Familj i kris

[Kristin87]

Hej
Vår familj är inte i kris men däremot min svägerskas och jag hoppas på att jag kan få lite tips om hur jag ska agera gentemot dem för att hjälpa dem ur eländet.

Så här ser det ut:
Familjen har en dotter E, som blev 6 i februari. Min dotter T är 4 månader äldre och de hänger ihop som ler och långhalm när vi träffas, samspelar väldigt fint. Som det låter på föräldrarna funkar hon lika bra tillsammans med kompisarna på förskolan. Problemet sitter i samspelet med föräldrarna och till viss del lillebror.
Ända sen trotsen vid 3 år har E haft väldigt temprament och säger ifrån med stora bokstäver. Det är dramatiska sammanbrott flera gånger varje dag i alla möjliga situationer och ofta utan att föräldrarna vet varför. Troligtvis är det för att nåt inte blev exakt som E ville ha det, mamma och pappa gjorde fel på något sätt eller dylikt varpå skrik och gråt följer. Den senaste tiden har detta blivit värre (6-års kris också kanske?) så till den grad att föräldrarna knappt vågar säga eller göra något för risken är överhängande att det blir fel varpå utbrott följer.
Tilläggas bör att E aldrig blev standardmodellad (trots uppmuntran från oss) och har alltid haft problem med sömnen. Svår att natta och går gärna och lägger sig i föräldrarnas säng på natten och vaknar tidigt på morgonen. Nu sover hon tydligen bara ca 8 timmar per natt.

Ja, som ni förstår vill jag väldigt gärna hjälpa. Jag vet ju att det finns finfina verktyg och metoder som ligger klara att användas och fantastiskt stöd och peppning här på forumet om man så vill.
Det är bara det att jag inte vill att de ska känna att jag ser mig som en bättre förälder som ska komma med pekpinnar och tala om att de har gjort fel. Så är det ju inte. Jag vill ju bara att familjen ska få en möjlighet att njuta istället för att krisa.
Har ni några tips på hur jag kan ta upp ämnet på ett smidigt sätt? I vilken ända borde jag börja? Sömnen? Eller ska jag försöka prata om hela situationen i allmänhet? Jag vet ju inte ens om de vill ha hjälp... Men den vanmakt och trötthet som jag ser i deras ögon hade åtminstone jag velat ha hjälp med att häva...

Ja, jag vet inte riktigt. Lite input vore fint.
Tack snälla.

[TorsMamma]

Hej,

jag personligen skulle börja med sömnen. Sömnen är så viktig och betyder så mycket. Jag har sett nu i 3 år sen min son började skolan hur dessa söta barn kommer med enorma mörka ringar under ögonen och är dödströtta, men inte min son. han får lägga sig 19 mest hela tiden. Nu tjatar han om att de andra lägger sig både 21 och 22 men vi har faktiskt stått på oss.
Sen är det ju så att som förälder kan man inte vara sina barn till lags, men vill de inte läsa eller ta till sig är det inte mycket du kan göra. Erbjud din hjälp är ju liksom ett. Men man kan inte hjälpa någon som inte ens hjälp vill ha.