Tilda är här!

[kattis73]

Joooo, jag vet väl egentligen vad jag ska göra. Fixar inte det riktigt än, tänker mig vänta till hon blir liiiiiite större. Eller till imorgon i alla fall. Eller nästa vecka. hon behöööööver ju sin sömn för att hon ska orka vara vaken.

Alla pratar om skarvar vid 20 och 45 minuter. Tilda skarvar var femte minut i en halvtimme innan hon kommer till ro, ibland längre... Sen vid 20 minuter och 45 minuter också..

Hur någon som kan vara så svår att hålla vaken (somnar, vad jag än gör) kan vara så svår att få att sova ordentligt? Jag vänder ut och in på mig för att hålla henne vaken ibland, men hon bara somnar. När jag väl lägger henne så sover hon fem minuter. Man blir ju tokig för mindre.

Jaja. Jag vet ju vad jag strävar efter. Och det är inte en bebis som bara sover gott i famnen... Så vi jobbar på.

[Irmasmamma]

En liten betraktelse som du säkert redan känner till eftersom du har SM:at fler barn än jag :
Jag upplevde att skarvarna vid sömnpassen hängde direkt ihop med slumrandet i vakenpassen. Antalet uppvak vid en lur var ungefär samma som antalet insomningar vid vakenpasset innan.
Så kämpa på med att hålla vaken!
Lägg på rygg på hårt underlag, kittla under fötterna, blås i ansiktet, dansa till (lagom) hög musik, släng upp på axeln och rapa....ja, du kan väl säkert alla knep!

[kattis73]

Vargar vargar vargar. Tildas hemangiom har börjat bli lite sårigt på ögonlocket. Så jag är rädd att hon har ont när hon ligger på mage och gnuggar ögat i i madrassen....

Och så har hon idag börjat med sin medicin som ska hjälpa kroppen att få bort hemangiomet (finns risk för att synen inte utvecklas som den ska annars). En vanlig biverkning av medicinen är mardrömmar. Hon ska äta den i minst ett år. Ni kan ju fatta att det kommer att flåsa vargar runt mig på nätterna...

Har några urkassa nätter bakom mig. Inatt har hon nog väckt mig varje timme. Har väl ammat varannan gång ungefär, men hon verkar inte speciellt hungrig.

Är väl lite uppgiven. Min erfarenhet är att ju att om man jobbar på med dagarna så kommer nätterna mer eller mindre av sig själv...

Hon är inte riktigt samma virke som Milo, det är tydligt.

[Sarisparis]

Ja, det låter ju inte så trevligt med sår på ögonlocket. Men visar hon själv på att hon har ont? Eller är det mest "roligt" att peta på? Flera gånger har jag blivit förvånad över hur lite barnen har brytt sig i sår och annat som jag själv nog skulle ha störts mer av om det varit jag som råkat ut för skadan.

Hon ska äta den i minst ett år. Ni kan ju fatta att det kommer att flåsa vargar runt mig på nätterna...

Ja, det kan ju inte kännas så roligt. Fast ändå, jag tycker nästan att du sitter lite i en guldsits med tanke på er situation, i och med att du redan nu har kunskap om verktygen och grunden till god sömn. Du om någon kommer att veta vikten av att lugna och inte öka på vargarna.

Hon är inte riktigt samma virke som Milo, det är tydligt.

Det är ingen mening att jämföra de små, de är olika allihopa! Efter bebistiden med Mellanbror så kände jag verkligen att det här med bebisar, det var piece of cake. Sen kom Lillebror som inte "var av samma virke", men hur go som helst och som det ändå blev riktigt fin ordning på.

I övrigt är det toppen! Vi har fått veta att hennes eldsmärke förmodligen inte alls är ett eldsmärke (med risk för påverkan på hjärnan) utan ett ofarligt (fast stort!) hemangiom (smultronmärke)!!! Eftersom det sitter på ögonlocket och kan hindra synutvecklingen kommer hon få medicin som hjälper kroppen att tillbakabilda det. Men jag är såååååååå lättad att det inte finns risk för Sturge Webers Syndrom, som eldsmärket kan ge. Helt underbart och det är såååå mycket enklare att tampas med vardagen, och såååå mycket enklare att njuta utan den där hemska oron i bakhuvudet hela tiden!

åh så skönt! Att kunna byta den oron mot lite mardrömsfunderingar känns ju som en bra affär.

[kattis73]

åh så skönt! Att kunna byta den oron mot lite mardrömsfunderingar känns ju som en bra affär.

Ja, du har så rätt!!!

Jag är riktigt stolt över mig själv! Jobbar med överkoncentrationen. Nyckeln för min del är musik... Även om jag hör henne gruffa så har jag lättare att koppla bort det. Så jag spelar musik och låter henne gruffa. Och jag vagnar när det krisar. Hon svarar ganska bra, har inte gjort det tidigare. En timme in i luren är det svårare, då får hon nappen ibland.

Vissa lurar går det riktigt bra, andra mindre bra. Men jag har slappnat av och det är så skööööönt. Och jag har en känsla av att det snart kommer löna sig, att jag låter henne vara mer i fred. Många gånger, när hon gruffar och gnäller, tänker jag: "hon kommer aaaldrig somna om utan mitt ingripande, snart börjar hon skrika". Men någon minut senare sover hon, utan att jag gjort något! Och även om hon snart vaknar igen, så somnar hon faktiskt ofta om ganska bums utan att jag gör något.

Och det är så skönt att slippa hänga över vagnen i två timmar, varje gång hon ska sova...!!!

Nätterna är det svårare... får ju ingen blund själv om jag låter henne ligga och gnälla och gruffa. Är för snabb med att ta upp henne, jag vet ju det. Har öronproppar, men vaknar ändå av minsta gnäll. Måste ju låta henne sköta detta själv, hon lär säkert somna om själv även på natten. Men när det gnälls och gruffas var femte minut blir man ju knäpp i huvudet...

Förhoppningsvis kommer det av sig själv, annars får jag väl ta itu med det, även om det till att börja med innebär mindre sömn för mig.

[Sarisparis]

Du har inte möjlighet att låta henne sova i eget rum? Eller du i ett annat rum (kanske värt att sova på soffan? ) Hos oss har sömnen bara blivit bättre för oss alla när bebisen flyttat ut ur vårt sovrum, det kändes som att vi störde varandra lika mycket allihopa: Jag tror att ens mammaantenn ändå är såpass känslig att man direkt hör när bebisen behöver ens hjälp.

[kattis73]

Du har inte möjlighet att låta henne sova i eget rum? Eller du i ett annat rum (kanske värt att sova på soffan? ) Hos oss har sömnen bara blivit bättre för oss alla när bebisen flyttat ut ur vårt sovrum, det kändes som att vi störde varandra lika mycket allihopa: Jag tror att ens mammaantenn ändå är såpass känslig att man direkt hör när bebisen behöver ens hjälp.

Njäää, inte utan att vi stuvar om i familjen. Har dock lite tankar på att parkera oss i källaren ett tag. Mörkt och svalt och jag kan i alla fall ligga ett antal meter ifrån henne, med ett drapperi mellan. Värt att testa kanske... Känns som hon är lite liten att sova i eget rum... Annars har jag samma erfarenhet som du!

[saraseptember]

Vår lilla sover i vagnen i mörka hallen utanför vårt rum, under mörk sjal och med vår dörr tillstängd. Kanske något ni kan ordna i egen tappning? Nu är ju iofs vår lägenhet som planerad för en sån lösning, eftersom hallen bildar en alkov, så hon kan sova ostörd utan trafik från kvart i åtta när hon hoppar i säng

Mammaantennen plockar upp minsta gruff, visst är det så!

[kattis73]

HJÄLP!
Damen matvägrar på kvällen! Hon fullständigt vägrar nattslurken. Blir vansinnig. Får hon nappen blir hon nöjd. De senaste kvällarna har jag fått ge upp och hon får somna med napp utan nattslurk. När hon sen vaknar efter någon timme så äter hon, men inte så mycket, eftersom hon somnar ifrån.

Ikväll åt hon senast kl 17.30. Kl 20 erbjöd jag nattslurk men hon blir alltså fullständigt vansinnig. Vad gör jag???

Hon mattrasslar mer och mer även dagtid. Vill egentligen bara äta när hon är nyvaken.

Detta är nytt för mig. Mina andra barn har alltid tagit bröstet.

Just som jag trodde att allt började styra upp sig... :^o

[kattis73]

Vill tillägga att jag har massor med mjölk. Och hon kan suga lite men när mjölken kommer börjar hon skrika.

[Tetz]

HJÄLP!
Damen matvägrar på kvällen! Hon fullständigt vägrar nattslurken. Blir vansinnig. Får hon nappen blir hon nöjd. De senaste kvällarna har jag fått ge upp och hon får somna med napp utan nattslurk. När hon sen vaknar efter någon timme så äter hon, men inte så mycket, eftersom hon somnar ifrån.

Ikväll åt hon senast kl 17.30. Kl 20 erbjöd jag nattslurk men hon blir alltså fullständigt vansinnig. Vad gör jag???

Hon mattrasslar mer och mer även dagtid. Vill egentligen bara äta när hon är nyvaken.

Backa. Det är mitt enda råd, som mamma till två ORDENTLIGA mattrasslare. Ju mer jag trugat desto jobbigare har matstunderna blivit. Lirka lite kan man göra, genom att exempelvis stå upp/gå omkring och amma. Men börjar de stora skriken så backa. Det är viktigare att maten förknippas med trevligheter än att alla sömnpass blir klockrena Jag har backat rejält i någon dag eller två, och sedan försökt styra upp saker och ting igen.

I Barnaboken beskrivs Annas syn på när nappen ska användas; När liten fått så mycket mat som går i men ändå inte somnar. Låter precis som det du beskriver.

Jag är den första att erkänna att jag använt nappen betydligt mer än så. Jag hade inte överlevt våra kvällstrassel utan nappen. Vi hade kvällstrassel i nästan två månader senast vill jag minnas... (eller det vill jag ju inte minnas, det var ju bedrövligt ) Så... enormt matstrul, konstant skarvande och kvällstrassel de luxe i 2-3 månader Men sen trillade polletten ner hos lilla damen och på sin femmånadersdag sov hon över sista nattmålet. Det löser sig. 8)

[kattis73]

Tack! Det är så skönt att höra att allt blir bra även om allt strular nu. Jag är så rädd att det bara kommer fortsätta strula och att vi etablerar dåliga vanor.

Är också så rädd för att matningen ska bli strulig över lag, det kan ju vara så mysigt. Så jag ska följa ditt råd.

Det här med nappen är svårt. Vi använder den också över kvällstrasslet och även på dagen ibland, det gör livet mycket enklare... Men jag märker att hon sover sämre om hon somnar med napp. Så den ska bort, men det går inte än...

Tack och kram. Hoppas detta är snabbt övergående...

[Tetz]

Det här med nappen är svårt. Vi använder den också över kvällstrasslet och även på dagen ibland, det gör livet mycket enklare... Men jag märker att hon sover sämre om hon somnar med napp. Så den ska bort, men det går inte än...

Samma här. Jag tror att du kan hiva iväg den där nappen om bara någon månad eller två. Tills dess kan du se den som ett sorts krisverktyg. Ingenting är ju beständigt när det handlar om en sexveckors bebis

Jag hade väldigt mycket prestationsångest med min lilla och tyckte att det var pest att kvällarna inte följde SM-rytmen. Så jag bestämde mig för att för att traggla med rytmen dagtid och bara HANTERA kvällarna. Att strunt helt i om det blev en stor matning eller sju små de där sista timmarna. Sedan minns jag första kvällen som det funkade som det var tänkt och det minnet sparar jag långt inne i hjärtat. Det var kvittot på att vi skulle få det att funka även denna gång.

En stor kram till dig

[kattis73]

Jag hade väldigt mycket prestationsångest med min lilla och tyckte att det var pest att kvällarna inte följde SM-rytmen. Så jag bestämde mig för att för att traggla med rytmen dagtid och bara HANTERA kvällarna. Att strunt helt i om det blev en stor matning eller sju små de där sista timmarna. Sedan minns jag första kvällen som det funkade som det var tänkt och det minnet sparar jag långt inne i hjärtat. Det var kvittot på att vi skulle få det att funka även denna gång.

En stor kram till dig

Ja jag känner att jag blir oerhört stressad när det strular mycket. Samtidigt hatar jag de dagar när det bara blir hattigt med allt, när man flänger runt mycket. När hon varit vaken i en och en halv och ätit bra, jag då VET jag att hon behöver sova och hjälper henne med det. Men när det hattats hela dagen har jag ingen aning om hon behöver äta eller sova eller hur länge och jag känner att jag verkligen inte kan leda.

Sen minns jag ju att det funkade så fint med storebror från ca 5 veckor. Så det är lite frustrerande när jag både har skarvtrassel, sovtrassel, mattrassel, kvällstrassel och nattrassel...

MEN vissa dagar funkar riktigt bra och DÅ är det så underbart och jag känner att vi är på rätt väg. Sen kommer några blä-dagar och jag blir superstressad istället för att tänka att imorgon är en ny dag...

Tack för stöd!

[MammaFrankie]

Hej Kattis!

Vill in och ge lite pepp

Saker och ting flyter på vesäntligt bättre här nu men långt ifrån perfekt. Mattrassel delux fortfarande men kanske mest därför att jag glömmer av mig att det fungerar bäst när jag backar och struntar i att truga helt och hållet även om han kanske bara ätit sammanlagt fem minuter. Han är mer hungrig nästa gång. Luren verkar faktiskt inte påverkas direkt mycket. Han skarvar även då jag vet att jag fått i honom MASSVIS med eftersläp av ersättning.

Tetz skrev till mig och jag håller med...det är tufft när orostankarna blir för mörka men det ljusnar tillslut, det gör det! Miniman är 3 månader på sön, skarvar fortfarande och äter dåligt till den gräns att jag är på väg att ge upp ammningen men dagarna är ändå väldigt ljusa. Han är så med nu, så glad och posetiv liten kille och skriker endast vid bröstet. (och som du beskriver det med syskon...haha! miniman helt tvärtom från storebror som helst låg vid bröstet hela tiden om han fick....det var enda gången han inte skrek )

Hoppas ni har en bra dag idag

kram