Hej alla duktiga föräldrar!
Jag skrev en tråd igår kväll om min grovmotoriskt försenade pojke på Barnkropps... -forat men nu ikväll hittade jag hit så jag tar om allt med mer specifika frågor och hopp om reflexioner!
Jag har alltså en liten på 1 år 9 mån. Han är normal i alla möjliga hänseenden (sover och äter mycket och bra, vi har rutiner i familjen osv.) men har alltid varit grovmotoriskt sen, han kom liksom inte gång med hela sno sig om, kravla, krypa - paketet. Efter rastlöst väntande och med BVC -"råden" om att "det går över av sig själv" skrev jag hit till AW och fick förstås rådet att lägga honom på magen. Han var då 11 månader och det var avgörande, det satte igång honom. Men, han har inte utvecklat krypande utan har stjärthasat fram till dess han började dra sig upp till ståendes, då började han krypa lite grand. Han har dock ofta inte ro att krypa, utan ägnar sig åt sitt mer effektiva hasande istället. Ju bättre han blir på att dra sig upp, desto mer kryper han (jag tror att det beror på att barn utvecklar fallanderefexer i samma vända som de kryper som de står). Nu kan han gå med stöd, försiktigt och stappligt med med en lära-gå-vagn eller längs ett bord. Just nu utvecklas han tämlingen raskt. (Det är väl som att svära i kyrkan här men dagis var ett lyft för honom med bra stimulans och bra personal). Men självständigt går han inte, balans och koordination är dålig.
Vi har träffar barnneurolog och sjukgymnast och fått råd. Hypotesen har varit att sonen varit normal men sen, "dissociativ motorisk utveckling". Dock när vi träffade doktorn här om dagen var hon mer bekymrad, tyckte hans utveckling gick alltför långsamt, vill göra undersökningar av hjärnan mm för att utesluta skador. Han har kvar vissa reflexer och saknar andra. Han kryper men gör det inte växelvis/reciprokt, alltså det är "dålig kvalité" på både stående och krypande.
Jag vill väldigt gärna ha reflektioner om detta, både om det finns föräldrar som känner igen sina barn i den sena motoriken, men också från er som kan detta med Glen Doman/IAHP. Är det något för vår son, hjärnskada eller inte? Hur går jag tillväga i så fall? Hur får man tag på hans bok? Vad bör man starta med? Jag skall tillägga att jag blev alldeles kall i magen när jag längre ner i detta forum läste om att den korsvisa krypningen är så viktig för samspel mellan hjärnhalvorna i stort, framtida skolkunskaper som räkning osv. Som alla andra föräldrar är jag också stressad över om det är för sent - när stängs "fönstret" för kryputvecklingen?
Tacksam för reflexioner/Lindalou
Motoriskt sen
DVD?
Hej igen!
Har varit inne och kollat på IAHPs hemsida, belv väldigt intresserad av deras DVD om att stimulera rörelse. Är det någon förälder här som har den eller någon annan? Hur har frakten fungerat, fungerar det amerikanska DVD formatet i svenska maskiner??
Lindalou
Har varit inne och kollat på IAHPs hemsida, belv väldigt intresserad av deras DVD om att stimulera rörelse. Är det någon förälder här som har den eller någon annan? Hur har frakten fungerat, fungerar det amerikanska DVD formatet i svenska maskiner??
Lindalou
Re: DVD?
Hej
Ang DVD så fungerar det om din DVD är regionsfri, vi köpte en billig DVD som inte var regionsfri men min man hittade på internet en sida som förklarade hur man gjorde den regionsfri.
//N
Ang DVD så fungerar det om din DVD är regionsfri, vi köpte en billig DVD som inte var regionsfri men min man hittade på internet en sida som förklarade hur man gjorde den regionsfri.
//N
Storasyster sep 02 Lillasyster aug 04, kurade vid 4 månader. Lillebror jan 07, standardmodellStorasyster omkurad vid 2,5 år då vi hade tagit bort spjälsängen alldeles för tidigt.
Beklager att det har dröjd innan mitt svar...
Jag kan ju inte svara hur det är för ditt barn, men jag kan berätta lite generellt omkring det du frågar om, och så kan du ju se om det är något för dig.
IAHP och Glenn Doman arbetar ut från att hjärnan består av olika delar, och att barnens hjärnutveckling går i "steg" i dessa delar, och att varje steg måste få bli färdig utvecklat innan det är dags för nästa steg. Barnet måste alltså kräla för att utveckla medulla, innan det är dags för lillhjäran att utvecklas, och det är då krypning som bidrar till lillhjärnans utveckling. Lillhjärnan styr bl.a över balansen, och en skada här, eller en dålig utvecklat lillhjärna vill kunna visa sig som balansproblemer. När lillhjärnan har fått tillräckligt med kryping är det dags för cortex, som det vi vanligvis tänker på när det är snack om hjärnan. Cortex styr över de sakene som bara vi människor kan göra, gå upprest, springa upprest, läsa, skriva, förstå det talade språket, och tala själva.
Om barnet hoppar över några av stegen, dvs. inte kräler eller kryper, så vill han kanske lära sig gå ändå, men grundlaget vill vara betydligt sämre än om han hade fått kräla och krypa. Kanske vil balansen inte vara så god, läs- och skrivsvårigheter vill kanske uppstå. Överkänslighet för ljud och taktil stimulans finns kanske, sedan det är under lillhjärnans utveckling just "filteret" för dessa sinnen blir utvecklat, eller att några av reflexerna som skulle försvunnit när medulla fick sin utveckling kanske finns kvar.
Kräling och kryping är med andra ord o e r h ö r d viktigt ! ! !
Nu är det så att hjärnan är i utmärkt stånd till att backa bandet och ta igen den utveckling som gick miste, och utveckling av dessa delar av hjärnan går i gång igen om barnet börjar kräla och krypa. Men det ledsamma är ju att när barnet först har börjat gå, så kräler han inte mer, och inte kryper han särskillt mycket heller.
(Om inte mamma ser till at han gör det, genom att lägga kräl och kryp inn i det dagliga schemat...)
Jag har skrivet en del om hur man får sitt barn att kräla och krypa i denna tråd:
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5413
Tråden är lång, men informativ för den som söker svar.
Börja med detta, och hör av dig igen om du vill ha mer hjälp med att komma igång.
Jag kan tillegga att det inte alls är för sent. Min dotter började krypa och kräla när hon var fyra år. Och mycket rättade till sig. Visst var det jobbigt ibland, men aldrig om vi skulle haft det ogjord! Jag är övertygad om att vi ändrade hennes liv med att gå igång med Glenn Domans upplägg.
Vänliga hälsningar
Hege
Jag kan ju inte svara hur det är för ditt barn, men jag kan berätta lite generellt omkring det du frågar om, och så kan du ju se om det är något för dig.
IAHP och Glenn Doman arbetar ut från att hjärnan består av olika delar, och att barnens hjärnutveckling går i "steg" i dessa delar, och att varje steg måste få bli färdig utvecklat innan det är dags för nästa steg. Barnet måste alltså kräla för att utveckla medulla, innan det är dags för lillhjäran att utvecklas, och det är då krypning som bidrar till lillhjärnans utveckling. Lillhjärnan styr bl.a över balansen, och en skada här, eller en dålig utvecklat lillhjärna vill kunna visa sig som balansproblemer. När lillhjärnan har fått tillräckligt med kryping är det dags för cortex, som det vi vanligvis tänker på när det är snack om hjärnan. Cortex styr över de sakene som bara vi människor kan göra, gå upprest, springa upprest, läsa, skriva, förstå det talade språket, och tala själva.
Om barnet hoppar över några av stegen, dvs. inte kräler eller kryper, så vill han kanske lära sig gå ändå, men grundlaget vill vara betydligt sämre än om han hade fått kräla och krypa. Kanske vil balansen inte vara så god, läs- och skrivsvårigheter vill kanske uppstå. Överkänslighet för ljud och taktil stimulans finns kanske, sedan det är under lillhjärnans utveckling just "filteret" för dessa sinnen blir utvecklat, eller att några av reflexerna som skulle försvunnit när medulla fick sin utveckling kanske finns kvar.
Kräling och kryping är med andra ord o e r h ö r d viktigt ! ! !
Nu är det så att hjärnan är i utmärkt stånd till att backa bandet och ta igen den utveckling som gick miste, och utveckling av dessa delar av hjärnan går i gång igen om barnet börjar kräla och krypa. Men det ledsamma är ju att när barnet först har börjat gå, så kräler han inte mer, och inte kryper han särskillt mycket heller.
(Om inte mamma ser till at han gör det, genom att lägga kräl och kryp inn i det dagliga schemat...)
Jag har skrivet en del om hur man får sitt barn att kräla och krypa i denna tråd:
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5413
Tråden är lång, men informativ för den som söker svar.
Börja med detta, och hör av dig igen om du vill ha mer hjälp med att komma igång.
Jag kan tillegga att det inte alls är för sent. Min dotter började krypa och kräla när hon var fyra år. Och mycket rättade till sig. Visst var det jobbigt ibland, men aldrig om vi skulle haft det ogjord! Jag är övertygad om att vi ändrade hennes liv med att gå igång med Glenn Domans upplägg.
Vänliga hälsningar
Hege
Hej och tack för dina uppmuntrande ord om att det är möjligt fast barnet är lite äldre. Jag har läst tråden, det var intressant. Men jag har också hunnit beställa Domans bok How to do your child physically superb. Det tar bara en vecka tills den kommer, jag återkommer om jag har fler funderingar då.
Hälsningar Lindalou
Hälsningar Lindalou
Hej Hege och andra föräldrar!
Min pojke utvecklas tämligen raskt nu vad gäller gåendet. Det är nog första gången i hans unga liv jag uttrycker mig så - men nu ser jag en glädje, en lättsamhet i hans försökt till att gå (med stöd).
Bara sedan jag skrev den inledande repliken så går han längre sträckor och vågar förflytta sig mellan olika saker. 
(Inge förändring i att dra sig upp/sätta sig ner på dessa dagar, det är svåra moment för honom). 
Idag så hade jag sonens sjukgymnast på tråden. Jag tog upp detta med att försöka stimulera krypet, som ju även hon tycker är viktigt för bålbalans, koordination mm kontra fortsätta uppmuntra gåendet. Saken är den att gåendet är kul för honom, jag kan locka och han svarar på det. Krypet, däremot, kan han göra av fri vilja lite grand men protesterar högt om jag försöker få honom att fortsätta övingen. Så vad skall man göra - det han tycker är roligt ellr det jag tycker är nyttigt? (När jag har Glen Domans bok i handen kanske jag kan hitta roligare övningar för honom...?) SG tyckte att jag skulle gå på det roliga (förutom det kryp sonen väljer själv försås ev. efter lätt uppmuntran) och avvakta till större mognad och säkerhet 8cira 1 är från nu), då kan man vara på golvet och göra många sådana saker, krypa i leksakstunnel t.ex.
Vad tycker du Hege om ett sånt förhållningsätt? Andras kommentarer?
Lindalou
Min pojke utvecklas tämligen raskt nu vad gäller gåendet. Det är nog första gången i hans unga liv jag uttrycker mig så - men nu ser jag en glädje, en lättsamhet i hans försökt till att gå (med stöd).
Bara sedan jag skrev den inledande repliken så går han längre sträckor och vågar förflytta sig mellan olika saker. (Inge förändring i att dra sig upp/sätta sig ner på dessa dagar, det är svåra moment för honom). Idag så hade jag sonens sjukgymnast på tråden. Jag tog upp detta med att försöka stimulera krypet, som ju även hon tycker är viktigt för bålbalans, koordination mm kontra fortsätta uppmuntra gåendet. Saken är den att gåendet är kul för honom, jag kan locka och han svarar på det. Krypet, däremot, kan han göra av fri vilja lite grand men protesterar högt om jag försöker få honom att fortsätta övingen. Så vad skall man göra - det han tycker är roligt ellr det jag tycker är nyttigt? (När jag har Glen Domans bok i handen kanske jag kan hitta roligare övningar för honom...?) SG tyckte att jag skulle gå på det roliga (förutom det kryp sonen väljer själv försås ev. efter lätt uppmuntran) och avvakta till större mognad och säkerhet 8cira 1 är från nu), då kan man vara på golvet och göra många sådana saker, krypa i leksakstunnel t.ex.
Vad tycker du Hege om ett sånt förhållningsätt? Andras kommentarer?
Lindalou
När du frågar - jag ville inte väntat, och jag ville inte sett mig nöjd med det krypet han gör av egen vilja.
Jag ville satt upp mål, t.ex 200 meter kryping om dagen, och så sett till i mycket små omgångar att han fikk krupit de 200 meterne. 10 meter (ett varv rundt vardagsrummet?) 20 gånger om dagen. Jag skulle belönat honom med något (kram, en sång, en bit morot, vad som hälst, men få honom att krypa). Gör en hinderbana, gör tunnlar, låt gosedjuren få rida på honom...
Han är så liten att han kommer göra som du vill, på samma sätt som han går med på tandborstning. Kanske inte redan första dagen, men här får du ta till allt AW har lärt oss om Attityden av självklarhet. Och du måste krypa med honom.
Efter som man får drejs på krypet ville jag ökt i lagom takt till jag var uppe i 1000 meter om dagen. Det är därför att jag vet hur viktig krypet är. OM det skulle vara något i hjärnan som orsakar denna motoriska senhet, så kan det hända att krypet rättar till det. Du kanske svimmar med tanken på 1000 meter, men allt blir hur man gör det. Och det ska inte ske i morgon. Det ska ske över veckor och månader.
Det kanske känns fel att ta råd från någon på ett forum på detta sättet, och jag vill understryka att du inte måste bryta kontakten med sjukgymnast eller läkare.Men jag tycker det ser ut som att de inte har några råd alls till dig. Annat än att vänta och se... Vänta kan du ju alltids, men se till att krypa lite medan ni väntar! Det skadar inte, annat än att du möjligens får lite såra knän... (använd knäskydd!!)
Kryp med honom, men kryp små korta sträcken. Stopp efter tio meter, kramas och vänta en timme, och kryp tio meter till! 20 meter första dag är bra!! Kanske blir det 30 meter nästa dag, och 100 meter om dagen inom några veckor?? Sjung medan ni kryper, berätt hur duktig han är och hur stolt du är!!
Och tro på dig själv om du känner att detta är rätt. Gåendet är jättebra, det utvecklas raskt, och det är en god ting. Men krypandet lägger grunden.
Lycka till, berätt gärna hur det går!!
Hilsen Hege
Jag ville satt upp mål, t.ex 200 meter kryping om dagen, och så sett till i mycket små omgångar att han fikk krupit de 200 meterne. 10 meter (ett varv rundt vardagsrummet?) 20 gånger om dagen. Jag skulle belönat honom med något (kram, en sång, en bit morot, vad som hälst, men få honom att krypa). Gör en hinderbana, gör tunnlar, låt gosedjuren få rida på honom...
Han är så liten att han kommer göra som du vill, på samma sätt som han går med på tandborstning. Kanske inte redan första dagen, men här får du ta till allt AW har lärt oss om Attityden av självklarhet. Och du måste krypa med honom.
Efter som man får drejs på krypet ville jag ökt i lagom takt till jag var uppe i 1000 meter om dagen. Det är därför att jag vet hur viktig krypet är. OM det skulle vara något i hjärnan som orsakar denna motoriska senhet, så kan det hända att krypet rättar till det. Du kanske svimmar med tanken på 1000 meter, men allt blir hur man gör det. Och det ska inte ske i morgon. Det ska ske över veckor och månader.
Det kanske känns fel att ta råd från någon på ett forum på detta sättet, och jag vill understryka att du inte måste bryta kontakten med sjukgymnast eller läkare.Men jag tycker det ser ut som att de inte har några råd alls till dig. Annat än att vänta och se... Vänta kan du ju alltids, men se till att krypa lite medan ni väntar! Det skadar inte, annat än att du möjligens får lite såra knän... (använd knäskydd!!)
Kryp med honom, men kryp små korta sträcken. Stopp efter tio meter, kramas och vänta en timme, och kryp tio meter till! 20 meter första dag är bra!! Kanske blir det 30 meter nästa dag, och 100 meter om dagen inom några veckor?? Sjung medan ni kryper, berätt hur duktig han är och hur stolt du är!!
Och tro på dig själv om du känner att detta är rätt. Gåendet är jättebra, det utvecklas raskt, och det är en god ting. Men krypandet lägger grunden.
Lycka till, berätt gärna hur det går!!
Hilsen Hege