Svårt att somna själv och vaknar gråtande på natten.

[frittehbg]

Vi har problem med vår 2 år och 3 månader gamla son.
Kanske är det vi som är problemet och har blivit svaga?
Han har på sista tiden varit lite hängig och vi tror inte han trivs så bra på sin förskola. Han drömmer mycket i sömnen och vaknar och är mycket skärrad och pratar om att inta jaga och inte banka. Säkert reflektioner från dagen på förskolan.
När det sedan är läggdags så vill han inte släppa oss när vi ska gå ut från rummet, försöker med alla trick att få oss att stanna kvar.
Han försöker hålla kvar mig vid sängen (pappa) och han har helt plötsligt så mycket att berätta. Jag ramsar och går ut. Det tar inte många minuter förrän han verkligen gråter, inte fejkat gnäll. Vi har provat att ramsa och göra husljud men han slutar inte gråta och får inget lugn. Till slut går någon av oss in till honom för det är hjärtskärande att höra hans gråt. Han säger ofta att han vill in och sova i vår säng. Vi pratar lite om att alla hans kompisar från förskolan redan sover och det hakar han på och instämmer efter varje namn man säger.
Vi har exakt samma rutiner som vi har haft de sista åren, välling och saga i soffan vid 18.45, borsta tänderna, skrattet till godnattet och puss och kram till mamma och sedan ner i sängen ca 19.00.
Väldigt ofta så vaknar han mitt i natten 1-2 ggr med ett hysteriskt gråt och sitter upp i sängen. Jag går då in. Han vill bara kramas och han tar min hand och håller den med båda händerna och håller hårt mot sitt bröst och vill absolut inte att jag går. Efter lite övertalning så lägger han sig ner igen och kan somna om.
Väckarklocka har vi inte infört. Vi försöker köra stenhårt med att säga till honom att när det är dags att vakna så kommer pappa in och knackar på dörren och säger ”God Morgon, dags att vakna”. Detta har han förstått ganska bra och repeterar det efter att vi har sagt det.
Under ett par veckors tid har han även vaknat väldigt tidigt, ca 05.30-06.00 istället för att sova stenhårt tills jag väcker honom 06.45. Det ska tilläggas att på helgerna går allt mycket bättre när han är hemma med oss hela dagarna.
Kan detta vara en period i hans liv när det händer mycket och att han därför är mer orolig i själen? Det är bara pappa som gäller för tillfället och följer mig hela tiden, skulle jag lämna huset en stund så blir han helt hysterisk och gråter efter pappa.
På nätterna när han är ledsen är man lockad att ta in honom i sängen och låta honom få somna hos oss. Blir det helt fel om man provar detta?

Tacksam för svar.

[mamaA]

Hej!

Har han börjat på förskola nyligen? I så fall är det inte så konstigt att det tar lite tid att vänja sig. Vi hade det liknande när sonen började och jag gick in på natten, det var ju inte så farligt att gå in nån gång tyckte jag MEN snart blev det fler och fler uppvak och det löstes när jag tog mig i kragen och började ramsa istället.

Har ni pratat med förskolan om problemet? Det kan ju vara så att det inte funkar just där för honom....men annars :minimal trafik i rummet, skrattet till godnattet- också snabbt ut ur rummet, husljud (rejäla) efter läggning och sen ramsa på natten är mitt tips.

Kram

[SaraMilana]

Hej!

Hur sover han på förskolan?

De dagar min dotter inte sovit så bra/inte alls på förskolan märks det direkt på nattsömnen. Då kan hon vakna till flera gånger under natten och skrika till, oftast vaknar hon då även tidigare på morgonen. Om vi de istället lägger henne en halvtimme tidigare de dagarna sover hon oftast som vanligt,

[frittehbg]

Han sover ca 40 minuter på förskolan, och det går bra säger personalen, jag tror han blir lite stördav de mindre barnen som har börjat där nu i höstas.
Vår son har varit där sedan i Januari.
Nu har vi ändrat så att jag pussar och kramar godnatt efter Skrattet till godnattet så går jag ut medan min fru lägger honom i sängen. Hon säger då att pappa har gått för att sova.
Han får panik och skriker/gråter hysteriskt efter pappa. Efter lite övertalning så lägger han sig ner och blir lugn och mamma går ut.
Efter några minuters småpratande blir han ledsen igen och skriker hysteriskt igen.
Mamma går till lsut in igen för det låter verkligen hjärtskärande och pratar med honom och får honom lugn igen.
Detta kan repetera sig 2-3 gggr och sedan blir han lugn och somnar. Min fråga är även om han blir olycklig och ledsen av detta så det skadar honom.

Han sover nu till 06.10-06.45 som är helt ok. Ibland vaknar han 1 gång på natten och är ledsen men somnar om igen.

[Tin]

Hej hej,

jag skulle tolka det hela så här:
just nu är det lite svajigt hos liten, vad detta beror på är svårt att säga, ibland är det stora saker som hänt i livet typ lära sig gå, börja förskolan, lära sig prata etc etc. Ibland kan man inte härleda riktigt - och det gör ingenting för istället för att rota i varför kan man helt enkelt ge liten vad liten vill ha och behöver. Dvs att känna att allt är som vanligt, nattning är som vanligt, ramsan är som vanligt, liten sover i sin säng som vanligt och på natten sover man gott - precis som vanligt. Allt ändrande i "den normala rutinen" påbjuder nya frågor hos liten som måste vädras. Hur många frågor liten är har så ska svaret vara samma trygga härliga svar som liten känner sedan han kan komma ihåg.

Så mitt råd är gör precis som vanligt, som ni alltid gjort, inga avsteg eller nya påhitt och se till att svara med ramsan på litens alla frågor. Är det en liten säker sovare ni har att göra med kan husljud vara effektivare - här får ni känna efter själva. Men erat mindset ska vara att minsann kan liten lita på er att ge honom den goda sömnen åter via era trygga svar. "Allt är som vanligt, somna tryggt min älskling".

Stormen kommer dra förbi, och sen blir det lugnt innan nästa storm.

kram Tin