![Laughing :D](./images/smilies/icon/lol.gif)
Din misstanke har säkert sitt fog. Misstankar ska man alltid ta fasta på
Var tydligare med skrattet-till-go'nattet (även på dagen). Lägg märke till, och odla, skillnaden mellan sängstjälpandet och läggandet. När du förvisar är du förmodligen småarg eller i varje fall beklagande, och definitivt avvisande (på temat "detta beteende är icke acceptabelt"). När du lägger ska hon föräras en förmån i stor stil ("å, så underbart skönt att få sooooova liten stund!"). Notera och förstärk skillnaderna
Utmana inte ödet, tycker jag, genom att ställa som villkor att hon slutar skrika och bråka för att få komma. Det är att diktera känslovillkor, dvs hon får inte känna vad som helst - skrik och bråk är uttryck för mindre ädla känslor - men det kan man inte förbjuda ett barn (eller dig eller mig
![Rolling Eyes :roll:](./images/smilies/icon/rolleyes.gif)
). Både skulden och förvirringen lurar då i busken.
Kör i stället med det magiska "färdig". Med vad det än är, så fort hon är färdig, så får hon komma
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon/lol.gif)
Detta färdig refererar då till beteendet, inte känslorna.
Och när man är färdig, gör man annat.
På samma sätt: när hon lagts, och gnölat och protesterat och surat eller vad hon nu haft för sig, ska hon somna och sova så gott, när hon är "färdig", vad hon än tyckt och tänkt om saken.
Det hon INTE ska tycka och tänka är att läggningen är någon sorts förvisning, så gör den kolossalt trevlig och "belönande"
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon/lol.gif)
I - ja, du vet: Attityden av självklarhet.
Medan sängstjälpandet ju rimligen föregås av tämligen molniga nyllen
![Evil or Very Mad :evil:](./images/smilies/icon/evil.gif)