Att tänka om ...

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Skriv svar
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Att tänka om ...

Inlägg av annawahlgren »

Ur ett "brev" från självaste Hjärtebarnskontrollanten - TACK, Ms Sophie :lol:

:arrow: "Jag har BÖRJAT tänka! Tidigare var jag som de flesta andra inne på att man ju 'ska' ha barnen på dagis, osv. Men lite eget tänk har jag haft i bakgrunden latent, inser jag när jag börjat läsa Barnaboken och på forumet. Till exempel så har jag automatiskt anammat social delaktighet när jag passat kompisars barn. Det hade jag inte ens tänkt på utan insåg att 'aha, är det det jag gjort' när jag läste Barnaboken :wink:

Jag vill inte att min lilla flicka ska vara 'en i mängden', och jag vill inte att hon ska få slåss om tid, uppmärksamhet och saker.

Jag vill att hon ska få lära sig saker i sin takt.

Att få utforska.

Att få TID, både från mig och för sig själv.

Jag förstår helt mindre och mindre dem som tycker att barn behöver dagis från 15 månaders ålder för att de är sociala individer som behöver umgänge med andra för att utvecklas.

Jag förstår inte hur man kan säga 'nej' och 'fy' om saker per automatik till barn - jag tänker ofta på det du skriver i Barnaboken om pappan som sa till barnet att 'det finns inget här att se' när barnet ville upp och se vid biljettluckan. Näe, tycker han ja!

Jag tänker ofta på Barnaboken och speciellt jämförelsen med när man är ny på jobbet och hur jag skulle vilja bli bemött då, när jag gör rätt och fel - för ingen är perfekt, alla gör fel någon gång, men det är frågan hur man blir bemött då som är avgörande.

Jag är stolt över mitt barn, att hon är den underbara person hon är. Hon är så gott som alltid glad, hon har en bestämd vilja som hon tydligt visar, hon busar, hon skrattar och hon utforskar.

Många gånger 'slåss' hon - dvs. det är ju jätteskoj att få en reaktion på att banka till någon med handen eller något i handen... men handen om handen och 'klappa fint' ska få bort det med tiden. Jag tar det för vad det är. En ettåring som inte vet hur man ska bete sig helt enkelt! Hur ska hon veta och förstå om vi inte visar och lär henne?

Vi träffade hennes kusin - 2.5 månader - i helgen. och min flicka blir så glad när hon ser små bebisar och blev arg om jag inte höll ner bebisen så att hon kunde titta och självklart känna! Ja, bebisar är ju inte så sköra som de ser ut att vara, så jag höll tålmodigt fram barnet, sa 'försiktigt' till min lilla - och hon log det allra störstaste leendet du kan tänka dig och klappade bebisen så fint så fint på huvudet!

Sedan skulle hon ju tala om för mig att bebisen ju har ögon, så hon sa 'Åbä' och petade tummen (inte hårt) i ögat på bebisen. Som rörde på huvudet men inte vaknade. Men däremot vaknade ju självklart mamman till bebisen till och sa direkt 'Nej, inte göra så, du får akta bebisen!'

Jag vet att min lilla flicka ses som 'besvärlig', hårdhänt, gåpåig, glad, 'galen', framåt, nyfiken, ouppfostrad, osv. Ord som på en pojke säkert varit mer 'positiva' men som på en tjej får mer av en negativ klang.

Jag vill inte ta bort hennes härliga framåtanda som jag ser så tydligt att hon har, och jag är därför så glad att detta I stället för dagis-forumet kommit till!

Ja, jag som mamma ses ju också som besvärlig och slapp. Jag avvaktar och låter mitt lilla barn hållas, helt enkelt. Finns ingen fara för hennes liv så får hon prova allt!

Och det är ju allt det här jag vill förmedla till andra också - nyfikenhet, upptäckarlusta och att, som du så klokt säger, världen ska få vara liten innan den blir stor!"

:lol: :lol: :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

=D> :heart: =D>

Precis så :!:

:lol: :lol: :lol:

/Fjällmor
ms Sophie

Inlägg av ms Sophie »

Det är jag som ska tacka Anna, som jag skrev i brevet till dig så har jag börjat tänka!
Vissa tankar och idéer har legat latent inom mig medan andra tankar kommit till mig sedan jag fått barn nu.
Och speciellt angående dagis har jag börjat tänka om.

Tidigare har jag hört till massan som tycker att dagis är väl ok och att vid 1.5 år så är det dags att börja, men jag har tänkt om.
Jag iakttar min dotter, eller hör maken berätta om hennes framfart på dagarna och blir mer och mer övertygad om att vi gör rätt som försöker ha henne hemma så länge som möjligt!
Hon får nu tiden att utvecklas i sin takt, att utforska omgivningarna som hon vill och i sin takt.
Tänk att en parkering kan vara så fascinerande till exempel! :lol:
Maken och dottern kan lätt tillbringa en timme på parkeringen med att prova nycklar i alla billåsen där (måtte inget larm gå :wink: ) till exempel.

I morse när hon vaknade - jag är hemma sjuker - så bytte jag på henne, sedan ville hon lägga sig i sängen och mysa lite men så drog hon i mig, vi skulle gå upp, ut ur sovrummet, dörren skulle stängas till om pappa, sedan in i dotterns rum och så gick hon fram till leksakslådan. Jag plockar fram hennes ensamlekslåda och förbereder hennes säng och hon går fram till sidan av sängen (hon har en resesäng där man kan öppna ena kortsidan) och jag öppnar och hon klättrar in!
Hon ville ha sin ensamlek helt enkelt :D
Hur hade vi hunnit med det om vi skulle ilat till dagis?
Malin, 3-barnsmor
Inlägg: 65
Blev medlem: ons 04 jan 2006, 16:43
Ort: J?mtland

Inlägg av Malin, 3-barnsmor »

Några tankar från en mor så här på eftermiddagen.... :lol:

Jag tror att många skulle behöva göra just det som rubriken säger - tänka om. Jag tänker dagligen på den situation som råder för små barn i Sverige idag, och vore det inte för ljusglimtar man ser då och då (bl.a. här på forumet!! :heart: :heart: ), så skulle man bli ganska deppad.

Igår satt jag och tänkte mycket på detta (dels därför att vi tidigare på dagen hälsat på ett dagis en liten stund, pojkarna och jag), och kom fram till två slutsatser, som jag tänkte dela med mig av. I de flesta fall - vågar jag faktiskt påstå - så handlar "dagis-eller-inte-dagis-frågan" (obs! för små barn alltså) om

1. Vilken utgångspunkt man har
2. Prioritering

För vår familj, om jag ska ta ett exempel, har utgångspunkten alltid varit att barnen ska vara hemma de första viktiga åren, och sedan har allting annat fått anpassa och ordna sig efter det. Om jag exempelvis hade jobbat lite grann - utanför hemmet alltså - (dock aldrig heltid!), och maken inte kunde ha tagit vissa dagar/kvällar, hade vi ordnat så att antingen någon annan kom hit till vårt hem, eller att barnen fått varit i någon annans hem, och varit delaktiga i deras liv. Vi kan inte tänka oss att göra på något annat sätt, och vi vill faktiskt inte heller. Nu arbetar jag så gott som alltid hemma, och känner just nu att jag vill ha det så. Men skulle situationen ändra sig på något sätt, skulle ändå utgångspunkten vara: "barnen hemma".

Vad gäller prioriteringen så hänger den ju ihop med den första punkten - man prioriterar efter vilken utgångspunkt man har. För oss har det till exempel inneburit sparsamhet på många olika sätt, inga onödiga inköp (försökt i alla fall :wink: ), inga dyra semestrar, billigt hushåll, synnerligen begränsat med bio-och restaurangbesök, inte det "nyaste" i varken bil- eller hem-och-inredningsbranschen....m.m.m.m. Det finns så många olika sätt att prioritera och vara sparsam, bara man vet vad som är viktigast för en, och handlar utifrån det.

Slutligen vill jag rikta ett TACK för det inklistrade "ett brev om dagis". (TACK Anna W!) Det var både en upplyftande och tragisk läsning. Upplyftande på så sätt att brevets författare satte fingret så precis på vad det hela handlar om, och fungerade mycket som en bekräftelse på vad jag själv känner. Jag har genom årens lopp haft många tankar/åsikter/idéer om dagis och ibland har det varit svårt att riktigt formulera varför jag tycker si eller så. Ibland har det varit mer som en "maggropskänsla". Men flera sådana frågetecken rätade denna brevskriverska ut för mig! :lol: Allra tydligast var delen om dagisets utgångspunkt: "Barnet i centrum och leken som grund". Instämmer fullständigt i hennes resonemang! :idea:

Till sist vill jag bara säga att jag tycker det är så uppmuntrande att läsa dessa forumisters åsikter och tankar om detta ämne. :lol: Det är så inspirerande att följa era tankegångar och ta del av era livsberätter!

:heart: :heart: :heart: :lol: :lol: :lol: :heart: :heart: :heart:
Flicka född -9809
Pojkar födda -0207 och -0410
ms Sophie

Inlägg av ms Sophie »

Hej Malin, 3-barnsmor.
Jag måste säga att det är intressant att ta del av din livsberättelse också :D

Visst har du rätt i det du skriver
1. Vilken utgångspunkt man har
2. Prioritering
jag anser att allt handlar om prioriteringar och utifrån den utgångspunkt man har så gör man olika prioriteringar.
Många kan ta lån för att köpa ny bil, nytt hus, till och med för att åka utomlands men man tar inte lån för att vara hemma ett halvår extra med barnen :?: :!:
Var finns prioriteringen av barnen och familjen :?:

Vi prioriterar också att dottern ska vara hemma de första viktiga åren och då får det andra skjuta på foten. Vi kommer ändå åka på semester hela familjen i höst - med hjälp av "gamla" sparade medel - men annars sparar vi och prioriterar från stort till smått i vardagen.
Det går om man vill :D
Malin, 3-barnsmor
Inlägg: 65
Blev medlem: ons 04 jan 2006, 16:43
Ort: J?mtland

Inlägg av Malin, 3-barnsmor »

:!: Det går om man vill - precis!! :thumbsup:

Instämmer helt!! :lol: :lol:
Flicka född -9809
Pojkar födda -0207 och -0410
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Jag fattar inte att det här med prioritering ska vara så svårt när det gäller små barn men aldrig annars.

Läste en bok någon gång av en amerikan som påpekade det märkliga i att en rökare alltid har cigarretter. En alkoholist lyckas alltid fixa sprit. Hur än världen står på ända och hur fattiga folk än är, så lyckas de alltid prioritera det de anser nödvändigt: cigarretter, sprit, knark. De går genom eld hellre än är utan.

På samma sätt kan två vuxna som förälskar sig bryta sönder varsitt äktenskap, lämna flotta villor och fina bilar, byta ner sig i både jobb och lönegrad och tränga ihop sig i en tvåa i någon oansenlig förort, bara för att få vara tillsammans. Som ter sig som det viktigaste av allt. Då går det hur bra som helst att prioritera vardagslivet tillsammans till - bokstavligen - vilket pris som helst.

Men ett litet barn :?: Ja, för att få det, som man anser sig ha rätt till - ett barn - kan man fortfarande lägga hur mycket pengar som helst, gå igenom fertilitetsbehandlingar för dyra pengar och lägga hur mycket tid och möda som helst på detta begärliga, detta så desperat efterängtade, tills det lyckas. Det får kosta vad det kosta vill - barn ska man bara ha, annars är det orättvist, hemskt, förödande, dödande :!: LIvet utan barn meningslöst :!:

Men sedan :?: Lilla barnet kommer - detta under av alla under. Borde då inte livet med och njutningen av denna oförtjnta gåva, detta lån - vara värt en liten ynka motsvarade prioritering under åtminstone de första tre åren av det så efterlängtade barnets lilla liv :?: :!:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
ms Sophie

Inlägg av ms Sophie »

Du har så rätt i det du skriver Anna.
Varför prioriteras inte barnen upp när så mycket annat i livet anses nödvändigt och prioriteras :?: :!:
Rica
Inlägg: 135
Blev medlem: ons 15 mar 2006, 20:56

Inlägg av Rica »

TACK ALLA!!!!!!!!! :D .....och speciellt Du Anna Wahlgren som genom BB och detta forum bekräftat det jag vetat hela tiden- barn har det bäst hemma de första åren :!:

. Nu har vår 2,5åring slutat dagis och blir hemma med mej och lillebror tills han blir dryga 4 och lillebror åtminstone 2,5 år :D .Äntligen mår jag bra igen. Samuel har bara gått på dagis i en dryg månad och trivts där men ändå så vet jagatt han helst vill vara hemma.Jag blev -mot min egen vilja- påverkad av det här med att han behöver stimuleras utanför hemmet och att jag behöver ensamtid med lillebror :roll: . Är så stolt över mej själv att jag följde min egen inre övertygelses röst som du Anna pratar om............. :wink:

I kväll frågade jag och pappa Samuel om han ville till dagis i morgon- neej svarade han, men, frågade vi, vill du gå till kyrkis(öppna förskolan) då, jaaa svarade han, med mamma, Olle(lillebror), Chrille(storebror), pappa, mormor och morfar svarade han. Summa summarum- han vill vara tillsammans med alla vi som älskar och håller av honom!! :lol:
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Åh Rica! :lol:

Vilken kärlek och glädje!

GRATTIS till ert nya liv \:D/ :heart: =D>

/Fjällmor
Rica
Inlägg: 135
Blev medlem: ons 15 mar 2006, 20:56

Inlägg av Rica »

Tack Fjällmor- du som alltid kommer med så glada, kloka och positiva inlägg!! :lol: Nu har vi det gott jag och pojkarna :D . I förra veckan hade vi li´te avskedsfest för Samuel på dagis och han fick bjuda på glass. Under fikastunden kom samtl. fröknar fram till mej och sa att jag var en mycket klok mamma och att detycker att dagis är ett bra alternativ om man inte har nåt val men kan man och vill man så tyckte de precis som jag att barn har det bäst hemma :!: .

De önskade oss all lycka och tyckte att jag gjorde helt rätt. :D De sa oxå att de undrade hur man ska vända den trend( som håller på att bli "lag") som säger att hemmet inte längre räcker för barnen utan att de ska ut och stimuleras till varje pris.............nej gå du hem med dina pojkar och ha det skönt- dagis hinner de allt gå på sen. Vilka pärlor va!!??
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Åh Tack! :D :oops: :lol:

Och vilken avskedsgåva ni fick :thumbsup:
Det var härlig läsning att sova på..

NattNatt
/Fjällmor
ms Sophie

Inlägg av ms Sophie »

Jag håller med Fjällmor!
Vilken härlig läsning :D
Det värmer i hjärtat att läsa helt enkelt.

Hoppas att ni har det alldeles härligt hemma nu.

Sophie
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

Rica skrev:De sa oxå att de undrade hur man ska vända den trend (som håller på att bli "lag") som säger att hemmet inte längre räcker för barnen utan att de ska ut och stimuleras till varje pris.............nej gå du hem med dina pojkar och ha det skönt - dagis hinner de allt gå på sen. Vilka pärlor va!!??
:D Ja, vilka pärlor. Vilka insiksfulla pärlor. Vad vackert du skriver. Och vad vackert du lyssnar på din lille pojke - när han drog vad han ville göra och vilka som skulle vara med... Säger det inte allt :?: :!:

Varken dagis eller kompisar springer bort här i världen. Ständigt utbytbara faktorer. Men tillhörigheten, "flocken", ursprunget och hemhörigheten, de springer aldrig någonsin bort. De bosätter sig i hjärtat och stannar där, för evigheten - för hela lilla långa livet. Om inte annat så i form av hemlängtan. Tillhörighetslängtan. Fråga mig... De försvinner aldrig :cry: :lol:

Men det gör allt annat.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
ms Sophie

Inlägg av ms Sophie »

annawahlgren skrev: Varken dagis eller kompisar springer bort här i världen. Ständigt utbytbara faktorer. Men tillhörigheten, "flocken", ursprunget och hemhörigheten, de springer aldrig någonsin bort. De bosätter sig i hjärtat och stannar där, för evigheten - för hela lilla långa livet. Om inte annat så i form av hemlängtan. Tillhörighetslängtan. Fråga mig... De försvinner aldrig :cry: :lol:

Men det gör allt annat.
Jag brukar säga som "försvar" eller förklaring när folk undrar varför inte dottern börjat på dagis än och när hon ska göra det att det hinner hon med, hon kommer få sin beskärda del av dagis, förskola och skola i sinom tid! Dagistiden springer som sagt var inte iväg så då "lugnar" jag omgivningen med att hon ska börja dagis, men sen... Att man ska behöva göra så egentligen?!
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"