japp, det är den "elaka" styvmodern som även har en sovvägrare(nioåringen).
Hennes bror(sex år) tycker inte om mat, nu har ju jag varit så smart så jag har tagit reda på vad hans meny består av hemma och trodde att vi var i hamn!
Det är alltså mat som jag vet att han äter hemma som serveras, m han vägrar ofta ändå att äta, det kan ha blivit för kallt(för att han trixat så länge) el något annat som inte är rätt enligt hans egen mening.
Han tycker att jag är såååå elak eftersom han måste äta... egentligen är jag inte tillräckligt"elak" eftersom jag ofta säger att, ja men hälten äter du av det som är på tallriken, punt slut, då tror han att jag haft sista ordet, fast jag känner mig inte nöjd inombords...
Min pojk blir likadan och vill också slippa m det får han inte(vet hur han blir när han är hungrig), det ger ju också fel signal.
har vrkligen testat allt vi kan komma på, hemma dricker han välling så jag tror inte han "lärt" sig äta...det skulle han kunna få här med, även om jag inte tycker det är rätt, men min son skulle "reta" ihjäl honom om han kom m nappflaska...så den risken tar han inte.
och i tallrik tycker han inte om!
min man blir jättefrustrerad, han vill ju av hela sitt hjärta att han ska äta, i varjefall hälten, annars stryper jag godis på kvällen och det är något han ääääälskar, så det vill han inte bevitna.
Nu förstår jag att pojken inte blir allvarligt sjuk eller så av att äta dåligt en helg(fast humöret blr ju ej kul), men signalen blir så fel, både till honom och min pojk.
Är det någon som har erfarenhet eller vill tycka till så be my guest!
/Cilla
En liten matvägrare på halsen...
Hej Cilla, jag svarade en annan mamma idag men då gällde problemet sömn, men du ska få lite samma svar av mig som hon fick. 
Visa inte för honom hur viktigt det är att han äter... han använder det ju emot er för att få uppmärksamhet. Krigar ni om det och ställer ultimatum så har ni ju givit honom nyckeln till en svaghet hos er... Var iskalla, han kommer inte att svälta sig själv.
Ställ fram maten och ge honom möjligheten att äta. Äter han inte så säger du glatt, jaha är du mätt, tack för maten, och ber honom att ta med sig talriken till disken på vägen ut. (tack Mammut föresten, det fungerar alldeles utmärkt på vår lilla treåring, han äter mkt bättre nu ).
Han kommer troligtvis bli jättehungrig till nästa mål och det är väl bra för då kommer han nog att äta också. Åt han inget alls vid mål ett kan du ju alltid tidigarelägga nästa mål lite diskret, men inget småätande mellan måltiderna!
Visa inte för honom hur viktigt det är att han äter... han använder det ju emot er för att få uppmärksamhet. Krigar ni om det och ställer ultimatum så har ni ju givit honom nyckeln till en svaghet hos er... Var iskalla, han kommer inte att svälta sig själv.
Ställ fram maten och ge honom möjligheten att äta. Äter han inte så säger du glatt, jaha är du mätt, tack för maten, och ber honom att ta med sig talriken till disken på vägen ut. (tack Mammut föresten, det fungerar alldeles utmärkt på vår lilla treåring, han äter mkt bättre nu
). Han kommer troligtvis bli jättehungrig till nästa mål och det är väl bra för då kommer han nog att äta också. Åt han inget alls vid mål ett kan du ju alltid tidigarelägga nästa mål lite diskret, men inget småätande mellan måltiderna!
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Toppen Liw 
Anna har ett kapitel i Barnaboken - bekymmer mat - som är mycket bra. Rekommenderar startkt att du läser det då man där får en helt annan bild. Mat kan bli till ett vapen och användas mot vuxna mycket effektivt då man så gärna vill att de äter. Prata gärna under middagen högt om hur gott allt är etc, utan att truga.
Som någon annan mamma skrev här - kom ihåg att man är inte duktig för att man äter, det ska vara lika självklart som att andas.
Och hade du varit den elaka styvmodern så hade du inte varit här...
Anna har ett kapitel i Barnaboken - bekymmer mat - som är mycket bra. Rekommenderar startkt att du läser det då man där får en helt annan bild. Mat kan bli till ett vapen och användas mot vuxna mycket effektivt då man så gärna vill att de äter. Prata gärna under middagen högt om hur gott allt är etc, utan att truga.
Som någon annan mamma skrev här - kom ihåg att man är inte duktig för att man äter, det ska vara lika självklart som att andas.
Och hade du varit den elaka styvmodern så hade du inte varit här...
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
så riktigt som ni säger!
Ska man tillåta att han väljer ut vad på tallriken som är ok? Försöker pränta in i min pojk hur viktigt de är med både kolhydrater, protein och grönsaker också frukt däremellan. Nu är jag ingen hälsofanatiker eller så(
kanske låter så) m jag vill så ett frö...
Då är det ok om det blir en gurkskiva, det är ju en början tycker jag!
De är inte ok att bara äta vitt bröd m smör, pommes och makaroner eller, vad tycker ni?
Ska man tillåta att han väljer ut vad på tallriken som är ok? Försöker pränta in i min pojk hur viktigt de är med både kolhydrater, protein och grönsaker också frukt däremellan. Nu är jag ingen hälsofanatiker eller så(
kanske låter så) m jag vill så ett frö...Då är det ok om det blir en gurkskiva, det är ju en början tycker jag!
De är inte ok att bara äta vitt bröd m smör, pommes och makaroner eller, vad tycker ni?
Jag hade nog börjat med en "kur" under en månad för att få in rutiner och fokus på annat än mat. Hade nog då lagat mat som jag vet går hem och inte fokuserat på hur mycket han äter av just det eller det. Absolut inte bara pommes frites etc men heller inte extrema varianter.
Ta fram grönsaker och föregå med gott exempel. Är inte säker på att man når resultat med att "tvinga". Allmäna föresläsningar kan man hålla om hur viktigt det är men utan att koppla det till en viss person eller visst ätande just då. Grönsaker i alla olika färger och former för att locka.
Fokusera på att få in glädjen vid måltiderna. Hjälper de till med att laga maten? Där kan man "tvinga" under temat social delaktighet. Är mycket viktigt i den åldern tycker jag (också). Gör schema för vem som hjälper till och lyssna inte till ex. gnäll enl. goddag yxskaft varianten. Även här "föreläsningar" om att ni behövs...och tacka för hjälpen...hade aldrig klarat utan. Låt det omfatta dem alla tre och behandla dem som en grupp.
Har lärt mig att "tryck skapar mottryck" som man måste vända på steken.
Lycka till
Ta fram grönsaker och föregå med gott exempel. Är inte säker på att man når resultat med att "tvinga". Allmäna föresläsningar kan man hålla om hur viktigt det är men utan att koppla det till en viss person eller visst ätande just då. Grönsaker i alla olika färger och former för att locka.
Fokusera på att få in glädjen vid måltiderna. Hjälper de till med att laga maten? Där kan man "tvinga" under temat social delaktighet. Är mycket viktigt i den åldern tycker jag (också). Gör schema för vem som hjälper till och lyssna inte till ex. gnäll enl. goddag yxskaft varianten. Även här "föreläsningar" om att ni behövs...och tacka för hjälpen...hade aldrig klarat utan. Låt det omfatta dem alla tre och behandla dem som en grupp.
Har lärt mig att "tryck skapar mottryck" som man måste vända på steken.
Lycka till
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Hej igen! Låt honom äta vad han vil ett tag framöver (naturligtvis valt från det som lagts upp på talriken i tre fins små högar). Mat ska vara roligt! Näringsläran är han för liten för att förstå, blir det viktigt att äta grönsaker kommer han def inte att äta dem. Låt dem ligga där så slingker säert ngn lite ärta med ngn gång ibland.
Låt honom äta vad han vil ett tag framöver (naturligtvis valt från det som lagts upp på talriken i tre fins små högar). Mat ska vara roligt! Näringsläran är han för liten för att förstå, blir det viktigt att äta grönsaker kommer han def inte att äta dem. Låt dem ligga där så slingker säert ngn lite ärta med ngn gång ibland. Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
-
Gäst
Håller med Susanne och Liw - utmärkta råd!Vad det gäller makaronfrågan så finns det utmärkta varianter på temat fullkorn och de är hur goda som helst!
Sedan så är det ju som så att det som serveras är det är det som erbjuds. Därför kan du ju undvika allt "onyttigt" på ett enkelt sätt!
I övrigt - äter är något man gör när man är hungrig - inte för att vara duktig, behaga någon annan eller sitta fint på stolen (kul att det hjälpte Liw! ). Nej, man äter för att man är hungrig och är man bara det så äter man "allt"! Av den anledningen ska man absolut inte lägga någon värdering i barnens ätande. Tänk om någon satt och förmanade, lockade och pockade när man själv åt 
?! Jag hade då inte ätit något vidare och tom känt mej kränkt! Varför skulle barnen reagera annorlunda? Nej - servera maten och se till att man har något roligt att prata om - det är den bästa apitretaren; att ha TREVLIGT vid matbordet!Hade skrivit ett långt brev, m vet ej var det tog vägen?! Kanske jag gjorde något fel...
Hursomhelst vill jag tacka för svar.
Nu är det så att han skulle aldrig äta fullkornsmakaroner el något annat "konstigt", håller med om att det är förkastligt att truga och kanske till och med kränkande
Vad som är jobbigt är ju att min pojk FÅR inte vägra, serverar inget konstigt, har till och med börjat m Mamma scans köttbullar(gillar ej mina ) för hans skull.
Men vill han exempelvis ha kaviar(har frågat vad han äter för pålägg) så måste det vara kalles, annars är det äckligt.
Nu är det så att även om jag är vuxen och kanske borde förstå bättre, så tycker jag att det är "kränkande" för mig när ett litet barn ställer direktiven
Ponera nu att han bara ätit en smörgås på frukosten, så är det väl inte rimligt att få lördagsgodis på kvällen?!
Det är då vi "förhandlar" och säger typ, äter du det och det så får du ditt godis. Gör vi fel där då :-k
Hursomhelst vill jag tacka för svar.
Nu är det så att han skulle aldrig äta fullkornsmakaroner el något annat "konstigt", håller med om att det är förkastligt att truga och kanske till och med kränkande
Vad som är jobbigt är ju att min pojk FÅR inte vägra, serverar inget konstigt, har till och med börjat m Mamma scans köttbullar(gillar ej mina
) för hans skull.Men vill han exempelvis ha kaviar(har frågat vad han äter för pålägg) så måste det vara kalles, annars är det äckligt.
Nu är det så att även om jag är vuxen och kanske borde förstå bättre, så tycker jag att det är "kränkande" för mig när ett litet barn ställer direktiven
Ponera nu att han bara ätit en smörgås på frukosten, så är det väl inte rimligt att få lördagsgodis på kvällen?!
Det är då vi "förhandlar" och säger typ, äter du det och det så får du ditt godis. Gör vi fel där då :-k
-
Gäst
Barn ställer inte "direktiv" - de ställer "frågor". Detta genom påståenden och i handling! Det gäller alltså att se bakom påståendet och betrakta det som en fråga! Man ska heller inte ta barns beteenden som "kränkande" - man ska inte ta det "personligt". Då är man ute på hal is och man får det glatt under fötterna 
! Barn är barn och själv är man vuxen.Nåväl! Klart att han skulle äta det som serveras - även om det så är fullkornsmakaroner
! Är han hungrig så är han - svårare än så är det inte egentligen inte. Men du har gjort de svårt för dej och gett honom maten som vapen. Att förhandla om maten är ju också att visa att det är för DIN eller lördagsgodisets skull han äter. Inte för att det är naturligt att äta då man är hungrig. Det är just där det felar.Du skulle kunna göre en liten kur! Servera maten i en attityd av självklarhet och nämn inte något om ätandet överhuvud taget. Prata om en massa kul och stoppa in små meningar om hur gott det var med mat. Äter han bara en macka på hela dagen så nämner du det inte och visst kan han få några få bitar lördagsgodis ändå för sakens skull. Grejen är att denna laddning som maten innehar ska tas bort. Sedan så får du ge det en vecka innan utvärdering. Läs gärna om detta i Barnaboken!
Lycka till! Ja, jag tycker nog att det är fel att redan på morgonen förhandla om lördagsgodiset på kvällen... han kommer inte ihåg på kvällen att han gjorde (enl er) fel på morgonen... eller kommer ihåg gör han säkert när ni påminner men det är vilket fall för lång tid emellan handling och konsekvens.Du skriver att din pojk inte får vägra... men om du inte gör det till ngn grej så kommer nog han knappt märka att din bonusson inte ätit upp... Är han mätt (om det så bara är två makaroner och en köttbulle som slinkit ner) så är han. Det är ju faktiskt så att så länge vi lägger upp och väljer storlek på portionerna så kan vi inte gärna kräva att de ska äta upp (nu inser jag att jag inte vet om det är dina barn eller du som lägger upp maten...). Ja ja vart jag vill komma är, det viktiga är inte hur mycket man har ätit det är att man har ätit tills man är mätt.
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
-
Gäst
Ett knep att komma hel ur deras "vägrande" är att säga "OJDÅ!" När de beklagar sej eller bryter samman. Följdfråga kan vara "Vad har du tänkt att göra åt det?" Detta med uppriktigt intresse och i höjd med barnets blick. Lyssna på förslagen och om visa var kastruller och annat finns så att han då kan laga egen mat. Gör han de - så varsågod! Annars så äter man det man får- som en självklarhet. Absolut inga förebråelser eller skuldbeläggande!Läs gärna mer om allt detta i Barnaboken (matbekymmer och sexåringen)!
Superbra svar, TACK! Nu ska jag helhjärtat prova en ny taktik... fast att min pojk inte skulle märka något är nog ett önsketänkande, betänk att detta är styvsyskon som ideligen jämför för att "fråga" olika saker. När det gäller mitt barn, så VET han att inga konster är lönande.
Det blir lite svårare med bonusbarn eftersom man inte varit med från början och dom testar givetvis, så min pojk kommer nu med "frågor" som han inte kommit på iden att göra innan
det fungerar säkert på liknande sätt m biologiska syskon, m det har jag ju aldrig(eller sonen) varit med om.
LITE godis var bra(konstigt att jag aldrig tänkt på det :-k ), för hitintills så äter han sig mätt typ på godis, så det blir en ond cirkel.
min kille sparar och gömmer, som han sedan bjuder "brollan" på...
har förklarat för min man vad vi säger här, och han är idel öra, kanska för att det inte bara är jag som är "experten"
Är i varjefall väldigt tacksam för era synpunkter!
Nu ska jag bli 8) !!! inte ta det personligt, m, ve maken om han skulle ifrågasätta min matkonst
Det blir lite svårare med bonusbarn eftersom man inte varit med från början och dom testar givetvis, så min pojk kommer nu med "frågor" som han inte kommit på iden att göra innan
det fungerar säkert på liknande sätt m biologiska syskon, m det har jag ju aldrig(eller sonen) varit med om.
LITE godis var bra(konstigt att jag aldrig tänkt på det :-k ), för hitintills så äter han sig mätt typ på godis, så det blir en ond cirkel.
min kille sparar och gömmer, som han sedan bjuder "brollan" på...
har förklarat för min man vad vi säger här, och han är idel öra, kanska för att det inte bara är jag som är "experten"
Är i varjefall väldigt tacksam för era synpunkter!
Nu ska jag bli 8) !!! inte ta det personligt, m, ve maken om han skulle ifrågasätta min matkonst
Hej igen... vell bara förtydliga lite hur jag menade Det är kart att han märker att din bonusson inte äter lika mkt och han kommer säkert också att ifrågasätta det. Men det jag eg menade (uttrycker mig lite luddigt ibland)var att om du inte gör så stor grej av det så får han ingen anledning att fortsätta ifrågasätta det för det är ju som det alltid har varit. Man äter tills man är mätt (och i hans fall verkar det vara tills det är tomt på talriken)
Det är kart att han märker att din bonusson inte äter lika mkt och han kommer säkert också att ifrågasätta det. Men det jag eg menade (uttrycker mig lite luddigt ibland)var att om du inte gör så stor grej av det så får han ingen anledning att fortsätta ifrågasätta det för det är ju som det alltid har varit. Man äter tills man är mätt (och i hans fall verkar det vara tills det är tomt på talriken) Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
Hej!
Jag har också en styvson som när jag kom in i bilden levde enbart på glass och pommes frites...
Vi gjorde ungefär som de andra har föreslagit här, bortsett från att vi tvingade honom att smaka på allt, dock bara bitar i storlek 5*5mm. Om han inte tyckte om behövde han inte äta mer av det. Han var otroligt mager och kunde glatt hungerstrejka i många, många timmar. När han väl hade fattat att han bara behövde smaka så gick allt lättare, han upptäckte att vissa saker faktiskt var goda och att vi inte försökte förgifta honom.
Det jag märkte var väldigt viktigt var att han fick små portioner. Då åt han oftast allt och bad ibland om mer. Men lade vi upp en lite större portion gick allt i baklås och han ville inte alls äta. Jag tror att det lätt kan se ut som oöverskådligt mycket mat för barn och att det kan ge dem avsmak.
Vet inte, men tänkte bara dela med mig lite av mina erfarenheter...
Hoppas det ordnar sig!
Jag har också en styvson som när jag kom in i bilden levde enbart på glass och pommes frites...
Vi gjorde ungefär som de andra har föreslagit här, bortsett från att vi tvingade honom att smaka på allt, dock bara bitar i storlek 5*5mm. Om han inte tyckte om behövde han inte äta mer av det. Han var otroligt mager och kunde glatt hungerstrejka i många, många timmar. När han väl hade fattat att han bara behövde smaka så gick allt lättare, han upptäckte att vissa saker faktiskt var goda och att vi inte försökte förgifta honom.
Det jag märkte var väldigt viktigt var att han fick små portioner. Då åt han oftast allt och bad ibland om mer.
Men lade vi upp en lite större portion gick allt i baklås och han ville inte alls äta. Jag tror att det lätt kan se ut som oöverskådligt mycket mat för barn och att det kan ge dem avsmak.Vet inte, men tänkte bara dela med mig lite av mina erfarenheter...
Hoppas det ordnar sig!
Mamma till Rasmus 000418, Emil 040425, Jonathan 060818 och Olle 080215
BILD
BILD
