Hjälp! vad gör vi nu?

[prego]

Hej!
För 5 månader sedan kurade vi våran son. Det gick bra, vi har faktiskt haft 5 nästintill krångelfria månader, med hela nätter och god sömn på dagen.
Förra veckan blev sonen sjuk. Öroninflammation. Första natten sov han knappt något alls. Han skrek i princip hela natten. Varken ramsa, buffning eller solfjäder fungerade. Dagen efter lyckades jag få honom att somna i vagnen sittande en stund och i bärselen ytterligare en stund, inte på de normala tiderna utan han somnade av ren utmattning.

Vi hade ytterligare en hemsk natt, men han somnade i alla fall efter några timmar och sov 4-5 timmar sammanhängande.
Nu är han frisk, men sömnen fungerar inte alls.
Skrattet till gonattet fungerar inte, trots att det fungerat klockrent innan. Nu börjar han gråta hysteriskt så fort vi busar med honom, även om det inte är inför läggning.
Tidigare har vi busat och skrattat hela vägen in i sovrummet och i luften över sängen har han redan lagt sig till rätta för att läggas ner helt nöjd.
När han slutligen somnar efter många ramsor och hysteriskt skrik vaknar han snart igen och igen och igen.
På dagarna skriker han så länge att han nästan missar hela sovapasset.
Vad gör vi nu??

[prego]

Vill tillägga att vi försöker köra på som vanligt, inga nya rutiner. Första dagarna med krångel tycker jag att vi lyckades bibehålla attityden, men nu måste jag erkänna att vi nog är lite missmodiga även om jag säger till mig själv varje gång att; nu kommer det gå bra, här ska det sovas.

Här är vårt schema
Natt 20-07
07.05 Ersättning
07.30 Frukost Gröt
10.00 Mellanmål
10.30-12.00 Förmiddagsvila
12.30 Lunch
15.00 Mellanmål
15.30-17.00 Eftermiddagsvila
17.15 Middag
19.30 välling

Känslan senaste veckan är att sonen varit trött långt innan han ska sova. Vi har försökt utnyttja marginalkvartarna både innan och efter för att få ihop tillräckligt med sömn, men eftersom det tar så lång tid innan han somnar så får han ändå allt för lite.
Han har fått extra 5 minutare vissa dagar för att orka fram till läggdax, men det har inte heller hjälp (eller jo, det gör ju honom betydligt gladare fram till läggningen, men han skriker trots det sig hes innan han somnar.

[videunge]

Hej

hur gammalt är barnet nu?

[prego]

Han är nästan exakt 9 månader nu.
Vi kurade honom vid 4 månader och fram tills nu har allt gått väldigt bra. Han har sovit sig igenom förkylningar, tänder och annat utan problem.
Ramsan har bara använts (senaste månaderna)vid läggningar och vid enstaka gånger när han vaknat för tidigt. den har fungerat då. Nu gör den varken till eller från.

Just nu ligger han och skriker sedan 15.30. Vi försöker hålla oss utanför (inget spring) ramsar i nödfall och ingriper i extremfall. Nu står dock maken och buffar för allt han är värd.
Det där med att det ska vara roligt och skönt att gå och lägga sig är som bortblåst.

[TorsMamma]

Hej,

jag skulle vilja göra en kvalificerad gissning: 8-mån ångesten har kommit med buller och bång.

Läs i Barnaboken om just detta så kommer du att få en helt ny förståelse.
Sen kan du gå in på "späda och små" under "våra favoriter" och läsa om 8-mån ångesten. Finns massa trådar där.

Återkom när du läst dem så tar vi fram en plan om du inte lyckats komma på en själv tills dess.

Ett par saker att kittlas gills som skratt till gonatt. Man bara SKA skratta inför läggning minst 10 min när man får problem. Så öva på detta även på dagen. Det är SKOJ att leva, även om livet är i gungning.

Sen, ta fram en helsäker plan hur ni kan agera. På den en plan B om plan A inte funkar för er.

Detta är ett utvecklingssprång och han frågar er om det är ok med honom. Och ni måste svara att allt är i sin ordning, även med öronvärk skall man sova (med en alvedon så klart eller så) men sova bör man. Så återgå till ordningen, jobba med ramsan och sen har ni ju krisverktyg.

Läs, läs, läs.

[prego]

Så klart det är 8 månaders (9månaders ångesten) jag var helt fast i tanken att det var öronen som gjort att allt pajat.
Tack! Skönt att det finns formun så någon kan komma utifrån och ställa diagnos .

I kväll har vi busat ordentligt. Vi har lekt tittut och kittlats, kastat i luften osv. Vi ändrade även en sovrutin. Vi har alltid haft släckt i sovrummet när vi går in på kvällen. I kväll hade vi tänt, busade hela vägen in, sa "godnatt lampan" och la ner. Det har gått 10min, han sover inte, men han är inte arg eller ledsen. Ta i trä.

Tyvärr måste vi ut och resa just nu. Känns som sämsta möjliga timing. Nu vill vi vara hemma i tryggheten med invanda saker och bekanta människor. I stället ska vi flacka runt i en vecka. Suck!
(Maken ska disputera och det är inget man kan ställa in, trots utvecklingsfaser)

[miniz]

Hej!

Ni kan försöka ha era rutiner som vanligt och strunta i att ni flackar runt. Du kan ocksà tänka pà att han inte vill vara med främmade människor just nu, sà finns nära, till hands.

Kram.

[prego]

Ja, jag önskar så att vi hade gjort detta bättre än det blev. Just nu är allt kaos.
Försöker trösta mig med att vi har verktygen och att det kommer lösa sig när vi kommer hem.

Vi har flackat runt. I början gick det faktiskt ganska bra. Han sov hyfsat på nattåget söderut och vi lyckades hålla fast vid rutinerna de första dagarna. Men sen kom vi hem till svärföräldrarna. (egentligen väldigt snälla och välmenande) Vi bor 120mil ifrån dem och därför har de inte träffat sitt barnbarn så mycket. För honom är det helt okända personer, men för dem är han första barnbarnet, som de har längtat väldigt efter. Således vill de vara de som tröstar och är nära. De vill leka och gosa.
När sonen kryper fram till mig och drar mig i byxbenen, kommer hela tiden svärmor och lyfter upp honom.
I natt när det var lite oroligt och vi försökt med ramsa, var hon där och störde. Började prata med honom. Tyckte att han nog var mörkrädd, tände lampor osv.
Svärmor är inte en inkännande person, hon lyssnar inte. Hon vet bäst. Jag orkar inte ta striden. Jag har försökt ta strider med henne förut, men det slutar aldrig bra.
Sist vi sågs tillät jag inte henne vara i närheten vid läggningarna och det var inga problem då eftersom lillkillen sov så gott. Då hade hon ingen att klaga på.
Jag känner mig ledsen och överkörd. Tycker synd om sonen som nu ligger masor minus i sömn. Konstigt nog har han ännu så länge ett strålande humör, men det är väl för att det händer så mycket hela tiden. Hade vi varit hemma i det vanliga hade det nog varit ordentligt gnälligt.
Vill bara skriva av mig. Längtar tills familjen är hemma och allt är som vanligt igen. Då får vi väl ta en minikur. Jag är helt säker på att det kommer lösa sig när vi är hemma i trygga vardagen igen.
Visst kommer det bli bra trots detta??? [-o<

[miniz]

Visst kommer det bli bra trots detta??? [-o<

Jaaaaaa! Det blir bra!
Vad duktig du är som inte tar strid med din svärmor. Det är ju hennes gullebarnbarn som hon inte träffar ofta. Och ibland blir saker bäst om man inte försöker sà mycket... Och bravo för att du tog ledningen med läggningen!
=D>

Snart blir allt som förr.
Kram.