Vår lillflicka 7 veckor sover som en tågtabell, no problems alls, har fungerat från första stund. Nu vaknar hon endast 5 på morgonen, vilket är ok eftersom hon hela tiden ökar nattsömnen,
Problemet är mamma och storebror 3 år. Elliot vill inte somna på kvällen, och han har alltid varit ett litet sömnproblem för sig själv, hade en period kurande när han skulle fylla 2. Nu är vi där igen, sömnproblemen hopar sig, och jag mamma har släppt in vargen både hos mig själv och sonen. Fy på mig [-X
Så här ser kvällen ut hos oss:
17.30 middag, vilket ska testa våra gränser, och pojken lever just nu på kokt potatis och ärter, allt annat är blä åtminstone hemma, och att äta med fötterna är grejjen för då testar man pappa till max.
19.00 Bolibompa (tidsskillnaden till Finland för den som börjar undra)
när bolibompa är slut börjar kvällens cirkusprogram.......... med huvudnumret mamma, pappa och Elliot i vild jakt runt huset
Efter det är det tandborstning, vilket tagit skruv efter att pappa var till tandläkaren och tog bort en dålig tand, Elliot ojjade sig när pappa låg och hade ont och när vi förklarat att tandtrollen varit stygga med pappas tand och att de är snälla om man borstar tänderna så är det ett hinder mindre på kvällen.
Efter tandborstningen läser vi godnattsaga, oftast om Emil i Lönneberga eller Busiga Bebben, när den är läst kommer persen som får mamma att känna sig som ett monster. (här är det vargen som spökar antagligen )
Elliot begär en saga till, jag eller pappa säger nej, en saga på kvällen, sen kan vi ha sagostund på dagen och då läser vi flera. Elliot börjar gråta, vi busar lite med honom, stoppar om honom och lillasyster som sover i samma rum, säger godnatt mina änglar sov gott, och går ut ur rummet. Lilltjejen sover oftast gott, eller ligger och kikar på sin mobil, Elliot däremot får spunk, skriker gråter, kommer upp, blir buren till sin säng, får godnattpuss, omstoppning godnattramsa och vi går ut. proceduren upprepar sig gång på gång, Elliot gråter, vi lugnar honom tar honom till sängen och nattar igen, igår somnade han först kl 00.30 efter att ha gråtit och skrikit så han spytt ned sig själv. Jag känner mig jättehemsk, för vi vill verkligen att han ska somna lugn och harmonisk, men oftast somnar han av ren utmattning, och vi som föräldrar är helt slutkörda.
Nu behöver jag konkreta råd, hur gör jag nu, det känns som om jag tappat bort något eller skulle behöva ett nytt grepp, för det här har börjat äta på oss, och att natta honom har börjat bli lite av ett fruktat irritationsmoment. Vi vill få ett slut på sömnhysterin, och få tillbaka vår någorlunda lugna pojke, även om han just nu trotsar värre än någonsin så vill vi känna att nattrutinen trots allt fungerar.
Hälsningar
Katarina