Grått
Grått
Livet blir svart ibland. Kanske för att vi skall kunna uppfatta även de ljusare färgerna, när det blir deras tur.
Genom åren, och de olika sorgeprocesserna har jag upptäckt detta: det svarta orkar jag nog med. Orkar, för att det är så intensivt, så genomgripande, att mitt i det värsta svarta, tunga, så blir jag alltid mycket medveten om att jag trots allt, mitt i det svåra, lever.
Det är det gråa jag inte orkar med. När det svarta så småningom övergår till grått. Man gråter inte så ofta längre, omvärlden med sin omsorg har dragit sig tillbaka, och man står där i sina vardagsrutiner, och upptäcker att allt har samma färg som kall aska. Det smakar aska i munnen, alla färger flyter ihop till en grå sörja, ungefär som novemberdagarna, och man orkar precis nog för att konstatera att man andas. Grått in, grått ut, och inget spelar så nämnvärt stor roll. Det gråa landet.
I det svarta står vi aldrig ensamma. Men på tröskeln till det gråa är vi mycket ensamma, och oftast mycket trötta. Att då höra talas om andra årstider, andra livstider, är inget man orkar.
Kära alla. Kan vi lova varandra detta: att vi aldrig glömmer bort varandra till det där gråa, ensamma, tråkiga. De här trådarna, på det här forumet, måste och skall plockas upp med jämna mellanrum, så att vi kan fråga dem som går med det gråa:
Hur är det? Orkar du? Ska jag gå med dig en bit?
Nancy Kvacke Ellinor Susan D Nina80 Therese
Genom åren, och de olika sorgeprocesserna har jag upptäckt detta: det svarta orkar jag nog med. Orkar, för att det är så intensivt, så genomgripande, att mitt i det värsta svarta, tunga, så blir jag alltid mycket medveten om att jag trots allt, mitt i det svåra, lever.
Det är det gråa jag inte orkar med. När det svarta så småningom övergår till grått. Man gråter inte så ofta längre, omvärlden med sin omsorg har dragit sig tillbaka, och man står där i sina vardagsrutiner, och upptäcker att allt har samma färg som kall aska. Det smakar aska i munnen, alla färger flyter ihop till en grå sörja, ungefär som novemberdagarna, och man orkar precis nog för att konstatera att man andas. Grått in, grått ut, och inget spelar så nämnvärt stor roll. Det gråa landet.
I det svarta står vi aldrig ensamma. Men på tröskeln till det gråa är vi mycket ensamma, och oftast mycket trötta. Att då höra talas om andra årstider, andra livstider, är inget man orkar.
Kära alla. Kan vi lova varandra detta: att vi aldrig glömmer bort varandra till det där gråa, ensamma, tråkiga. De här trådarna, på det här forumet, måste och skall plockas upp med jämna mellanrum, så att vi kan fråga dem som går med det gråa:
Hur är det? Orkar du? Ska jag gå med dig en bit?
Nancy Kvacke Ellinor Susan D Nina80 Therese
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tack, Päivi - så vackert, så sant.
O tystnad, tystnad från dig
Du som är död, borttagen i en vindfäkt, utan möda,
med likgiltighetens, nyckefullhetens hemska stämpel
i din dödsdom,
kring dig, från dig
är tystnad.
O Gud, som låter oss i nödens stund betvivla
att du finns
annat än som uppfunnen av hjälplösa människor
som ordningens hand över det bisarra,
över slump och godtycke,
O Gud, -
tystnad.
Böner. Böner.
Alltid närvarande:
det blev varken du, Gud
eller du älskade som dog,
det som för alltid i evighet blev allestädes närvarande
är enkelt och nyckfullt
döden.
(ur Mommo, Kärlek på liv och död)
O tystnad, tystnad från dig
Du som är död, borttagen i en vindfäkt, utan möda,
med likgiltighetens, nyckefullhetens hemska stämpel
i din dödsdom,
kring dig, från dig
är tystnad.
O Gud, som låter oss i nödens stund betvivla
att du finns
annat än som uppfunnen av hjälplösa människor
som ordningens hand över det bisarra,
över slump och godtycke,
O Gud, -
tystnad.
Böner. Böner.
Alltid närvarande:
det blev varken du, Gud
eller du älskade som dog,
det som för alltid i evighet blev allestädes närvarande
är enkelt och nyckfullt
döden.
(ur Mommo, Kärlek på liv och död)
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Päivi....
Jag tror inte att du i din vildaste fantasi kan förstå vad dina ord betyder för mig. Du berör mig på ett sätt som är mycket stort. Jag önskar att du vore här så jag kunde ge dig en varm kram men jag skickar en så här istället
Tack för att du finns, du underbara människa. Du skänker kärlek och omtanke till så många.
Kramar Åsa
Jag tror inte att du i din vildaste fantasi kan förstå vad dina ord betyder för mig. Du berör mig på ett sätt som är mycket stort. Jag önskar att du vore här så jag kunde ge dig en varm kram men jag skickar en så här istället
Tack för att du finns, du underbara människa. Du skänker kärlek och omtanke till så många.
Kramar Åsa
Dotter född 051107. Kurad vid 6 månader
Son född 080314. Kurad vid 5 månader
Son född 080314. Kurad vid 5 månader
Åh tack!
Jag tog på mej en klädsam rodnad på kinderna , nån som tänker på mej O här tror man att man sitter i sin ensamhet framför datorn o samlar tankar o annat efter en rolig men trött dag.
Det är så skönt att få en tanke. Det har ju gått ett ganska bra tag sedan vår pojke dog, o oftast är det jag som stöttar andra nu för tiden. Så jag blev överraskad o glad.
Tack så mycket!
Jag tog på mej en klädsam rodnad på kinderna , nån som tänker på mej O här tror man att man sitter i sin ensamhet framför datorn o samlar tankar o annat efter en rolig men trött dag.
Det är så skönt att få en tanke. Det har ju gått ett ganska bra tag sedan vår pojke dog, o oftast är det jag som stöttar andra nu för tiden. Så jag blev överraskad o glad.
Tack så mycket!
Var så god
Sex år? Ja, då har du väl passerat det gråa också, själv vet jag att en del arbete kommer och går i perioder - s.a.s. Årsdagar, födelsedagar, familjehögtider, etc.etc. Och plötsligt är man åter Medveten - om inte annat.
Och då kan det vara helt ok att få frågan ibland - helt neutralt - och skönt att veta att man inte är bortglömd.
Sex år? Ja, då har du väl passerat det gråa också, själv vet jag att en del arbete kommer och går i perioder - s.a.s. Årsdagar, födelsedagar, familjehögtider, etc.etc. Och plötsligt är man åter Medveten - om inte annat.
Och då kan det vara helt ok att få frågan ibland - helt neutralt - och skönt att veta att man inte är bortglömd.
Ja, visst har vi passerat det grå oxå. Numera lever vi i en färgfylld vardag med våra små tjejer .
Det går ju att komma ut på "andra sidan" det grå, på något egendomligt sätt så går det. Det tror ju ingen levande människa när man står inför katastrofens faktum.
Högtider o födelsedagar är inte så svåra längre, de är en anledning att kanske göra nåt lite speciellt. Köpa nåt fint till graven eller så.
Men varje gång nån frågar om, eller pratar om Oliver, så känns det bra. Vi tycker om att prata om honom, han känns mycket närmare då.
Att sen få hjälpa o stötta andra är ju oxå ett sätt att få bearbeta vidare.
Det går ju att komma ut på "andra sidan" det grå, på något egendomligt sätt så går det. Det tror ju ingen levande människa när man står inför katastrofens faktum.
Högtider o födelsedagar är inte så svåra längre, de är en anledning att kanske göra nåt lite speciellt. Köpa nåt fint till graven eller så.
Men varje gång nån frågar om, eller pratar om Oliver, så känns det bra. Vi tycker om att prata om honom, han känns mycket närmare då.
Att sen få hjälpa o stötta andra är ju oxå ett sätt att få bearbeta vidare.