2,5 år, vaknar mitt i natten, vägrar somna om

[Patrik]

Vi har fastnat i något som jag inte riktigt vet vägen ur.

Sen någon vecka tillbaka har vår tjej börjat vakna mitt i natten, ca kl 2.

De första nätterna gick vi in och la henne för att sen gå därifrån med ramsa men hon är upp som en raket hela tiden, minst 50 gånger innan hon eventuellt däckar efter några timmar av ren utmattning. Den vägen fungerar ej.

Sen testade vi att sitta utanför dörren och det fungerar.
MEN
Vi har försökt backa därifrån i små steg och det fungerar inte.

Alternativet som är en blandning av just alternativ och uppgivenhet är att vi går in och lägger oss och hon ett bra tag står och skriker för att till slut tysta och säga att hon vill sova så får vi gå och lägga henne och hon somnar då om om vi sitter utanför en stund. Skulle vi gå flyger hon upp igen...

TIPS!?!

[annawahlgren]

Det är ramsan som fattas här - läs gärna på i Verktygslådan, så du minns vad som faktiskt är poängen med den; den ska helt enkelt "lägga" barnet.

Detta att sitta på stolen så barnet ser fungerar under en "minikur" men inte enbart. Om du förstår. Dvs ska man inte fastna på stolen, för att sedan (som ni blivit) ropas in, måste man se även denna lilla minikur som en process och fortsätta framåt.

Jag vet att bvc rekommenderar just detta stolsittande med åtföljande "smitning" som då sker gradvis - man blir borta längre och längre och hoppas på att barnet ska somna under tiden. Vilket lilla ungen ofta gör men långt ifrån alltid, och när det vaknas igen, konstateras det att mamma/pappa har "lurats". Ingen är där som SA att den skulle vara där Jag skriver alltså inte under på stolsittandet som någon sorts metod i sig. Man måste gå vidare och det måste ske med barnets medvetande.

En liten resumé av minikuren för äldre barn:

1. Natta (efter skrattet-till-go'nattet) och lämna rummet inom två minuter med en ramsa x4 eller x6, som är tillräckligt hög för att överrösta eventuella protester och som gärna får vara riktigt flåshurtig och glad.

2. Sitt på stolen (dörren på glänt, mörkt i barnets rum) och försjunk djupt koncentrerat i syssla som inte har med barnet att göra. Inget prat, inget tittande mot barnet. Koppla bara på öronen.

3. Vid minsta lilla rörelse i sänghalmen, hejda lilla optimisten innan hon/han hunnit ur sängen och lägg ner, utan ord, med ett avslutande litet tryck över hela lilla kroppen i tillrättalagd favoritställning. Fortfarande talar vi allra HÖGST två minuter. Gå ut med ramsan, exakt som förut. Sitt på stolen och försjunk.

4. Är barnet pratandes och beklagandes i ord, svara med ramsan lagom käckt à la goddag-yxskaft, vad barnet än funderar ut att komma med (och där brukar det inte vara något fel på fantasin ). Titta inte upp, vänd inte ansiktet mot barnet.

5. Framhärda precis så, ihärdigt upprepandes och med bibehållet lugn den tid det tar, tills lilla älsklingen somnar.

6. Tredje kvällen bör lilla älsklingen somna (respektive somna om) betydligt snabbare än förut och ramsan börjar "sitta" dvs i utlösa sitt effektiva mantra: på natten sover man. Stolsittandet blir allt kortare av den enkla anledningen.

7. När man anser minikuren avslutad, dvs barnet läggs glatt, somnar rätt kvickt, somnar om av sig själv om och när hon/han skulle vakna till under natten, upphör förstås stolsittandet, därför att det inte behövs längre - barnet går inte längre ur sängen och ropar en inte till sig. Då är ramsan det verktyg som ska gälla om och när lilla ungen ställer frågor missinassen. Då ska man kunna ramsa från sängen, eller i förbigående utanför rummet, och inte längre visa sig.

Som det nu är har ni släppt in en skock vargar till henne som hon nu tror att hon behöver ert fysiska beskydd emot och blir orolig utan. Så backa bandet och gör rätt, se framåt och minns det goda målet - hennes lugna, trygga och betryggande nattsömn, inte ert tröstande mot (faktiskt) obefintlig fara.

Alternativet är tyvärr att ni bekräftar hennes farhågor och låter er ropas in till hennes (obefogade) undsättning allt oftare och längre och mera, så att ni till slut blir tvungna att sova med henne nätterna igenom.

Och det är inte riktigt snällt mot henne, anser jag, eftersom ju faktiskt inga vargar hotar

[Patrik]

Tack så mycket för svar och tips!
Det är alltså i princip dags att köra kuren igen. När du säger det känns det rätt självklart.


Några små kommentarer bara som i och för sig inte ändrar principen.

Vi ropas inte in till henne. Vi sitter "bara" på stolen så hon är lugn och somnar. De gånger vi går in i sovrummet är när vi går in bärandes på henne då hon sprungit ur sängen och vi ska lägga henne igen...
Enda andra gången vi går in i rummet är de få tillfällen då vi behöver buffa lillebror som ligger i samma rum. Det är ibland ett litet problem för då kan storasyster vakna också och det kan hon också göra då vi ibland behöver dra en ramsa för honom. Det har jag svårt att se någon lösning på utan grejen är väl den att vi ska hamna där att det inte är några problem för henne att vakna till och sen somna om igen av sig själv.

Insomningen vid ca kl 19 är annars i princip inga problem. Det är när hon vaknar kl 02 eller 04 och skriker och kliver ur sängen som det är problem.
Om vi dock "offrar" några nätters sömn för att vara vakna på plats utanför så hon inte hinner ur sängen hoppas vi att vi kan få det hela på rätt spår igen.

[annawahlgren]

Ja, helst ska hon alltså inte hinna ur sängen. (Har ni spjälsängen kvar? Annars är ett gott tips att återinföra den. Den gör åtminstone lite motstånd mot de mest spontana utflykterna och är dessutom ett kärt gammalt "hem" som man lätt kan återbörda med entusiasm, när nya, stora ökensängen behöver vila, har gått sönder, måste vänta på sin tur... )

Om och när hon väl hinner ur sängen, bär henne inte tillbaka utan led henne vid handen. Hon ska gå själv och lägga sig själv Låt henne göra jobbet och vänta bara tyst. (Det gör ju inget om det är lite besvärligt, om man säger ) Och ge henne en lugn och "självklar" ramsa x2 eller x3 på utgång. I en Attityd av Självklarhet.

Om lillebror måste buffas, vilket inte borde behövas längre, ägna då inte storasyster någon som helst uppmärksamhet. Vaknar hon till, konstaterar hon bara att ni tar hand om lillebror och att hon inte behöver göra det själv (barns beskyddarinstinkt är stark). Alltså vaknar hon inte nästa gång (eller nästa igen). Ramsan stör henne inte, varken sovande eller vaken. Hon tar den som det den är: adresserad till lillebror

Allt hänger naturligtvis på att ni enkelt och självklart lyckas förmedla till båda två det goda, enkla och givetvis icke förhandlingsbara, budskapet: PÅ NATTEN SOVER MAN.

[Patrik]

Vi har inte kommit till skott ännu då vi är sjuka och tror inte riktigt vi klarar tre sömnlösa nätter men i helgen sätter vi nog in stöten.
Ska berätta vad som händer sen när vi väl kört på.

Vi har kvar spjälsängen. En sådan med sänkbar sida.
Den sänkbara sidan var uppe ända tills detta började och det började bestämmt från hennes sida, hon upptäckte att hon kan klättra ur sängen själv! Problemet var att hon landade inte riktigt på fötterna utan med ett fall.
Vi la tillbaka henne gång på gång men hon fortsatte att klättra ur och falla och slå sig så till slut sänkte vi sidan så den sticker upp ca 15 cm över madrassen, nu slår hon sig inte när hon klättrar ur som hon uppenbarligen gör om hon så önskar.
Frågan är om vi ska dra upp den igen när uppspringandet inte är lika frekvent och vi sitter utanför och vakar?

Ska leda henne in i handen, låter som en både bra och trevlig idé

Tyvärr stämmer inte riktigt det du skriver om ramsan till lillebror.
Det är sällan vi behöver buffa honom men någon ramsa då och då blir det. Tex när han börjar jollra kl 4 eller 5 på morgonen och vi en gång snabbt påminner om att det är natt. Så skulle man i alla fall göra under kurningen. Ska man sluta med det nu Problemet är att om han ej får en påminnelse om att det är natt har han en förmåga att jollra upp sig och bli piggare och piggare.
Oavsett det så när vi behlöver dra en ramsa för lillebror kl 4/5 hör storasyster det (inte varje gång men kanske varannan) och då skriker hon till och kommer på/säger att hon är vaken och inte vill sova mer.
Det är väl en av de saker vi ska försöka råda bot på nu när vi kurar om men faktum är att hon noterar lillebrors ramsa nu och att den sätter fart på henne på ett negativt sätt. Kanske går bättre när hon är omkurad.

Tack så oerhört mycket för tipsen, snart ska vi komma till skott

[annawahlgren]

Trist att ni är sjuka God bättring

Ja, ramsan för lillebror stör/väcker henne nu, därför att hon ännu inte har sina goda nätter. Hon har hela tiden i lilla skallen att hon ska upp och härja. Det är det omkurningen tar ur henne. Då kommer ramsan för lillebror bara att bekräfta 1. att det är natt fortfarande, 2. att ni tar hand om lillebror. Och då kommer hon att sova vidare.

Så självklart ska lillebror ramsas när det behövs

Det där att hon slog sig när hon tog sig ur spjälsängen tyder på en liten smula manipulation, skulle jag vilja påstå. För barn som klättrar ur (och det gör alla, förr eller senare - stor gymnastisk bragd ) gör det sällan eller alrig förrän de faktiskt kan. Och då slår de sig inte. Om inte för att få de ömma att komma störtande och beklaga (det rätta vore att berömma Bragden )

Så upp med sidan, tycker jag, och vänd den mot väggen

[Patrik]

Nu har vi kört två nätter och jag vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ej

Det första possitiva faktum är att det är lugnt och fint

Det eventuellt negativa är att eftersom vi suttit utanför har hon inte börjat skrika eller klättre ur sängen utan bara sovit på. Det jag då funderar på är att jag får ju inte återinföra ramsan för skriksituationer då de aldrig uppstår

Alltså allt lugnt och fint men funderar på vad som sen kommer ske när jag ska dra mig tillbaka och låta ramsan ta över då den liksom inte återintroducerats. Vi får väl se vad som sker, det kanske går perfekt på något klurigt sett i alla fall

[annawahlgren]

Verkligen snyggt jobbat Pris och beröm

Du går ju ut med ramsan, vare sig den behövs eller ej, höll jag på att säga. När du lagt barnet, alltså. Som ett vanligt "godnatt" fast lite mer ut- eller inarbetat. Glatt, vänligt men bestämt, punktsättande. Sedan sitter du på stolen en stund för att du har någonting vansinnigt viktigt för dig där, som du skulle gjort med eller utan barnet. Och håller koll på att det inte blir några rymnings- eller gnällförsök.

Blir det inte det, är det ju bara att gå och lägga sig Då har ramsan fått sista ordet, och det sista ordet kan vid behov upprepas senare under natten utan att du behöver sitta på stolen.

Förstår du

[Patrik]

Jodå jag förstår, det är så vi gjort.

Vi har ramsat när vi gått och lagt henne och brodern och det gör vi som sagt oavsett om det direkt "behövs" eller ej. Det är lugnt vid läggningen.
Men det räcker tydligen inte för att sätta ramsan, ska berätta mer.

Vi har som sagt haft två nätter utan incidenter men inatt föll det igenom igen.
Eftersom hon vaknat som efter en klocka ca kl 02 och 04 hade vi de två senaste nätterna ställt vår väckarklocka på 01:30 och 03:30 för att vara på plats de kritiska tiderna men ändå få sova lite. Jättesmart tyckte vi och det fungerade som sagt också. Tills inatt då hon vaknade kl 01 och vi inte var där utanför...

Hon skriker snabbt upp sig när hon konstaterar att vi inte är där utanför och blir hysterisk. Det är i detta skede omöjligt att buffa/ramsa henne lugn.
Och när hon vid dessa tillfällen vill ur sängen slår hon sig. Hon typ hoppar/klättrar över kanten och faller ner i golver med ordentlig kraft!

Det är väl bara att börja om från början igen och denna gång inte försöka sno åt sig någon sömn utan faktiskt sitta där utanför vaken i tre nätter. Det innebär nog att vi väntar till helgen för att kombinera det med jobb fungerar inte riktigt...

[annawahlgren]

OK, då får vi nog ta till en lite skarpare strategi. Detta att hon bryter samman för att ni INTE sitter där och att hon - ursäkta - ser till att slå sig/bryta samman när hon tar sig ur sängen, vilket hon verkligen inte alls skulle behöva (men tydligen funkar det på er, om man säger och blir till uppmärksamhet och underhållning) tyder på att hon långt ifrån är någon SS; hon skriker er TILL sig och vet inte vad det är att sova så gott trygg i sig själv och uppskatta det.

Då måste man till att börja med lämna stolen så att hon är medveten om det, alltså ser det. Nu har ni bokstavligen fastnat där

Och i samband med den "omkurningen" och därefter är det ännu mer ramsan som ska ta över. Som man då meddelar när man lämnar stolen, vare sig det "behövs" eller inte, om du förstår.

För er gäller först och främst att tänka om: ni måste lära er tänka UT och BORT, inte IN och KVAR.

Och då får inte dessa sammanbrott tillmätas tillnärmelsevis den betydelse - i handling - ni ger dem nu. Ni behöver alla lära er att skriker hon, skriker hon er ifrån sig, inte till sig. Då kan ni exempelvis börja prata högt med varandra, eller för er själva, medan ni tankspritt gör vad som ska göras, och snabbt som ögat (blåser på lilla ungen, lägger henne igen). Så visst, ni kommer kanske, men bara för att gå igen, och ni river inte upp himmel och jord, vilket hon nu börjar tro är ett sätt att kommunicera... Så ta ur henne det

Överkoncentration, kan det också kallas.

Koncentration ska hon ha när hon arbetar, är glad, sköter lillebror, bäddar sin säng duktigt, lägger sig fint och skönt, klär sig tjusigt, etc - allt som är trevligt, bra och positivt. DET ska "skrika" er till henne

[Patrik]

Kära Anna, först, en miljard tack för dina tips, råd och stöd
Känns som jag överutnyttjar dig men du kanske får göra ett pm från tråden om barn som henne som du kan göra något med

Jag tror också att det är dags för nästa steg och en skarpare strategi oavsett vad det hela beror på.
Jag har dock svårt att se att vi skulle tänka för mycket IN då vi aldrig går in till rummet och har oss. De enda gångerna vi ingriper är när hon själv klättrar ur sängen och är på väg ut ur rummet. Det är alltså den enda handling vi tillskriver det.
De gånger hon slår sig gör vi inget annorlunda heller då hon är snabbt på benen efter att ha ramlat ner på golvet utan även då klipper vi henne då hon är på väg ut ur rummet (det har dessutom bara hänt första natten för några veckor sedan + igår).

Då till själva genomförandet av denna plan tre... Vi struntar alltså i stolen redan vid 19 läggningen
Oddsen är stora att hon kommer hoppa ur sängen. Då går vi alltså omkring hemma och pillar med disken eller dyl medan hon skriker kring benen och sen efter en stund tar vi liksom bara upp henne och går och lägger henne i sängen? Vi väntar inte ut henne tills hon faktiskt tröttnar på att skrika och vill lägga sig
Om vi ska gå in med henne medan hon fortfarande är uppe i varv vet jag att det är i princip omöjligt att stå och buffa tills hon blir lugn. Ok att lägga henne till rätta så gott det går bara och sen lämna med ramsa och sen helt enkelt upprepa så många gånger det behövs

[Patrik]

Det här är ju helt vansinnigt

Jag gick och la henne för 15 minuter sedan.
Strax innan det när pyjamas skulle på sa hon "mamma sitta ute" och då sa jag att idag är det pappa som ska lägga men pappa kommer inte sitta utanför men ändå vara strax utanför i köket. Då blev hon lite sur en minut men det gick över vid tandborstningen.

När jag hade ramsat och gick från dörren fick jag ett lamnt gnyende och sen inget och sen 15 minuter ligger alltså både hon och brodern helt tyst

Vi får väl se vad som händer ikväll men det verkar vara en vinnande strategi än så länge.
Om hon klättrar ur i natt, ska vi syssla med vad vi gör för tillfället som vi gör precis nu men bara att det man pysslar med på natten är sova. Dvs om hon klätrrar ur sängen ska vi bara ligga kvar i våra och inte låtsas om henne direkt för att sen lägga henne

Nu låter det lite men det är bara lillebror

[annawahlgren]

Haha, GRATTIS

Det är icke-smitningen som gör susen här, vågar vi tro

Kommer hon upp i natten och ni ligger till sängs skulle jag inte ta någon direkt synbar notis, utan ge en påminnelseramsa utan att titta på barnet, ramsa på under promenaden tillbaka till sängen, fortfarande utan att titta på henne - däremot skulle jag ju kunna hojta någonting till den andra ömma, typ "Kommer strax! Släcker du så länge?" eller vad som helst (som visar att det här inte handlar ett dugg om barnet, som man räknar med bara tillfälligt har missförstått det där med att PÅ NATTEN SOVER MAN), medan det enda jag sa till barnet var samma gamla ramsa, som en raspig grammofonskiva. Samt låta henne klättra i själv - och jag skulle INTE lägga tillrätta längre; hon vet vad som gäller - har vi ju sett - och nu är det verkligen ramsan som ska sköta jobbet ) och avsluta med ramsa på väg ut och utanför.

Emotser med spänning att få följa det rafflande dramat

[Patrik]

Icke-smitningen fungerade
Som jag skrev så ramsade jag och gick från dörren. Jag fick då ett lamnt gnyende och sen inget mer och därefter sov både hon och brodern!!!

Hon vaknade till vid 21 och ropade lite gnälligt/lesset på mamma, som svar på det ramsade jag och hon retade inte upp sig utan gnällde lite diskret och somnade sen om... Kl 22 vaknade hon till och lät bara lite så då ramsade jag inte ens utan hon somnade om helt själv
\:D/
Sen förflöt hela kvällen perfekt (så vitt jag vet för både jag och min fru sov i alla fall utan att notera något...)

Lillebror lät sen vid morgonen lite kl 20 i fem men det var så lite att han somnade om själv. 20 över fem började han jollra lite mer så jag ramsade, efter en stund somnade han om och storasyster reagerade inte alls!

Kl 6 ringde min väckarklocka så jag skulle kunna väcka dem glatt, allt var lugnt så jag vågade vänta tills 6:10 då jag glatt gick in och väckte båda och alla var glada och nöjda

Förutom att barnen mår bra av att få sova så har ju det här pågått i en eller annan form och i mer eller mindre omfattning sen den 18 februari så det är jäkligt skönt att få nätterna åter

[annawahlgren]

Bra, bra

Ifrågasätt nu aldrig den goda sömnen på nätterna i fortsättningen, så gör inte barnen det heller. Det är den gamla beramade Attityden, som är A och O

Nu ska vi bara avvakta (positivt, "självklart") att lilla älsklingen - stora, menar jag - börjar repa frukterna av sin nattro och själv begriper hur ljuvligt det är att få sova så gott. Där är hon snart

Pris och beröm