Jag har en underbar liten dotter på 7,5mån. Hon har tidigare varit glad och lätt att ta hand om men nu de senaste veckorna verkar hon ofta missnöjd. Hon sover bra (vi har kört Sova hela natten-kuren för 3 veckor sedan och det funkade kanon), ca 12 timmar per natt och tre lurar på dagen. Rutinerna fungerar alltså bra.
Vi försöker att hon ska vara glad när vi lägger henne på dagarna men det är oftast svårt att få henne skratta vid läggdags. Ca en kvart innan hon ska sova börjar hon gnälla. Jag försöker göra saker med henne tills det är läggdags. Och sedan få henne skratta men oavsett om hon skrattar innan vi går in till sängen eller inte så börjar hon oftast gnälla när hon ser sängen
. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att det ska gå utan gnäll. Jag försöker verkligen med attityden av självklarhet.Att byta blöja på henne är jätte jobbigt nästan varje gång
. Hon vill självklart inte ligga stilla (tar sig fram själv sedan kanske 3 veckor tillbaka) och jag är ju tvungen att hålla fast i henne för att få blöjan bytt och då blir hon alltid jättearg - skriker, gråter och fäktar. Det är inte alls kul då man byter blöja så många gånger per dag och varje gång blir hon bara arg och missnöjd. Jag försöker underhålla henne, sjunga och ge spännande saker att undersöka men oftast hjälper det bara en kort stund.Hon kan även vara riktigt kinkig när det är matdags för om hon inte får göra som hon vill (dvs kasta tallriken på golvet osv) så kniper hon bara ihop munnen och skriker och vägrar äta. Hon sitter i sin matstol vid bordet och får oftast kladda som hon vill men efter ett tag börjar hon kasta sig bakåt och det verkar som att hon inte orkar sitta mer. Då flyttar jag över henne i babysittern och då börjar hon skrika osv för där är det ju inte så lätt att hålla i tallriken och kladda själv.
Hon brukar trivas ett tag på golvet och leka själv, men har nu börjat bli mer klängig än vanligt. Hon vill ofta komma upp i famnen men blir missnöjd när man tar upp henne iallafall. Ska jag kanske sätta mig på golvet och leka med henne istället då?
Det är kanske allt nytt som händer nu som får henne att reagera som hon gör. Hon har nyligen lärt sig att åla, tar sig upp på knän med hjälp av möbler på lagom höjd och dessutom har hon fått sin första tand för 1,5 vecka sedan.
Men ändå känns allt bara mest jobbigt för mig just nu. Ska det vara så här? Det är svårt att känna glädje över min lilla tjej som mest bara är arg och missnöjd. Är jag ensam eller finns det någon annan som har det likadant? Vad ska jag göra för att få tillbaks min glada, nöjda lilla tjej? Eller är det här en fas i utvecklingen - åttamånadersångest kanske - som snart går över?
Eva
när hon är som klängigast. Och social delaktighet slår nästan allt annat när hon tycker att livet är lite trist! Diskhon fick jag tips om att sätta henne i genom en annan tråd här på forumet och där trivs hon som fisken i vattnet 
. Kranvattnet sprutar och far men kul har hon! 
& Lilltufsan född feb -06 
Skrattet till go'nattet - 
och får i sig mer om de får förtroendet att klara sig själv än om man envisas med att (försöka) mata...
