2½-åring med mardrömmar, hur gör vi utan att förstöra??

[ullan78]

Hej! Vi startade SHN-kuren på vår 2½-åring för 8 nätter sedan. Första nattningen tog 40 minuter. Dag tre tog nattningen endast 2 minuter! Hon började sova ca: 12 timmar varje natt och vi tappade hakan! Allt flöt genast på så bra!

Innan vi prövade SHN-kuren "vaknade" vår dotter allt från 0-30 ggr per natt. Hon drömde ofta mardrömmar och vi var hennes skyddsmurar i sängen. Hon kom över till oss och skrek, grät, gnydde, gnällde eller sparkade runt i vår säng många, många nätter. De nattliga uppvaken intensifierades när hon fick en lillebror för snart 8 veckor sedan. Men vår upplevelse är att hon dagtid ändå tacklat syskonkonkurrensen bra. För tre veckor sedan började hon på förskolan efter ett långt sommaruppehåll. Hennes mardrömmar tycks ha intensifierats av förskolestarten och jag tror att hon bearbetar konflikter hon haft under dagen i sina drömmar. Det hör man när hon pratar i sömnen.

Trots att kuren fungerat i flera dagar så drömmer hon mardrömmar i princip varje natt. Mer eller mindre intensiva. Det är minst 2 större gnyende/gnäll/prat i sömnen varje natt och många gånger ännu fler. I 4 nätter i rad nu så har hon vaknat och varit väldigt ledsen. Jag har då gått in till henne och frågat om hon drömt mardrömmar. Säger hon att hon drömt om monster så försöker jag styra in henne på att drömma mysiga, snälla drömmar om sådant hon tycker om och alltid avslutat med att ”ramsa”. Efter hela den processen har hon då först lugnat ner sig.

Jag har läst på forumet för tips om vad man kan göra när det gäller mardrömmar och har bl.a. "sprayat" bort alla eventuella monster (som ju bara finns på låtsas men OM dom finns så sprayar vi...) med vattenflaska under dagtid. Hon har det kolsvart i rummet. Vi har lekt "med" mörkret i rummet. Vi har pratat om hur duktig hon varit som sovit så bra på natten och hon tycks ha blivit stolt över det. Jag upplever att hon faktiskt vill somna själv och att man stör om man dröjer kvar för länge. Jag upplever att hon t.o.m. har blivit tröttare dagtid vilket enligt boken ska vara normalt. Med dåligt samvete erkänner jag att vi, innan SHN-kuren, försökte utesluta tuppluren dagtid eftersom vi inte fick henne att sova förrän 22-tiden om hon sovit på dagen. Med dåligt samvete inser jag att min dotter konstant led av sömnbrist… Personalen på förskolan får henne bara att vila efter lunch. Min dotter vaknar ca. 08 och personalen säger att hon inte är tillräckligt trött vid ”efter-lunch-sovstunden” så det är svårt att få henne att somna då.

Jag har även läst att man inte skall gå in i rummet till överdrift. Att man inte skall ”släppa in vargen” genom ökad ”trafik” in i rummet. Att man ska avvakta, ramsa när man känner att man är på väg att vilja gå in, och OM man går in ska man fördela det på tre nätter. Försa natten kan man prata om mardrömmarna med ett ”pratbart” barn. Andra natten ska man vara där högst 2-3 minuter. Tredje natten ska man bara ramsa. Och sen försöka förebygga mardrömmarna under dagen.

Ikväll, under 8:e natten med SHN-kuren, känns det som att vi(jag) har förstört kuren som tidigare gått förhållandevis bra. I kväll från 20-22.30 vaknade hon 2 ggr... Hon grät och grät och grät och ropade konstant på mig… Jag trodde hon hade jätteont i magen för hon verkligen vred sig i sängen och sa aj, aj, aj... Jag flippade ur (sömnbrist och svarslös) och ställde frågor (hur skulle jag annars få reda på om hon hade ont i magen eller om det var några konstiga mardrömmar?), satte mig i hennes säng och tog henne i famn (märkte då att hon inte ville sitta i min famn utan ville lägga sig på kudden trots allt vridande och gråtande), pussade på henne... Samtidigt har jag läst att barnet ställer ”frågor” och att jag då skall svara med ”ramsan” och det var ju inte så jag gjorde. Försökte först men det bröt inte mönstret. Min dotter är dramatisk och har vid flertalet tillfällen sagt ”aj, aj, aj” när hon testar gränser, som t.ex. när vi bytt blöjor eller ”solfjädrat”. Saker som omöjligt kan ha gjort ont men som hon försökt bryta för att hon inte vill. När min sambo tog över hörde jag dock tillslut att det var protester och inte ”ont-gråt”. Han ”solfjädrade” tills hon lugnade ner sig efter ca.20 minuter och gick sen ut med ramsan.

Vet att vi inte ska tvivla utan skaffa den rätta ATTITYDEN. Vi måste vara övertygade själva och inför henne. Men det är så svårt när jag hör att hon gråter. Det är så svårt att höra hennes mardrömmar och bara stå utanför dörren och ramsa. Det är så svårt att låta bli att springa in och lägga sig bredvid henne och trösta ända tills hon somnar och sedan finnas där när hon vaknar igen under natten likt en mänsklig skyddsmur som AW beskriver i boken… Både jag och hennes pappa saknar närheten vi får av henne på natten (dock saknar vi INTE de eviga uppvaken och njuter av en hel natt utan sådana uppvak). Varför skulle då inte hon sakna vår närhet? Det känns så konstigt att ha henne i ett bäcksvart rum och inte gå in när hon gråter… Men visst, vi ska inte tro att vi är hennes räddande änglar i natten… Hon ska ju lära i sig att somna om själv och vi hjälper väl henne inte genom vår uppenbarelse i rummet…

Känns som att framförallt jag har förstört 7 nätters SHN-kurande… denna 8:e natt var den värsta och det största bakslaget hittills och natten är inte ens förbi. VAD ska vi göra…? HUR kan vi tänka…?

Mycket tacksam för snabba svar!

[Elle]

Hejsan!

Här kommer två länkar som berör samma ämne: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14944
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=144428

Elle