Tramsförolämpar andra

[KajsaK]

Hej,

2,5-åringen och 4-åringen har börjat gadda ihop sig i tramsande, det värsta är att de är helt oblyga och kan kalla folk för lite vad som helst (med barnamått mätt...). Till exempel: vi går från bilen in till dagis, utanför håller några parkarbetare på att städa trottoaren och fixa rabatter. Lillebror börjar hojta "glass på dig gröna flicka", storebror hakar på - "glass på dig"!! som sedan blir "glass på din rumpa!!". Allt x 30. Idag på IKEA kallade de en kollega till sin pappa för farbrorgubbe - "hej farbrorgubbe!!" och flamsar loss helt. Oftast är det ganska harmlösa saker de säger, men det kan mycket väl blandas upp med lite "rumpa" och "dumma".

Jag har tänkt att jag skulle vilja hitta någon standardfras som mest nollar beteendet för barnen, eftersom 2,5-åringen också har börjat utforskandet av "dumma" i alla dess former och jag inte vill att det ska ta skruv. Å andra sidan vill jag ju markera för andra att jag inser att barnen inte låter helt trevliga och att beteendet inte är accepterat.

Några kloka förslag på hur jag ska hantera det här sociala flamset?

[farmor]

Jag skull nog inrikta mig på 4-åringen och förklara för honom, igen och igen, att vuxna inte uppskattar när barn oinbjudna skämtar med dem ... inte ens om de vuxna börjar skämta först är det ok att säga retsamma saker! Sedan är det viktigt att ni vuxna är goda förebilder och inte skämtar till det för mycket under den här perioden, i samvaron med varandra och andra vuxna ....
2,5-åringen fostrar förhoppningsvis "sig själv" om ni får ordning på 4-åringen. Den lilla har ännu inte kognitiv förmåga att förstå "tänket" ...

[Ummusab]

Jag har också 2 tramsiga 4 resp 2,5 åringar! Och jag känner igen mig, förutom att vi än så länge (tack Gode Gud för det) inte blandar i massa dumma och rumpa.
När det används oacceptabla ord säger jag "SÅ SÄGER MAN INTE" (à la AW) och när de frågar "vafför inte dådå?" Så säger jag bara att det är inte trevligt och så säger man inte till andra.

Och om (oftast 4 åringen) säger saker typ "jag ska kasta ut dig i soptunnan" under flams och skratt (oftast hungrig eller trött då) säger jag bara "OJDÅ!" och fortsätter han flamsa och tramsa och skrattar så frågar jag bekymrat och intresserat hur jag ska få plats i lilla soptunnan då? "jo det går bra" blir svaret. "Ok då så", säger jag bara. Det tar udden av det hela lite här hemma iaf..

Ang glassen på rumpan (förlåt att jag skrattar högt när jag läser det) så skulle jag ha pladdrat på typ:"nej jag vill inte ha glass på rumpan, jag vill ha min i handen så jag kan äta den och det ska vara jordgubbglass och med strössel och kanske ananas och åh! vad gott nu är jag jättesugen, jag vill ha glass!... blablablabla, finns det nån glass nånstans?" och så letar man efter glasskyltar typ, för att vända fokus från folk runtomkring. Samtidigt låter man inte kidsen få en syl i vädret mer om rupor iaf
Så gör jag också om jag märker att flamset snart går överstyr (som vid trött eller hungrig.. ).

Lycka till /Umm Musab

[KajsaK]

Tack för svar!
Farmor: jag vet inte varför jag inte kopplat att 4-åringen såklart går att resonera alldeles utmärkt med...! Nu har jag det iaf, funkar bra - han vill visa att han vet hur man gör när man hälsar trevligt och lillebror hakar på

Ummusab: bra att få perspektiv, jag ser direkt att när jag tyckt det varit jobbigt är när jag inte är sådär avslappnad och självklar som du beskriver - det är ju så man vill reagera! Jag har varit målinriktad och lite jäktad och inte funnit mig utan bara velat vidare till nästa programpunkt. Tack för bra tips!

[annawahlgren]

--- han vill visa att han vet hur man gör när man hälsar trevligt och lillebror hakar på

Precis Du gav honom en portion fostran i Barnabokens anda, som är att:

Lära
Leda
Visa
Hjälpa

och det slurpade både han och lillebror glatt i sig. Här behövdes inga strider. Inga FY, NEJ och INTE

Och det ger mig anledning att litegrann kapa din tråd, kära KajsaK Förlåt

--- förklara för honom, igen och igen, att vuxna inte uppskattar när barn oinbjudna skämtar med dem ... inte ens om de vuxna börjar skämta först är det ok att säga retsamma saker!

Detta beskriver ett förhållningssätt jag INTE står bakom. På förekommen anledning vill jag alltså i all vänlighet påminna sign. farmor om att detta är ett föräldraforum som arbetar i Barnabokens anda. Här försöker vi rensa ut orden NEJ och INTE ur vokabulären helt och hållet i vår fostran av små (och inte så små) barn. Ändlösa "förklaringar" med negativa förtecken har enligt min mening sällan, för att inte säga aldrig, gjort någon nytta, varken för små eller stora. Naturligvis kan man inte, och ska inte, i alla lägen kringgå ordet NEJ - det kan sannerligen bli nödvändigt att ta till, och med stora bokstäver dessutom men regeln är då:

INTE ETT NEJ UTAN ETT JA.

Varje NEJ - nekande, hindrande, förbjudande, förmanande, förvägrande, förvisande - måste följas av, eller till och med också föregås av, ett JA. En konstruktivism. En positivism. EN VÄG UT

Bästa farmor, vi är inte bekanta, och alla som skriver på mitt forum behöver verkligen inte känna varandra, men jag måste be dig - liksom jag ber alla andra som går in som medlemmar här - att först och främst ta del av introduktionerna till forumet. Det är naturligtvis särskilt viktigt emedan du gått in som rådgivare på Barnafostran. Du har därmed tagit dig en auktoritet som helt enkelt måste stämma överens med Barnabokens förhållningssätt till barnavård och barnafostran, om jag ska kunna stå bakom den. Och jag vill kunna stå bakom allt som skrivs här. Det är jag som är ytterst ansvarig för min hemsida och mitt föräldraforum.

Det finns så många andra föräldraforum där diverse pratmetoder, styra och ställa-sjukor och det jag kallar avvisandets politik - på vilket ditt "råd" här ovan är ett exempel, även om KajsaK i sitt positiva tänkande kunde omtolka det till något icke-negativt - förespråkas och tillämpas, inte minst från experthåll. Här arbetar vi utifrån vad som ligger i BARNETS intresse. Det må låta som en klyscha, men det är just precis detta som gör vårt föräldraforum unikt, så helt olikt alla andra. (Föräldraforumet på annawahlgren.com är unikt också i det avseendet att det är reklamfritt, vilket betyder att jag själv bär kostnaderna för det.)

Sign. farmor och jag, som är forumets upphovskvinna, är inte bekanta, och det må så vara. Att sign. farmor inte tycks vara ens basalt bekant med Barnaboken må däremot INTE (!) så vara. Det är, som det ju heter numera ... "inte ok" ... Rys.