Finns hjälp för 2-åring?

[LinnéaG]

Hej alla!

Jag tackar för allt klokt jag hittills läst här och för det hopp det ger mig. Det verkar som om många här är insatta i mycket, men jag är helt novis. Vår son är två år och tre månader, så vi har haft gott om tid att trassla till det för honom, och jag är själv utomordentligt trött.

Jag och min familj behöver verkligen goda råd nu (nyss, för länge sedan, för drygt två år sedan, egentligen!).

Jag håller på att läsa "sova hela natten", men känner att den mycket vänder sig till mindre barn. Här på nätet har jag inte heller hittat så mycket om så pass gamla barn, som i vårt fall.

Jag skulle så gärna vilja veta mer och höra från alla som har erfarenhet. Det är ju inte alla barn som har turen att ha föräldrar som känner till SHN redan när barnen kommer till världen. Och: det är ju inte barnens fel!

Vår son har aldrig sovit ordentligt. Sedan hans första dygn har vi försökt att hjälpa honom. Vi har gjort som så många andra. Burit honom, vaggat, vyssjat, talat lugnande, låtit honom sova hos oss, för att inte tala om hur mycket jag har ammat. Han kunde inte somna det förutan, och inte heller sova någon längre stund utan att vakna och vilja ha igen. Under hans första år sov varken han eller jag tre timmar i sträck fler än ca fem gånger. Jag var helt slut, och rimligtvis (givetvis) han också.

Ja, i vår goda avsikt har vi alltså ställt till det rejält. Fast en sak finner jag ändå tröst i, och det är att vi aldrig låtit honom vara ensam och skrika (á la femminuters-metoden). Med detta vill jag inte säga något ont om någon förälder som, i desperation, tar till denna metod. Har man inte sovit på ett år, så är man knappt människa längre och blir redo att gripa till vad som helst. Vår pojke har ju varit lugn i vår famn, även om vi inte befriat honom från hans våndor på ett varaktigt sätt.

Och nu är den ohållbara situationen (och med detta så blottlägger jag vårt klanteri och vår okunskap, och ber om hjälp och stöd):
Vi sover i samma sovrum.
Han har en barnsäng. I den somnar han vid enstaka tillfällen.
Annars: i vår säng. Efter att ha klättrat på mig i mellan 1,5-3 timmar.
Han har aldrig sovit i spjälsängen, förutom precis i början. Han vaknade ideligen, och jag orkade snart inget annat än att ha honom bredvid mig, ammandes.
INGENTING som vi tidigare gjort för att lugna honom hjälper längre.
Han är trött men godmodig (han är ju barn)...
Jag är trött, så att jag ibland börjar grina för att inte jag får sova på kvällen när han klättrar på mig. (Jag skäms för detta, för jag vet hur det skadar pojken, men jag pallar inte mer just nu. Jag är slut liksom).
Vår stackars lilla ängel har bara enstaka dygn fått de timmar sömn som han behöver.
Han behöver hjälp nu.
Och vi saknar förmåga. Sorgligt nog.

Men vi hoppas att någon som läser detta kanske kan hjälpa oss att hjälpa honom.

Många hälsningar Linnea

[LinnéaG]

Hej igen alla!
Jag skickade visst in mitt brev på fel forum. Kanske bra, för att några fler läser det
Nu finns det på rätt forum också.
Sov gott på er.
Från Linnea

[annawahlgren]

Välkommen är du

Vi ses på andra forumet, det för äldre barn.