bebis, alldeles nyanländ och go!
Spännande att höra att 4.ans ankomst om möjligt är ännu mysigare än treans. Min fråga är hur löser ni vardagen? Min man är ju egenföretagare så det underlättar ju att han kan styra sin tid något, men har ni ngn släkt som kan ta ngn kväll eller ngr timmar i månaden eller gör ni som vi är med familjen på heltid? Dock känner jag att jag längtar efter viss partid mitt i allt härligt men intensiva barnkaoset..
Ann-Marie

[Nancy]

Grattis till den nya lilla bebisen

Ja grattis till hela familjen som får uppleva ännu en gång att få välkomna en liten familjemedlem.

Har själv nyligen fött mitt andra barn och har ju förstått av min omgivning att "nu räcker det väl ". Varken min man eller jag tycker dock att det räcker så om vi har den stora förmånen att i framtiden få fler barn så skulle det vara så underbart.

En del roliga kommentarer har jag dock fått också, sådana som man inte kan låta bli att dra på munnen åt. Min mormor tyckte att "nu får du allt säga stopp åt din man ". Jag antar att hon tyckte att han skulle hålla sina lustar i styr och inte göra mig gravid nån mer gång

Mor min var lite orolig för hur vi rent praktiskt skulle kunna ha fler än två barn och hennes ord är redan bevingade hemma: "Då får ni ju slå upp en vägg och köpa en minibuss". Vi använder nu dessa ord som lösningen på de flesta problem, maken och jag. Bara man slår upp en vägg (och delar av vardagsrummet) och köper en minibuss så löser sig de flesta ting

Vad vill jag engntligen säga då... Jo jag är så glad för din skull och även om du får utstå en del fåniga kommentarer (för fånigt är det, vad sjutton har andra för anledning att lägga sig i ert liv på det otrevliga sättet) så skall du veta att på detta forumet kommer du alltid att mötas av glädje. Här har familjerna ett, två, tre eller fler barn och oavsett antal är man alltid lika välkommen och alla barn gratuleras till med innerlighet och värme

Välkommen till forumet

Nancy

[*frieda*]

Grattis till skräpet

Det där låter ju hellöjligt När jag väntade nr 1 så var jag ensamstående och då hade jag en kusin och en moster som ringde och skällde på mig för att jag inte valde abort Lite underligt det där, att man blir så högintressant så fort det luktar bebis att man blir på gränsen till livegen Allt ifrån folk som tar sig friheten att klappa en på magen till folk som lägger näsan i blöt både vad anbelangar graviditet, förlossning och mat Jag fick kommentarer när jag ammade min äldste son i två år och jag får kommentarer nu när jag ger ersättning till tvåan

Nej gläd dig du åt nya skräpet och skit i glåporden

Varmt välkommen och stor Kram

[susanneethel]

Vilka tråkmånsar du har i din omgivning. Vad olika normer man har. Jag har fyra syskon, sambon har fem. Min bästis har nio syskon. Fast halvsyskon alla. Jag blev lite förvånad när min granne hade åtta, det var ju rätt många.

Tycker det var jättehemskt vad din syster sa, adoptera bort ett barn. Låter som något jag hade kunnat säga när jag var 14 och inte begrep bättre.
Och jag bara gapar åt vad sjukhuspersonalen sa. Om dom uppträder så mot patienterna borde dom byta jobb.

Det är verkligen sorgligt vilken syn på barn det representerar. Det som Jannika skrev tror jag stämmer väldigt bra. Om man har så liten tid med sina barn som många har, då är det förstås jobbigt. Och fler barn ännu jobbigare. Man har ju inte tid med dom, orkar inte med dom man har ens.

[Puffis]

Grattis!

Tänk så här: vilken tur att du och din man tycker lika! Min man vill bara ha två, jag skulle vilja ha fyra... först två och sedan vänta några år och få två till. Men min man är väldigt "normal" och vill bara ha precis som "alla andra" hela tiden. Det här med att jag ska vara hemma tills båda barnen är tre är inte heller helt "intjatat" än, men det är ju inte aktuellt än, så jag har mera tid på mig att lägga in det i hans hjärna.

[Ann-Marie]

Tack alla för alla fina kommentarer och välbehövlig peppning!
Skönt att höra om andra som också tycker att massor med barn är en gåva inte ett straff. Konstigt att man nästan skall behöva be om ursäkt för att man tycker det, samhället är besynnerligt funtat. (Min bästa gravidperiod var då jag med första bebisen i magen var i Chania (off-season) på jobb-besök, där dyrkade de marken man gick på, jag var ett underbart mammamirakel som väntade barn! Alla var så omtänksamma och gladde sig så för detta barn som var påväg.. )

Tyvärr så fick vi för en vecka sen reda på att bebisen i magen inte lever längre, så vår efterlängtade lilla vän kommer inte. Svårt att förstå känslomässigt, även om jag inte känner den röra sig längre så mår jag rätt bra. Vi som längtade så efter denna lilla fjärde underbara unge...

[Gäst]

Hej Ann-Marie!

Har inte skrivit något, men läst både om er lycka och sedan er sorg. Ville bara säga att jag hoppas att du och familjen är ok och att jag lider med er. Och att så småningom, om ni vill, en ny liten vän kommer till er!

Kram Jenny

[J och Å]

så sorgligt, finns inte ord.

varma kramar

/åsa

[Nancy]

Så ledsamt Ann-Marie.

Finns inga bra ord till tröst men en stor kram vill jag skicka. Hoppas att du och din man hittar styrka hos varandra och hos era små töser. Precis som Jenny skriver så hoppas jag att ni i framtiden om ni vill och orkar får möjligheten att välkomna fler barn till er familj

Nancy

[*frieda*]

Nejmen så bedrövligt

Kram på dig