Norah och jaget

[Norahsmamma]

Hej alla underbara!
Jag har sedan tidigare en tråd på SHN-forumet, men nu tycker jag att dottern är kurad och klar så nu hoppar jag över hit istället för att få lite råd och tips när det kommer till vardagslivet. Det finns ju så många kloka människor här

Just nu har jag en fröken som tycker att livet är lite kämpigt. Hon har med dunder och brak dykt rätt in i 8-månadersångesten samtidigt som hon håller på att lära sig att åla och dessutom får sina första tänder. Många anledningar för en liten fröken att bli frustrerad med andra ord . En frustrerad mamma blir det tyvärr också ibland . Tycker dock att jag klarar att behålla lugnet hyfsat bra, men känner att jag måste skriva av mig lite här där folk förstår vad vi går igenom.

Kämpar som en tok med att inte plocka upp henne från golvet när hon får ett av sina "anfall". Hon skriker och skriker, drar i mina byxben och pratar jag med henne så skriker hon bara ännu mera. Byta blöja och sätta på kläder skapar starka protester och inte ens mutor hjälper . Men jag tackar så mycket för Up 'n go-blöjor . Bra tips gällande detta mottages dock gärna .

Jag har förstått att man ska försöka undvika att plocka upp barnet i famnen och istället komma ner på golvet när det är lite jobbigt. Beror detta på att barnet ska lära sig att "hantera" sin ledsenhet, ilska och frustration själv, men ändå känna att mamma eller pappa finns nära som stöd Jag känner mig så himla taskig ibland när hon är frustrerad och jag bara sätter mig bredvid henne. Jag märker ju att hon vill komma upp till mig, men blir så himla ledsen när jag inte plockar upp henne. Gör jag rätt eller ska jag hantera det på något annat sätt

[Tetz]

Hej Norahsmamma!

Du är långt ifrån ensam att ha det lite gnälligt hemma när liten är runt åtta månader Jag rekommenderar dig att läsa de trådar som finns om 8-månadersångest i Våra favoriter - hänvisningslänkar. Jag tror att du kommer att hitta en del bra tips där

[Norahsmamma]

Tack Tetz!

Jo, jag har läst både BB och favorittrådarna måååånga gånger . Har så klart hittat många bra tips och tankar där [-o< . Det är så lätt att bli hemmablind bara när man är mitt uppe i det hela .

Just nu jobbar vi mycket på den sociala delaktigheten och det hjälper en del. Utevistelse hjälper också en del (gillar inte att sitta i vagnen dock). Det som gör det hela lite svårare är att hon inte är nöjd särskilt länge just nu, utan nyhetens behag lägger sig ganska fort. Har snart inget nytt att visa

Men jag måste ändå säga att det största problemet ändå är blöjbytena. Hon slingrar sig som en ål (=bajs överallt ) och mutor hjälper inte mer än kanske 10 sekunder. Så om någon har några bra tips eller vet någon tråd där blöjbytarproblem tagits upp så skulle jag bli sååååå tacksam [-o< .

[videunge]

HEj

när storan var slingrig så bytte jag faktist på golvet ibland under typ babygym eller så så hon hade ngt att pilla på.

vad gäller utevistelse, försök tänka utan vagn ibland ( oftast) liten behöver få ligga och känna på gräs, klappa ett träd, smaka på en pinne. Upptäcka världen lite.

kram

[titti_lie]

Hej!

Vi har också en här hemma som är ganska jobbig att ha att göra med just nu. Hon skriker, drar och kniper mig i benen mest hela dagarna. Helt förtvivlat kan hon jaga mig över köksgolvet när jag springer fram och tillbaka och det ska göras mat.

Det funkar bäst om hon får sitta i matstol bredvid spisen eller i diskhon medan jag håller på. Man får ju dock se till att hon inte ställer sig upp och trillar ner. Men det där märker jag hela tiden; ta med henne i det vi gör, det är egentligen det enda sättet att få slut på skriket vid benen. Social delaktighet är så gott som alltid lösningen på gnälliga barn. Gäller vår tio-månaders, vår tvååring och får fyraåring. Gäller bara att komma ihåg det som förälder...

[Norahsmamma]

Ah, vilket bra tips att byta blöja i babygymet. Ska genast plocka fram det ur förrådet igen. Blir förhoppningsvis ett kärt återseende . Tack videunge! Och angående det där med vagnen så försöker vi minimera tiden i den. Måste dessvärre gå en liten bit för att hitta något kul att klappa på.

Sedan så håller jag absolut med dig titti_lie om det här med den sociala delaktigheten. Man märker verkligen skillnad när liten får vara med, framförallt när vi lagar mat. Men, ja som du säger, man ska komma ihåg det också . Och framför allt ta sig den tiden att låta henne vara med, även fast det kanske sinkar ens arbete lite

[Sarisparis]

När mellanbrorsan var i âttamânadersângesten hade jag god nytta av Annas fina tips om att sätta sig pâ golvet och kamma hâret eller sminka sig. Sâ kan man fâ hjälp med det, eller sâ räcker det med att bli beundrad. 8)

Och som alltid, SOCIAL DELAKTIGHET. Har ni läst Ewas fina râd inne pâ Barnafostran?

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =8&t=25302

[Norahsmamma]

Tack för de fina tipsen

Norah hälsar och tackar för tipset med babygymet. Det var ju jätteskoj att se det igen =D> . Mamma får fortfarande jobba hårt för att få på blöjan, men vi har åtminstone lite skoj under tiden

Nu när vi jobbar stenhårt med den sociala delaktigheten så har vi en lite nöjdare tös här hemma. Vi har också kommit på att det faktiskt är ganska trevligt att sitta på golvet och umgås :thumbsup: . Dessvärre har hon börjat krångla lite på dagslurarna nu. Jag hoppas verkligen att det reder upp sig så länge vi fortsätter jobba på som vanligt. Hon är ju inte direkt ledsen eller så. Det tar bara lååång tid för henne att somna och på långluren kan hon skarva ibland .

En annan sak som jag har funderat mycket på är skratt. Den lilla fröken har alltid varit väldigt svårflörtad och vi har jobbat stenhårt för att få till "skrattet till go'nattet". Sällan har hon skrattat, men alltid varit glad. Antagligen är det så att vi jobbar FÖR hårt och egentligen behöver slappna av och ha mer skoj själva för att hon också ska ha skoj, men det känns som att vi har fastnat och behöver lite hjälp på traven att ta oss ur det träsket. Visa ord, kloka råd och finurliga tips någon?

<3

[aso]

Hej !

En annan sak som jag har funderat mycket på är skratt. Den lilla fröken har alltid varit väldigt svårflörtad och vi har jobbat stenhårt för att få till "skrattet till go'nattet". Sällan har hon skrattat, men alltid varit glad. Antagligen är det så att vi jobbar FÖR hårt och egentligen behöver slappna av och ha mer skoj själva för att hon också ska ha skoj, men det känns som att vi har fastnat och behöver lite hjälp på traven att ta oss ur det träsket. Visa ord, kloka råd och finurliga tips någon?

Ett gott skratt har en härlig förmåga att smitta så varför inte (precis som du skriver) satsa på att ni andra har riktigt buskul och skrattar högt .

Vet inte vad ni provat, men skriver hur vi gör, kanske kan det vara till litelite hjälp?
Här hemma hos oss kvällsbusas det alltid i vår stora säng, då har vi gott om plats och kan busa både på rygg och på mage, under täcket och över täcket. Leka titt-ut, flyga flygplan, pappa gör roliga grimaser, mamma dansar, hela familjen hoppar i sängen (vi håller lillen under armarna)... ju mer vi vuxna skrattar desto roligare har vår lille.
Och så är han lite kittlig vilket vi utnyttjar till max ! Lite glad musik i bakgrunden kan vara fint för att få in dansrytmen 8) .

Det som gjorde underverk för oss var när vi började känna att det är en av dagens höjdpunkter att få vara lite "wild and crazy" och skratta ihop hela familjen, då riktigt längtar man tills vi ska busa ihop.

aso

[Norahsmamma]

Tack snälla aso!

Vi hade provat lite allt möjligt innan och dessvärre är loppan inte särskilt kittlig, så det kortet kan vi inte spela . Men vi hade inte busat i stora sängen, så nu har vi provat på det och det var ju en megahit :thumbsup: \:D/ . Inga gapflabb än så länge, men lite småfnitter

Så har vi den fantastiska åttamånadersångesten. Den lunkar på skulle man kunna säga. Vi försöker verkligen visa att vi finns och kan ge trygghet utan att plocka upp för mycket i famnen. Vi spenderar mycket tid på golvet så att hon kan komma till oss om hon känner att hon behöver. Och lillskruttan kämpar på bra. En hel del tumsugande har det blivit för hon har kommit på att det är ett bra sätt att lugna sig själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det dock. En del av mig tänker att vi kanske inte gett henne den tryggheten hon behövt eftersom hon tar till tummen istället, medan en annan del av mig tänker att det är bra att hon kan trösta och lugna sig själv. Hur borde jag tänka här?

[aso]

Hej !

Men vi hade inte busat i stora sängen, så nu har vi provat på det och det var ju en megahit . Inga gapflabb än så länge, men lite småfnitter

Så härligt att höra =D> !!!

[Norahsmamma]

Hej igen!

Åttamånadersångesten verkar ha klingat av här hemma nu. Bara över en dag så blev lillfisen som en helt annan unge . Istället för tummen i munnen och skrik och gap så sitter hon mest och ler och trummar med ena benet. Till och med sådana pestiga saker som att åka barnvagn går nu alldeles utmärkt :thumbsup:

Ett nytt litet problem har dock dykt upp. Eller...problem och problem...det är nattslurken som hon inte längre vill ha. Den kommer lite drygt en timme efter middagen, men det är verkligen tvärstopp, vad man än erbjuder (förutom vatten). Hon äter helt otroligt bra på dagarna och till middagen kan hon sluka motsvarande två burkar ungefär, plus dessert på det. Min spontana tanke är ju att hon ätit sig så proppmätt vid middagen att det helt enkelt inte går ner mer. Och hon klarar sig galant genom natten ändå. Hur viktigt är det egentligen med nattslurken? Borde jag ändra mattider så att hon kanske vill ha nattslurken? Eller ska jag låta det vara, men ändå erbjuda den varje kväll så kan hon ta om hon vill?

Kram

[Tetz]

Hejsan!

Åttamånadersångesten verkar ha klingat av här hemma nu. Bara över en dag så blev lillfisen som en helt annan unge . Istället för tummen i munnen och skrik och gap så sitter hon mest och ler och trummar med ena benet. Till och med sådana pestiga saker som att åka barnvagn går nu alldeles utmärkt :thumbsup:

Vad skönt!

Min spontana tanke är ju att hon ätit sig så proppmätt vid middagen att det helt enkelt inte går ner mer. Och hon klarar sig galant genom natten ändå. Hur viktigt är det egentligen med nattslurken? Borde jag ändra mattider så att hon kanske vill ha nattslurken? Eller ska jag låta det vara, men ändå erbjuda den varje kväll så kan hon ta om hon vill?

Kvällsslurken är bara en sista liten påfyllning, och det är dagens stora matintag som spelar någon egentlig roll. Fortsätt gärna att erbjuda, men gör inget väsen av om hon inte vill ha. Jag skulle inte byta några mattider om hon sover som hon ska och äter bra 8)

[Norahsmamma]

Tack Tetz! Känns så skönt när man får lite bekräftelse på att man tänkt rätt från början

Nu är lilla fröken 8,5 månader och eftersom 8-månadersångesten har lagt sig så börjar jag fundera på om det är dags att dra ner till två lurar. Jag tror att hon själv börjar säga till att det är dags också för hon har börjat skarva på långluren ganska ofta. Dessutom så verkar det som att hon är vaken en sväng på tidiga morgonkvisten utan att säga till, för när jag väcker henne vid 7 så har hon alltid bajs i blöjan. Det som gör mig lite tveksam är att hon fortfarande känns vääääldigt trött på eftermiddagen och är oftast svårväckt på sin 20-minuterslur. Hur borde jag tolka det? Kanske något tips på nytt schema?

Vårat schema:

7.00 God morgon, välling
8.30 andra frukost, gröt och smörgås
9.00-9.45 sova
11.30 lunch
12-13.30 sova
14.30 mellis
16.10-16.30 sova
17.30 middag
18.45 nattslurk (vill oftast inte ha)
19.00 God natt

Kram

[aso]

Hej Norahsmamma !

Det som gör mig lite tveksam är att hon fortfarande känns vääääldigt trött på eftermiddagen och är oftast svårväckt på sin 20-minuterslur. Hur borde jag tolka det?

Min kille är 6,5 mån så jag har ingen erfarenhet av äldre godingar men när jag läser ditt inlägg känns det spontant som att det kan vara följande som gör att hon är trött på em:
Hon vaknar på tidiga morgonkvisten+skarvar på långluren=blir lite tröööött på em .

Om hon är en piggis kanske något av följande från TorsMamma kunde passa:
7-8 mån (14,5 timmar)
12-2-20
12-1,5-45

Kram aso