Nu är vår lilebror Finn här, 12 dagar gammal och redan en sm-bebis skulle jag vilja påstå. Han födde två dagar före BF men då hade vi redan väntat länge då han hade tjuvstartat mer än en vecka innan med falska förvärkar. Med storebror hade jag en relativt snabb förlossning, ingen latensfas utan bara vattenavgång och åtta timmar senare var han ute. Hyfsat snabbt och "lätt" förutom den där navelsträngen som satt fyra varv runt halsen
. Med Lillebror blev det däremot en segare och smärtsammare historia. Dagarna innan förlossningen kunde jag knappt gå som han tryckte på neråt så jag var ganska desperat att få ut honom
. På torsdagsmorgonen gick äntligen slemproppen och jag började hoppas på att vi snart skulle ha en bebis, barnmorskan hade ju sagt att de troligtvis skulle gå snabbare denna gången så jag var inställd på det. Det hela satte dock inte igång ordentligt förrän 11 på kvällen då jag försökte gå och lägga mig, men det funkade inte, jag hade för ont för att sova men värkarna var lite för glesa för att åka till BB. Vid halv tre blev de tätare och till slut två på tio minuter och 60 sek långa som de ville på BB och vid sju på morgonen var vi på plats på BB. Jag var livrädd för att bli hemskickad, vårt lilla BB har bara fem förlossningsrum, men det var helt tomt så jag hade barnmorskan helt för mig själv vilket var väldigt lyxigt. Jag blev en aning besviken att jag bara var tre cm öppen men hade en jättebra barnmorska som vi kände sen innan och efter diverse hinnsvepningar och varma bad fick jag äntligen bli inskriven kl ett. Allt gick dock sakta pga att hinnblåsan var stor och spänd men inte ville brista, smärtorna var dock väldigt intensiva och denna gången testade jag på lustgas och akupunktur. När barnmorskan tog hål på hinnsäcken började det hända lite mer men lillebror hade inte roterat klar riktigt utan låg med huvudet mot sidan så jag fick kämpa på rejält för att få ut honom. 16.34 kom han äntligen ut och firade detta genom att bajsa ner både mamma och även sen pappa 
.Förlossningen tog mycket av mig fysiskt och det har tagit ett tag att återhämta sig, jag har även haft mjölkstockning och feber men är på bättringsvägen nu när jag äntligen fått antibiotika så nu hoppas jag känna mig bättre snart.
Lillebror är söt som socker så klart och är vaken 1,5 timme och sover sen ca 2 timmar i snitt förutom sista kvällspasset som ibland ta MYCKET längre tid men oftast så är det bajs eller en rap på tvären då och sen tar det tid att komma till ro. Nattmålen brukar bli oftast tre, ibland mer ibland mindre, och vara 15-20 minuter. Lillebror orkar bara äta ett bröst innan han somnar igen så då lägger jag ner honom i sin säng och så somnar han om och jag gör det samma. Jag som aldrig förstått hur man får till korta nattmål, storebror körde lååånga natmål och bajsade alltid så det här är mycket bättre. På dagtid är det dock inte alltid som han slocknar av knockoutslurken som tänkt utan blir mest frustrerad vilket gjorde mig först helt ställd eftersom detta var nytt för mig, men jag har upptäckt att det funkar att linda in honom i en filt och buffa honom lite i famnen eller ibland så funkar det att vagna lite för att komma till ro.
Kram
men nu är han här!! =D> Du ska vara stolt! 
vilket jag egentligen ville undvika, men nöden har ingen lag. Vad händer då? Jo, ungen kommer till ro med nappen efter tredje vakenpasset och slocknar efter en timme på sista 
Så mitt råd är att drick Luzernte även om du tycker att du har bra med mjölk. 
Den lille mannen som var så pigg under smekmånaden har blivit en riktig tröttmössa som knappt orkar 1 1/2 timme vaken men det positiva är att han i alla fall är vaken under vakentiden och inte ligger och halvslumrar.