Magkänslan försvunnen

Många föräldrar har hittat lösningar som fungerar för deras barn, men som inte nödvändigtvis kommer från IAHP. Ex. homeopati, dieter, kosttillskott o.d.
Här kan man diskutera.
Skriv svar
inger
Inlägg: 2187
Blev medlem: tis 01 nov 2005, 18:20
Ort: Göteborg
Kontakt:

Magkänslan försvunnen

Inlägg av inger »

Min son är tolv år snart. Han är världens finaste snart tolvåring så klart. :D
Det är snart nio år sedan han fick sin diagnos. Jag var ledsen då men beredd att kämpa, även om jag inte visste hur jag skulle börja. :(
Åren har gått. Jag har gjort både mycket och litet för honom. Man kan alltid göra mer, det finns ingenting som är tillräckligt då det finns så många vägar att gå.
Jag har många gånger gått på min magkänsla. Som när vi började gå hos en homeopat som hade en egen son som blivit av med diagnosen, vilket i sig kändes som ett mirakel och en gåva. :D Eller när vi tog bort gluten och han plötsligt började göra framsteg.
Jag trodde att jag gjorde rätt när jag tog bort särskolans kursplan för honom.

Nu har vi kommit till en punkt där det inte händer så mycket med honom.
Han är glad och snäll och oftast lycklig. Men han hänger inte med så bra i skolan. Han funderar mycket över sin begränsning och varför alla vi andra är bättre än honom som han uttrycker det.
Jag funderar över mig själv som hela mitt liv har sagt att jag vill att alla som anses vara annorlunda av sig själva och av andra ändå ska ha en plats i samhället. Jag funerar över att jag trots allt kanske inte är sån allra längst inne. :( Jag som kanske vill att min egen son ska vara annorlunda mot vad han kan/har förmåga att vara.)

Jag ser honom åka på sin sparklinjetur som han kallar det med namn på hållplatser som han själv hittat på. Jag ser att han är lycklig över det och jag tänker på att det inte är en normal lek för en tolvåring.
Varför kan jag bara inte vara helt och hållet lycklig över honom som han är? :cry:

Jag ser på hans syster som sitter bredvid honom i soffan som helt spontant utan att någon lärt henne säger till sin bror:
- Du är min bästa vän i hela världen. :D

Jag vet inte vad som är bäst längre. Jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt för honom längre. Jag önskar att jag bara kunde vara så där självklar som hans syster är.
Jag vill inte bara hoppas utan också veta att också han får ett liv där han är behövd och får behöva andra utan att bli helt hjälplöshetsförklarad, där han kan älska och bli älskad tillbaka och där livet är gott fast kanske jag och min man är borta för länge sen.
Fast jag vet inte vad som är bäst för honom längre och vilket steg som är det nästa självklara att ta. Jag vet det verkligen inte.
Fast det är så här nu och jag har mist all min magkänsla så finns jag kvar här.
Två underbara tonåringar


http://barnboksnatet.blogspot.com/
SusanD
Rådgivare/advisor
Inlägg: 3703
Blev medlem: fre 27 jan 2006, 16:51
Ort: Ängelholm
Kontakt:

Re: Magkänslan försvunnen

Inlägg av SusanD »

Tänk vad svårt livet faktiskt kan vara. Man gör sitt allra yttersta men hamnar då och då i situationer när man måste fråga sig om man gör det rätta för sig själv eller för den det gäller. Svåra frågor och jag undrar om det egentligen finns några rätta svar.

Du har gjort så otroligt mycket gott för din son, mer än många andra föräldrar skulle kunna, orka, klara av att göra.
När magkänslan sviker är det svårt att veta vad man ska göra, hur man ska gå vidare.

Mycket handlar nog om att vi som föräldrar vill göra våra barn flygfärdig, göra dem väl rustade för att möta livet och klara av det bra när de ska stå på egna barn, när vi inte kommer stå direkt bakom dem och ta emot om de faller.

Man får göra så gott man kan och så lite till. Ställa sig vid sidan av ibland och försöka se alltihopa utifrån och sen gå vidare, kanske på någon ny väg eller trava vidare på en ny väg.

I mina ögon är du en fantastisk människa, en otroligt bra mor och säkerligen en fin vän också. Du skriver så mycket klokt på forumet som jag så gärna läser och tar till mig.

Landa i nuet en stund, magkänslan kommer med all säkerhet tillbaka. Du behöver inte ha bråttom, tiden kan tyckas gå fort men i mycket går den ganska sakta.

Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Magkänslan försvunnen

Inlägg av Sarisparis »

Hej inger :D

Jag kan bara instämma med Susan.
SusanD skrev:Du har gjort så otroligt mycket gott för din son, mer än många andra föräldrar skulle kunna, orka, klara av att göra.
...
I mina ögon är du en fantastisk människa, en otroligt bra mor och säkerligen en fin vän också. Du skriver så mycket klokt på forumet som jag så gärna läser och tar till mig.
Var snäll med dig själv.

:heart:
inger
Inlägg: 2187
Blev medlem: tis 01 nov 2005, 18:20
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Magkänslan försvunnen

Inlägg av inger »

Tack båda två! :heart: :heart: :heart:

Det är också en gåva att få ha honom hos sig. Att få höra hans syster säga till honom att han är hennes bästa vän i världen. Att det fortfarande är så fast de är ganska stora nu. :heart:

Att vara snäll mot sig själv är inte så lätt alla gånger. Men jag ska försöka.
Två underbara tonåringar


http://barnboksnatet.blogspot.com/
Skriv svar

Återgå till "Frågor om alternativa vägar som inte är IAHP"