Avvaktandets tid, Ensamleken, pass av social delaktighet, oc

[Pappafrågar]

Avvaktandets tid, ensamleken, pass av social delaktighet, och krav.

Hej igen Anna Wahlgren och alla andra!
Jag har nu sedan några veckor tillbaks läst igenom alla 800 sidorna av Barnaboken och därmed ochså delarna 1-3 (4-5 läste jag först). Det var sant att det fanns en del viktiga punkter som ju följer med upp i åldrarna efter ett års åldern (fanns ju annat intressant ochså ju som kan vara bra att veta förståss). Det viktigaste tycker jag är (väldigt kort sammanfattat): ” Om grundförtroendet äventyras då föds det osäkerhet och förnedring. Om den sociala delaktigheten äventyras föds en meningslös tillvaro.”, och så en del annat smått och gott, t.ex att man ska göra ett strukturschema bl.a. för sömn osv...

Jag läste på Sid 337 i Barnaboken ”Mellan ca ett till femårs åldern kan barnet vara i avvaktandets tid. Detta betyder att barnet kan vägra hälsa och vägra krama”.
Min dotter kramar mig OCH pussar mig när hon inte är runt knutarna hos sin mammas område. Detta betyder att min fyraåriga dotter vägrar att möta mig och krama mig när jag ska hämta/lämna henne från/till sin mamma eller från/till dagis, men i mina trakter gör just detta och kramar och pussar mig titt som tätt och vill ha närhet och vill ofta sitta i mitt knä. Det kan t.ex gå till på detta sätt att när jag lämnar henne till sin mamma så kan hon gå förbi mig från bilen när jag öppnat dörren till henne utan kram, puss eller ens ett ”hej då”. Springandes från mig så hoppar hon upp i famnen på sin mamma som hon kramar hjärtligt. När jag t.ex ska hämta min dotter från dagis t.ex så kan hon gå undan någon minut runt hörnet på något lekhus på lekplatsen i dagisets område för att så fort hon är i bilen på väg därifrån är glad som om hon inte hadde varit ledsen minuten dessförinnan på dagiset när jag skulle hämta henne. Jag vet inte riktigt men kontrasterna är så stora i hennes beteende när hon är hos mig JÄMFÖRT MED när hon är i staden där hennes dagis ligger och hennes mor bor (vi bor flera mil från varandra).

Frågor:
1. Kan det vara så att ett barn är avvaktande mot sin pappa (just i mammas område) men inte mot sin mamma och att detta är ett vanligt och/eller normalt beteende? Jag menar att i mina trakter (där jag, pappan bor) så uppvisar hon motsatt beteende mot mig som jag nämnt några rader ovan (hon ger mig alltså kramar, pussar och söker närhet till mig). I min första tråd så nämde du Anna Wahlgren att detta betteende från barnet ju helt klart beror på mamman. Kanske kan det vara en kombination av mammans negativa respons mot mig OCH ett normalt avvaktande från min dotter?

2. Att ett barn är avvaktande mot pappa men inte mamma är ju en variant. Att vara avvaktande mot alla är en annan variant. Vilket är vanligast?

3. Kan jag vänta mig att detta avvaktande försvinner efter fem års ålder eller det kanske kan gå hur som helst tack vare mammans negativa inställning till mig?

4. Jag läste detta på sidan 280 i Barnaboken : ” Runt tre till fyra månaders ålder är införandet av ensamleken bra att införa. Ensamleken ger barnet en känsla av att klara sig bra utan föräldern. Ensamleken ger ochså bra koncentrationsförmåga och en bra inställning till livet och arbete. Barnen förstår att motstånd är till för att övervinnas och de får bra självtillit”.
Hur långt upp i åldrarna ska man låta barnen ha ”ensamleken”?

5. När det gäller socialisation eller social delaktighet så undrar jag: Om man har t.ex matlagning och handla som teman för dagen (man ska ju ha minst två aktiviteter/pass när det gäller social delaktighet förutom de som barnen själva tar initiativet till, gäller från det barnet är 4 månader(ej aktiv social delaktighet) - 6 månader och uppåt (aktiv social delaktighet), se sid 289 i Barnaboken). Ska jag då t.ex låta barnet vara med i EN matlagning eller alla matlagningar just för den aktuella dagen då just matlagning är en av två pass av social delaktighet (handla gör man ju vanligtvis inte mer än en gång)?

6. Jag läste på sidan 343 i Barnaboken att: ” Ingen fostran behöver eller bör bedrivas förrän barnet har kommit i trotsåldern ca 2.5 år, lite senare för pojkar”.
Jag läste på sidan 501-507 i Barnaboken att: ”Man kan ställa krav på Femåringen: att hon ska göra sina uppgifter även när hon är ur humör”.
Men i min första tråd så skrev du Anna Wahlgren att jag inte ska ställa några krav på min fyraåriga dotter. Du skrev: ” Glöm kraven men visa "överraskad" uppskattning och tjoho-glädje så fort hon gör "rätt", något BRA, något hjälpsamt, något entusiastiskt. Nyckelordet för social delaktighet är samarbete. "Jäklar vad BRA det blev, när vi hjälptes åt ”. Fast du menar väl helt enkelt att det inte gör något om hon klantar sig och inte utför något lika bra som en vuxen, eller hur?

Tackar för svar som vanligt. Tills vi hörs ha det bra.

[Pappafrågar]

Spara denna tråd och ta bort den andra med samma rubrik tack. Kan inte jag själv ta bort trådar jag lagt in av misstag? Hur gör jag då? Tackar för svar.

[Pappafrågar]

7. Det har hänt ett par gånger att min dotter flippat ut och inte lyssnat på mig när jag varit ute på äventyr med henne. T.ex vid ett fall så fick hon för sig att klättra upp på min rygg för att sedan klättra ner. Jag skyddade henne instinktivt genom att hjälpa ner henne. Då blev hon arg och klättrade upp på min rygg igen för att klättra ner på egen hand. Men hon var inte nöjd för hon menade på att hon inte klättrat ner som hon ville trots at hon nu andra gången fick klättra ner helt på egen hand. Vi skulle vidare till ett annat ställe och det började bli bråttom. Så jag förklarade att det kan vi göra efter nästa roliga aktivitet vi skulle till för annars skulle det bli försent och att hon kunde klättra ner från min rygg på sitt sätt efter aktiviteten vi skulle göra en bit från var vi var vid den aktuella händelsen. Men hon lyssnade inte utan försökte klättra upp igen vilket jag inte tillät henne och började sakta att gå några meter för att försöka locka med henne och få henne att inse att vi måste gå, då fattade hon läget och började att gråta att hon kommer bara jag kommer till henne och tar hennes hand. Då sa jag till henne att vi ska åt pappas håll så jag ville hon skulle komma till mig för att sedan tillsammans hand i hand gå till aktiviteten jag planerade vi skulle göra. Det handlade om ca fem meter. Jag var rädd att om jag tillät henne att bestämma i denna fråga, senare vid fler tillfällen ska försöka bestämma i likadana och kanske andra situationer. Jag menar det är väl föräldern som ska vara den som bestämmer?

Så nu till huvudfrågan: Gör jag fel som vill att hon ska komma till mig för att sedan gå vidare? Om det är fel, skulle jag hellre gå till henne och ta hennes hand för att sedan traska vidare hand i hand till aktiviteten vi skulle till?

Tackar för svar som vanligt. Tills vi hörs ha det bra.

[miniz]

Hej!

Ursäkta att det dröjt med svar. Ditt inlägg ramlade ner och blev utan svar. Men nu ska vi se.

Jag minns att jag fick mànga aha-upplevelser första gàngen jag läste barnaboken. Sedan när jag läste delar en andra gàng fick jag en djupare förstàelse och sedan när barnet blev lite äldre lästa jag vissa delar en gàng till, sedan när barnet fick syskon fick jag ju läsa det en gàng till och sedan när det barnet blev lite större en gàng till. Varje gàng jag läser i Barnaboken upptäcker jag nya grejer, dels för att jag redan förstàr vad det handlar om, barnen blir äldre och jag ändras ju ocksà med àren. Sà läs en gàng till om t.ex social delaktighet.

Jag börjar bakifràn. Pà 7 sà självklart ska de vuxna bestämma, men inte bjuda till maktkamp! Att hon màste komma till dig innan ni gàr vidare làter lite som maktkamp tycker jag, men det är klart att du ska heller inte gà till henne om hon "kräver" det. Om hon inte vill gà dit sà kan du säga Ojdà, hur ska vi dà göra, hur ska vi ta oss dit? Och vänta in svaret.

6. Övelse gjör mester (säger vi pà norska). Tacka för hjälpen och uppskatta hennes arbete.

5. Social delaktighet handlar om flockens överlevnad och att barnet ska veta i ryggmärgen att hon är behövd. Du klarar dig sämre utan henne, när hon är med gàr det mycket bättre. Det kan handla om bara frukost eller alla màltider, det känner du själv bara hon känner sig behövd pà riktigt. Min 3,5 àring har inga fasta uppgifter men arbetar ändà och känner sig behövd. Bland annat dukar han pà och av, diskar och torkar, inte allt samma dag, men lite varje dag.

Nu ska jag hämta barnen fràn skolan, àterkommer.

Kram.

[miniz]

Nu är barnen hemma.
1-3 har jag inget annat svar än att du fàr fôrsöka göra ditt bästa för hennes bästa. Jag vet att mina tvà över fem numera säger hej till folk, nàgot de inte gjorde innan de var fem.

4. Ensamleken utvecklar sig och tar andra former. I början är det ju vanligt att ha barnen i sängen under ensamleken. Vi har inte haft ensam lek som i barnaboken, men barnen har haft sin ensamlek ändà. Pà morgonen medan jag äter frukost och läser tidning leker barnen, antingen i barnrummet eller i samma rum som mig. Men dà leker de ensam, när de är smà letar jag fram leksaker och eftersom de blir större väljer de själv vad de vill göra. I helgerna är alla barn hemma pà morgonen och dà leker de ofta tillsammans, det tycker jag är fint och strävar inte efter ensamlek i helgerna.

Kanske nàgon annan har nàgon àsikt om de första fràgorna.

Kram.

[Pappafrågar]

Hej Miniz! Tack för dina svar. Någon annan som kanske ochså har lite åsikter i denna tråd ? Tackar för svar i förväg. Ha det bra alla.