på vissa somliga som möjligen känner sig träffade och har en benägenhet att beklaga sig över de små barnen. Som inte har bett om att få ställa till besvär 
Jag blir tvärförbannad när det gnälls över små barn. Se gärna mina forumintroduktioner
JAG VILL INTE HA GNÄLL HÄR, ursäkta Små barn växer. Deras värld växer. Underhand kommer nya frågor, som det är vår vuxna uppgift att i handling besvara. Det är en klart hjärnstimulerande utmaning. Och den pågår hela tiden, så länge man lever med små barn.
Det duger inte att klaga
"Vad har det tagit åt honom/henne? Ingenting funkar ju! Livet är så svååårt!" Det som duger är att lära sig, lära sig, lära sig. Inte mnst om sig själv 
Och att handla, genomtänkt. Och att vara sitt lilla barns allra bästa vän.Du köper större kläder allteftersom barnet växer, eller hur? De små plaggen från förut funkar inte längre!
Så sätt dig ner och tänk efter, du som tror att det är synd om dig, som har en så joooobbig unge. Lyssna till ditt sunda förnuft och till din egen inre övertygelses röst
Ditt lilla barn är gjort av exakt detsamma som du själv. Är det så svårt att förstå 
Det här är inte rätta stället för beklaganden och "styrkekramar". Det här är ett rätt krävande men ganska underbart ställe
Här ska man få lust och vilja, inte Kleenex.I Barnaboken finner du - förhopppningsvis - ett sant inspirerande förhållningssätt till ditt lilla barn och till föräldraskapet i sig. Men även här och på själva hemsidan står massor att läsa som peppar och lär. Svälj gnället och öppna ögonen
Och ni, kära forumister, ska ju heller inte beklaga
Ni ska hjälpa, tipsa, stödja konstruktivt, konkret och praktiskt. Ni ska visa på vägen framåt Det kan ni, med er stadigt växande, alltmer massiva erfarenhet. Det kan ni och gör ni och ska ni göra. Inga gnällforum odlar vi här TACK till er alla och uppmuntrande kramar (och lite krävande också
) från Anna i Indien. _________________