Att helt välja bort dagis.

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Lingontuva
Inlägg: 682
Blev medlem: ons 21 mar 2007, 10:33

Inlägg av Lingontuva »

Tycker det är så intressant att läsa hur alla löser det som väljer att inte ha barnen på dagis! För mig är det ett mysterium hur man får det att gå ihop rent ekonomiskt?? Jag har själv varit arbetssökande en längre tid och har då måstat ha 15-timmarsplatser till grabbarna för att ha rätt till a-kassa. Studerar man förstår jag att det går att pussla och få ihop det men om man som jag vill och behöver jobba och inte har släkt och vänner som kan ställa upp som barnvakter på vardagar, kan man ändå få ihop det???

Får man vara nyfiken och höra hur mycket/lite du och din karl jobbar Anna och hur ni löst det fram till nu?
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Inlägg av blivandemamma »

Hej Carola!

Problemet idag är ju att alla utgår från att man tjänar så hemskt mycket på att jobba heltid, båda två. Har många kompisar som undrar hur vi får ihop det och ändå har de själva nya bilar och åker på semester. Vi har valt att köra gammal skruttbil (som för övrigt är en stabil 745 som inte är trafikfarlig eller så :wink: ), bo på ett ställe som är rätt "ute" men där vi ändå trivs. Framför allt ÄLSKAR vi huset.

Min man tjänar bra, det skall jag inte sticka under stolen med. Men vi har klarat oss när vi haft närmare 10 000 mindre i månaden och inte många kronor över när månaden varit slut ( eller ibland legat back från sparkontot.... någon gång fått låna av föräldrar..... Men det har gått, och då hade vi inte många kronor som sagt, jag var sjukskriven från lägsta mammapengen....)

Det handlar faktiskt om vad man VILL! okej, alla kan inte. Många ensamstående kan inte, låginkomsttagare kan ha svårt. Men jag säger ändå, kunde Anna Wahlgren, kan alla! Hon hade inget och lyckades ändå. Cissii här på forumet är också en riktigt kämpe som jag beundrar STORT att hon haft Celeste hemma så länge och ändå klarat sig, fast hon är ensamstående.

Jag jobbar inte heltid. Jag har ett jobb som gör att jag jobbar en del nätter, kvällar och helger. Jobbar ungefär halvtid. Ibland lite mer och ibland lite mindre. Jag är timanställd. Blivit uppmanad att söka en del tjänster, men det finns ju få tjänster idag som inte är heltid. Så som timanställd har jag stor frihet att bestämma hur jag själv skall jobba. Ibland jobbar jag dagtid på vardagar och då tar maken och jobbar hemma eller pappadag. Ibland semesterdag.

Vi åker inte på semester. Det har vi inte råd med. Men vi bor underbart vackert med hav, skog och allt roligt som ett barn kan drömma om. Det räcker länge.

Man väljer sin levnad och vanor. Man kan kanske inte åka utomlands, ha motorcykel, gymkort eller ny bil eller vad det nu kan vara. Vi handlar second hand ofta. Retro, shabby :lol: och fint begagnat när det gäller barnkläder. Önskar oss i present. Har matbudget. Går inte på resturang. Bakar nästan allt bröd själv osv.... Men man hinner ju allt det om man inte jobbar heltid. Om man VÅGAR gå mot normen, det som alla ser som självklart, och fundera på hur man själv vill ha det i sitt liv.

Folk kan ha sina dyra märkeskläder. Sina nya bilar och åka till Thailand varje år. Ärligt, jag bryr mig inte. Jag delar mina dagar med mina barn och det är inte värt att läggas bort till någon ANNAN för att jag måste ha en viss levnadsstandard. Jag har KVALITÈ på livet. Det har vi alla i familjen. Vi njuter av dagen och tiden tillsammans. Jag har högskoleutbildning, bra jobb och en lysande karriär framför mig. Fick jag höra. Men vet du, jag skiter i det nu. Jag tar hand om mina barn. Och njuter varje dag :heart:

Våga omvärdera!

Kram, Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Tilda
Inlägg: 436
Blev medlem: ons 25 jan 2006, 20:40
Ort: Finland
Kontakt:

Inlägg av Tilda »

Mina barn går inte heller på dagis :) Min äldsta var ca 6 mån på dagis då han var kring 2 år. Men det funka ju inte alls , både han och jag ville vara hemma så han fick sluta. Han började i församlingens dagklubb ( motsvarar ert kyrkis, tror jag) som 3,5 åring. Gick där 3 dagar i veckan 3 timmar åt gången. Mormor hans är barnledare där, det funka jättebra :) Förra hösten började han i nollan, kände ingen från förut. Det har gått hur bra som hellst, han trivdes så bra :) Och nu till hösten ska han börja skolan( hjälp, vart gick tiden :shock: )

Småsyrrorna som nu är 3 kommer aldrig att gå på dagis. Jag ska vara hemma i alla fall tills de är 6 år.De ska också gå i dagkubben. De har gått där 1 dag i veckan nu på vårterminen. Med mommo som barnledare :heart: På hösten kommer de att gå 2 dagar i veckan.

Hur vi får det att gå ihop ekonomiskt? Min man tjänar helt bra och så ska jag få några dagbarn från hösten. Jag ska bli dagmamma :) Så får jag en liten lön och kan fortsätta vara hemma. Härligt :)
:heart: Pojke född i dec 2003
:heart: :heart: Två flickor födda i maj 2007
CiL
Inlägg: 143
Blev medlem: sön 21 mar 2010, 06:37
Ort: Stockholm

Inlägg av CiL »

Hej Tilda, vad härligt att läsa! Berätta gärna MER om du hinner och vill! Har sonens noll-klasskompisar gått på dagis? Var det något som noll-lärarna i skolan frågade efter eller som de talar om? Hur vanligt är det där du bor att mammor är hemma?

Och om du vill: Hur gick dina och era tankar när sonen först började på dagis och sedan slutade? Hade han kvar några kontakter från dagis, eller hann de aldrig byggas upp?

Jag samlar andras erfarenheter för att kunna ge sonen familj och familjestyrt liv så länge som möjligt...
Mamma till son född januari 07
Minikurad våren 2010
Tilda
Inlägg: 436
Blev medlem: ons 25 jan 2006, 20:40
Ort: Finland
Kontakt:

Inlägg av Tilda »

Visst kan jag berätta mera :)
Jag tror att det var bara en till förutom sonen som inte hade gått i dagis innan nollklassen. En av hans lärare sa att hon tyckte det var bra att han fått vara länge hemma, att man märkte att han fått utvecklas och växa upp i lugn och ro. Och att han då, förra hösten, var färdig för en större barngrupp. De var inte ändå så många i hans grupp då de var 12 st.

Om sonens dagistid. Jag ville aldrig att han skulle börja dagis. Ville vara hemma i 3 år. Här i Finland får man vara vårdledig tills barnet är 3 år utan att förlora jobbet. Man får hemvårdsstöd och vissa kommuner har ett tillägg till det. Så många har ju möjlighet att vara hemma. Det är ju inte alls alla som gör det, men ingen tycker att det är konstigt att man är hemma i 3 år. Då sonen var ca 1,5 år köpte vi större bostad och tog lån. Så vi, kanske mest min man, tyckte att jag måste tillbaka till jobbet. Planen var att jag snabbt skulle bli gravid på nytt och då skulle sonen inte behöva vara så länge på dagis. Nå, så blev jag ju inte gravid alls så lätt. Och jag tyckte det var så jobbigt med dagis och vara borta från pojken hela dagen. Det kändes så fel, var otroligt jobbigt för hela vår familj. Kan ännu idag ha ibland ångest då jag tänker på det. Jag sa åt mannen att nu blir jag hemma igen. Och han tyckte nog detsamma, han såg ju hur dåligt både jag och sonen mådde. Så han fick sluta och det nog det bästa beslutet jag nånsin gjort :D . Sonen har inte kontakt med nån av dem som gick på dagis med honom. Han verkade inte sakna dit alls efter att han slutade.

Jag tycker att man absolut kan helt välja bort dagis. Det finns ju då kyrkis, öppna dagisar,lekparker som man kan besöka om man vill.
:heart: Pojke född i dec 2003
:heart: :heart: Två flickor födda i maj 2007
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Inlägg av blivandemamma »

Hej! :D

Det var ett tag sen jag skrev i den här tråden så nu dammar jag av den på nytt. Arvid fick börja dagis. För en dryg månad sedan. Han är en otroligt enkel, anpassningsbar unge. Han finner sig i det mesta. På gott och på ont. Kvickt gick det att skola in honom och han bara vinkade när han kom dit, sprang iväg och lekte med leksakerna.

Men att väl ta sig till förskolan på morgonen klockan 8 var inte det enklaste. Arvid ville inte. Han skulle spela på sin playstation, äta frukost i all evighet, inte kissa, inte klä på sig, ingenting. Till sist ville han inte gå in på dagis heller. Då gick vi hem. Vi har pratat om det här, jag och Arvid. Han vill inte gå till dagis. Kanske en annan dag. Men det är inte roligt där. Roligare hemma med mamma och Ebbe. Så klart.

Arvid är social, stark, modig och frispråkig hemma. Trygg! Borta är det inte riktigt så. Inte på förskolan iaf.

Vad är det jag säger egentligen? Inte bara att det var Arvids reaktioner som gjorde att vi till slut tog hem Arvid från dagis och sa upp hans plats. Det är ju min känsla, vad jag har för åsikter och vad jag värdesätter. Och det är inte dagis. Jag gillar inte dagis. Har aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra. Det är ett koncept som känns konstlat och som inte är naturligt för mitt sätt att leva. Om det påverkat mina barn i deras reaktioner? Naturligtvis. Men nu följer jag min känsla, har barnen hemma och faller inte för grupptrycket för att jag tror att mina barn går miste om någonting. För de gör de inte. De får allt de behöver här hemma, och lite till. En dag kanske jag är beroende av barnomsorgen för att vi skall få det att funka här hemma. Men det är en annan historia, då och vilka val jag gör då.

Har du en känsla att dina barn och du har det bäst på hemmaplan, att dagis inte är din grej och att det inte funkar i er familj- gå på den känslan. Svik inte dig själv. Det gjorde jag. MEN jag ångrar inte det. För jag fick en klarare syn. Nästa gång jag behöver ta ett beslut så skall jag se till att min magkänsla överröstar alla andra tankar. För den är den viktigaste.

Kram,
Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Schlotti
Inlägg: 5
Blev medlem: fre 06 maj 2011, 14:23

Re: Att helt välja bort dagis.

Inlägg av Schlotti »

Hej allihopa.

Jag ser att tråden är lite äldre, men jag har så många funderingar kring det här.
Våran Charlotta är nu 8 månader gammal. Och eftersom jag inte är svensk och fortfarande får mamapengar från tyskland kan jag inte ansöka om nåt här i sverige. Men frågan är om jag skulle få pengar överhuvudtaget. Så jag kommer förmodligen att bli tvungen att jobba för att få uppehållstillstånd. Och nu? Tror ni det är bra att ge henne till dagmama med 1 år? Vad finns det för alternativ? Jag har ingen pedagogisk utbildning. Dessutom bor vi långt ut på landet, där det är ont om andra barn och hon har inga syskon. (inte planerad heller)

Jag vet inte...men kanske ni vet?! :)
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Re: Att helt välja bort dagis.

Inlägg av blivandemamma »

Hej igen!

Väcker upp tråden igen och hoppas å lite "nya" infallsvinklar.

Arvid är nu 4½ år gammal, blir 5 till våren. Han går fortfarande inte på dagis. Sedan september går han istället på kyrkans barntimmar. Där lämnar jag honom 2,5 timme i veckan och han leker, pysslar, går ut, bakar mm med de andra barnen. Brukar vara max 10 barn och två vuxna.

Nästa termin får han dessutom gå två dagar i veckan, en dag med en ny grupp där barnen är 1 år äldre. Jätteroligt!

Varit i kontakt med kommunen för att undersöka vad det finns för möjligheter för Arvid att vara 5 timmar/ 3 dagar i förskolegrupp. Detta för att komma in i en "klass" och kanske lära känna de barn han sedan skall gå nollan med. Några 5 timmar om dagen är inte möjligt. Inte heller att förlägga 3 timmar på eftermiddagstid. Barngrupperna är maxande. Kontentan är alltså att om vi vill få in Arvid i en grupp så han lär känna barn innan de början nollan, måste han gå 3 timmar per dag/ 5 dagar i veckan (behöver ju naturligtvis inte gå alla dagar...) och då förmiddagstid. Vilket är JÄTTESVÅRT att få till med tre barn, varav den minsta är bebis, tycker jag (då de börjar redan 8).

Maxande barngrupper innebär 24 barn på 3 pedagoger vilket jag tycker är fruktansvärt mycket.

Så vad väljer man? Proppade barngrupper för att han skall träffa sina blivande klasskompisar och få lite "förskolevana" eller att han får gå kvar på kyrkis och ha det bra MEN vara "ny" och allt vad det innebär när nollan drar igång.

Vad hade ni gjort?

:heart:

Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
SusanD
Rådgivare/advisor
Inlägg: 3703
Blev medlem: fre 27 jan 2006, 16:51
Ort: Ängelholm
Kontakt:

Re: Att helt välja bort dagis.

Inlägg av SusanD »

När jag var liten gick man i lekis ett par timmar om dagen ett år innan man började ettan, det funkade väldigt bra vad jag minns. Nu börjar man förskoleklass när man är sex år och måste man då verkligen förberedas för det med? Snart måste man väl börja i någon verksamhet så fort man är född för att hinna förberedas ordentligt. :wink:

Vi står alla inför olika val med olika möjligheter. I ditt fall hade jag hållit kvar vid kyrkis, det är väl alldeles lagom och några av barnen kanske kommer börja i samma skola.

Jag lät Emil börja på dagis en termin innan han började förskoleklass men det var för att han behövde hjälp med sitt tal. Toppenbra avdelning, med få barn och mycket personal. Därför fick även Sigge börja där nu när han blev fyra år och han trivs fint där. Men då är det 5 tim per dag och tre dagar i veckan. Något annat hade varit svårt med tanke på att vi har fler barn och måste köra en bit för att komma till dagis.
Sigge valde bort kyrkis och går på dagis istället.

Men att sätta in ett litet barn på en överfull avdelning och på tider som inte passar familjen alls vet jag inte om det är någon hit.

Du får fundera lite till men jag hade låtit honom gå kvar på kyrkis.

Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Trebarn
Inlägg: 162
Blev medlem: fre 07 nov 2008, 23:04
Ort: Haninge

Re: Att helt välja bort dagis.

Inlägg av Trebarn »

Hej!

Jag stod inför exakt samma val som du för ett och ett halvt år sen. Min son fyllde fem år på sommaren, hade bara gått på kyrkans barntimmar fram till dess, där han trivdes jättebra. Till hösten visste jag att det bara skulle bli han och sju andra flickor i gruppern, alltså bara åtta barn allt som allt och ingen annan liten kille. Det har råkat falla sig så att ingen av mina vänner fått någon pojke i hans ålder, så han hade i princip aldrig träffat jämnåriga killar. Det fick mig att välja dagis tre dagar i veckan, fem timmar.
Sen visade det sig att vi blev erbjudna att få gå kvar på kyrkis i alla fall, de dagar han inte var på dagis. Och då valde vi både och. Rätt eller fel, det blev ju väldigt mycket tid hemifrån, och jag saknade vår vanliga hemmalunk, men vi gjorde i alla fall så.

Jag kan inte säga att jag ångrar att han gick på dagis ett år innan förskoleklassen, men helt ärligt tror jag inte det tillförde så mycket. Det var en stor grupp med 25 femåringar och 2,5 personal, medan gruppen på kyrkans barntimmar bara var åtta barn (just då) på två fröknar. Sonen var inte överväldigad av glädje direkt över att gå där, men heller inte motsträvig. Det var litegrann med en axelryckning han var där. Som att det var väl ok, fast hellre hemma egentligen. När sexårs närmade sig visade det sig att bara tre av sonens "klassisar" från dagis följde med till samma skola, resten valde en annan skola. Med facit i hand känns den perioden mest som en.....parantes. Inte som det "stora genombrottet" på något plan. En av dagisfröknarna slutade till sommaren, hennes ord till mig avsides var att hon inte längre orkade. Barngrupperna var för stora, det gick inte att jobba som hon ville längre. Hon och den andra fröken blev sittande med pappersarbete och "kunskapsprofiler" och avlöste varann när de mycket hellre ville vara ute med barnen båda två...

Så nej. Jag kan inte se att det är något "särskilt" med dagis som man ska vara rädd för att de missar. Det är som alltid med barn så att man ser inte förrän efteråt hur stort man målar upp vissa perioder eller utvecklingsfaser. Jag vet hur stort det var för mig att han skulle sluta med blöja sommaren när han fyllde tre år. Det gjorde han INTE och jag var superduperfrustrerad....... och det har ju såklart ingen betydelse idag att han var tre och ett halvt och inte tre år när han slutade med blöjor. Och nu känns det som att jag gjorde det till en jättestor grej att han skulle bli sex år och börja i förskoleklass utan att ha gått på dagis innan..... vilken svår ÖVERGÅNG det skulle bli, målade jag upp, vilken KULTURKROCK för honom som inte var VAN vid stora barngrupper, vilken stor SKILLNAD det skulle vara mellan honom och de andra barnen...... Jag kan säga att jag ser på mina funderingar inför dagisstarten likadant som blöjorna. Nu i efterhand. VAD i hela världen hade det spelat för roll om han hade tagit en HEL extra vecka på sig att acklimatisera sig som sex-åring än som fem-åring??

Lycka till med ditt beslut! Det är inte så stort som du tror..... åt varken det ena eller det andra hållet.

Trebarn
brorsan 0507
syrran 0703 kurad vid 11 månader
Lillasyrran 0812 vinglig SM från start...
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Re: Att helt välja bort dagis.

Inlägg av blivandemamma »

Vilka absolut underbara svar. FASEN va ni är kloka! :heart:

Susan, du är klockren som vanligt. TACK. Jag gick ju inte heller på dagis, förskolan räckte bra (som 6-års hette). Men klimatet har hårdnat. Fler var hemma när jag var liten. Men vilket klimat man vill välja för sina egna barn, är ju faktiskt ens eget val! Appropå att välja en verksamhet från man föds... Finns ju de som faktiskt TROR att det är viktigt med pedagogiken på förskolan redan från 1 års ålder :shock: :shock: :shock:

Trebarn: Vilket helt fantastiskt svar. Ännu "roligare" att jag står inför samma panik med min 3-åring med blöjan. Och inser att du säger exakt det jag behöver höra där också. :shock: Så jag har liksom inte så mycket att tillägga 8) Mer än att jag är TACKSAM att du tog dig tid att skriva ner dina tankar, värdefulla för mig! :heart:

Kramar till er båda :heart:

Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"