Liten minikurhistoria - 22,5 mån

Frågor och svar om att kura lite äldre barn
Skriv svar
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Liten minikurhistoria - 22,5 mån

Inlägg av annawahlgren »

:D Här följer berättelsen om en liten minikur, som just ägt rum.

:P Lilla L är knappt två år gammal (22,5 mån). Hon har en storasyster som är fem år. De delar rum. Dvs storasyster, som från start sovit i föräldrasängen, somnar i barnens rum men larvar strax in till de ömma och fortsätter sova där. Detta har förstås lillasyster snappat. På läraktiga små barns vis har hon förstått att det är så det går till här i världen och sprungit efter.

:P De ömma föräldrarna, som prestigelöst tillstått att de ”gjort alla fel som går” med storasyster, bestämde sig direkt för Standardmodellen när lillasyster kom. Här skulle bli ordning och reda! Och det blev det. Inga problem. Förrän ”nu” - sedan x antal månader tillbaka. Om storasyster har de ”gett upp”, som de menar :shock: men lillasysters läggningar – som barnet ju visste var ”tillfälliga”, om man säger - blev alltmer utdragna och förfärliga, och den uppfordrande trafiken lät inte vänta på sig. De ömma, som så framgångsrikt standardmodellerat barnet, stod nu där utan verktyg.

:P En av mina yngre döttrar (själv en gammal dam på 30+ med två barn) erbjöd sig att minikura barnet. Hon skulle ta de två första nätterna hemma hos familjen, som är goda vänner till henne, och följa upp sedan. (Själv har jag bara träffat lilla L en gång som nyfödd bebis.) Inför denna sin premiärkurning rådfrågade hon mig per telefon och sedan per sms. Lilla minikurhistorien följer här (jag redigerar inte tonen, som är en smula personlig – stör det någon är det ju bara att hoppa över pusselipussandet :mrgreen: ):

:P Natten är tänkt 19 - 7.


I telefon berättade min dotter den bakgrund jag relaterar ovan, och jag förklarade då att eftersom små barn ju gör som vi lär dem – föräldrar eller storasyskon - fick nu storasyster hålla sig borta helt och hållet från kurstart. Barnen skulle inte läggas tillsammans därinne nu. Jag föreslog att man inhandlade en skärm att sätta för storasysters säng, så att den lilla inte visste om hon var där eller inte, än mindre om och när hon gick därifrån. Gärna flytta undan den lite i rummet dessutom och upphöja lillasysters läger till själva Finessen. Kanske med nya fina lakan, nytt intressant gosedjur...?

Jag berättade också hur man leder barnet tillbaka till sängen – gudskelov har lilla L kvar sin spjälsäng – men inte lyfter ner barnet i den, och heller inte lägger tillrätta (annat än första gången, vid själva läggningen). Till den änden beväpnar man sig lämpligen med en pall som man tar in i ena handen och barnet i den andra. Utan prat. Pallen placeras vid sängen, och barnet som man inte släpper får kliva upp på den och vidare upp och tillbaks i sängen - ett rätt omständligt arbete, som man INTE ska göra åt barnet. Man hjälper bara till det absolut minimala med sitt grepp om lilla handen, medan barnet tar sig över. Inga kommentarer. Så fort barnet lagt sig ner ramsar man sig ut direkt.


* DAG 1 (inför första natten, den 19 augusti)

Kurardottern: :?: Nu har L fått feber Gud bevars! 39.3 på självaste stora kurdagen. Det innebär att hon sover mer än sina vanliga två timmar dagslur. Ska vi avvakta kurningen, tycker du?

SHN-mamman: :!: Oj då! Nej, kör på tycker jag. Febern kan försvinna lika fort, och hon behöver sin sömn.

D: :?: Ok! Bra. Men ok med 2,5 timmes middagslur nu eller ska vi väcka 13.45?

M: :!: 2,5 blir bra!

D: Tack!


D: (kl 21.25) Skärm på plats! Nya lakan, och massa skratt till go'natt, sedan blev det en intressant läggning med liten L som med högljudda protester klättrade ur sängen fyra-fem gånger – och snällt fick klättra tillbaka – innan hon gav upp och somnade.

D: :?: Om det blir upprepning i natt: ska hon ha ramsa ut varje gång hon har klättrat tillbaka eller håller jag mig till en påminnelse och sedan är tyst när hon klättrat i och jag går ut?

M: Haha, låter bra, läggningen!

M :!: Men NEJ, inte ramsa först och sedan gå in, tvärtom ifall du förstår. Ingen påminnelse först alltså. Ramsa glatt och bestämt ut. Vänta sedan, för hon kommer säkert igen... In under tystnad i mörkret, handen och klättra i, vänta tills hon ligger ner, ingen mer beröring nu, ramsa ut och utanför och bort. (När hon sovit i tio minuter – inte tjugo – kan du kolla läget och lägga över henne). Pusselipuss!

D: Då har jag gjort rätt!

D: :?: Men – om hon börjar nattkarriären nu med att skrika – då är det väl ändå en ramsa utanför som gäller? Sedan klättrar hon nog upp ändå; och då gör jag enligt ovan? TACK för engagemang!! (Jag ska inte störa mer sen. Hihi)

M: :!: Ja absolut, först ramsa om hon skriker. Men ingen påminnelse, utan tyst väntan. Kommer hon så låt henne öppna dörren och då – pang! Väktaren är där! Tyst men effektiv. Vänta småsurt vid sängen medan hon jobbar sig i och lägger sig ner. Sedan glad hurtramsa x 4. Hä' bli' fint! Blir det kris så SMS:a.
Puss!

D: Yes! Då är jag med!

D: :?: Sista liten fråga: säg att hon sätter igång kvart i sju. Jag vill ju gärna väcka. Kör jag glatt morgon med marginal eller kurar vi på tills hon somnat och sen väcker?

M: :!: Ge glad upplysningsramsa. Sätt på musik. Storma in kl 7 SOM OM hon sov som en sten (eller inom marginalkvarten åt endera hållet). Väckning är inte så noga! HON ska tro att hon säkert sov så gott...

D: Jag är med! Tack! Gonattimedsigsovsågott!!

(kl 05.01)

D: Jaha. Ungen sover hur fint som helst. Jag däremot, har varit vaken sen 02. Kan man kura 30plus-åringar?

M: Men snälla nån... Synd om dig! Inte. Haha! Du är så inställd på att genast agera om och när det behövs. Adrenalinet sover inte... Been there done that!

D: Fast nu börjar det! Håll tummarna!

M: Ja!

D: :?: Hon gråter halvengagerat och tystnar om vartannat. Ligger kvar i sin säng. Jag förblir tyst efter pangramsan (vargtimme nu ju) och spar på Mozart. Yes?

M: :!: Ja, låter bra. Jag skulle nog ändå kanske satt på lite låg Mozart. För barnets skull. Någonting annat att lyssna på än bara det egna trista gnället... Men lyss till din egen bedömning!

D: Okej! Nu är det tyst men jag är beredd med musiken. Tack snälla!

M: 500 kr för konsultation. Hahaha, just kidding! Ska strax iväg i bilen, svårt att sms:a fram till halv sju. Vill höra senast sju noll fem... Puss och beundran!

D: Absolut! PUSS!

D: (6.56) Halleluja för Mozart! Hon somnade om och de ömma fick väcka glatt kvart i!

M: Strålande! Jag är så stolt över dig!

D: Och min mamma är ett fucking geni!!

D: :?: Vill du skumma mina nattanteckningar? Jag mailade så kan du kolla om du vill. Men jag känner mig stolt och självsäker! Tack snälla för pepp och råd!

M: :!: Å, de orden gjorde gott att höra. Spread the Word. Skriv på FB. Skicka telegram till FF (Förvuxen Fjortis). Strimla barnläkarkåren. Läser gärna! Duktig flicka, är så imponerad men inte förvånad!

D: Haha! Will do. Jag älskar dig!


:arrow: LILLA L DAG 1

Strax efter 19.00: läggning. Höga protester och klättrade ur sängen 5 ggr innan hon gav upp och somnade, omkr 19.30

23.32 lite halvansträngt gnöl. En ramsa, tyst direkt.

02.00 gnöl i sömnen; gjorde inget. 

02.45 ledset rop efter mamma, rätt högt. Sprang till dörren och drog hurtramsa; tyst direkt.

04.50 - vargtimme! "Mammaa" - jag springer dit beredd på pangramsa men hon är tyst när jag kommer till dörren. Väntar utanför ett tag.

04.52 - ETT litet klag: "uhu"! Jag fortsätter faktiskt avvakta utanför dörren utan ramsa. Hon förblir tyst sen.

05.06 nu så! Nu jobbar hon upp sig. Glad, hög och hurtig Pangramsa (min enda jag har kvar nu innan hon ska upp, eftersom kl är efter 04). Sen är jag tyst. Vi får se om hon klättrar ut. Tystnar och gråter omvartannat; hon förväntar sig en massa action nu. Jag avvaktar. Hon är långt från hysterisk ännu och ligger dessutom kvar i sin säng. Väntar med Mozart.

05.16 hon är tyst i långa stunder, sen kommer lite halvhjärtade protester. 

05.28 nu pratar hon lite. Mummel mummel. Snörvel. Sen protesterar lite till. Jag är utanför dörren beredd; men håller mig helt tyst.

05.33 nu skriker hon till lite mer rejält. Kör på Mozart på låg nivå så hon slipper höra sitt gnäll. Hon blir genast tyst.

05.39 sänker jag bort Mozart. Ett nästan ljudlöst snörvel men hon förblir tyst.

05.42 fortfarande tyst. Har hon somnat om?

05.46 njae inte riktigt. Nu lite stök och bök, nån liten halvhjärtad fråga. Jag kör på Mozart igen, hon tystnar. 

05.49 nu säger hon ajaj, men det är inte ngt akut för jag byter spår på Mozart och då tystnar hon för att lyssna. Briljant. Jobbar hon upp rösten höjer jag; för att sänka när hon tystnar. Det kommer ngt enstaka klag ibland men inget särskilt hjärtskärande. 

06.00 jodå, hon är vaken men är verkligen långt från ngn hysteri. Höjer musiken ngt och det är tyst.

06.04 nu har det varit tyst ett tag. Jag sänker bort Mozart och vågar nog påstå att hon somnat om.

06.07 Haha! Icke! Litet, litet gnöl. Jag höjer tillbaka Mozart på jättelågt. Hon blir tyst.

06.22 nu sover hon sen länge. Stänger av Mozart

(06.45 de ömma väcker! :))


M: :?: VACKERT!!! Strålande kul och bra och lärorik rapport! Visst får jag använda (avpersonifierat) vid ev. läge??

D: :!: Absolut!

D: :!: Snabb fråga: ngt särskilt att tänka på till luren? Det HAR visst krånglats lite där med. Men vi kör väl samma princip; klättra tillbaka i sängen själv och ramsa med längre och längre mellanrum?

M: :!: Ja, ta det cool bara, här får man betänka att det är ljusare och barnet kommer att söka energisk kontakt, möjligen. Därför slår man om direkt från det roliga glada skrattande läggandet till rätt sura bestämda miner och dito rätt barsk ramsa, vid första bästa krångel. Attityd: "Vad är det här för trams! Du vet bättre!" typ. För det gör hon ju. Numera!


* DAG 2 (andra natten)

(19.03)

D: Ramsa, lite protest, en urklättring, flog upp på pallen och tillbaka i säng, jag ramsade ut och nu är det knäpptyst. Seger!

M: Yes! Seger!

(7.44)

D: Jaha mamma! En ramsa 05.00 – and that was that!!!

M: Surprise... INTE. Bravo!!

D: Tack!!!

M: :?: Sköter de sig nu sen, de ömma, tror du? Annars blir man inte glad.

D: :!: Nej, vi har pratat om det. De lovar. Och de har ju gjort allt rätt so far: och nu fått verktyg igen. Jag känner mig trygg!

M: Bra! Då är de nu medlemmar av BRTS-rörelsen, också kallad Brits (utanför dörren). Barnens Rätt Till Sömn!!! Haha! Hälsa!!

D: Haha! Älskar det!

M: Älskar DIG!

D: De hälsar tillbaka och känner sig hedrade som medlemmar!

M: Nu är jag nöjd med er, små barn :lol:


* DAG 3 (tredje natten)

D: Mamma! Tredje natten – utan mig i huset då'rå – gick galant! Hon sov till 05.40 och sen blev det lite frågor på temat om den ömma modern verkligen hade koll, typ ”Var är min supernanny?” Haha!

D: :?: Hursomhelst, av rapporten att döma undrar de ömma hur länge Mozart får vara på, är det viktigt att sänka bort när hon är tyst? Finns det risker för mozartberoende (haha); att hon vaknar och undrar var HAN tog vägen?

M: :!: Strålande! Nej, det är inte viktigt att sänka bort! Ja, hon blir mozartberonede. Haha! Inte, men han lagras som trygghetsfaktor eller vad man ska säga. Hon kommer att trivas med honom. Värre öden finns. De ömma ska däremot inte se det som att han MÅSTE spelas för evigheten varje morgon! Se honom som ett kurverktyg. Mozart och små barn är en klassisk hit. Jag ville gärna tro att jag hittat på det själv, men tyvärr... Eftersom ramsan tidigare överarbetats är det superviktigt att den nu snålas på kolossalt, och de kan gott tänka Mozart i stället för ramsa om och när morgnarna behöver åtgärd framöver.

D: Yes! Å vad bra, då har vi resonerat och agerat rätt! TACK!


* DAG 4 (fjärde natten; mamma undrar på morgonen)

M: :?: Lilla fröken L??

D: :!: Jo! I princip samma som igår! Den ömme fadern, som sover djupt, satte klockan på kvart över fem och väntade i köket, haha! Så när hon körde igång kvart i sex var han blixtsnabbt där med sista hurtramsan, som hon köpte direkt. Sen lite gnöl, sen jobbade hon upp sig och då tystade han henne med Mozart. Sedan glad väckning!

D: :?: Men Mozart spelas väldigt tyst och behagligt nu; jag sa att jag tycker vi avvaktar lite med honom tills hennes skrikande är FÖR jobbigt, och då ta det som kris - inte möta så fort gnölet går över till gråt. Fel eller rätt?

M: :!: Perfekt! Mycket bra av den ömme fadern som bröt sitt tjata-på-med-ramsan-i-evigheter-mönster från förr. Och rätt, ja!

D: Underbart! Tack och puss!

M: Tack själv för härlig tur med SHN mini :lol:


O:) :heart: :sleep:


* DAG 5 (femte natten), 24 augusti 2013 kl 07.24

D: :!: Inatt sov lilla L hela natten!!
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn äldre än ett år "