Hon är ute en timme per dag, plus några minuter fram och tillbaka till förskolan där Elsa går. Nu blir det mest vagnåkande eller pulka med alla tjocka kläder och snön.
Inne är hon väldigt aktiv nu och ålar fort, kryper lite, utforskar allt. Hon är med i det mesta jag gör. Äter bra men trugar jag för mycket så spyr hon lätt, så man får sluta i tid innan det väller över så att säga. 
Hon har i en månad nu vaknat runt 06 (idag redan 05) på morgonen. Barnen sover i samma rum och Elsa vaknar när Ellen sätter igång. Hon har ibland ramsat henne, knackat lite på sängen eller bara varit tyst, men vaken. Två trötta tjejer under dagen blir det, som är smågnälliga.
Jag trodde det var 8-mån ångest blandat med frustration över att lära sig krypa. Men det borde väl ge sig?
Vi har löst det så att jag hämtat Elsa så har hon fått sova vidare i pappas säng (som redan åkt till jobbet). Lagt Ellen tillrätta och ramsat ut. Sedan inget mer. Ev en pangramsa eller tillrättaläggelse om det behövts. Då har Elsa fått sova mer och jag kan hålla en annan attityd om jag vet att Ellen är själv i rummet. Frågan är om jag då stör henne mer eftersom jag kommer in till henne. Kanske ska jag göra så att jag pangramsar och så får Elsa komma utsmygande själv om hon tycker det blir jobbigt att ligga vaken?
Skrattet till godnattet blir det svårt med. Vi försöker med denna lilla svårflörtis. Men till kvällen är hon supertrött och vill bara läggas i säng. Läggs ofta lite tidigare, ca 20 min än hon ska för att hon inte orkar.
Tips någon?
född okt -07 
En anings snålt med sömn på schemat här. Hon blir för trött till kvällen (och då blir det dåligt med skrattet) och vaknar därmed lätt för tidigt på morgonen. Skulle föreslå 45 min i stället för de 20 
Själva himlen kan trilla ner utan att Elsa vaknar, om hon bara slipper larmas av sin egen beskyddarinstinkt.
