Treåringen är ledsen på nätterna

Anthea · Inlägg av **Anthea** » tor 19 jan 2006, 23:06

Min flicka som är tre år har de senaste veckorna varit så ledsen på nätterna. Hon har alltid drömt mycket, mer eller mindre i olika perioder, men har hon skrikit till har vi bara behövt klappa om henne lite och så har hon somnat om med en gång.

Men sedan några veckor gråter hon hjärtskärande varje natt - hon verkar knappt vaken. Vi tröstar och kramar henne i sängen men det brukar ta en bra stund innan hon sover lugnt igen. Efter en stund är det dags igen - och så kan det hålla på i nån timme. Ibland upprepas detta ytterligare någon gång under natten. Vanligtvis börjar det första gången vid halv tolvtiden (hon somnar vid sju). Hon säger inget om att hon har drömt (det har hon gjort tidigare när så varit fallet) utan gråter hjärtskärande och säger "jag är ledsen". När vi frågar varför så säger hon "jo, jag ÄR det".

Hon är pigg och glad på dagarna (piggare än vi föräldrar). Och jag börjar undra över just det - hon är så förnöjd. Hon "borde" liksom trotsa mycket mer än hon gör med tanke på åldern men det är ytterst sällan några såna tendenser visar sig. Därför undrar jag om det kan finnas barn som tar ut "trotset" i sömnen på nåt vis.

En annan sak som jag undrar är om sovvanorna påverkar. Hon sover nämligen inte alltid middag längre. Hon går på dagis tre dagar i veckan och är med på vilan där men hon somnar aldrig. De dagar hon är hemma har vi också vila men då brukar hon somna till slut (hon ligger ganska länge innan hon somnar). Vi har gjort så eftersom det är en övergångsperiod och det är väl snart dags att sluta med middagssömnen, känns det som. Men vi har tyckt att det varit bra om hon kan "komma ikapp" genom att sova när hon är hemma. Dessutom har det känts som att hon sover bättre på natten om hon sovit en stund på dagen och inte är för övertrött - men de senaste veckorna har det inte varit någon skillnad. Jag undrar om vi kanske ska göra likadant hemma som på dagis - att hon får vila en stund men inte somna. Kanske är det bra att ha samma rutiner när det gäller sömnen (det är väl egentligen alltid det bästa).

Vad tror ni kloka föräldrar om detta problem? Hur ska vi hantera det? Hon verkar i och för sig inte lida så mycket själv och hon kommer inte heller ihåg att hon varit ledsen. Men det känns ju inte så kul ändå...

Inlägg av **annawahlgren** » lör 21 jan 2006, 14:33

Du har helt rätt - det här är hennes sätt att "trotsa", vilket jag sätter inom citationstecken enbart för att det ju inte precis ser ut som trots för världen.

Hennes värld - hennes begreppsvärld - förändras nu totalt, och det är länge obegripligt och skrämmande för vem som helst att se sin värld, den man trodde man kände och behärskade, ställas på huvudet. Jag skulle vilja be dig läsa "Jag vill - jag vill inte" i Barnaboken för att förstå vad det är hon går igenom. Som verkligen kan ta sig olika uttryck (se även "Livet en kretsgång. Något om utvecklingen")

Där kan du också få korn på ett annat förhållningssätt, ett som är icke tröstande, icke oroligt, icke frågande ("Varför är du ledsen?"), utan betryggande och sant lugnande.

Rent tekniskt, så att säga, skulle ni behöva öva upp en betryggande godnattramsa som ni drog fyra gånger i ett svep, högt och ljudligt, vänligt men bestämt och mycket punktsättande på slutet. Läs om ramsan i Verktygslådan

Och ge henne den, stark nog att gå igenom gråten. Men trösta inte, krama inte - det funkar helt enkelt inte på trotsbarn under "utbrotten"; och detta är ett sådant. De måste ha säker ledning ut.

Jag skulle inte laborera med att ta bort middagssömnen ännu. Det är sant att man bör ha samma rutiner varje dag, och jag skulle behålla tiderna (från dagis, får det ju bli, fast det borde vara tvärtom

), så att hon vilade varje dag vid samma tid.

Jag skriver vila, för det viktigaste är inte att hon sover varje gång. Det viktigaste är att hon har förutsättningarna, om och när hon behöver sova. Och vila i sig är inte fy skam, särskilt inte nu i dessa trotsålderns svåra dagar (nätter)

Anthea · Inlägg av **Anthea** » sön 22 jan 2006, 12:06

Okej, vi går alltså INTE in till henne? Utan ramsar utanför dörren som vanligt, så att säga. (Vi har inte kört ramsan med henne på nästan ett par år tror jag, men gör det fortfarande när vi lägger lillebror på 1,5 år.) Vi kanske ska köra ramsan vid läggningen också, även på henne.

Har läst Barnabokens kapitel om trots och kände att jag fick verktyg att hantera trotset på dagtid, det lilla som förekommer. Men körde fast lite på nätterna.

Tack för ditt svar! Klokt som vanligt!!

Inlägg av **annawahlgren** » sön 22 jan 2006, 20:39

Nej, gå inte in. Öva upp en ramsa som är hög och verkligt betryggande, gärna glad men punktsättande. Den sätter sig snart!

Och missa aldrig skrattet-till-go'nattet - kanske viktigare nu än någonsin

Ja, natta snabbt (fastna inte på sängkanten, gulla etc utanför, i soffan eller så) och gå ut med en gullig godnattramsa. Med samma ramsa fast högre och i annat/andra tonfall får ni sedan tyst i natten.