16-månaders som vaknar helt förtvivlad!

[Wisteria]

Det här blir verkligen bara värre och värre, ikväll vaknade han halv åtta och skrek i högan sky fortfarande vaken...

[Tin]

Jag tycker däremot att det är bättre att ta en rams diskussion på kvällen är mitt i natten, då ni inte gått och lagt er än. Då har jag haft mer energi och kan lägga hela min själ i att ge liten trygga varma svar.
Mycket svårare att uppmana det klockan 3 på natten, så ta chansen och kör när liten bjuder in tidigt på kvällen. Det är ett utmärkt tillfälle!

Kram Tin

[Wisteria]

Jag gick in till honom en gång igår kväll och kramade och stoppade om, fick ramsa 2-3 gånger efter det men sen hade han bara några småkriser som han löste själv. Sen har han faktiskt sovit hela natten! Ropar inte hej än dock, han har gjort så här en gång tidigare och problemen har ändå fortsatt. Men försiktigt hoppfull 20 minuter tidigare på kvällen är ju bättre än 2 timmar mitt i natten... Som du säger Tin, lättare att vara trygg och övertygande när man inte är halvt medvetslös av trötthet. Vi har haft musiken spelandes natten igenom dock, han har hört musik varje kväll då han somnat ända sedan han föddes så känner inte riktigt att JAG skulle känna mig bekväm om vi skippade den just nu. Men så småningom vill jag fasa ut den, då blir säkert natten mer enhetlig och det blir inte så markant tyst när den stängs av. Förut har vi alltid stängt av när vi gått och lagt oss.

[Tin]

=D> =D> =D>
Tjoho snyggt jobbat! Både du och liten.

Kram Tin

[Wisteria]

Inatt var vi tillbaka i gamla mönster igen, vaknade halv fyra och var vaken 20-30 minuter :-/

[Wisteria]

... Och ikväll vaknade han ca 20.20 och var riktigt ledsen. Kan det verkligen vara förskolan som spökar så här länge (3 1/2 vecka nu) eller kan det helt enkelt vara så att han fastnat i det här hjulspåret? Vi står rätt maktlösa bägge två och vet inte hur vi ska gå vidare. Sömnbristen börjar tära på oss alla dessutom, särskilt som jag dessutom måste kliva upp strax efter fem varje dag för att åka till jobbet 7 mil bort...
Vi har funderat på att införa nattlampa och se om det är mörkret som skrämmer... Minns att hans storebror blev mörkrädd i ungefär samma ålder och det gick inte till sig med sömnen förrän han fick nattlampa. Är det en väldigt dålig ide? Nu börjar vi vara desperata...

[Wisteria]

Ingen som har några fler kloka ord?

[Wisteria]

Nu börjar dagslurarna dessutom gå sämre och sämre, idag sov han bara en dryg timme istället för två :-/ jag FATTAR bara inte vad vi gör för fel, eller vad som är galet. Läggningarna ser ut som de alltid gjort, vi har försökt backa mer och mer och ge lite utrymme för honom att lösa kriserna själv. Vi har lagt honom tidigare på kvällarna och han är mätt, glad och belåten när han somnar. Ändå kommer dessa förtvivlade illvrål varje natt och nu känner jag snart att jag inte orkar mer.

[Tin]

Hej igen,
våra minsta är precis lika gamla om jag inte räknar helt fel och må du tro att det svajar för min lilla tjej just nu. Jag tolkar det som förtrots och väljer att köra attityd att förmedla trygghet, jag vet ju att detta går över, jag vet ju att lilltjejen behöver ställa sina frågor, jag vet ju att jag behöver vara orubblig i mitt besked. Så jag agerar därefter, självklarheten ska osa riktigt även om det tog ett tag innan jag fann attityden.

Egentligen spelar det ju ingen roll om det är förskolan, ett utvecklingssprång, nya syskon eller vad det nu mår vara som utlöser litens frågor. Och det behöver inte vara något som ni som föräldrar gör "fel". Liten växer, upptäcker världen, har mycket att fråga om. Er lilla verkar ställa dessa frågor nattetid vid uppvak, utmärkt tillfälle tycker han. Min tjej kör vid läggdags eller under dagen, men inte om natten. Det viktiga är att vi kan förmedla budskapet: vi finns här och vaktar och inget mer. Samt att allt är som vanligt, ibland i våra försök att lugna de små så "provar vi" lite för mycket, och varje förändring genererar nya frågor hos liten..... åsså fortsätter spiralen.

Men du har ju denna information redan! Så jag råder dig att:

1. checka alla basics (schema, social aktivitet*, matintag, skratten före gonattet, bäcksvart rum, väckarklocka etc), och även om du gjort det - gör det igen, det är så lätt att glömma något
2. läs på om förtrots, på forumet finns det mer än i barnaboken, kolla länksamlingen
3. skärp attityden , (enklare sagt är gjort jag vet med försök) - med kunskap kommer attityd så läs läs läs på forumet

Jag förordar inte nattlampa då det bekräftar att det finns något att vara rädd för i mörkret.

*Du liksom jag har ju ett större barn och jag märker att för lilltjejen räcker det inte med sociala aktiviteter anpassade för dom utan hon vill göra det stora tjejen gör och helst samtidigt. Så de sociala aktiviteter jag gjorde när jag bara hade ettan duger liksom inte, jag sätter dom båda på att tvätta fönstren, dammsuga, skala morötter eller nåt istället.

Och glöm inte - ALLT går över, även detta.
Ni jobbar jättefint - var konsekvent konsekvent konsekvent.......

Stor varm kram, Tin

[Wisteria]

Hej igen Tin!

Peppar peppar, men nu har vi haft tre hela nätter utan skrik! Natten mellan söndag och måndag hade vi nattlampa i hans rum, då vaknade han vid ettiden men verkade mest bli förvånad att det inte var mörkt efter 1 1/2 timmes babblande så tröttnade jag, gick in och släckte nattlampan och bäddade ner honom i ett moln av attityd att på natten SOVER man, inte tränar på att säga NÄÄÄ-Ä eller sjunger Imse Vimse spindel... Döm om min förvåning när han lade sig ner och somnade (?). Sedan har vi sovit ytterligare två nästan helt ostörda nätter, han har gnytt till någon gång men inte ens i närheten av att jag varit tvungen att ingripa. Så vi är på rätt väg på förskolan går det också bättre, han lyser upp när han ser personalen och vinkar hejdå till pappan mest i förbigående, redan upptagen med annat sover bättre där också. Så som sagt, vi är på gång även om det säkert kommer vingla till då och då fortfarande, det märks att han börjar bli större och har många frågor att ställa!

[videunge]

Härligt!
Behåll den där attitydmössan på och så håller vi tummarna för att det fortsätter så bra. =D>

Kram

[Tin]

bäddade ner honom i ett moln av attityd att på natten SOVER man

Jippie, rätta takter. =D> =D> =D>

Döm om min förvåning när han lade sig ner och somnade (?)

Garv, plötligt blev liten nöjd med svaret, ingen tvekan från mamma = inga fler frågor från liten.

Så som sagt, vi är på gång även om det säkert kommer vingla till då och då fortfarande, det märks att han börjar bli större och har många frågor att ställa!

Just precis, ibland vinglar det, men om mamma har målet i sikte och styr med trygg hand så kommer man tillbaka till stigen igen, med attitydmössan på.

\:D/ \:D/ \:D/
kram Tin

[Wisteria]

Liten uppdatering: här är det tyvärr ett steg framåt och två bakåt. Han kan sova bra en natt eller två, men 90% av nätterna så vaknar han åtminstone en gång och måste ramsas för att somna om. Nu har vi dessutom sjukdom på sjukdom: förkylning, magsjuka och så förkylning igen. Just nu har han en fruktansvärt hosta och sover väldigt dåligt.

Efter en längre period hemma så sover han något bättre, exempelvis påskledigheten. Men efter en eller två dagar på dagis så är det samma visa igen...

Vi är sååå trötta och less på det här nu... Börjar vara dryga två månader nu med uppvak nästan varje natt...

[mari]

Finns det möjlighet tycker jag att ni ska överväga att minska tiden i förskolan/alternativt ta ur honom ur den.
Det är så tydligt i tråden att det är där han reagerar.
En ettåring behöver inte förskolan på det vis som ett äldre barn behöver och dessutom går en massa smittor där som också kan förstöra nattsömnen.

I övrigt är det attityden som behöver ses över. Det har du själv skrivit om i tråden att du bäddade ner honom i en attityd av självklarhet.

[Wisteria]

Hej igen på er! Long time no see...

Vi traskar på i samma hjulspår som tidigare, vi har nu varit superstrikta i en dryg månad och verkligen odlat attityden, men tyvärr absolut ingen skillnad. Antingen krånglar läggningarna, eller så vaknar han superledsen under natten eller framåt morgonkvisten.
Ser ingen lösning, och för mig är det och har alltid varit så självklart att SHN är det perfekta för oss.

Att ta honom ur förskolan är tyvärr inte en möjlighet som står oss till buds, vi hankar oss nätt och jämt fram varje månad trots att vi snålat in på allt pga att maken fått sämre lön och jag bara jobbar 75% just för barnens skull, för att korta av deras dagar så mycket som möjligt.

I sommar blir det dock ett sexveckors brejk för oss alla, då maken ska ha lång semester. Vi hoppas på att allt stabiliserar sig då och att lillemannen är mer redo för förskolan när vi drar igång igen till hösten. Hela vintern/våren har verkligen varit en sjukdomscirkus för lille Alvar, med förkylningar, magsjukor, öroninflammation, ögoninflammation och en sprucken trumhinna. Nu dras vi dessutom med en reaktion på senaste vaccinationen.

Borde vi börja om helt från början under ledigheten, och verkligen bygga upp kur och ramsa från början? Som det är nu så spelar det musik i huset under hela natten, enda sättet att få honom att sova någorlunda. Ska vi kanske prova att ta bort den helt och hållet, och bara köra mer på rena husljud vid nattning? Hjälp!