En liten "humla"
Här kommer en liten (intim) förklaring som jag gärna tar emot synpunkter på.
Barnafadern och jag öppnade bebisverkstaden redan i höstas. Vi bjöds lite motgångar i livet i våras då jag drabbades av någon form av utmattningsdepression (enligt läkaren - men jag har en annan teori) och jag påbörjade antidepressiv medicinering samt blev sjukskriven. Trötthet, och känslomässigt instabil var de främsta symptomen jämte koncentrationssvårigheter och dåligt minne. Mensen började strula och lät vänta på sig i april, så jag gjorde då ett test som var negativt. Tog upp detta med läkaren efter att ha läst att medicinen kunde ge menstrautionsrubbningar, vilket han höjde på ögonbrynen åt. Han hade aldrig hört talas om det. I vilket fall så kom mensen två veckor för sent, till min besvikelse, men jag mådde bara bättre och bättre för varje dag rent psykiskt. I maj kom mensen som vanligt och veckan efter midsommar uteblev mensen igen. Ett nytt test visade negativt. Jag kände då att det inte är OK att medicinen jag äter ska ge sådana rubbningar, allra helst inte när vi så fort medicineringen är över (=efter 6 månader) vill öppna verkstaden igen. Och då vill man ju vara "fit for fight" så att säga. Ytterligare en vecka gick och ingen mens. Så jag åkte in till apoteket för att köpa ett nytt test, bara för att försäkra mig om att jag INTE var gravid, så att jag kundre ringa min läkare dagen efter och diskutera detta. Men stickan visade ett stort och kraftigt plus och jag skrattade och grät om vartannat av lycka.
Äntligen var det vår tur. Sen gick det två dagar och jag kände att det rörde på sig i magen. Enligt min uträkningen ska jag vara i V.8 men så tidigt känner man inget i magen. RÖrelserna kommer och går under dagen, främst i höger sida men också mitt på magen, känner igen "känslan" från förra graviditeten. De känns OCH syns utanpå.
Nu är jag aningens förvirrad. För inte syns tarmrörelser på utsidan
Ringde MVC i onsdags men fick då veta att i semestertider så har de telefontid på tisdag nästa vecka en timme på fm. Om två dagar alltså. Och här går jag och grubblar ihjäl mig.
Nån som har nån bra teori på vad det här handlar om egentligen?
Hänger ni med här eller snurrar jag till det precis. I vilket fall så är jag själv rätt snurrig för tillfället med alla dessa tankar i huvudet.
Vad spelar det för roll egentligen, hur långt jag gått? Det viktigaste är ju att vi har välsignats med ännu en graviditet och att allt ska gå bra hela vägen fram.
Men...
/Åsa