En riktig AW-unge :)

Guldkorn att inspireras och lära av
Skriv svar
Sigyn
Inlägg: 497
Blev medlem: fre 02 dec 2011, 11:51

En riktig AW-unge :)

Inlägg av Sigyn »

I morse vaknade storebror på tre år lite extra tidigt pga en jobbig hosta. Jag valde att ta upp honom (kl 0630 ist för 07) och tog in honom till våra sängar för att mysa den sista halvtimmen innan vi klev upp (så att lillasyster skulle fp fortsätta sova i deras gemensamma rum. Lite senare under förmiddagen nör vi gett oss ut till parken säger storebror:
-jag ska inte sova (han har precis slutat sova efter lunch)
-nej du ska vila i soffan.
-ja, jag tyckte det var läskigt att sova förut.
-tyckte du? På natten?
-ja det är läsligt att sova i mamma å pappas rum.
-i morse när du och jag myste i våran säng?
-ja
-men mamma var j i sängen, var det läskigt fast mamma var där?
-ja det var läskigt..

Hahahahaha! Skönt att han är trygg i sin egen säng i alla fall :)
Storebror -11, kurad vid 4,5 mån
Lillasyster -13, sm från start
Lillebror född 17/12-16, kurad 28/4-17
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: En riktig AW-unge :)

Inlägg av annawahlgren »

:D Underbart :lol: Tacka vet han sin egen trygga säng :sleep:

Undras om det var "läskigt" för att ingen höll koll på vargen? :shock:

Eller för att HAN inte höll lillasyster under beskydd? :shock:

Jag minns en gång för väldigt många år sedan då jag hade sex små barn, bara en hade börjat skolan. En natt kom en liten febervarm typ och ville ligga i min säng (som var stor, men ensamstående var jag). Det gick ju förstås för sig. Kändes lite... mysigt, ja. Strax kom nästa unge, också småkokande av feber, och strax en till. Fortfarande mysigt... De gnällde inte, somnade bara så fint. Så kom en till, och då vaknade den lille minste i sin spjälsäng, av rena grupptrycket antar jag. Så honom fick jag lyfta dit (också han kokande av feber). Slutligen krängde sig de två äldsta också ner i sängen, lika varma om pannan och röda om kinderna. Då började jag koka själv, inte av feber men av den församlade hettan! Nu var det ju trångt dessutom. Så jag krånglade mig försiktigt ur sängen och trodde, i min fåfänga enfald, att åtminstone någon skulle försöka hindra mig, gripa tag i mig och gnälla: "Mamma....!" Inte då. Tvärtom fick jag en blick från skolungen, som inte genast hade somnat om, som sa inte bara: "Du får inte plats" utan också: "Stör inte, vi vill sova i fred! Gå och sköt ditt!" :shock:

Så var det mammas tröst och mystrygghet de var ute efter? Nej, men sängens. Tryggaste stället på jorden. Förutsatt att jag flyttade på mig. Och höll vakt utanför dörren, utanför "boet", kan tänka :roll: :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Om våra Barnaboksbarn"