Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Hej,

Vi har precis fatt en liten bror i familjen och jag är för det mesta positivt överraskad över hur bra det gar att pyssla ihop dagen med lillen och storasyster och hur talmodig, nyfiken och hjälpsam hon är med lillebror. Men jag har ända ett par fragor:

Det börjar märkas rätt sa tydligt att hon behöver veta vad som gâller och även om hon inte är i trotsen ännu sa blir hon orolig när det inte är klara besked och gränser. I och med lillebrors ankomst har hon fatt vara lite mer med pappa än vanligt och han later henne gnälla sig till saker och lämnar at henne att bestämma en massa som hon egentligen inte alls vill bestämma utan behöver kunna luta sig tillbaka pa en vuxens omdömme. Kortfattat sa har det inte varit nagra problem sa länge jag är själv med bada, det verkar som om sa länge jag är superlugn och beter mig som att allt är under kontroll (även om det oftast känns som motsatsen) sa finner hon sig att vänta bade länge och väl pa att saker och ting ska fixas. Det som är viktigt verkar vara att veta att var sak har sin tid och om jag behöver göra nagot sa ifragasätter hon det inte eftersom hon vet att det bara är fragan om en liten stund och hon vet vad som händer sen.

Men jag tycker ända att det känns lite jobbigt att se hur hon far "vänta" sa mycket. Hon hjälper till med allt som gar med det är ända mycket tid till ammning osv da jag inte kan styra upp socialdelaktighet eller annan aktivitet. Hennes tva nya ord som hon använder hela tiden är "sen" och "igen". Det paminner mig om hur ofta jag säger ”nu har lillebror bajsat/vaknat/är hungrig- igen” eller ”ja vad bra det kan vi göra, sen”. Jag gör alltid vad jag säger att vi ska göra sen vilket resulterar i att hon inte blir särskilt upprörd över att de flesta av hennes intiativ far som svar ”sen”. Men hon är verkligen i en toppen alder och jobbar pa och hjälper till som sjutton, da känns det surt att inte kunna uppmuntra det mer. Särskilt da hon är toppen go da hon bara far en innhallsrik och utmanande vardag och raka motsatsen om allt blir en stor vänta. Vissa dagar blir totalt pankaka da ”sen” aldrig riktigt hinner uppfyllas. Konkret gör jag alltid vad jag lovat men att dagen ska innhalla lika mycket” vänta” och ”leka själv” som ”uppgifter tillsammans” blir vissa dagar inte uppfyllda och det resulterar i stor besvikelse och missnöje. Jag märker ocksa att hon blir mycket osäker och missnöjd da hon testar förbjudna saker som jag inte lyckas förhindra lika effektivt som innan lillebror fanns. Jag far känslan av att hon gör sant hon inte far för att fa mer uppmärksamhet och att det blir fel bade da hon far uppmärksamhet för att hon hittat pa hyss och om hon inte far det för att jag sitter fast med ammning. Ex tidigare sa brkade jag ingripa innan olyckan var framme med ett ”oj” och snabbt se till att det blev rätt. Nu händer det ganska ofta att jag inte kan ingripa för att jag ammar och därför blir alla felgörande genomförda till tjejens förskräckelse.

Fragor:
- hur hanterar jag när hon testar dumheter (som är resultat i att jag missbrukat hennes förtroende i man om talamod) nâr jag inte kan ingripa?
- jag märker att ju mer precisa rutinerna är desta nöjdare är hon, men hur hanterar jag att hon bryter ihop när en detalj inte är som den ska i ordningen? (ex när jag lägger henne brukar jag stryka henne över haret det sista jag gör innan jag gar ut vilket hon aldrig kommenterat, men sedan lillebrors ankomst sa har hon infört ”haret mammaa” jag stryker henne, ”kanin mamma” jag ger henne kanin ”näsan” jag pussar näsan. Men sen har jag ända strykit henne över haret en extra gang av ren reflex och det har kortsagt blivit lite olika ett par kvällar och härom kvällern vralade hon ”haret mamma, haret mamma” i 10 min när jag gatt ut för att jag bara hade strykit en gang och inte tva…
Ex 2 i morse sa sa jag nu byter vi blöjan pa lillebror, sen kan vi äta äpple och väcka pappa (äpple och pappa är det roliga pa morgonen da vi jobbat och statt i 1h30) och da kommer pappa ut ur sovrummet innan vi var färdiga med lillebror och hade skalat äpple och tjejen bryter ihop och vralar neeeej och försöker trycka tillbaka pappa i sovrummet och säger ”äpple”. Det blev fel ordning…

Jag är verkligen stolt över att hon fatt ett syskon och inte behöver vara ensambarn, och hon är världens bästa syrra. Allt som blivit lite upponed sedan lillebrors ankomst beror enbart pa mina tillkorto kommanden gämtemot henne och det är skönt att se hur stark sykonkärleken är. Men jag behöver lite tips pa hur jag ska räcka till och se till att organisationen av vardagen blir bra för bada.

Tack för super forumet! :heart:
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av Ewa »

Det är minsann inte alltid så lätt att vara tålmodig, hur tapper man än är! Sötnos!

Att förbereda lite hemliga påsar eller lådor för när det är tid att amma tyckte jag fungerade bra. Lite enligt ensamleks-modellen, saker att upptäcka, roa sig med och något ätbart.

Sedan är det ju jättebra att förbereda och hänvisa till sen så fint som du gör. Men vad då göra när det inte blir som man tänkt... Förutom att pakta allt vad tygen håller (du har säkert läst tråden Gå i pakt med barnet) så kan man köra "backa bandet". "Oj då, så tokigt! Nu gör vi om!" Fös tillbaka pappa i sovrummet och sedan blir det väckning som om ingenting hade hänt. Och så mycket humor på det. Efter en liten förtrolig "gå i pakt"-stund kan man med fördel kittlas, busas och avdramatisera eländet som blev. "Äsch då, så tokigt det blir ibland! Nu gör vi något roligare!"
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Hej och tack för ditt svar. Det är högt tempo här hemma och nu har jag äntligen lite tid att skriva.

Sa jag borde alltsa spela med i hennes tvangstankar? :roll: Jag tänkte att det bättre att lära sig att det inte ALLTID blir samma och att det inte är sa farligt snarare än att försöka täcka upp sa att hennes värld blir exakt sa som hon vill/tror. Men här kommer vi in lite pa en annan fraga, jag är lite osäker pa vilken fas hon egentligen befinner sig i och vilken attityd jag ska inta. Det känns som om hon kommit över förtrotsen och varit en riktigt kompetent och nöjd dam nagra manader nu. Men nu börjar det testas en hel del, men hon är ju inte ens 2ar ännu sa det kan väl inte vara fraga om trotsen, eller?

Exempel som jag tänker pa är tex när vi är ute sa gar vi en ganska trafikerad bit till parken och hon far gärna ga själv, tom köra sin egen vagn om hon vill, men om hon inte gar ordentligt som man ska och haller mig i handen över gatan etc sa far hon aka vagn och sa kan man göra- och ga som man vill när man kommer till parken. Alltsa ga ordentligt eller sitta i vagnen, punkt slut. Det har fungerat bra och även om hon vralar lite när jag trycker ner henne i vagnen sa ger det sig ganska fort. Men härom dagen sa vralade hon som vanligt "gaaa själv" när jag satte henne i vagnen, när vi kom till parken och jag spände loss henne sa vralade hon fortfarande "gaa själv" men övergick till "knäppa fast" (knäppa fast bältet i vagen som jag precis knäppt upp) Kort sagt sa är det lite tillbaka kommande situationer där ett utbrott inte alltid har att göra med att hon vill göra pa "sitt" vis utan det verkar mer och mer som om hon inte vet vad hon vill. Ex 2 hon sätter sig och fikar pa stolen där jag oftast sitter, da sätter jag mig pa den stolen hon oftast sitter pa. Da vralar hon "neeeej, Sveassss stol" och försöker putta bort mig. Jag förklarar att om hon sitter pa den andra stolen sa sitter mamma här. Hur mycket ska jag "lyda"? Det känns inte rätt att uppmuntra att hon kan bestämma massa saker som är helt tokiga. Jag tänker att innan trotsen kanske man kan vara lite vekare och säga "ojda, sitter mamma pa Sveas stol, sa fel det blev" och flytta sig. Men att samma situation med ett äldre trots barn kräver att man klart och tydligt konfronterar tokigheten och förklarar att man inte kan fösa bort folk hur som hellst och sitta kvar.

Vi har ocksa den aterkommande "neeeej det ska pappa göra" när mamma försöker eller motsattsen när pappa försöker. Ska man lyda här? Det känns lite spontant som om hon letar efter gränser och blir lugn som ett trotsbarn när man är bestämd och konsekvent och motsatsen om man trots allt försöker "lyda" hennes order.

Funderar ocksa lite över socialdelaktighet och vilken niva man bör halla. Är det fortfarande ok att hjälpa till bara när man vill och i 5 min? Hur ska man förhalla sig till leksaker som vältras ut och aldrig plockas upp? Jag känner att till skillnad fran tidigare sa är hon inte lika inne pa att hjälpas at att plocka upp och det blir ofta sa att jag föreslar att vi ska göra nagot eller plocka upp tillsammans, men det slutar med att jag gör det själv. Hon glider iväg och fixar med nagot annat. Lite som en al är hon i dessa situationer. Det hela har helt klart blivit lite värre sedan lillebror kommit och hennes samarbetsvilja är inte lika stor när hon har fatt vänta i hundra ar pa att vi ska ta tag i nagot tillsammans.

Vad tror ni om det hela?

Kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av miniz »

Hej knyttet.

Jag ser nu att du inte fàtt svar. Det ska du fà, men inte precis nu. :D :oops: Jag àterkommer ikväll.

Kram!
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av miniz »

Nu!

Vardagen med tvà smà bjuder pà en del utmaningar, sà man fàr ocksà bjuda pà en hel del, tycker jag. Muta, paktka, backa, humor, rutiner och utevistelse.

Du fràgar dig hur mycket ni ska "lyda". Inget, det är du som bestämmer, men utan att bjuda till kamp. Om hon vill att du flyttar dig fràn "hennes" stol, sà tänk om det spelar nàgon roll, en gàng ibland. En annan sak är om hon blir en diktator som bestämmer var alla ska sitta till den och den màltiden. Men om hon vill byta en gàng ibland, ja ja spelar ingen roll.
Ju mindre motstànd ju färre kampar.
Med detta menar jag inte att hon ska förstämma och styra över allt, men làt livet leka ett tag till. Sedan när trotsàldern kommer är tiden inne för att sätta gränser. Pà riktigt. Och du jobbar ju ditàt nu med, med attityden av det totala lugnet, medan sanningen är en annan. =D> Och klara besked, gà ordentligt eller sitt i vagnen pga av livsfara!

När hon säger pappa ska göra, dà behöver du inte lyda men bara vara säker i din sak och säga nu gör mamma det sà kan pappa göra det nästa gàng, typ. Eller pakta och säga jaa vilken bra idé, synd att han är upptagen med att skala potatisar. Ocksà gör du det ändà!

Om social delaktighet kan du försökja hitta nya uppgifter som är utmamande för stora lilla damen pà snart tvà àr. Min tvààring tycker ibland att det är urtràkigt att plocka upp efter sig. Nàgon gàng gör vi det under stora protester med handen om handen och sedan mycket trista nästan sàrade miner. Men sedan är det lugnt länge och vi plockar upp tillsammans, utan svammel.

Làt världen vara god ett tag till. Läs om 2 àringen och social delaktighet i Barnaboken. Du kan ocksà läsa syskondelen, den är för fin.

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av Alma »

Klokt svar du fått av miniz, knyttet.

Tänkte som tillägg till situationerna där hon inte riktigt vet vad hon vill och både vill hoppa ur barnvagn och knäppa fast sig mm: En del av sådan frustration kan lösas med humor. Om inte för att inte själv åka med i frustrationen och börja lyfta i och ur barnet med mängder av resonemang.

För mig har sonens "jag vill hit och jag vill dit samtidigt" lösts upp genom att jag överdrivit det, t ex motsvarigheten till att sätta tillbaka i vagnen och spänna fast med alla sjalar mm jag har. Och sedan tillsammans se hur tokigt det blev! Så tokigt att man måste lösa det tillsammans.

Ibland, om man hinner innan det låser sig, kan man avvärja genom att tycka förslaget är vansinnigt tokroligt. TILLBAKA i vagnen, låsa fast, åka hem? Nämen så TOKIGT! Lika tokigt som att lägga vagnen upp och ned!

Samma med stolförslaget hon kommer med, vad tror du om att tycka hennes förslag om att du ska flytta är supergalet? Menar hon att du ska sitta under bordet kanske? Nääää, så tokigt. Mycket bättre om mamma sitter på stolen, eller hur? Mamma SKA sitta på stolen, för nu ska mamma ju ÄTA och då sitter man på stol.

Sedan kan man alltid byta stol också, om det skulle visa sig ha varit väääldigt tokigt att mamma satte sig fel. Det viktiga för mig i situationer som dessa är att jag inte byter stol och är arg inombords. Då är det bättre att hålla fast och säga att nu sitter vi så här. Och det tycker du är dumt ja. Jättedumt. Ska vi se om din stol kan bli bekvämare?
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

hej och tack för era svar!

Ja, humor är verkligen bästa sättet att handskas med damens konstanta ifragasättande, men ibland är man inte alltid lika kvick och kreativ... Men de gaanger jag lyckas med bra humor löser sig situationen alltid. Ska helt klart testa "va, ska du sitta här ocksa?! ska mamma sitta under bordet da???" :D

Paktar gör jag som sjutton hela tiden och det är ocksa oftast det som löser vardagen tillsammans. Men varför jag undrar är för att jag känner att mina försök att pakta inte alltid far önskat resultat. Det blir lite för ofta känslan av att lillan far rollen som diktatorn. Självklart är det inget problem att byta stol ibland, men det är snarare fragan om att hon hela tiden ska bestämma och att till slut far ingen sitta nagonstans och hon vralar att mamma ska hit och pappa dit och det verkar kort sagt som hon vill se hur langt hon kan ga. Framförallt verkar hon inte alls nöjd själv över att vara diktatorn, det verkar snarare som om hon skulle vilja att jag visar vad skapet ska sta sa att säga.

Samma känsla far jag när det gäller socialdelaktighet. Hon blir nöjd när hon gjort nagot riktigt. Men just nu är det svart att fa henne dit frivilligt och det är mycket testande och motarbetning, som hon inte verkar nöjd över att hon genomför. Tex stöka ner demonstrativt, slänga saker lite nonchalant och sen dra, ala sig iväg när vi ska plocka upp, och förs¨ker jag tvinga henne blir det VILDA protester. Bitvis jobbar hon dock pa bra, men jag undrar hur jag ska hantera situationer da hon inte beter sig ok. det fungerar inte lika bra med "oj da" längre...

Men hon är iallafall fantastiskt duktig, omtänksam och uppmärksam med lillebror, jag blir helt rörd nâr jag ser hur hon tar väl hand om honom :heart:
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av Alma »

Nä sannerligen är man inte alltid kvick och kreativ! Igår var jag en trist mamma utan särskilt rolig humor under långa stunder, idag är jag bättre och mer innovativ och det märks verkligen på sonen!

När jag upplever att sonen gör mig irriterad för att han på något negativt sätt styr för mycket över tillvaron för oss andra, när min känsla blir att han dominerar på ett jobbigt sätt, när han bullrar mig ur ur huset mm, då tar jag det som signal att inte flytta på mig och sätta en gräns. Visst kan jag liksom du byta stol och byta rum och hoppa över tretusen legobitar framför spisen, men när jag irriteras över att behöva göra det låter jag detta sätta gränsen. NU sonen måste du dit för att jag ska kunna...

För tillfället möts nästan varje gräns med ilska eller illande gråt. Då det går utan är när jag lyckats hjälpa till att föreslå något som sonen tycker är bättre än det han själv kom på.

Kanske är det knasigt, men jag låter min känsla styra en hel del här och jag tycker hittills att det fungerar hyfsat i kommunikationen med honom. Det finns dagar när jag klarar både lego, buller och annat, men också dagar när det inte funkar för mig utan att jag blir irriterad. När jag är på glatt humör och klarar det mesta brukar reglerna också följas ganska lätt men jag behöver inte vara så stenhård på gränserna. Jag låtsas då helt enkelt inte om de legobitar som sticker under fötterna och att jag inte hör bullret.

Sedan finns det områden som sonen OFTA måste testa och som ingen av oss andra tycker om, och där känns det viktigare att hålla fasta och exakt likadana regler dag efter dag. Oavsett väder och humör.

Vad händer om du testar att tillsammans med dottern göra upp om stolarna och sedan håller det stenhårt en tid? Eller kan stolfrågan vara ett sådant som du säger "inte idag, men imorgon får du bestämma!"? Eller att du en dag med henne sätter en ballong på hennes stol och något annat på mammas, pappas etc och att detta får bli ordningen som inte kan ändras?
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av Luvisen »

Knyttet skrev:. Tex stöka ner demonstrativt, slänga saker lite nonchalant och sen dra, ala sig iväg när vi ska plocka upp, och förs¨ker jag tvinga henne blir det VILDA protester. Bitvis jobbar hon dock pa bra, men jag undrar hur jag ska hantera situationer da hon inte beter sig ok. det fungerar inte lika bra med "oj da" längre...

Det här känner jag igen. Jag ansträngde mig att göra handen om handen. Första gg blev min son jättearg men jag hade bestämt mig att fullfölja och inte bli minsta arg el frustrerad. Jag sa högt " och så lägger vi den där, och den där. Just precis, så gör man. Där lägger vi den, ja just där. Där ska den ligga. Bra. " etc. Jag tog då notis om att hans protester minskade men det gick inte på en sekund utan tog ett tag. Sedan slutade han protestera och bara hängde med i rörelserna. Tillsist släppte jag och han forts sedan själv att plocka i de sista bitarna, eller torka upp de han hade kastat på golvet mm. Då forts jag att tala om hur rätt det var. Därefter blev det lättare och lättare att få ett bra beteende. Efter ett par ggr plockar han alltid upp eller torkar upp om han tappat ngt. Och han slutade att göra saker demonstrativt. Men som sagt, det gick inte på en handvändning och det var superviktigt att jag kände mig lugn och trygg. Pappa tex tycker den här typen av åtgärd e jättejobbig och han har aldrig lyckats med handen om handen. Attityden är A och O.

Lycka till i jongleringen av två liv! :D
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Hej och tack för era fina svar! Fick inget mejl notis den här gangen att ni hade svarat, sa jag sag inte det för än nu...

Ja som jag precis skrev i en annan trad ang min bebis, attityden är ju A och O i de flesta situationer och den far man toppen hjälp med här pa forumet! Jag har sa lätt för att stirra mig blind pa fnurror, lite attityd ett tag sa lättar de, sen kommer nya fragor som ocksa behöver fa tydliga svar ett tag och sa försvinner de. Det är precis som du skriver Luvisen, ibland tar det nagra ganger och det är inte för att man inte far en bra reaktion med en gang som man har gjort fel. Envis, lugn och självklar "sa här gör man, sa här gör man, sa hâr gör man..." och till slut fattar liten galoppen och slutar testa.

:heart:
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Luvisen
Inlägg: 2744
Blev medlem: lör 02 jan 2010, 12:02
Ort: Stockholm

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av Luvisen »

:heart:
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Hej pa er,

Nu har det kommit upp lite nya "situationer" som jag känner att jag behöver hjâlp att hantera.

Vi bor pa 5e vaningen utan hiss, (standard i Paris). Under graviditeten började jag ta den tiden det tog för att lillan ga ner själv, upp fick jag hjälp att bära av pappan i slutet. Inga problem, hon gick snällt ner sjâlv. Sedan lillebror har kommit till världen sa har fröken börjat känna en viss press att ga själv och börjat blavägra. Jag förklarade att det blir för tungt att bära henne och att jag har ont i ryggen och föreslog att hon gar en vaning själv och "aker hiss" (blir buren) en vaning. Efter mycket disskusion vill hon inte ga alls...."ga själv" sa hon när jag till sist tappade talamodet och tänkte bära ner henne en vaning till, men vâgrade att röra sig ur fläcken. Jag fick till slut bâra ner en vralande flicka "gaaa själv". Jag tänkte da att jag bär henne tills jag har kommit pa en plan. Bar nagra dagar. Sen bestämde jag mig för att det var alldeles för tungt och helt tokigt, hon kan ju faktiskt ga, ner iallafall. Sa da gjorde jag andningsövningar och läste tidningen pa mobilen tills hon behagade masa sig ner, tog typ 35min. Det tog 2dagar, sedan gick hon som en pil bade upp och ner. Hon verkar för övrigt ha mycket lättare att ga upp än ner. Ner ser jag att det är jobbigt, men upp traskar hon som en pil om hon vill.

Men sa kommer en sann dâr dag da hon bara gör allt tvärt om, utan sura miner. Det gar oftast bra om jag har nagorlunda med talamod och kreativitet. Men brist pa sömn gör att jag haller pa att tappa lugnet pa en som bara inte rör sig ur fläcken. Lillebror har suttit i bärsele när vi varit ute hittils, men han börjar bli större och trivs sa mycket bättre i vagnen där han kan spana lite innan och efter vilan. Jag har därför testat att storasyster gar själv, alt star pa bräda pa vagnen. Det gar ju bra sa länge allt är frid och fröjd, hon gar oftast själv ända fast hon har vagn. Men igar sa väntade jag 40min 100m fran var port pa att hon skulle masa sig framat mot parken, utan resultat. Tillslut gick vi hem. Jag behöll lugnet utat, men kokade innombords. Gillar inte att inte ha en plan B, "ga själv, vill du inte? nähä da far du sitta i vagnen" har fungerat bra men om man inte har nagon vagn blir man ju staende de dagar man inte är hyper kreativ och lyckas "locka" med henne. Trappan är samma sak, jag vet inte vad jag ska göra om hon inte rör sig ur fläcken. Idag ballade det totalt ut, vi skulle hem, jag hade förbrett mig med extra tid, men lillan var pa sitt humör sitta och pilla pa ett trappsteg. Sen började lillebror bli riktigt hungrig och grata och jag började koka innombords. Jag förklarade att lillebror var saaaa hungrig och att vi maste skynda oss upp och ge honom mjölk, att hon maste hjälpa mig sa att lillebror fick sin mat (hon är väääldig man om brorsan, och tycker inte om när han grater, hon gillar verkligen att sköta om honom) men inget resultat. Jag försökte även locka med god middag och smarrig efterrätt och kanske en liten snutt film (hon tittar aldrig pa tv och brukar ga med pa vad som helst för 5min framför de sju dvärgarna hel ha :) ) Tillslut tappade jag talamodet och fick lyfta henne i armen sista tva vaningarna. Da blir hon helt rasande och vralar "neeeej, ga själv" och jag förklarar att vi maste hem nu och att hon inte gar. Väl inne far hon ett samanbrott av rage, ligger framför ytterdörren och bankar och skriker och grater "ga upp själv" tills hon hulkar och hostar. Till slut vill hon ga och sova :( och ligger och myser lite med kanin och en bok tills hon ropar färdig och kommer ut.

Men nu undrar jag är hon för liten för att jag ska kunna förvänta mig att hon gar upp själv? Jag har ju sett att hon kan jätte bra när hon vill... Hur ska jag förhalla mig till detta? Ska jag förbereda mig med ännu mer tid och lungt vänta ut henne och insistera pa att hon gar själv eller ska jag bara sänka ambitions nivan och konka upp henne ett tag till?

Och när jag ända har er pa traden :D hon har aldrig varit nagra problem att lägga pa kvällen men har sedan ett par veckor nya strategier för att slippa undan. Det började med att hon inte ville pussa pappa godnatt, och sedan väl i sängen när jag sagt godnatt sa säger hon "glömt och pussa pappa", första ggn gick jag pa det och tog upp henne. Andra gangen sa jag ja vi kan pussa mer imorgon, nu ska vi sova. Da vralade hon lite efter jag hade stängt dörren "glömt pappa, pussa pappa". Sen har det varit lite andra grejer, en björn som trillat, ett täcke som var fel, en sista bok som skulle läsas osv. Men jag har latit det vara. Men nu har hon tva dagar i rad "tappat" kanin. Kanin är hennes bästa käraste älskade snutte, hon äälskar honom och klarar vad som helst om han är med. Hon blir riktigt ledsen när hon inser att jag inte kommer och kanin ligger pa golvet, jag betvivlar att hon kan somna sa. Ikvâll fôrklarade jag att om man kastar kanin sa far man sova utan honom och undrar om det är en genomförbar strategi? Kan jag förvarna henne ordentligt innan hon lägger sig att kastar man honom sa blir man utan och sedan lata henne klara sig utan om hon kastar honom ialla fall?

Oj det här blev langt, men jag är sa trött och kan inte tänka riktigt klart.

Tusen tack för kloka svar :heart:
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

hej igen,

Ingen bra strategi att vänta ut henne. Hon blir bara ännu värre när hon inser att mamma har tappat kontrollen, dvs jag säger att vi ska ut/hem men lyckas inte genomföra projektet. Idag hade jag lite bättre med humor och energi, och "tvingade" upp henne istället för att "tillata" att vi stog 30min i trappan. Lite skoj, lite lyft i armarna och putt pa fötterna och sen gick det bra. Tänker nog att det bästa är att projektet blir genomfört utan att jag bär henne i famnen âven om det är lika jobbigt att lyfta henne i armarna.

Ang kanin sa började hon säga "kasta kanin" när jag laggt ner henne i sängen och da förklarade jag ganska allvarligt att om man kastar ner kanin pa golvet sa far man sova utan kanin och da sa hon "kanin reste" (=kanin stannar) mycket allvarligt och somnade sött utan protester :heart: Hoppas det räckte...

Kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av chokladkaninen »

Hej Knyttet! :D

Det låter som att du är på god väg att lösa fnurran, tycker jag! :thumbsup:

För mig är det jättetydligt att din lilla tjej förtrotsar och vill ha svar på sina frågor, så både att kanin försvinner om man tappar honom (så ÄR det ju i världen i övrigt? :roll:) och att du står för vad du har sagt låter helt rätt. Ska ni gå ut så ska ni, och har du en bra dag och orkar busa och lirka en stund så gör det (låter extremt jobbigt med fem vån utan hiss :shock:), men när du känner att det är nog så markerar du det och tar henne under armen och bär henne dit ni ska. Det hon vill veta är att du tar ansvaret för att det blir som du har sagt, även om hon gapar och protesterar.

Jag hade också Lillebror i sjal och Storasyster i sittvagn ett tag, men det blev rätt bra att ha honom i liggvagn och henne på bräda sedan. Alternativen blir då helt enkelt: Vill du gå själv eller vill du åka bräda? (Öht funkade det där med att ge två alternativ fantastiskt bra när Storasyster förtrotsade. 8)) Attityden är alltså att ska man nånstans så går man, och brädan finns där som en service ifall man blir alldeles för trött och inte orkar gå mer. :wink:

Snart har hon testat färdigt och blir en genomrar 2-åring. :D Håll ut! :mrgreen:

PS. Kolla favorittrådarna om förtrots också om du inte hunnit göra det ännu. :D
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Hej och tack för ditt svar!

Intressant att höra hur andra gör med transportsträckor i samma alder. Med vagnen lyfter jag i henne och knäpper fast henne om hon vägrar ga eller inte gar som man ska. Men hur gör man med brädan? Jag har försökt andvända den som alt 2 men om hon verkligen inte vill far hon spagettiben och blir omöjlig att tvinga att sta pa brädan...Dessutom kan hon hoppa av sa fort jag stannar till vid ett övergangsställe eller nagot sadant.

Jag var aptrött när trappan ballade ur och det blir ju ofta inte sa bra när man är arg och sur. Idag kom vi pa att om man tar av jacka, halsduk, skor och annat otymbligt blir man lätt som en fjäder och kan nästan springa upp för trappan :D

Vad som känns lite pafrestande med lilltösen just nu när att hon har elefant minne och aldrig ger sig. Det är bade med trakiga grejer och roliga. Alltsa det roliga är att hon pratar om detaljer som har hänt i flera manader efter, typ pappas kompis x som hälsade pa en gang för 3 manader sen och sa si eller sa repeteras i oändlighet, eller en vovve tittade ut genom ett fönster en gang och varje gang vi gar förbi (6manader senare) ska det fortfarande komenteras att där bor vovven som en gang tittade ut genom fönstret osv. Det trakiga är att om en situation har urartat (mamma eller pappa har inte lyckats övertala lillan om nagot pa ett roligt sätt utan hon har fatt ett utbrott pa oss istället) sa ska situationen spelas upp igen och igen och igen tills vi lyckats visa henne vad som gäller pa ett sätt som hon tycker att hon kan halla med om. Oftast handlar det om mat. Tex man far gärna ta mer ris när man har ätit upp det man har pa tallriken, men först äter man det man har. "NEEEEEEEEEJJJJJ MEEEERA RIS" vralandes har blivit en institution vid matbordet och om man tycker att mamma och pappa är lite ruttna redan innan sa vralas det gärna meera ris även om vi den dagen inte ens äter ris :shock: . Alltsa det verkar som om när hon har fatt situationer ur balans sa maste hon testa i all evighet om vi lyckas balansera. Pa morgonen gar vi igenom urskogsvralet "ruuuuuuuuuuuussssssssssssin" "snälla Svea man behöver inte skrika, kan jag fa ett russin tack, ok, gar bra" "vad säger man?" "snälla" "varsagod" "meeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrra russin" "ja, du kan fa mera russin imorgon, nu har du redan fatt" Är hon i risig balans kan det mycket väl resultera i ett litet sammanbrott vralades "mmmeeeera'. Men varför ska vi behöva ga igenom detta varje morgon? Det är sa ofta som en situation inte har löst sig smidigt en gang som den per defintion blir en institution och körs om och om igen. Jag försöker att inte neja och fya utan hitta pa lösningar som hon ocksa kan känna är ok. Men jag tycker inte att det känns rätt att det fa stunder da man inte orkar med nagot annat än att kallt förklara att man häller inte hela riskastrullen över sin tallrik sa att det väller ut över hela bordet, ska behöva sitta i och var ämne för gräl sa fort det blir ris till middag (eller inte) :)

Hur gör jag förövrigt i dessa situationer da hon far ett utbrott och blir riktigt otrevlig? Pakta och lungt förklara att det tyvär inte gar att göra si eller sa och försöka muta mig till att hon kommer pa andra tankar. Eller är det dax att börja be henne ga och vrala nagon annanstans när hon beter sig oacceptabelt och komma tillbaka när hon kan uppföra sig?

Ja, det är en del pyssel just nu med lilltösen framför allt sa staar jag inte ut att höra vral när jag inte har fatt sova. Men jag maste säga igen att jag har da aldrig sätt maken pa gullig storasyster, hon sköter lillebror som en prins och tar efter allt jag gör med honom utan att jag visat. Hon registrerar allt som görs och sägs runt omkring henne. Det är fantastiskt att se hur stor hon är! I badet är hon tillsammans med honom utan att jag är direkt inblandad och det har verkligen blivit deras stund, de ligger och snackar och är saaaa söta :heart: Imorgon blir hon 2ar, hurra!

:heart:
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"