Skilsmässa - hjälp mig med era synpunkter!

[Villervalla]

Skilsmässa. Två pojkar, en nyss fem och en 16 månader. Pappan och jag är inte överens om barnens boende.

Jag är tvärsäker på att de måste bo med övervikt på mitt håll under de närmaste två åren eller så, eftersom den lille pojken är just så liten. Jag är också övertygad om att barnen mår bäst av ETT (huvudsakligt) HEM, men självklart med ett anpassat, välkomnande boende hos pappa.

Med det sagt är jag den förste att se barnens stora, självklara behov av sin pappa, särskilt den äldre killens. Pappa har också varit med hela tiden, inte varit frånvarande, även om våra roller är ganska olika (jag har stått för stabiliteten och rutinerna, han för leken). Jag skulle ALDRIG stå i vägen för de behov av pappa något av barnen gör mig uppmärksam på.

Jag har föreslagit boende med fördelning mamma 10 dagar/pappa 4 dagar för båda barnen/+pappa ytterligare en dag ensam för stora killen (så att de skulle kunna få en lugn dag tillsammans för aktivitet eller killsamvaro, utan lillbrorsans stora behov av uppmärksamhet). Eftersom jag anser (inser) att lillkillen inte kan vara ifrån sin pappa under så lång tid som tio dagar, ville jag att vi härutöver skulle turas om med hämtning från dagis varannan dag, och då laga och äta middag tillsammans.

Pappa vill ha 50-50, en vecka hos vardera föräldern, inget annat.

Pappan och jag är inte ovänner. Jag tror att vi skulle klara av att fungera som särboende föräldrar. Det tror han också. Jag är övertygad om att killarna mår bäst av mitt schema, som vi givetvis måste kunna ge och ta i från (lyssna på vad barnen vill), åtminstone tills dess att lillkillen är tre år.

Snälla snälla ni som läser. Jag vill så gärna ha era synpunkter och erfarenheter. Jag behöver också hjälp med att hitta referensmaterial - det skadar aldrig att läsa på. Hjälp!

[miar70]

Åh, jag förstår din oro! Och din omsorg för barnen kan så lätt verka som egoistisk inför pappan... Jag är själv skild, och första två åren hade vi 50-50 med barnen. Det var HEMSKT! För barnen. Jag tror tyvärr det här systemet är helt och hållet till för föräldrarna, skulle du själv vilja flytta varannan vecka? Ofta hör man "det är så skönt, varannan vecka kan jag ägna mig åt barnen, varannan vecka kan jag jobba och ägna mig åt mig själv..." Sällan hör man något om hur "härligt" det här är för barnen.
Efter de här två första åren, insåg pappan att det faktiskt var synd om ungarna, att de ständigt slets och behövde flera dagar att "bo in sig" efter varje "flyttning. Då körde vi boendet hos mig, varannan helg hos pappa och ibland även vid andra tillfällen. Efter en tid havererade även detta, när en ny donna kom in i bilden, men det är en annan historia...
Jag hoppas ni verkligen kan hålla någorlunda sams, och lägga era behov åt sidan. Visst är det positivt att båda "vill ha" barnen, men tryggheten åt dem måste vara viktigast. Referensmaterial har jag ont om, förutom det AW skriver i barnaboken (den har du väl läst...) men min fasta övertygelse är att barnen ska ha ETT fast boende, att de mår bäst då! Men, det är ju MIN övertygelse, det...
Lycka till nu,
Kramis Mia

[annawahlgren]

Barn som bor 50-50 saknar ordet HEMMA i sin vokabulär. Intressant och skrämmande! Det heter "hos mamma" och "hos pappa". Man är en ständig besökare.

Jag kan inte tänka mig att pappa vill att de ska barnen ska växa upp utan att veta innebörden - av hemhörighet, tillhörighet, identitet, trygghet - i ordet hemma.

[anna]

Hej!

Tråkigt, tråkigt, för er alla.

Jag har ingen egen erfarenhet av detta. Vet att AW har skrivit någon gång att det bästa för BARNET hade varit att ha ETT hem hela tiden.

Rent praktiskt, skulle det gå att lösa?
Barnen bor alltid på ett ställe (hus, el. lägenhet, hur ni nu bor)
Du och pappa turas om att flytta från den fasta punkten varannan vecka, eller vad ni nu kommer överrens om, till en gemensamt delad lägenhet.

Barnen har sin fasta punkt, vem som är där har nog ingen större betydelse för BARNEN, bara de har sitt hem.

Jag har ju ingen aning om ifall detta skulle fungera, men varför inte egentligen? Det är ju ni som är vuxna. Ni borde ha lättare för er att ställa om er än vad barnen har.

Lycka till!

kram anna

[Tina D]

Hej!! Varannan vecka är ju verkligen bara ett rättvisekrav som gynnar de vuxna. Enligt min erfarenhet är ingenting konstant. Periodvis kommer dina barn vilja vara mer med pappa eller mer med dig. Försök vara lyhörda och flexibla och varför inte lyssna med BUP som ständigt träffar barn med skilda föräldrar.
Det känns så hemskt och ledsamt att vara utan sina små älsklingar när de är hos pappa men tro det eller ej man vänjer sig och såsmåningom kommer du att kunna ha det bra under dina barnfria perioder. Glöm inte att inför barnen är mamma och pappa precis lika viktiga och älskade.

[annawahlgren]

Tack, anna

Ja, skulle man följa barnens intressen, vore den lösningen den absolut trevligaste, mest skonsamma och bästa för barnen: att föräldrarna växelvis flyttade på sig, medan hemmet fanns kvar.

Och många föräldrar har faktiskt försökt. Och då visar det sig att de inte klarar den sortens ambulerande boende särskilt länge - ett halvår verkar vara den absolut maximala tidrymd de står ut.

Att man då allmänt i detta samhälle tänker sig att barnen inte ska ha några problem med att ambulera på samma vis som föräldrarna inte klarar av, är naturligtvis befängt. Det är sannerligen de vuxnas intressen som talar här

Och då måste man, anser jag, försöka eftersträva en lösning där barnet/barnen har sin tyngdpunkt på ett ställe och besöker det andra; det måste finnas en fast punkt, ett HEMMA, där vistelsen överväger i tid.

Ett hem, ett HEMMA, behöver vi uppenbarligen alla, vi som är människor, och barn är inte gjorda av något annat än vi vuxna.

Så kära Tina D, din välvilja lyser igenom, men jag måste ändå protestera mot ditt tillskyndande av den "flexibilitet" som skulle innebära att barnen själva valde var de ville bo och hur länge, och när, hos vem; alltså fick den mycket tveksamma "flexibiliteten" att spela ut föräldrarna mot varandra, vilket är vad som blir resultatet i praktiken. Det orkar de inte med och ska inte behöva ens överväga. De ska veta vart de hör, punkt. Icke ifrågasatt

Att ömma föräldrar som delat på sig och bollar barnen mellan sig "vänjer sig" och så småningom "har det bra under sina barnfria perioder" vet vi Ordet barnledighet har fått en ny innebörd Man är ledig från barnen (se marskrönikan, senare delen).

Men den tillvänjningen, de barnfria perioder under vilka man så småningom har det så bra, ger inte barnen ett hem.

Och det är det dessa forum är till för: inte att trösta föräldrarna, som kanske saknar och längtar (till en början) och se till DERAS intressen, utan att bevaka de små, och inte så små, barnens intressen här i världen

Inget barn vill i sitt hjärta mista någon av sina föräldrar. Det är ett faktum vi borde stå ödmjuka inför, inte missbruka som frisedel till vilket hjärtlöst hanterande av dem som helst.

Se gärna "Två föräldrar om samma barn" i Barnaboken