Hjälp hjälp, Siri har glömt hur man somnar själv!
Känner att jag måste ge lite snabb historik.
Siri var en bebis som typ aldrig sov, och skrek mycket och högt. Hon kunde inte sova själv utan kroppskontakt ens en minut förutom i vagnen. Så fort man la ned henne om hon däckat vid bröstet så vaknade hon.
Jag läste Anna Wahlgren och tänkte hon hade sådär extra mycket överlevnadsångest som AW pratar om att vissa små bebisar har.
Jag körde kur på liten 8-veckors Siri, hon vagnades till sömns och lärde sig snabbt galoppen. (Tack ni snälla på detta forum som hjälpte mig!
) Jag vagnade omgående bort nattmålet. Vid 5 månader flyttades hon från vagn tll säng och somnade fint själv även där med ramsa. Hon började dock behöva amma på natten då hon inte fick i sig tillräckligt på dan.
Vid 6 månader åt hon bättre och kunde åter sova hela natten men då var det läggningarna som blev svårare. Har läst att 6 månaders förstår avstånd och att man kan försvinna. Vi fick ge upp ensamleken vid denna tid. (för gott tyvärr, har inte lyckats få tillbaka den.) Hon kunde inte heller somna om man gick ut ur rummet. Så man fick ligga kvar och ramsa i sängen bredvid hennes säng. (Hon såg mig dock inte eftersom vi har en himmelssäng med svart tyg för att det ska bli helt mörkt i sängen. )
Vid 7 månader kunde hon åter somna själv och man kunde ramsa och gå ut ur rummet.
Sen blev hon 8 månader, då blev det svårt igen. Nu var man tvungen att göra solfjädern och hålla henne nere för att hon skulle bli lugn, då kunde hon somna. Så fort man tog bort händerna var det kris och kalabalik och hon kunde absolut inte sova. satte sig, ställde sig, skrek, var utom sig. Så vi fortsatte fjädra och vara där. Detta var på sommaren då vi reste runt på olika semestersaker så vi hade extra mycket överseende med hennes sömnproblem. Detta fortsatte även vid 9 månader.
Jag hade hört att det kunde vara jobbigt när de får ett eget ''jag'' och tänkte det går väl över när hon kommit ur denna kris. Men nu tänker jag, hur länge håller krisen på!?!?
Vid 10 månader åkte vi på semester till italien i 1 månad. I början var vi där med min svägerska och hennes barn - ett barn som sover i sängen med min svägerska varje natt och som sover extremt dåligt. Eftersom Siris lilla kusin vaknar ca en gång i timmen tills att min svägerska går och lägger sig, så lät jag Siri somna i vagnen utomhus varje kväll och lät henne sova där tills vi gick och la oss allihop, för annars vaknade hon av kusinens skrik varje timme. Detta var smidigt eftersom Siri somnade lätt i vagn, mycket lättare än i sängen.
Siri fick somna i vagnen resten av resan, eftersom det var lättare så. Siri somnade nästan alltid utan problem och av sig själv i vagnen - medans man i sängen var tvungen att stå böjd och hålla på henne.
Vid 11 månader kom vi hem till Sverige igen. Vi tänkte då redan 1a natten att nu ska vi lägga henne i sängen, inte hålla på med vagnen. Det gick förvånansvärt lätt!
Och fortsatte vara lätt i tre dagar - tills jag började jobba och Siris pappa skulle ta över.
Då blev det åter kris och kalabalik, som inte blev bättre av att vi var bortresta i omgångar, han på weekend, sen jag på tjänsteresa. (Hon är inte van att nån av oss är bortresta.) Hon var så ifrån sig att man testade vad som helst. Att hon fick sova i sängen med en, att man gick runt och bar på henne, sjöng för henne, vad som helst som fick henne lugn.
Plötsligt var hon 12 månader!
Efter att hon vant sig lite vid att det var pappa som var hemma, så hoppades vi på lite lugn, men icke för hon blev då sjuk. Hon hade ett segt virus, sen begynnande öroninflammation, sen kräksjuka, sen virus igen. Så hon var sjuk i ca en månad nonstop. Sömnen blev ju inte bättre då. Bäst funkade sömnen när hon hade öronont och fick sova sittande i vagnen. Då somnade hon i alla fall lätt och sov ofta hela nätter.
När hon var sjuk så åt hon dåligt och drack mest välling, och plötsligt var vi tvugna ge välling även på natten. Denna ovana fortsatte en stund när hon blivit frisk också. Hon åt så dåligt att vi gav mer välling även på dan. Häromdan så slutade vi dock ge välling på natten och insåg att hennes dåliga aptit berott på att vi gett för mycket välling.
Haha, så nöjd när jag förstod det
Nu har vi alltså åter ett barn som äter bra, och inte kräver välling på natten, hurra!
Siri 13 månader -
firades med en fruktansvärd läggning, som började vid åtta och slutade med att jag gick ut och gick med Siri vid elva tiden. Det fanns inget annat att göra den natten. Dock var läggningarna på dan bra. Hon somnade i vagnen utan problem.
Och dagarna efter den otroligt jobbiga läggningen ovan, så hade vi 4 dagar av att jag bara kunde lägga ned Siri, ramsa och gå ut. Fantastiskt!!! Jag såg ljus i tunneln.
Men sen hände nåt. Från en dag till en annan så somnade hon inte ens i vagnen själv. Tidigare kunde jag bara lägga henne och gå, men nu måste man vagna fram och tillbaka, så fort man går ifrån så krisar hon. Och ibland funkar inte 30 min vagning heller och hon somnar inte förrän man går ut och går med henne. Siris pappa som är hemma håller på att få spel, han orkar inte gå ut och gå bara för att hon ska sova, så då blir det lätt att hon sover mindre på dan än hon behöver.
Och kvällarna är inte roligare.
Vi har under de senaste månaderna som varit så svåra fått allt senare insomning.
Som ikväll, jag påbörjade läggning vid 20, gav upp kl 20.45. Sen fick Siri vara uppe ett tag för att jag kände att detta är lönlöst. När hon är så upprörd måste man avbryta, vara uppe och få henne glad igen. Sen nytt försök kl 21.15, pappas tur att försöka. Siri är då dödstrött + får en extra halv flaska välling som gör att hon somnar snabbt. Han kunde till och med bara lägga ned henne sängen och gå ut.
Senaste tiden har hon alltså inte fått all sömn hon behöver eftersom hon har så svårt att somna. Hon brukar behöva 14 timmars sömn och jag tror inte att hon blivit så stor att den sömnen bör minskas.
Eller vad tror ni??Jag vill att hon ska sova 10 timmar på natten och 4 timmar på dan. Detta är ett schema som passar oss bra eftersom Siris pappa då får de pauser som han behöver på dan, och jag får träffa Siri mer på morgon och kväll. Dessutom tycker jag inte hon klarar bara ett sovpass på dan utan brukar behöva två pass. (Så sent som vid tio-elva månader sov hon fortfarande tre pass om dagarna.)
Så, det var historiken, vad kan vi göra nu? Ska vi köra en kur? Jag hade ju tänkt vänta tills jaget-krisen var över men den verkar ju inte försvinna!?Samtidigt förstår jag ju att vi själva är en del av det, eftersom vi ju vant henne vid att vi är kvar i rummet när det känns som att hon kräver det av oss.
Skrattet till godnattet - brukar vi köra med, men pappan börjar tvivla på om det är bra och tror på lugnare form samvaro innan läggning. Nån som har erfarenheten att det funkar bättre? Jag kör fortfarande med skratt till godnatt, men så fort det är färdigbusat och jag tar henne för att lägga ned henne i sängen så börjar klagan och skriken. Jag undrar om skrattet till godnattet är mer populärt, om det är enda gången på dan man busar järnet med barnet? Vi busar ju och får Siri att skratta dagarna i enda (hon har inget syskon så får mycket uppmärksamhet) så kanske är skrattet innan läggning inte är lika populärt? Eftersom hon får skratt för jämnan menar jag.
Hur ska vi börja en kur?Varje dag tänker jag, vi måste köra en kur, nu går jag inte in till henne, nu får hon skrika sig till sömns. Särskilt tänker jag så när hon skriker fast jag är där och gör vad jag kan, klappar o vyssjar etc.
Det är så svårt gå ut när hon kastar sig runt i sängen. ställer och sätter sig upp så fort man tar bort handen.
Jag testar alltid att gå, men när hon blir upprörd så stannar jag kvar. Vill ju inte att hon ska skrika sig till sömns liksom. Dessutom känns det som att hon är så uthållig att det kommer ta sån tid.
Jag brukar försöka släppa på handen som man måste hålla på henne,
men det leder bara till att läggningarna tar än längre tid för hon blir så upprörd varje gång man tar bort handen.
Och nu när hon inte ens somnar i vagnen utan att man är nära känns det som att det är ohållbart. Att hon inte ens kan somna i vagnen gör att det känns som hon tappat förmågan att somna själv helt.
Vi måste lära henne på nytt verkar det som.
Nu ska vi snart (om 12 dagar) åka bort igen - denna gång till Indien i fem veckor.
Tror ni man hinner en kur innan dess eller ska vi vänta tills man kommer hem igen?
Min erfarenhet är att hon sover dåligt på nya ställen, så vi kommer inte att vara på alltför många ställen i Indien, vi har tänkt åka och bo på två, max tre olika ställen.
Hoppas nån orkat läsa ända hit och har underbart goda råd som sist när jag fick svar av er på forumet!
Stort tack för att ni finns!
Stina
