Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

En ängel kom - och vände om. Barnasorgens alla ansikten
mortillfyra
Inlägg: 16
Blev medlem: mån 16 jan 2012, 14:00

Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av mortillfyra »

Jag födde för några veckor sedan tvillingar, de kom för tidigt, men har klarat sig bra i alla fall, vi är fortfarande på sjukhus, men ska snart få komma hem. Det ena barnet kände jag genast att det var något fel med-jag nämde det dagligen till läkarna. Överläkaren trodde inte det var något fel på barnet, men jag visste.

De tog i alla fall diverse prover-och för drygt en vecka sedan fick vi svar-barnet har ett ytterst allvarligt syndrom, extremt ovanligt, det liknar Down syndrom, men är oftast allvarligare.

Att få det svart på vitt var fruktansvärt.Trots att jag vetat sedan barnet föddes (jag väljer att inte skriva ut syndromet) att det var något fel-så visste jag ju inte vilket syndrom.

Jag och fadern (jag har skrivit om oss under ensam med barn) är ju inte tillsammans, men vi har varit ihop nu under hela sjukhusvistelsen och det har funkat relativt bra.

Vad gör man nu? Mitt barn kommer antagligen vara en bebis hela livet. Nu är barnet en baby och söt. Men om några år kommer hon inte vara söt längre. Utan ett handikappad barn.

Mitt barn, kommer behöva andra människor under hela sitt liv.

Detta är en katastrof. Mitt barn kommer vara totalt beroende av oss, sina föräldrar och syskon hela livet.

Av den info jag har fått, blir de flesta inte ens 20 år-och jag finner tröst i det-för vad händer med denna lilla baby när jag och fadern inte finns länge?

Vi är inte unga. Mitt hopp är att barnets syskon ska älska henne så mycket att också de kommer att se efter henne, om vi inte orkar.

Jag har känt mindre ädla känslor. Jag önskade att hon fick somna in. Jag ville lämna bort henne. Jag funderade också på att "ge" henne till fadern och glömma bort henne.Jag har känt skam, att jag fött detta barn. Och skam känner jag fortfarande, tyvärr.

Men detta är ju min baby. Barnet jag burit i min mage. Barnet som jag håller i min famn. Min dotter.

Jag älskar henne. Men detta är mitt livs sorg. Hon kommer inte få uppleva det som hennes tvilling (som är frisk/normal) kommer att få uppleva.

Hur ska jag orka? Hur ska vi orka? Tänk om hon kommer att lida?

Nu är hon en liten go baby som bara vill äta, sova och vara i famnen.

Men snart så kommer verkligheten i kapp. Varför drabbades just hon av detta? Varför har jag drabbats? Jag som redan har haft ett tufft liv.

Men hon, min dotter, är ju oskyldig. Hur ska vi kunna hjälpa henne, skydda henne?

Och hur ska jag klara av att acceptera detta?
Blir fyrabarnmor i sommar-och tvillingmor!
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

En jättekram till dig och massa styrka att du klarar detta.
:heart: :heart: :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
mortillfyra
Inlägg: 16
Blev medlem: mån 16 jan 2012, 14:00

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av mortillfyra »

Min lilla fina dotter. Jag fylls av sådan ömhet när jag tittar på henne. Min lilla flicka. Jag fylls också av ömhet när jag ser fadern titta på henne med kärlek och stolhet i blicken-tänk att en sådan sida finns hos honom. Jag såg honom gåta några gånger, men nu ler han bara när han ser på henne.

Hur kan man annat än att älska någon som behöver en så mycket?

Men sorgen är så närvarande, nästan hela tiden-kommer den gå bort?

Kommer min dotter vara lycklig?

Kommer jag att vara en mor för henne, som för mina andra barn?

Kommer jag att orka?

Antagligen så kommer jag att klara allt, för har jag något val?

Hon är ju kärleken. Oskyldig. Och trots allt-min lilla flicka.
Blir fyrabarnmor i sommar-och tvillingmor!
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av Irmasmamma »

:heart: :heart: :heart: Du kommer att klara allt du behöver klara. :heart: :heart: :heart:
Kärlek till er.
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

jag kan rekommendera en bok via en vän som säger att den heter förmodligen "den förbjudna sorgen" Skall vara jättefin och bra.

HOppas du får må lite bättre framöver så du kan njuta lite också av den korta tid ni ändå har.

jättekram! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
mortillfyra
Inlägg: 16
Blev medlem: mån 16 jan 2012, 14:00

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av mortillfyra »

Natten var svår. Vi har kommit hem från sjukhuset, och nu börjar allvaret. Pappan är här, och ska vara kvar i några månader, för jag har svårt att fixa allt med tvillingarna plus de stora barnen själv. Tyvärr så har jag enormt svårt med fadern, mår inte bra av att ha honom i närheten, men just nu är det ett måste.

Kände hopplöshet hela natten, och ilska mot hela världen. Varför gjorde jag inte fostervattenprov?? Då hade detta syndrom upptäckts och jag kunde ha avslutat det hela. Varför skaffade jag barn överhuvudtaget med denna man? Varför nöjde jag mig inte med de två jag har????

Jag sa massor av mindre trevliga saker till pappan i natt om dottern. Jag bad honom ta över vårdnaden helt, sa att jag ångrar allt, att mitt liv är förstört osv.

Just nu känns det som om jag inte klarar av mitt eget barn. Men fadern har fullt ut accepterat henne och situationen-och har bestämt sig för att fortsätta livet och att vara lycklig.

Tur att hon har honom, för jag tror faktiskt inte att jag klarar detta. Jag var lessen innan, och detta var liksom droppen-jag orkar inte mer, livet är så orättvist!!!

Om han tar över ansvaret för vår dotter, så kan jag vara feg (som karlar alltid ha varit) och ha henne varannan helg el dyl. Jag klarar inte annat.

För varje dag syns det alltmer att hon inte är en "normal" baby, och jag har plötsligt fått svårt att hålla i henne, och när hon letar efter bröstet och hon försker suga, känner jag obehag blandat med ömhet och ilska.

Helst av allt skulle jag vilja sticka, någonstans där ingen känner mig, och glömma allt. Jag avskyr att vara här hemma nu.

Lusten att amma har försvunnit helt och jag känner bara trötthet och hopplöshet.

Finns några andra föräldrar här på forumet i liknande sits?
Blir fyrabarnmor i sommar-och tvillingmor!
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av SaraMilana »

Jag kom att tänka på den här filmen som någon länkade till på kackel för ett tag sedan: http://www.youtube.com/watch?v=4SUS31WnP8w, kanske kan den väcka en strimma av hopp.

En stor kram till dig! :heart:
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av miar70 »

Hej mortillfyra!

:cry: Tänk vad livet far fram ibland...

Jag har inga egna erfarenheter av det du är med om just nu, men jag har vänner som fått barn med olika handikapp och har sett att de går igenom det du går igenom just nu. Det som skulle bli det allra lyckligaste vänds till en kris, något man inte alls är beredd på och som tar tid att bearbeta. Har du någon psykolog eller kuratorskontakt? Om inte, tycker jag du ska se till att få en sån, snabbt. Du vet säkert att en kris oftast följer ett ganska likartat mönster, och att man pratar om fyra faser att ta sig igenom; chock, reaktions, bearbetnings och till sist nyorienteringsfasen. Inte för att det hjälper dig att veta att det finns fyra faser, det gör inte din flicka frisk men det kan kanske vara en tröst att veta att en kris är något helt normalt och att du reagerar precis som vilken nybliven mamma i din sits skulle reagera.

Förutom att du har människor omkring dig som lyssnar och finns där, är det viktigt att komma ihåg basala saker som att dricka, vila, äta. Jag tycker det är ett bra beslut att barnafadern finns där, han verkar vara ha kommit över chockfasen och kan avlasta dig. Kom ihåg att det är helt naturligt och fullkomligt tillåtet att tänka och säga som du gör nu, det är jättebra att du får ur dig dina tankar för att kunna komma vidare. Att skriva, som du gör här, är också ett sätt att sortera och fundera, och som jag skrev tidigare - ta kontakt med psykolog eller kurator om du inte redan har det. Ofta finns det också föräldragrupper för barn med olika diagnoser, kanske kan du få hjälp att träffa någon som har barn med samma diagnos som din lilla flicka? Inte just nu kanske, men längre fram - då får du prata med någon som varit med om det du går igenom just nu.

Till sist vill jag ändå gratulera till dina nyfödda flickor :heart: :heart: vad som än händer är du nu fyrabarnsmamma, det kan ingen ta ifrån dig.

Kram och värme

Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
extradarkchocolate
Inlägg: 113
Blev medlem: lör 30 okt 2010, 19:38

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av extradarkchocolate »

Jag brukar inte vilja hänvisa till familjeliv, men jag vet att dom har en kategori där föräldrar till handikappade barn samlas och stöttar varandra. Jag har läst där några gånger och i de trådar jag har läst så beskriver alla föräldrar ungefär samma känsla som du.
Jag skulle säga att du är i chock, och det kan ta ett tag innan acceptansen kommer. Men du ska veta att dina känslor inte är fel eller konstiga. Luta dig mot din man och tillåt dig att sörja.
Kram
mortillfyra
Inlägg: 16
Blev medlem: mån 16 jan 2012, 14:00

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av mortillfyra »

Jag verkar hoppa fram och tillbaks mellan olika faser-nu har jag hamnat i förnekelse igen och låtsas inte om som något är fel-klart jag är medveten att min dotter har ett syndrom, men jag vill inte tänka på det. Att ha fadern här är bara jobbigt, gamla saker blossar upp, och jag känner mig bara lessen av att ha honom i närheten då jag det påminner mig om hur mycket han svikit och sårat mig.Nu vill jag bara att han lämnar oss ifred, men vet inte hur jag ska få honom att förstå det.

Fadern och dottern har ett band mellan varandra som jag inte har med henne. Han är hoppfull, medan jag är realistisk och negativ.

Jag drömmer om att lämna allt, och bara sitta ensam på en strand någonstans långt borta där ingen känner mig.

Tack alla för era stöttande ord :heart: .

Jag känner mig alltid lite bättre när jag skrivit här, att få ur mig lite här på forumet hjälper i processen att acceptera det som är.
Blir fyrabarnmor i sommar-och tvillingmor!
AMAMA
Inlägg: 376
Blev medlem: mån 30 apr 2007, 10:09

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av AMAMA »

Kjære du,

Jeg forstår at situasjonen din må være utrolig vanskelig nå. Jeg forstår at du er bitter, det får du også være, ikke gi opp! Søk hjelp! Håper det blir bedre etterhvert og at du kan nyte ungene.
Visst du orker å lese noe som helst. Les dette:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =17&t=9463
http://www.annawahlgren.com/forum/viewforum.php?f=16

Håper ikke du tar det ille opp. Det er mye støtte, som du vet, i dette forumet.

Alle styrke og kjærlighet i verden til deg :heart: :heart:
__________________
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
mortillfyra
Inlägg: 16
Blev medlem: mån 16 jan 2012, 14:00

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av mortillfyra »

AMAMA

Tack för intressanta länkar, ska fördjupa mig inom några dagar.


Tiden läker alla sår sägs det, jag har aldrig trott på det, vissa saker kan inte tiden läka, men kanske förmildra.

Det är inte lika jobbigt och svårt nu, men sorgen finns där, ständigt, som en obehaglig följeslagare, som jag inte kan bli av med. Jag har i alla fall kommit till stadiet där jag accepterar faktum-min dotter har ett allvarligt syndrom som kommer att påverka henne och hela familjen så länge hon lever. Hon kanske överlever oss, trots att man i Sverige säger att människor med detta syndrom aldrig blir äldre än 20 år?

Tyvärr vill inte mammakänslorna riktigt infinna sig, jag har helt klart andra känslor för hennes syster, pappan tar hand om sin ögonsten och jag om min, det har blivit väldigt uppdelat, det är som hon är hans barn och hennes tvilling mitt barn. Och ändå så älskar jag henne. Det är dubbelt allt.

Hon behöver sin far, och när han flyttar så bör hon följa med honom-jag kommer bliigt undan här-för jag hade aldrig gett upp ett av mina andra barn så här, jag intalar mig att det är för hennes bästa hon ska bo med sin far....kanske är det både och. HAN älskar henne. Hon behöver honom, och är van vid honom.

Ska jag dela på dem? Nej, de hör tillsammans, och samtidigt slipper jag.....

Jag är inte en stark människa. Jag har inom loppet av en kort period förlorat två människor, fadern och min egen dotter, rent mentalt är de båda förlorade, snart även fysiskt......

Men vardagen har ju infunnit sig, med de bestyr man måste ta hand om, och dessutom de större barnens behov ska tillgodoses, jag hinner helt enkelt inte fundera, grubbla, på min dotters situation ständigt. Och det är bra. Att livet liksom fortsätter, fast det har stannat upp samtidigt.
Blir fyrabarnmor i sommar-och tvillingmor!
Tetz
Inlägg: 1148
Blev medlem: mån 16 feb 2009, 14:49

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av Tetz »

Jag har helt missat denna tråd, men läste ikapp nu.

Jag har inget klokt att komma med, kan bara skicka en stor KRAM :heart: :heart: :heart:
Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av TorsMamma »

En jättekram till dig. Jag förstår att din situation måste vara mycket svår. :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
mortillfyra
Inlägg: 16
Blev medlem: mån 16 jan 2012, 14:00

Re: Mitt livs sorg. Min älskade baby. Min dotter.

Inlägg av mortillfyra »

Det har vänt....lite kärlek och glädje känner jag nog till min dotter nu, ÄNTLIGEN :D .

Flickorna är nu tre månader gamla, men eftersom de är födda drygt två månader för tidigt,så räknas de enligt läkarna som om de vore en månad gamla.....och för några dagar visade min dotter prov på styrka...jag la henne på magen på en filt, och vips, så rullar hon över på rygg, jag provade åter igen direkt efter, och vips igen så vänder hon från mage till rygg, hennes friska tvilling låg platt på magen och gnällde....för en stund sedan la jag henne på en filt igen och flickan vände sig snabbt som ögat, och detta har gett mig en insikt att hon faktiskt är en baby, också om hon ser speciell ut, och antagligen kommer vara annorlunda oss andra på många sätt.
Blir fyrabarnmor i sommar-och tvillingmor!
Skriv svar

Återgå till "Barnasorg"