Lite rapport sen senast och skulle behöva lite input igen
Jag skrev ju senast onsdag den 25 maj och min man och jag tog oss en rejäl funderare efter torsdagens långdragna läggning. Läget var sådant att Wera somnade på dagslurarna efter en 5-7 min protester, kvällen var det alltid minst en kvart och som mest 30-40 min. Eftersom kvällarna inte bara var protester utan det faktiskt gick över i gråt och ledsen så tänkte vi att vi får backa bandet till det där med trygghet. Sagt och gjort, fredag kväll tog min man och efter skrattet la han henne och buffade tills hon var heeelt lugn (nästan somnat) och gick ut med ramsan. Det hela tog fem minuter. Lördag kväll gjorde han bara "markeringsbuff" som en avslutning på tillrättaläggandet och sen somnade hon. Söndag gick också bra, men sen på måndag började allt att bråka...dagslurarna tog 15-25 min, hon vaknade mitt i långa luren och tog en halvtimme innan hon somnade om. Kvällen var hon arg och grät i 40 min!! Nästa dag gick bättre med dagslurarna igen, men kvällarna har fortsatt på samma sätt om än lite kortare ibland. Det märkliga är att när hon väl somnat sover hon hela natten utan uppvak/klarar uppvak själv! Däremot krånglar det om hon vaknar tidigare på morgonen. Då ligger hon ofta vaken och småpratar trots en pangramsa och sen tystnad, och börjar hojta efter en 15-30 min. Efter de "bra" eller fungerande läggningarna så har vi fortsatt framåt med husljud, prat, musik, ramsa i första hand. Men problemet är att hon efter ca 15 min blir jätteledsen. Vi tyckte verkligen att nu känns hon trygg men varför gråter hon då? Jag vet ju själv att det kan hända att man blir så arg att man gråter/blir ledsen. Jag har tagit fasta på det som står i Sova-hela-natten boken att inga barn ska gråta sig till sömns, men protestera och vara arg är en ok reaktion.
Vi kämpar ju järnet med att få till kiknande skratt på skrattet-till-gonattet, men Wera är svårflörtad. Det som funkar är att leka kurragömma och datten med vår 2,5 åring, då kan hon börja gapskratta. Sen lassar vi in henne i sängen men eftersom hon alltid gråter minst en kvart så undrar vi ju om inte gråten blir en negativ grej hon fastnar i igen? Att det liksom blir en del av hennes läggning? Om hon visade minsta tendens att liksom minska i gråt på kvällarna så skulle jag inte fundera så mycket utan bara mala på tills allt sitter, men vi har om en vecka hållt på i 2 månader och vi ser ingen antydan till förbättring efter den där ljusglimten ovan.
Ikväll var jag ensam med barnen eftersom min man var tvungen att åka iväg med jobbet, och det var kämpigt
2,5 åringen får ju spelet emellanåt, och det blir lite svårt att hantera det samtidigt som Wera ska skratta så hon kiknar innan jag lägger henne. Till slut låg Wera och protesterade i sitt rum, Maya började också protestera och låtsasgråta eftersom Wera gjorde det och jag stod i köket och slamrade med disk. Efter 35 min hade slutligen båda somnat.
Jag ska också nämna att vi har utvärderat och justerat Weras schema i "halvlek" eller vad man ska säga.
6:45 Vakna, amning
7:15 Gröt (brukar få ner en halv portion)
8:45-9:30 Tupplur
10:00 Lunch (brukar äta en liten burk mat förstärkt med smör och en halvburk frukt)
12:00-13:30 Lång lur
14:00 Mellanmål (en banan + lite gröt)
15:45-16:30 Tupplur
17:00 Middag (samma som lunch)
18:15 Kvällsslurk
18:45 Sova natt
Det är totalt 15 tim i nuläget. Eftersom hon nu hunnit bli 7 mån har vi funderat på om det snart är dags att dra ner på eftermiddagsluren till 20 min så att det blir ca 14,5 tim? 3 av 4 morgnar vaknar hon lite tidigt men alltid efter 6, och av dagslurarna är det alltid eftermiddagsluren som det verkar svårast att somna för henne.
Jag är tacksam för alla synpunkter eller idéer för att vi ska kunna komma vidare [-o<
Kanske minns jag fel, men jag tror att mina åt bra mycket mer än så vid sju månader.