kräks av att skrika

mammamy
Inlägg: 632
Blev medlem: lör 27 nov 2004, 12:27

kräks av att skrika

Inlägg av mammamy »

Hej vänner!
Evighetslänge sen sist, mycket i höst....Vänder mig till er nu då vi har ett problem hemma som jag och min make inte vet hur vi skall komma vidare med och jag har ju den största tilltro till er experter.
Lite info först: Hela december har jag och lille E tillbringat hemifrån. Först en vecka i Umeå då jag opererats, E var med maken hos min bror i samma stad då. Därefter jag och E i Piteå i två veckor för konvalescens, hos mina föräldrar. Efter detta en vecka hos E:s farmor med både mig och maken på plats över jul och därefter äntligen hemma igen, fastän vi haft gäster här.
Allt farande har givetvis påverkat lille E, märkligt vore ju annars. Vi har kört på i gamla goda banor och det mesta har som vanligt funkat utmärkt. Han sover 19-07 samt 12-13.30 numera, stora karln. Vi kör med ramsan och har solfjäder som kristilldelning.
Kruxet började med att han frågade intensivt i samband med att vi la honom på "nya stället" efter att ha rest i bil flera timmar från läggdags och framåt. E skrek upp sig rejält och på mindre än en minut skrek/grät han tills han kräktes :shock: :shock: , fast vi ramsade för glatta livet. Inte kul och har aldrig hänt förr! Det blev ett snabbt och självklart byte i sängen och sen solfjäder, till han somnade faktiskt, då det inte fanns på världskartan att kunna gå med ramsan ens sen han blivit sömntung.
Efter denna trista erfarenhet har det vid ett flertal tillfällen varit nära att han kräkts när han frågar som intensivast och han har också faktiskt kastat upp några gånger till, dels vid ramsning som frågesvar och dels om han slår sig ordentligt och gråter mycket, då kan han också kräkas om han skriker. Det är när han skriker och samtidigt hulkar lite som kräkset kommer och han når det läget på noll tid, ibland har vi inte ens hunnit dra ramsan färdigt.
Vid två tillfällen när jag var nyopererad tog jag upp honom efter att ha solfjädrat i över en timme vid midnatt (vi som ALDRIG tagit upp honom, nånsin!!). Det var inte för E:s skull utan för min egen, jag var för trött och sjuk för att orka sitta och fjädra mer utan la mig i sängen med honom och kunde då hålla en hand på honom fastän jag själv fick vila. Vi somnade omsider och jag kunde lägga tillbaka honom igen när jag vaknade en stund senare. Vid båda de tillfällen då det hände var jag ensam och maken kunde inte ta över tyvärr. Ångrade mig direkt men bedömde inte att jag hade nåt val i det läget. E verkade ffa ha svårt att somna då, men accepterade inte att jag gick med ramsan, då eldade han upp sig till hulkning direkt. Efter dessa två tillfällen har varken jag eller maken tagit upp honom igen.
Nätterna fungerar bra och väl hemma nu igen frågar han någon enstaka gång någon timme efter läggning och även vid dessa tillfällen verkar han inte kunna somna, det har verkat som om han inte somnat alls utan börjar fråga efter någon timme då han legat tyst och lugnt i sängen. Så fort vi går in och solfjädrar blir han lugn och tyst och sen börjar han snacka och låta glatt, hmm. Trycker vi till och går med ramsan i det läget ställer han sig upp och skriker och når hulkläge innan ramsan ens är färdig eller strax efter.
Han vaknar nu lite för tidigt varje morgon. För en vecka sedan redan vid 05, nu vid 06.30 och skriker direkt, tar inte emot ramsan oavsett i vilken nivå eller röstläge vi lägger den. Att ingorera honom känns inte okej eftersom han då kräks, hmmm. Solfjäder tills han somnar är det som gäller och då får vi gå med en ramsa i mininivå.
Det här är vi givetvis inte nöjda med, men vi vet inte hur vi ska komma vidare. Hur ska vi kunna backa och få ramsan att ta när han når hulknivå direkt??? Tips och kritik mottages tacksamt!
Tidigare var det som funkade bäst på lille E när det krånglade, att låta honom hojta på med en ramsa då och då tills han började gå ner själv och sen bara stötta lite med bekräftelse på slutet. Men det går inte nu av ovanstående skäl, så vad gör vi??? Jag blir lite perplex när mina väl fungerande metoder inte funkar längre, vad gör vi för fel??
Hjälp oss på traven snälla proffs!
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Kära mammamy, välkommen "hem"! I alla möjliga bemärkelser

Det gör mig ont att du haft det besvärligt, och jag hoppas innerligt du känner dig återställd nu på alla sätt och vis

Det gör/gjorde säkerligen lille E ont också. Han blev orolig. Virrandet hela december gjorde förstås sitt till, det med. Men att något händer med mamma som ju inte kan ha varit så kul för någon, uppfattar han naturligtvis, och även om mycket förstås handlar om hans intensiva kärlek till dig, vädrar han också fara för egen del.

Unge herr E har också hamnat i 18-månadersåldern som brukar karakteriseras av s k förtrots. Man (barnet) får korn på något som heter egen vilja och den viljan säger ofta NEJ. Lille E har haft diverse skäl att säga NEJ sista tiden, omedvetet förstås dvs med känslan. Han har säkert sagt JA minst lika många gånger; jag menar inte att han varit olycklig på något vis och jag är övertygad om att ni har ordnat allt på bästa sätt för honom. MEN han har inte varit hemma, inte vetat vad som gällt: om inte tillhörigheten stått på spel - vilket den på sätt och vis gjort, eftersom mamma inte varit en lika stabil och säker överlevnadsgarant som vanligt - har hemhörigheten gjort det; han har trott, ungefär varenda gång, att han flyttat. Och det är inte så kul, när man precis har börjat lära sig vart man hör och var man bor.

Jag antar han blev riktigt glatt överraskad över att komma hem och känna igen sig!

Nu ska man ju inte psykologisera en massa, och det är inte synd om honom. Vi som haft äran följa herr E:s öden och äventyr här på forumet vet att du/ni skött honom exemplariskt och odlat hans glädje på alla vis. När han då ska "trotsa" är det därför inte er han vänder sig mot, utan det kan bli just fysiska reaktioner på den där viljan (eller motviljan) som bubblar upp mot än det ena, än det andra, och/eller som reaktion på något han inte begrep och "ville". Och det var ju och är en hel del.

Vad man får göra är att:

1. komma ihåg att lille mannen inte är så liten längre. Han kan inte längre behandlas som en baby. Mer och mer måste verktygen så att säga överlåtas åt honom själv. Solfjäder i en timme är alltså inte modellen, även om han tycks tycka det (där och då);

2. minnas att det han är bäst betjänt av nu, i sin allmänna förvirring (se ovan) är saklighet och enkelhet. Nu gäller det att skala ner saker och ting till fundum. PÅ NATTEN SOVER MAN. Det är liksom ingenting att snacka om. Alla har vi enorma bekymmer ochhemska livskriser och allmänna helveten... att ta hand om på dagarna :!:

Så trafiken måste inskränkas. Det är ramsan som gäller men den måste också snålas in. Sätt på musik som ska vara så pass rejält hög (utan ord/sång) att han tror att ändå ingen hör. Det dämpar också er egen överkoncentration.

Ramsan kan gott vara hurtig och glad. Men hög och punktsättande på slutet och alltid x 4.

Gå inte in mer. Hulkar han och t o m kräks, så får han faktiskt göra det - låter hårt, men det är, som du vet, inte hela världen. Han "använder" det nu som väg till underhållning (låter också hårt). Jag drar den slutsatsen därför att ramsan plötsligt inte "tar" - ni ska stå och solfjädra i evigheter, tycks han mena - enligt minsta motståndets lag - vilket hjälper för stunden men inte för sedan.

Så sluta med det. Kräks han så kräks han och det får man naturligtvis ta hand om, men vänta en stund och gör det sedan snabbt - torka av med fuktig handdduk, byt lakan/draglakan med barnet kvar i sängen - med ytterlig saklighet och utan minsta "efterbehandling" annat än ramsan!

Jag skulle tro att ni slipper eländet när det inte "tar" längre. Sedan vet man inte vad som kommer i stället, men kanske ett och annat vredesutbrott på dagarna... Hellre det, får man säga :!:

Du ska verkligen inte klandra dig själv för att du tog upp honom de där två gångerna eftersom du gjorde det för DIN skull, inte för att trösta eller rädda lille E. Det gör all skillnad och han "köper" det. Därmed inte sagt att det bör bli en vana!

Som sagt, inskränk trafiken till ett ingenting alls. Riktigt brutalt kan man alltså vänta, efter det eventuella kräket, tills barnet somnat om och först då (efter tio minuter) gå in och fixa till sängen. På så vis går det fortast förbi.

Men har mnan inte nerver till det, gör man som ovan och "fastnar" inte utan överlåter jobbet till ramsan och musiken och tar det som en liten minikur.

Som du förstår är det Attityden som gäller och den ska vara klart lugnande. :lol: :!:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Gäst

Inlägg av Gäst »

:D Mammamy - så roligt att höra från dig ändå! Hoppas att du tillfrisknat och att du får styr på E´s nätter.

:idea: Jag hade en liknande fråga från en annan mamma i snarlik situation som din för några veckor sedan utanför forumet (ja - det FINNS ett liv utanför forumet :wink: :lol: !). Jag gav samma tips som Anna nu ger dig och jag "var med" på telefon och coachade. Det gick alldeles utmärkt med att backa radikalt och göra absolut INGEN affär av kräket. Det barnet kräktes upp lite grann direkt efter läggningen och här lät "vi" barnet vara. Barnet somnade inom 10 minuter med en pangramsa direkt efter kräkningen och musik samt slammer i bakgrunden. Därefter gick mamman in och bytte lite snabbt. Hon hade förberett med dubbel pyamas och dubbla lakan! Nästa natt ramsade mamman en rejäl basta-punkt-slut-med-glad-knorr-ramsa x10 (typ) med båda magstöd och bas i maxvolym vid läggningen och fick "ner" reaktionen rejält. Inget kräk alls och nu har allt varit som vanligt i tre veckor!

:? Visst känns det "tufft" men det är faktiskt än tuffare för barnet och sig själv att sas "belöna" kräkandet (skapa underhållning) och på det viset leda in barnet mot det jag kallar för negativa handlingsmönster. Det blir en långdragen process där det bara finns en massa att förlora. Genom att sas inte belöna barnets beteende (att inte gå in och skapa dålig underhållning) så leder man in barnet på positiva banor igen! Om inte annat så märker man det på resultatet som det ger! LÄTTNAD! Det krävs dock en hel del attityd av självklarhet och att veta VAD man gör och VARFÖR man gör det. Den kunskapen och insikten HAR du :heart: och det ska E vara glad för!


:D Lycka till!
mammamy
Inlägg: 632
Blev medlem: lör 27 nov 2004, 12:27

Inlägg av mammamy »

Hej igen och TACK för ett så varmt välkomnande!
Känns skönt vara tillbaka, här får man alltid konkreta och rejäla råd. Maken satt uppe en timme inatt igen och solfjädrade men nu får det vara nog, nu kör vi på er linje båda två, när vi vet vad vi ska göra. Jag mår bra igen, så bra man kan begära. Förlorade synen på ett öga och tvingades amputera glaskroppen och av operationen fick jag gråstarr på kuppen, så nu får jag inte köra bil i mörker. Förbaskat opraktiskt är det när man bor mitt i jämtlands storskogar och jobbar på annan ort! Nåja, jag har ett öga till och gråstarr går också att operera i sinom tid, allt kunde varit värre och så länge lille E och Maken är friska är jag nöjd. Mycket tid över till forumdeltagande blir det dock inte tyvärr.

:?: En liten fundering har jag dock fortfarande. Vi bor ju på landet, i ett timmerhus lite avsides och E sover i vår snedgarderob bakom stängd dörr. Detta har gjort att det de facto är HELT tyst när han sover, vi kan inte leva om så att det når ditt upp på något naturligt sätt hela tiden. Alltså är han van tystnaden men ska vi ändå, i den situation vi är nu, leva om och köra stereo högt, dammsuga järnet i sovrummet utanför osv, fast han inte är van den "behandlingen"? Är det ett sätt att markera vår närvaro utan att ramsa eller fyller det endast funktionen att han ska invaggas i tron att vi är för upptagna för att höra honom och att vi själva ska sluta överkoncetrera oss?
Än en gång tack för att ni svarar så snabbt, internet är i sanning en välsignelse ibland! Måste ut i den överljuvligt vackra dagen nu, 20 minus och strålande sol över älven och fjällen, man kan bli religiös för mindre! :D
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Ack ja, med alldeles friska ögon vägrar jag ändå att köra bil i mörkret i vårt älgtäta Jämtland numera... om det kan vara någon tröst för ett tigerhjärta! Hoppas på god och snar bättring till fullt funktionell Mammamy :wink:

Jag skulle i all enkelhet investera i en liten cd-spelare att ha utanför dörren och spela Mozart - pianokonserterna kanske? - och/eller Strauss - de brukar vara favoriter, liksom Bach. Man kan kära samma skiva kväll efter kväll; det blir till en lugnande "uppföljning" av ramsan. Bättre underhållning än kräkningar och solfjädrar... :lol:

"Är det ett sätt att markera vår närvaro utan att ramsa eller fyller det endast funktionen att han ska invaggas i tron att vi är för upptagna för att höra honom och att vi själva ska sluta överkoncentrera oss? " undrar du, och svaret är: både och och ingetdera.

Han är som sagt en gammal man nu, han vet att ni finns där och vakar över honom och bevakar hans intressen, och ni ska dra er tillbaka och inte störa. Överkoncentrationen är ju ert problem :!: Musiken ger honom helt enkelt något att lyssna på som är skönt att somna till. Det blir en ny liten ritual som ger ro. Ni låter musiken ta över och då gör han det också. Om du förstår vad jag menar!
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D PS - om du förstår vad jag menar... skulle enkelt ha uttryckts så här: musiken utanför rummet efter läggning och godnatt blir någonting som han inte kopplar till er, utan till sig själv och HEMMA. Och det är, skulle jag tro, precis vad han behöver just nu :D
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D PS - om du förstår vad jag menar... skulle enkelt ha uttryckts så här: musiken utanför rummet efter läggning och godnatt blir någonting som han inte kopplar till er, utan till sig själv och HEMMA. Och det är, skulle jag tro, precis vad han behöver just nu :D
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
mammamy
Inlägg: 632
Blev medlem: lör 27 nov 2004, 12:27

Inlägg av mammamy »

Hej igen!
Rakt upp på banan igen, bara sådär! Vad skulle vi göra utan er? Jo, fel! Hade inga som helst problem att lyda era råd, med rätt mål för ögonen och trygghet i att jag gör rätt kan jag vara obeveklig. Började direkt på dagluren och han hojtade faktiskt i tjugo minuter oavbrutet, det var många månader sen sist. Ramsade hurtigt men bestämt och mycket glest och körde samtidigt dammsugare så den rök. När tiden var ute tog jag upp honom som om inget hänt och samma kväll gick problemfritt. Vi har inte haft så mycket problem med läggningarna sen vi kom hem, mest med omsomnande vid eventuella uppvak och tidiga morgonar. Körde ramsa och låt vara några morgnar och nu tar han ramsan direkt igen, hurra! Behövde inte ens ta till musiktricket, det gick bra utan (schysst med ett ess i rockärmen vid eventuella nya krux). Dagslurarna är åter 1,5 timme och vi får oftast väcka honom, precis som det ska vara. Kändes onekligen lite skönt att se att även E:s jämnåriga här på forumet har börjat stöka lite...hoppas alla andra kommer tillrätta med det hela lika enkelt som vi gjorde.
Än en gång tack och fortsätt med ert fantastiska arbete!
Kram, mammamy
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Underbart att höra Mammamy och jag hoppas verkligen att även Du är på banan nu.

Sjöt om dig och er alla.

Kram
Susanne :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Gäst

Inlägg av Gäst »

:D Så bra - jag visste ju att du kunde! Smart att ta dagluren som start - den brukar innehålla minst vargar! :thumbsup:
mammamy
Inlägg: 632
Blev medlem: lör 27 nov 2004, 12:27

Inlägg av mammamy »

Det var dagluren som kom först efter att jag läst svaret, hehe.
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Gäst

Inlägg av Gäst »

:P :lol:
mammamy
Inlägg: 632
Blev medlem: lör 27 nov 2004, 12:27

Inlägg av mammamy »

Och för er som tydligen går in här via en länk från familjeliv, kan jag bara säga (och jag gör det HÄR eftersom jag inte vill registrera mig på familjeliv också, det här forumet har jag valt för att det funkar för mig) att DET ANNA SVARAT MIG SER HELT HORRIBELT UT NÄR DET TAS UR SIN KONTEXT!:!: Tänk på det!

För att förstå de råd som ges på den här sidan måste man vara insatt i resonemanget och förstå varför man ska göra på ett visst sätt. Det Anna säger till mig här ovan är hur jag skall förmedla rätt besked till lille E, ett besked som han kommer att förstå. Dvs hur jag med samma metoder som jag så framgångsrikt fått lille E att sova tryggt med tidigare, nu åter skall kunna komma till rätta med det problem vi har. Vi gjorde, med våra försök att lugna och trygga lille E med vår närvaro och genom vår solfjäder, honom mer orolig och förvirrad, istället för att lugna honom. Detta eftersom metoderna som tillämpas inom SHN förändras i takt med barnets utveckling och jag och min man hade inte riktigt hängt med i svängarna. Inte en gång sedan vi fick det här rådet har han kräkts igen och nu somnar han tyst eller med lite glatt prat och ligger och pratar lite för sig själv på morgonen om han vaknar före väckningen. Visst händer det att han skriker ibland, som härom morgonen då han slog pannan i sängspjälan, men han blir direkt lugn och trygg när vi ramsar.

Det här är ingen barnmisshandel, långt ifrån! Jag är själv läkare men ser ingen konflikt mellan de metoder Anna lär ut och mina medicinska kunskaper (specialfallet är riskfaktorn magläget som vi har behandlat i otaliga trådar tidigare och förhåller oss till på ett acceptabelt sätt, anser jag, vi härinne vet alla vad vi gör).
Är man insatt i vetenskapliga metoder vet man att även dessa har stora svagheter och Anna vet mycket mer om barn och hur man kan ta hand om dem på ett bra sätt, än vad de allra flesta doktorer gör. Att lära sig ta hand om barn kan man inte göra genom utbildning till läkare, bara genom att ta hand om barn, så är det faktiskt! (Du som i tråden som hänvisade hit efterfrågade mer vetenskaplighet, roligt att du hänvisade till en tråd där den som frågar och tacksamt tar emot råden, är doktor :lol: ).
Om någon annan som läser det här har ett alias på familjeliv kan ni gärna citera den här texten, jag gillar inte att bli uthängd som barnmisshandlare. 8)
Var och en blir salig på sin egen väg och vi har valt denna och är glada och nöjda och tacksamma över det! :D
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
mammamy
Inlägg: 632
Blev medlem: lör 27 nov 2004, 12:27

Inlägg av mammamy »

Såg just att det är helt sinnessjuka 2515 stycken som tittat på den här tråden, inte klokt! :shock: Jag är snart rikskänd som barnmisshandlareärkehäxa... 8)
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Nancy

Inlägg av Nancy »

mammamy 8) :D

Var inte orolig, vi är många som delar rollen med dig så till slut blir vi för många häxor att hålla reda på :lol:
Skriv svar

Återgå till "Säkra Sovare med fnurra på sömntråden"