övertyga mannen?

Puffis · Inlägg av **Puffis** » tor 02 nov 2006, 00:35

Jag har ända från början tänkt att jag inte vill lämna bort Tuva till dagis förrän i tre års åldern. Men jag har lite svårt att övertyga min man att vi måste hitta något alternativ. Som det är nu tar jag ut så få föräldrapennigdagar som möjligt för att dryga ut dem lite, och det gör ju att vi inte har så mycket pengar över. Men jag kommer i alla fall vara tvungen att börja jobba när Tuva är strax över året. Kanske kan jag jobba kvällar och helger (jobbar timmar inom vården) och min mamma kan hjälpa till i bland. Jag tror att det kan funka om vi båda satsar och lever snålt.

Har någon ett bra tips på vad jag ska säga för argument? Helst ganska korta och lättfattliga

inte bara för att han har dåligt tålamod, utan för att jag har världens sämsta minne och är jättedålig på att argumentera...

/LO · Inlägg av **/LO** » tor 02 nov 2006, 08:23

För att det är vår dotter och jag tycker inte att hon ska behöva lära sig jungelns lag så tidigt. Det kommer hon göra tids nog ändå.

/LO

Mamma S · Inlägg av **Mamma S** » tor 02 nov 2006, 08:41

jag printade ut korta (sammanfattade versioner) av vissa konversationer pa denna hemsidan, eller uttdrag ur boken. Sen lade jag dem på väl valda strategiska ställen där maken hade lite tid över. toaletten är en sådan tex (se bara till att du tar bort annan litteratur, jag fattade inte varför det tog så lång tid för maken att kommentera på mina små grejer jag lagt ut, tills jag upptäckte att det även låg en gammal dagstidning på dass

).

Av det fick vi en ganska bra diskussion efter han hade läst samm sak som jag och kom fram till att Det är nog bra för sonen att vara hemma tills han börjar intressera sig för att leka med andra barn, vilket ju itne sker förrän i den åldern.

ms Sophie · Inlägg av **ms Sophie** » fre 03 nov 2006, 14:15

Jag brukar slänga ur mig saker i "förbifarten" som sedan får gro hos maken och så "nappar" han på tanken när den fått mogna hos honom.
Att prata i påståenden och lägga "orden i munnen" kan fungera också om man gör det taktiskt

Ibland kan jag säga "Visst är det väl härligt att dottern kan få gå ut och utforska med dig i sin egen takt, att ni hittar på saker tillsammans på dagarna. Tänk om hon hade varit på dagis då hade hon inte kunnat göra det på samma sätt".
Ibland säger jag "lugnande" att "ja, i sinom tid så kommer hon få sin beskärda del av dagis men det kan ju vara skönt att skjuta på det så länge som möjligt" osv. Lägga fram det så att man inte är fanatisk motståndare till dagis utan att det kommer, men att jag vill njuta så länge det går att ha henne hemma

Lite små saker så där i förbifarten när dottern gör något, vi pratar om henne etc. har gjort att maken tagit till sig mycket av det jag sagt

Jag brukar ta upp exempel också där någon annan i bekantskapskretsen eller någon barnexpert sagt något om dagis eller barnuppfostran som är alldeles uppåt väggarna och då har vi en dialog där vi pratar om det.
Så små frön strör jag sakta men säkert ut. Han är ju mer inne på dagis än vad jag är eftersom man "ska" ha barnen på dagis och annars sitter de ju bara hemma och målar hela dagarna

Men sakta men säkert så...

Spyro · Inlägg av **Spyro** » lör 18 nov 2006, 21:20

Att slänga ur sig saker i "förbifarten" är ett väldigt bra knep - så länge det görs OFTA, som en ramsa ungefär. Till slut är maken alldeles hjärntvättad och rabblar Anna Wahlgrens budskap till alla som vill (och inte vill!) lyssna - utan att ens ha läst boken!

Inlägg av **annawahlgren** » sön 19 nov 2006, 02:23

father of sons · Inlägg av **father of sons** » sön 19 nov 2006, 08:48

Ibland kan man roa sig med av översätta en barnadag på dagis till motsvarande arbetsdag för en förälder.

Arbetstid

schemalagda raster/pauser med möjlighet till egen tid/egna intressen

kollegor

kollegornas uppförande

chefen/ledaren uppförande (Mycket nej/inte och bristande konstruktiv handledning)

Arbetsmiljön (Bakteriehärdar och ljudnivåer som inte skulle godkännas var som helst, om man säger)

Sen underskattar man sig själv som förälder - eller överskattar pedagogikens roll som föräldrasubstitut för ett litet barn. Vilka sammanhang vill man egentligen bjuda sina barn?

Fler argument?

Inlägg av **annawahlgren** » tis 21 nov 2006, 03:26

Vashti · Inlägg av **Vashti** » tor 23 nov 2006, 15:13

....för att lämna sitt barn till dagis är att lämna det till främmlingar? Kan en ettåring berätta vad som hänt på dagis? OM något hemskt skulle hända hur skulle ni få veta det? det är frågor jag skulle ställa mig - men jag bor ju i en storstad - dagispersonalen är kanske mer bekanta i en liten by? Vet ju inte var du bor... Ett alternativ kan ju vara en förändring i livs-stil... Kanske kan ni flytta någonstans där ni har råd att bo & vara hemma? Eller hitta på ett annat inkommstalternativ som ger lite mer penagr? Jag tycker ditt förslag låter vettigt också. Men jag tycker inte det känns bra att hetsa tillbaka en nybliven mamma till jobbet... Hoppas det inte är så du känner & isåfall sätt ner din fot!
Det finns så många sätt att leva - så många lösningar om man lyckas få upp tråden på tankehärvan. Kanske det är dags för dig att vidareutbilda dig?
Hursomhelst hoppas jag du hittar styrkan att utforska egna idéer... HUR & med VAD du jobbar kan ju ingen annan än du bestämma eller ansvara för.
Det är bara mina spontana reaktioner - jag vet ju bara det som står i ditt inlägg...
Jag hoppas det fixar sig på bästa sätt! Lycka till!

Katarina-Mamma duracell

Att maken rabblar Anna wahlgren händer här också, han har bara inte koll på att det är Annas ord

När kompisar fått barn, vad säger han då...... jo: små barn mår bra av rutiner och mat mat mat, om maten rinner ut genom öronen en stund innan de ska sova, så sover de gott hela natten

Små barn ska njutas, visst kan barn vara jobbiga, men det blir inte jobbigare än man gör sig.
och det bästa tycker jag; Att ha syskon tätt är inget fel, då har barnen större glädje av varandra, och man kan njuta dubbelt

Tänk va! Han som inte trodde på sånt här när jag tog hem barnaboken, och han har fortfarande inte läst boken, men budskapet kan han

Han vet bara inte att det kommer därifrån

Så mitt råd är också, babbla på som om du rabblar en inköpslista, så här skulle nog det låtit hemma hos oss:
vi ska ha en lite mjölk, förresten vad tror du om jag skulle jobba kvällar och helger för att slippa ha Tuva på dagis? Och lite potatis, paprika.... tror du det skulle fungera om vi försökte titta igenom ekonomin lite? Hmmm ska vi ha skinka till varma smörgåssrna på fredag? KAnske vi skulle dra ned på våra utgifter, vad skulle vi ta bort först?? Yoggisar behöver vi också.
och innan han vet ordet av så har han börjat tänka, och tre dagar senare kommer frågan....

Har du funderat på om Tuva skulle kunna vara hemma längre?? Kanske du kunde jobba helger och kvällar och jag dagtid? Kanske vi kan dra ned lite på ekonomin så att hon kan vara hemma... småbarnsåren är ju relativt kort tid iallafall

Tina-Stina · Inlägg av **Tina-Stina** » ons 03 jan 2007, 14:08

Ja, min kära sambo har vacklat av och an i sina åsikter, och problemet för honom har varit, att ingen annan han känner har sina barn hemma.. han vet innerst inne att de mår finfint hemma, det märker han ju..men vad alla andra tycker sätter sej ändå..
Tills för någon vecka sedan..
Han träffade då en förskolelärare som han känner ytligt, som fullkomligt lovordade honom för att ha tagit beslutet att ha barnen hemma.

"Jag får ju inte säja så här egentligen eftersom jag jobbar på dagis, men du skulle veta hur dom små barnen har det, mammor lämnar dom för att åka och shoppa, när dom är mammalediga etc. Nä, dina barn har det jättebra! Tänk omfler kunde tänka som er!
Ni kan tro att han var stolt som en tupp när han kom hem..