Luvisen skrev:Oavsett vad som varit kan jag inte tänka mig att det varit ngt fel på kärleken till dina älsklingar.
Nej, det har det inte.
Kära, kära Luvisen, det här skrev du för länge sedan:
Luvisen skrev:Det finns meningar i Mommo, Anna, som är makalösa. Verkligen. Tidlösa konstateranden om livet...Jag blev mållös. De där dikterna som du skrev när du blev hopplöst passionerat förälskad är HELT OTROLIGA!!! Jag tycker du är en helt underbar poet!
I dag, efter alla dessa år, efter 33 år, kom ett brev på posten från denne "Marcus"
"BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG" stod det utanpå kuvertet...
Han skriver:
*"Tänk på mig i oktober..." Jag har tänkt på dig många "oktobrar". Tack för vänliga ord om mig i "Mommo". Jag är nu en förlupen "munk" --- Jag har tänkt höra av mig många gånger under alla år - tyckte att det passade nu med ett litet erkännande av att jag sörjde dig då och har tänkt på dig ofta. Ett positivt besked nu mitt i all uppståndelse i och med Felicias bok.*
Gudars, vad jag grät. Och gråter.
Och han berättar att hans son, lille Hannes i boken, själv fått en son den 19 januari 2011. Johannes, som var mitt första kurbarn!
Det kom också en bild på "Marcus", med grått yvigt skägg, toppluva och svårt svullet ansikte. (Medicineringen, antar jag.) Jag hade aldrig känt igen honom. Men han hade nog aldrig känt igen mig heller.
Vad livet gör med oss...
Ibland är Gud ändå god och världen vacker. Även när den gör ont.