Backa för mycket och "brutal" omställnin

[Lilla Klara]

God morgon!

Lilla K sov som en ängel både om dagen och om natten med undantag för lite smågnöl ibland om vargtimman men allt var helt klart uthärdligt och till och med vad jag kallar superbra.

Så blev hon jättesjuk och allt pajjade. När hon frisknade till ville vi återgå till hur det var innan. Visst förstod jag att det kunde bli lite "gnissel" men antog helt enkelt att det skulle bli som förut eftersom hon KAN och VET hur det ska vara.

Visst sover hon hela nätterna utan att vakna en enda gång och det är jag jätteglad för, men det är insomnandet och uppvaknandet(både dag och kväll, dock bättre om kvällen) som fortfarande inte funkar.

Förut sträckte hon sig ner mot sängen då vi stod och var redo att lägga ner henne, hon kunde småprata lite och mysa runt innan hon somnade, men det var extremt sällan som hon grät eller protesterade. Då hon vaknade hörde man hur någon småbabblade för sig själv, pigg och glad. Har aldrig väckt henne efter en lur, utan hon har vaknat ganska exakt på pricken då det varit dags. Eftersom hon varit glad har jag inte envisats med att söva om för att få väcka.

Nu sträcker hon sig visserligen ner mot sängen, men då hon "landat" i den sätter hon igång och grinar(jag skriver grinar eftersom gråter låter mer ledset, detta är mer grin om ni förstår vad jag menar iofs blandat med gråt ibland). Jag lägger henne tillrätta (vilket varar i en hundradels sekund) och ramsar ut. Det är nu några veckor då hon grinar och gnölar sig till sömns, dessutom grinar hon även då hon vaknar efter luren.

Jag har backat ganska mycket och varit sparsam med ramsorna eftersom jag ansett att hon faktiskt vet hur det hela ska gå till, men nu funderar jag om jag backat för mycket, låtit henne gnöla för mycket så hon känner att jag inte svarar på hennes frågor.

Flera gånger har jag kikat in på henne då hon gråter och då ligger hon med ansiktet nerborrat i täcket och ser ut som om hon är inne i insomningsproceduren, dvs gnussa runt i sängen och använda lilla näsan som typ plog eller nåt sånt. Kan gråtandet vara något hon lagt sig till med/ vant sig vid då hon känner att hon håller på att somna. Flera gånger, nästan alla börjar hon att protestera då jag lägger ned henne för att efter ett tag småprata och låta nöjd för att ännu en stund senar börja grina igen. Förstår inte riktigt nu hur jag ska "tolka" och sedan handla. Någon som vet?

Så är det detta med sommartiden. Istället för att gå och gruva, för det gör jag, tycker detta vimsande med klockan till ingen jädrans nytta är DUMHETER!, har vi gjort sommartid (då det gäller schemat alltså)redan. Då vi ställde om schemat gjorde vi det pangbom, tog inga kvartar till hjälp utan ändrade bara om en av våra klockor och så kör vi på schemat som vanligt. Det funkar faktiskt. Men det är klart det kanske inte är den bästa metoden och kanske inte alls skulle funka för en del, så att mjukintroducera sommartiden med kvartarna är nog kanske att rekomendera...


/Lilla K

[annawahlgren]

Hon har stiftat bekantskap med väldigt otrevliga vargar, när hon var jättesjuk, och det ÄR skrämmande för små barn som ju inte kan förstå att de kommer att bli friska igen. Onda makter har tagit dem i besittning. Nu är det extremt viktigt att du i din tur inte släpper in, eller bjuder kvar, några vargar.

Så varning för överkoncentration. Dra tillbaks dina öron från tröskeln och titta inte till henne stup i kvarten. Koncentrera dig på annat och låt henne höra att allt är väl = ljud i huset som inte har med henne att göra.

Odla skrattet-till-go'nattet mer än någonsin. Troll spricker i solsken. Även om hon är nöjd när hon läggs ska hon skratta högt innan!

Lägg henne tillrätta lite lugnare/längre, dvs solfjädra tyst, tungt och betryggande tills hon är sömntung i hela lilla kroppen. Låt det ta den tid det tar. Tryck till och gå, och ramsa först utanför dörren, lugnt x4. Betrakta sedan natten som där och gå till ditt, om nu inte de andra sjutton bebisarna vrålar

I stället för att låta tankarna kretsa kring henne och oron med dem, rikta dig så att säga utåt och bekymra dig för hur du på bästa sätt ska kunna hålla vargen på så betryggande avstånd som möjligt. Dörren låst? Bössan laddad? Kan du känna dig lugn?

Då kan hon det också.