Du får ta det som du vill
Kram igen!
/LO
Vadslagning
Ira - Vera bara sa ett namn (påhittat i hennes öron och jag vet inte om det finns på Svenska). Och så fort hon sa det så tänkte jag på er.
Du får ta det som du vill
Kram igen!
/LO
Du får ta det som du vill
Kram igen!
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Hej alla mina underbara webvänner! Allra varmaste TACK för alla fina, roliga och rörande gratulationer.
Så sant, Nancy, så sant! Det är klart att ni fixar att vänta nån dag till, haha! Och självklart ska jag återkomma med ALLA detaljer.Instämmer med föregående talare och hoppas ju på fler detaljer (alla detaljer) kring förlossningen
Men kära du, ta det i den takt du hinner och orkar med. Dina fans här i tråden har ju tränats upp i viss... tålmodighet...de sista två veckorna
Vi har lite svårt med namnet, som kanske noterats redan innan barnet kom ut.
Men nu är vi nere på två starka kandidater och vi behöver känna oss för lite och bekanta oss med den blivande bärerskan innan vi fattar det slutliga beslutet. Släkt och vänner trycker på ska jag säga. 
Det är ett väldigt intresse för just det här barnets blivande namn men vi låter oss inte stressas. 
Barnen tog emot lillan på finaste vis. De hade städat, lagt fram en liten madrass på golvet, plockat blommor och ritat teckningar som låg bredvid på golvet och tog emot oss vid grinden när vi kom. Alla ville lukta och känna. De tyckte vår lilla ihoppressade bebis med boxarnäsa och som knappt fick upp ögonen pga svullna ögonlock var den fiiinaste bebis de sett!.
Fjällmor! Jag skickade både bilder och text till dig nån timme efter. Har du inte fått det? I såfall har jag lagt in fel nummer i mobilen!
Typiskt.Kram från en rörd Jannika
Grattis grattis!
Storeman Harald 050813, Lilleman Sixten 070401 Lillgumman Anny 090429
Bilder på oss: http://www.familjeliv.se/hem/haraldsmamma/galleri.php
Bilder på oss: http://www.familjeliv.se/hem/haraldsmamma/galleri.php
Hej ni tålmodiga!
Nu är det officiellt; Lillan ska heta NELLA!
Efter någorlunda enat familjeråd igår (Milo svarar ju NÄE på alla frågor just nu ) så blev namnet bestämt. Jaja var aningens missnöjd för hans kandidat var Juni men när det bestämdes att det blir hennes andra namn så kände även han sig nöjd.
Torsdag kväll vid fem kom min första "riktiga" värk och sen var det stenlugnt länge. Men jag förstod att det var på gång och började packa det sista. Jag och darlingen fikade lite, tittade på TV en stund och sedan gick vi och lade oss ganska tidigt på madrasser på nedervåningen för att hinna sova ett par timmar. Det funkade även denna gång att sova mellan värkarna ända tills två-tiden på natten. Då började det att nypa i ordentligt men med långa mellanrum. Som vanligt höll jag på att säga, tyckte jag att det var dags att ringa in farmor men darlingen tyckte vi skulle vänta. Han menade att det var så långa mellanrum att det nog skulle ta ett tag till. Fast jag kände att de som kom var på riktigt och att det mest var en tidsfråga. Vi kompromissade och ringde in farmor som fick vila i gästhuset, haha!
Det tätade på sig. Jag satt bakåtlutad i soffan och andades medan darlingen masserade mig vid värkvila. Flera gånger somnade jag mellan värkarna även då! Vid fyra ringde vi taxi, packade in oss, väskan och den lånade gympingbollen, haha! Vi använde en sån när vi födde på Huddinge och jag tyckte det funkade så bra att sitta på den och slappna av med darlingen som ryggstöd samtidigt som jag kunde öppna bäckenet. Men vi fick veta att de inte hade bollar i Gävle så då lånade vi den här av familjen Swahn som hade en skräpandes i källaren.
Inskrivningen gick lugnt och vi blev lämnade själva mycket. Det passar oss bra. Jag stod mycket med gåstol och alternerade med att sitta på bollen och pottan (!). Jösses, vad jag har kissat den här graviditeten och förlossningen, helt makalöst.
Vid sju var det teambyte och in kommer en rundlagd, söt liten tant som visar sig vara min nya barnmorska och vill sätta en nål i handen. Vilket jag ifrågasatte, jag skulle ju inte ha nån bedövning? Det hade de som rutin i Gävle speciellt när man födde stora barn, vilket hon utgick ifrån att jag skulle göra. Jag stod på mig och berättade mellan två värkar att det hade gått bra de tidigare gångerna utan. Då surnade hon till och sa att hon i så fall frånsade sig ansvaret om det skulle uppstå en stor blödning vid utdrivningen och de måste ge blodstoppande fort. Då surnade även jag till och sa att jag tyckte det var taskigt att skrämmas. Hon gick ut rätt purken. Jag har dåliga erfarenheter av de där nålarna speciellt från Nikes förlossning och det kändes verkligen obehagligt att sätta in en i onödan! Jag gillar inte att känna mig som en patient när jag ska föda barn. Efter att ha dividerat om saken med darlingen kände jag att jag kunde gå henne till mötes om det nu var så viktigt för henne.
Jag hade rätt intensiva och långa värkar så vid 7-8 cm började jag bli otålig och ringde in barnmorskan. Jag berättade att under alla de tidigare förlossningarna hade de varit tvungna att ta hinnorna. Hon undersökte mig och sa: ”Ja, men det gör inte jag, vi gör det efter skolboken idag!” Behöver jag skriva att jag inte uppskattade den kommentaren? Så vi fortsatte att kämpa på med starka, långa värkar upp mot två minuter. Jag hade riktigt svårt att andas mig igenom dem. Nästa gång hon kollade var jag öppen nio cm och min lilla tant tyckte nog att både jag och värkarna kunde vårt jobb men att hinnorna kanske var lite sega ändå och hon bestämde att de skulle tas. Därefter hade jag några riktiga hästvärkar innan kroppen samlade ihop sig och det blev längre pauser på några minuter mellan. Under dessa pauser fick jag massage på benen av darlingen och lyckades somna (!) innan nästa värk tog vid. Visst är kroppen fantastisk?
Plötsligt blev jag överrumplad av en stark krystvärk och blev så paff att jag fortsatte profylaxandas. Barnmorskan uppmanade mig att hålla andan och muskelminnet kopplades på. Jag krystade i två omgångar på två värkar när min tant uppmanade mig att flåsa bort en hel krystvärk. Efteråt berättade hon att hon såg att vävnaderna behövde extra tid att vidga sig för att jag skulle slippa bristningar. Jag är så tacksam att vi tränat så mycket innan jag och darlingen för det gick som en dans. Sedan tog det bara en krystvärk till innan hela min lilla unge gled ut som en säl med både huvud och kropp på samma kryst. Hon blev direkt lagd på min mage och de fipplades länge med prover på navelsträngen innan vi fick chans att se vad det var för sort. En flicka! Min tant gissade rätt på vikten med bara några gram.
Efter utdrivningen var allt tidigare groll och alla sura miner glömt och förlåtet, min tant skötte det jobbet utmärkt och det är egentligen den delen jag verkligen vill ha kompetent hjälp med. Vi enades om att vi båda blivit lite sura men att vi förstod varandras orsaker. Men jag kunde inte låta bli att påpeka att vi inte behövde använda den där nålen som hon envisats med.
Eftersom lillan stasade så länge vidutdrivningen hade hon fått små, små brustna blodkärl i hela pannan som darlingen först trodde var hår. ”Hon har päls ända ner till ögonen!” Stasningen gav henne osedvanligt svullna ögon som hon knappt kunde öppna i början, boxarnäsa och röda ringar runt iris. Huvudformen liknade ett päron med midja. Och hennes bulldogskinder går inte av för hackor!
Inte förrän nu börjar hennes bebisansikte träda fram och hon ser ut som alla sina syskon har gjort i början, som en liten sameunge med stjärnögon. Hon har världens klokaste blick så liten hon är. Det är som om hon tittar rakt igenom hjärtat och ser andra saker än vi gör.
Hon ammade direkt och länge och efter det var hon i stort sett vaken tills vi åkte hem. Hon låg och tittade och tittade och pratade med pappa som var mäkta stolt. Vi åkte hem efter att ha stannat två extra timmar för att kolla hennes blodsocker. Hon var stor för tiden och hade hamnat på pojkkurvan. Men eftersom hennes resa ut hade varit relativt enkel ur bebissynvinkel så var alla världen fina trots hennes storlek och energibehov. Vi passade på att vila alla tre på rummet medan vi väntade på provsvar och klartecken för att åka hem.
Och här hemma börjar nästa resa…
Kram Jannika
Nu är det officiellt; Lillan ska heta
NELLA! Efter någorlunda enat familjeråd igår (Milo svarar ju NÄE på alla frågor just nu
) så blev namnet bestämt. Jaja var aningens missnöjd för hans kandidat var Juni men när det bestämdes att det blir hennes andra namn så kände även han sig nöjd.Torsdag kväll vid fem kom min första "riktiga" värk och sen var det stenlugnt länge. Men jag förstod att det var på gång och började packa det sista. Jag och darlingen fikade lite, tittade på TV en stund och sedan gick vi och lade oss ganska tidigt på madrasser på nedervåningen för att hinna sova ett par timmar. Det funkade även denna gång att sova mellan värkarna ända tills två-tiden på natten. Då började det att nypa i ordentligt men med långa mellanrum. Som vanligt höll jag på att säga, tyckte jag att det var dags att ringa in farmor men darlingen tyckte vi skulle vänta. Han menade att det var så långa mellanrum att det nog skulle ta ett tag till. Fast jag kände att de som kom var på riktigt och att det mest var en tidsfråga. Vi kompromissade och ringde in farmor som fick vila i gästhuset, haha!
Det tätade på sig. Jag satt bakåtlutad i soffan och andades medan darlingen masserade mig vid värkvila. Flera gånger somnade jag mellan värkarna även då! Vid fyra ringde vi taxi, packade in oss, väskan och den lånade gympingbollen, haha!
Vi använde en sån när vi födde på Huddinge och jag tyckte det funkade så bra att sitta på den och slappna av med darlingen som ryggstöd samtidigt som jag kunde öppna bäckenet. Men vi fick veta att de inte hade bollar i Gävle så då lånade vi den här av familjen Swahn som hade en skräpandes i källaren.Inskrivningen gick lugnt och vi blev lämnade själva mycket. Det passar oss bra. Jag stod mycket med gåstol och alternerade med att sitta på bollen och pottan (!). Jösses, vad jag har kissat den här graviditeten och förlossningen, helt makalöst.
Vid sju var det teambyte och in kommer en rundlagd, söt liten tant som visar sig vara min nya barnmorska och vill sätta en nål i handen. Vilket jag ifrågasatte, jag skulle ju inte ha nån bedövning? Det hade de som rutin i Gävle speciellt när man födde stora barn, vilket hon utgick ifrån att jag skulle göra. Jag stod på mig och berättade mellan två värkar att det hade gått bra de tidigare gångerna utan. Då surnade hon till och sa att hon i så fall frånsade sig ansvaret om det skulle uppstå en stor blödning vid utdrivningen och de måste ge blodstoppande fort. Då surnade även jag till och sa att jag tyckte det var taskigt att skrämmas. Hon gick ut rätt purken. Jag har dåliga erfarenheter av de där nålarna speciellt från Nikes förlossning och det kändes verkligen obehagligt att sätta in en i onödan! Jag gillar inte att känna mig som en patient när jag ska föda barn. Efter att ha dividerat om saken med darlingen kände jag att jag kunde gå henne till mötes om det nu var så viktigt för henne.
Jag hade rätt intensiva och långa värkar så vid 7-8 cm började jag bli otålig och ringde in barnmorskan. Jag berättade att under alla de tidigare förlossningarna hade de varit tvungna att ta hinnorna. Hon undersökte mig och sa: ”Ja, men det gör inte jag, vi gör det efter skolboken idag!” Behöver jag skriva att jag inte uppskattade den kommentaren?
Så vi fortsatte att kämpa på med starka, långa värkar upp mot två minuter. Jag hade riktigt svårt att andas mig igenom dem. Nästa gång hon kollade var jag öppen nio cm och min lilla tant tyckte nog att både jag och värkarna kunde vårt jobb men att hinnorna kanske var lite sega ändå och hon bestämde att de skulle tas. Därefter hade jag några riktiga hästvärkar innan kroppen samlade ihop sig och det blev längre pauser på några minuter mellan. Under dessa pauser fick jag massage på benen av darlingen och lyckades somna (!) innan nästa värk tog vid. Visst är kroppen fantastisk?Plötsligt blev jag överrumplad av en stark krystvärk och blev så paff att jag fortsatte profylaxandas. Barnmorskan uppmanade mig att hålla andan och muskelminnet kopplades på. Jag krystade i två omgångar på två värkar när min tant uppmanade mig att flåsa bort en hel krystvärk. Efteråt berättade hon att hon såg att vävnaderna behövde extra tid att vidga sig för att jag skulle slippa bristningar. Jag är så tacksam att vi tränat så mycket innan jag och darlingen för det gick som en dans. Sedan tog det bara en krystvärk till innan hela min lilla unge gled ut som en säl med både huvud och kropp på samma kryst. Hon blev direkt lagd på min mage och de fipplades länge med prover på navelsträngen innan vi fick chans att se vad det var för sort. En flicka! Min tant gissade rätt på vikten med bara några gram.
Efter utdrivningen var allt tidigare groll och alla sura miner glömt och förlåtet, min tant skötte det jobbet utmärkt och det är egentligen den delen jag verkligen vill ha kompetent hjälp med. Vi enades om att vi båda blivit lite sura men att vi förstod varandras orsaker. Men jag kunde inte låta bli att påpeka att vi inte behövde använda den där nålen som hon envisats med.
Eftersom lillan stasade så länge vidutdrivningen hade hon fått små, små brustna blodkärl i hela pannan som darlingen först trodde var hår. ”Hon har päls ända ner till ögonen!” Stasningen gav henne osedvanligt svullna ögon som hon knappt kunde öppna i början, boxarnäsa och röda ringar runt iris. Huvudformen liknade ett päron med midja. Och hennes bulldogskinder går inte av för hackor!
Inte förrän nu börjar hennes bebisansikte träda fram och hon ser ut som alla sina syskon har gjort i början, som en liten sameunge med stjärnögon. Hon har världens klokaste blick så liten hon är. Det är som om hon tittar rakt igenom hjärtat och ser andra saker än vi gör.
Hon ammade direkt och länge och efter det var hon i stort sett vaken tills vi åkte hem. Hon låg och tittade och tittade och pratade med pappa som var mäkta stolt. Vi åkte hem efter att ha stannat två extra timmar för att kolla hennes blodsocker. Hon var stor för tiden och hade hamnat på pojkkurvan. Men eftersom hennes resa ut hade varit relativt enkel ur bebissynvinkel så var alla världen fina trots hennes storlek och energibehov. Vi passade på att vila alla tre på rummet medan vi väntade på provsvar och klartecken för att åka hem.
Och här hemma börjar nästa resa…
Kram Jannika
-
Gäst
Heja Jannika!
Gud, vad impad jag är av ditt lugn, din humor, och din integritet
. Finner inte riktigt ord, men ord är ju ofta rätt så överflödiga! Pussa på Nella en extra gång från mig istället
Stor kram från Jenny
PS: Nu vill Anton hälsa igen
. Jag har nu övertalat mamma att få ett horoskop i julklapp. Hon har lovat att skicka alla vederbörliga uppgifter i ett pm till dig, tant Jannika. Jag vill skicka lite ledtrådar till mitt horoskop också: Jag är snäll, snygg och rolig 8) .
Gud, vad impad jag är av ditt lugn, din humor, och din integritet
. Finner inte riktigt ord, men ord är ju ofta rätt så överflödiga! Pussa på Nella en extra gång från mig istället Stor kram från Jenny
PS: Nu vill Anton hälsa igen
. Jag har nu övertalat mamma att få ett horoskop i julklapp. Hon har lovat att skicka alla vederbörliga uppgifter i ett pm till dig, tant Jannika. Jag vill skicka lite ledtrådar till mitt horoskop också: Jag är snäll, snygg och rolig 8) . -
Nancy
Hej Jannika du fantastiska kvinna
Vilket fint välkomnande lillan fick av sina syskon
Vilket underbart vackert namn hon fått
Vilken fantastisk återgivning av förlossningen, tack för att vi fick vara med
Några små frågor kvarstår dock Vad säger numerologen/astrologen om dotterns födelsedag och hur valde ni det vackra namnet 
Men som jag sagt innan, tålamod är vi numer begåvade med Klart impad oavsett att du så snabbt servade oss med din fantastiska berättelse.
Kram från Nancy
Vilket fint välkomnande lillan fick av sina syskon Vilket underbart vackert namn hon fått Vilken fantastisk återgivning av förlossningen, tack för att vi fick vara med Några små frågor kvarstår dock
Vad säger numerologen/astrologen om dotterns födelsedag och hur valde ni det vackra namnet Men som jag sagt innan, tålamod är vi numer begåvade med Klart impad oavsett att du så snabbt servade oss med din fantastiska berättelse. Kram från Nancy
Hej goa vänner!
Tack Mia, Jenny och Anna för varma ord!
NELLA ramlade ner i medvetandet när jag satt hemma i soffan med lilla fröken samma kväll som vi kom hem. Vi hade lagt de stora barnen, ätit god thai-mat som farmor hämtat medan vi myste i soffan och beundrade vårt fjärde barn. Solen hade lyst hela dagen och värmt upp rosorna som står precis nedanför fönstret och på kvällen blåste det lite svala vindar så det doftade i hela rummet. Plötsligt ramlade namnet Nella in. När jag provade det på darlingen nappade han direkt. Vi hade provkallat henne förhandsfavoriten Juni ett par gånger men det kändes inte riktigt hundra. Resten vet ni.
kattklo , som så modigt gissat sig fram i den här tråden hade rätt vad gäller numret 2. Numerologiskt kommer det att vara hennes livsväg och läxa i det här livet.
När jag kollade namnsidan fanns namnet men det var inte så många bärare. Ursprunget var grekiskt, precis som Nikes och deras namn passar bra ihop tycker vi. Det betyder; den lysande, fackla eller flamma (samma ursprung som Helena). Tvåstavigt, lätt för barn att använda och skriva och det passar ihop med de andras tycker vi. Milo kan redan.
Och Milo blev en sann bebisentusiast! Han vill klappa och hjälpa till med allt. Han borstar med bebiborsten (som han innan har sopat med ute på trappen, såna petitesser)
och fixar med täcket så lillan inte ska frysa nu i sommarvärmen. Han har utsett sig själv till bajsblöjekontrollant och han sköter slängandet av blöjorna med största noggrannhet. Hon får låna hans älskade telefon men han blir lite putt över att hon inte vill prata i den. Han står bredvid vagnen när hon sover och ropar högt: "HeeeeEEEEJ bÄ:-jÄ: Nella! i olika tonarter men alltid med samma entusiasm. Ju högre han ropar desto hårdare sover hon, haha! De där två kommer bli ett radarpar att se fram emot.
Anton , inte behövde du upplysa mig om dina kvalitéer, det förstod jag ändå! Tack, tack för uppgifter, det ska bli roligt! Puss!
Kram Jannika
Tack Mia, Jenny och Anna för varma ord!
NELLA ramlade ner i medvetandet när jag satt hemma i soffan med lilla fröken samma kväll som vi kom hem. Vi hade lagt de stora barnen, ätit god thai-mat som farmor hämtat medan vi myste i soffan och beundrade vårt fjärde barn. Solen hade lyst hela dagen och värmt upp rosorna som står precis nedanför fönstret och på kvällen blåste det lite svala vindar så det doftade i hela rummet. Plötsligt ramlade namnet Nella in. När jag provade det på darlingen nappade han direkt. Vi hade provkallat henne förhandsfavoriten Juni ett par gånger men det kändes inte riktigt hundra. Resten vet ni.
kattklo
, som så modigt gissat sig fram i den här tråden hade rätt vad gäller numret 2. Numerologiskt kommer det att vara hennes livsväg och läxa i det här livet. När jag kollade namnsidan fanns namnet men det var inte så många bärare. Ursprunget var grekiskt, precis som Nikes och deras namn passar bra ihop tycker vi. Det betyder; den lysande, fackla eller flamma (samma ursprung som Helena). Tvåstavigt, lätt för barn att använda och skriva och det passar ihop med de andras tycker vi. Milo kan redan.
Och Milo blev en sann bebisentusiast! Han vill klappa och hjälpa till med allt. Han borstar med bebiborsten (som han innan har sopat med ute på trappen, såna petitesser)
och fixar med täcket så lillan inte ska frysa nu i sommarvärmen. Han har utsett sig själv till bajsblöjekontrollant och han sköter slängandet av blöjorna med största noggrannhet. Hon får låna hans älskade telefon men han blir lite putt över att hon inte vill prata i den. Han står bredvid vagnen när hon sover och ropar högt: "HeeeeEEEEJ bÄ:-jÄ: Nella! i olika tonarter men alltid med samma entusiasm. Ju högre han ropar desto hårdare sover hon, haha! De där två kommer bli ett radarpar att se fram emot.
Anton
, inte behövde du upplysa mig om dina kvalitéer, det förstod jag ändå! Tack, tack för uppgifter, det ska bli roligt! Puss! Kram Jannika
Härlig förlossningsberättelse! Det måste ha känts betryggande för barnmorskan att ha en så erfaren mamma att serva Egentligen borde man ju skaffa många barn, som du, så att man förvaltar all den kunskap man samlat på sig med de första! Fjärde gången borde man liksom veta, eller hur
Stort grattis till Nella än en gång! Jag är inte ett dugg
för att jag gissade helt fel igen (en kollega till mig hävdar att jag i själva verket sannolikt är synsk men försöker mörka det genom att ständigt gissa fel ). Och 070713 låter heeeelt perfekt! Så här i efterhand kan jag hålla med om att 070707 hade varit för bra på något sätt! Och 070714 är liksom förutsägbart - 070713 har en liten knorr & twist som jag gillar! Och NU skall du slippa höra mitt nummertjat igen i den här tråden!
Pussa lillan!
Egentligen borde man ju skaffa många barn, som du, så att man förvaltar all den kunskap man samlat på sig med de första! Fjärde gången borde man liksom veta, eller hur Stort grattis till Nella än en gång! Jag är inte ett dugg
för att jag gissade helt fel igen (en kollega till mig hävdar att jag i själva verket sannolikt är synsk men försöker mörka det genom att ständigt gissa fel ). Och 070713 låter heeeelt perfekt! Så här i efterhand kan jag hålla med om att 070707 hade varit för bra på något sätt! Och 070714 är liksom förutsägbart - 070713 har en liten knorr & twist som jag gillar! Och NU skall du slippa höra mitt nummertjat igen i den här tråden! Pussa lillan!
Anna, stolt mamma till Storprins född -98, Sessa född -00 och Pojkpiraya, född -04!