Gnäll och syskonbråk

[Kristin87]

Vi har kört fast i nåt slags träsk här hemma vilket har resulterat i flera "problem" men framförallt en otroligt tråkig stämning här hemma.

Vi hade en väldigt tuff trotsperiod med Tuva men det känns som att vi mer eller mindre har kommit igenom det. Dock vet jag inte hur väl vi lyckades hantera hennes utbrott ur hennes perspektiv…
Hur som helst så har hon blivit otroligt gnällig sen dess. Så fort det är nåt som går henne emot vill hon inte be om hjälp utan blir förbannad och ska klara sig själv. När hon väl ber om hjälp så är det med gnäll i rösten. Även om hon inte har blivit sur först så gnäller hon alltid när hon ber om något. Vi börjar känna att det är nog nu. Vi orkar inte mer gnäll men vi vet inte hur vi ska komma ur det.
Ofta ofta är det nåt som ska göras på nåt speciellt sätt när hon ber om hjälp som vi förstås inte fattar och gör fel och så blir hon förbannad ändå.

Alvin har nu passerat sin 2-årsdag och säger mer och mer ifrån när Tuva hittar på hyss eller vill styra leken vilket ofta resulterar i att Tuva skriker åt Alvin att han MÅSTE göra si eller så vilket han blir provocerad av och ibland klipper till henne om inte vi hinner separera dem först. Tyvärr händer det också att Tuva klipper till Alvin bara för att han inte vill göra som hon säger. Var kommer det här dominanta ifrån egentligen? Kan vi dämpa det på nåt sätt?
Tuva vill ofta hjälpa Alvin som om han fortfarande var en bebis, med allt möjligt (kläder etc.), medan han vill träna på att göra själv och så blir de sura på varann…
Kanske att det kunde hjälpa om Tuva på nåt sätt fick känna att hon faktiskt är äldre än Alvin men inte på hans bekostnad? Vad tror ni om det?
Båda barnen hjälper till med allt möjligt som behöver göras här hemma men de senaste dagarna har de börjat konkurrera om uppgifterna. Ber jag Tuva att ta fram nåt från frysen börjar Alvin gorma att han också vill göra. Ber jag Alvin att tända lamporna springer Tuva före så att han inte får göra något. Jag har försökt förklara att vi behöver allas hjälp men det går inte in… Tips?

Slutligen så har våra morgnar blivit outhärdliga. Jag vet faktiskt inte vem som vaknar först men vi brukar börja höra dem ca 30-40 min innan klockan piper. Den ena vaknar och väcker den andra och sen lever de rövare tills klockan ringer och vi kommer upp. Vi har känt oss rätt handfallna (och trötta så tidigt) så vi har legat kvar inne hos oss så länge de inte är ledsna (vilket de nästan aldrig blir just på morgnarna…) tills klockan piper. Hur löser vi det här?
Alvin sover fortfarande ca 1 timme på dagen men Tuva har vakenvila eftersom hon inte somnar. Eftersom de inte får sina 12 timmar på natten är de rejält trötta på eftermiddagarna/kvällarna (speciellt Tuva) vilket troligtvis kan bidra till alla evinnerliga bråk…

Nu blev det rätt långt det här men nån kanske orkade läsa i alla fall… Alla tips tas tacksamt emot.
/Kristin

[chokladkaninen]

Hej Kristin!

Det kunde ha varit jag som hade skrivit detta! Faktum är att jag HAR gjort det.... här: http://annawahlgren.com/forum/viewtopic ... 9&start=90

För mig var det något av en chock när Storasyster plötsligt kom ur trotsen, och jag fick börja fundera på varför de strategier jag hade utvecklat inte funkade längre... Rådet jag fick i den länkade tråden, att arbeta förebyggande, är fantastiskt bra, och överhuvudtaget kan man ju PRATA med en fyraåring på ett sätt som är helt bortkastat på ett trotsbarn. Så ta henne till hjälp (medbrottsling/medarbetare, brukar jag tänka 8)) med att hitta på uppgifter till Lillebror, och framförallt, försök integrera dem tillsammans i det som ska göras: Den lilla skalar vitlök, den stora skär gurka; den stora planterar, den lilla vattnar; den lilla sopar golvet, den stora tvättar fönster med "livsfarligt" tvättmedel i sprayflaska... Så att de deltar i gemensamma projekt, och som du sa, hon kan få vara större och veta bättre inom ramen för detta. :thumbsup:

Sedan har jag gnatat à la repig vinylskiva: Vi pratar vänligt med varandra, vi visar hur vi menar om det är nån som inte förstår.. etc. Och om det kör ihop sig helt så har jag delat på dem en stund eller styrt upp dem lite bättre.

Morgnarna då: Är det mörkt, så att de inte vaknar tidigare nu för att det blir ljusare på morgonen? Är det nån som har mindre sömnbehov, alternativt inte sover tillräckligt? (Spontant tänker jag att den som har kommit ur trotsen kan bli lite mindre trött än tidigare - hos oss var det läggningarna som trasslade istället).

Och till slut: det blir bättre! Just nu har jag en 5-åring och en 3,5-åring och de håller ihop som ler och långhalm så min övertygelse är att du just nu bäddar för en fin syskonrelation framöver. Keep the good work up! :thumbsup:

[Alma]

Vi hade en väldigt tuff trotsperiod med Tuva men det känns som att vi mer eller mindre har kommit igenom det. Dock vet jag inte hur väl vi lyckades hantera hennes utbrott ur hennes perspektiv…
Hur som helst så har hon blivit otroligt gnällig sen dess. Så fort det är nåt som går henne emot vill hon inte be om hjälp utan blir förbannad och ska klara sig själv. När hon väl ber om hjälp så är det med gnäll i rösten. Även om hon inte har blivit sur först så gnäller hon alltid när hon ber om något. Vi börjar känna att det är nog nu. Vi orkar inte mer gnäll men vi vet inte hur vi ska komma ur det.
Ofta ofta är det nåt som ska göras på nåt speciellt sätt när hon ber om hjälp som vi förstås inte fattar och gör fel och så blir hon förbannad ändå.

Hej Kristin!
Jag har inga bra idéer för er syskonsituation, andra svarar säkert bra på det när helgledigheten är till ände. Har du läst syskonkapitlet i Barnaboken?

Är Tuva en tjej på just fyllda 4?
Är situationerna ofta så att hon försöker något, ni erbjuder hjälp, hon blir arg och säger nej, ni drar er tillbaka för att respektera hennes nej, hon känner att hon misslyckas och kommer till er igen (med gnällrösten)?

Har du provat att ta initiativ till att peppa henne (uppmuntra) i de här situationerna, istället för att fråga om hon behöver hjälp? Att du visar fysiskt att du låter henne själv, men är med och berättar hur bra hon försöker? (Ibland är det som att hjälpa barnet att stärka den positiva inre rösten, när de har en annan röst inom sig som hela tiden säger "det gåååår inte du kaaaan inte".)

"Oj, ska du knäppa jackan helt själv idag, det är ju rätt så svårt. Är armen redan i?? Oj vad du har tränat på det här ser jag!" (Och när ilskan kommer över första hindret, andra armen:) "Ja, den andra är mycket svårare, jag vet. Hur ska du lura den att komma till handen?? Jaja, det där var ju ett bra försök..." Och så ett och annat förslag om hur hon kan göra. Med all respekt för hennes NEJ INTE SÅ, de kan du ta som förevändning att peppa: "Jag VET att du kommer på ett sätt! Fixa du själv en stund så kommer jag och kikar sedan."

I övrigt har jag märkt att efter trotsperioder behöver man behövas ännu mer. Massor av nya utmaningar och nya ansvar. Nya roller och uppgifter i vardagssysslorna så att man blir ett helt team igen.

[Alma]

choikladkaninen svarade strax innan jag postade ser jag nu. Vad bra!

[Kristin87]

chokladkaninen:
Jag ska genast läsa 4-årskapitlet i BB och det låter som ett väldigt bra tips att ha Tuva som "medbrottsling" och hitta på bra uppgifter så att hon får känna sig stor.
Ang. morgnarna så kanske det är så enkelt som mörkläggningen som spökar. Ska se över det.
Varför har jag inte sagt till Tuva att hon får visa Alvin om han inte förstår? ](*,)
Vi gör ju det, då är det väl klart att Tuva också ska det.
Och vad härligt det låter med era syskon som håller ihop Vi ska jobba hårt på att våra också kommer dit.

Är situationerna ofta så att hon försöker något, ni erbjuder hjälp, hon blir arg och säger nej, ni drar er tillbaka för att respektera hennes nej, hon känner att hon misslyckas och kommer till er igen (med gnällrösten)?

Spot on!
Tack för tipsen. Ska genast testas.

Den sociala delaktigheten ska definitivt styras upp och uppgifter anpassas till hennes nya färdigheter. När hon är mer behövd kanske sömnen löser sig också?

Tack snälla ni för kloka råd!

[Alma]

Berätta gärna hur det går Kristin, och om gnällröst och stämning där hemma förändras något!