Tänkte starta en tråd om ovanliga husdjur men det kan även handla om vanliga djur som kan ovanliga saker förstås.
När jag växte upp hade jag en hund blandning mellan collie, boxer och spets.
Den hunden kunde säga mamma.
När jag var 14 år hälsade en skolkurator på hemma hos oss. Då hörde hon hunden säga mamma till min mamma.
Då sa skolkuratorn till min mamma
- Har du behov av att kalla dig mamma till och med inför hunden.
"-Har du behov av...", låter som den där skolpsykologen hade åkt in i det där flumflummandet att man minsann inte skulle tituleras med mamma och pappa utan vara förnamn också med barnen som pågick där ett tag på 60- och 70-talet Själv tycker jag mest det blev avståndstagande. Man kan ju känna hur många Per-Olof och Siv som helst, men man har ju bara EN mamma och EN pappa. Kan de då inte få kallas det. I all kärlek och enkelhet. Way to go, hunden, säger jag - hur som helst
Några särskilt ovanliga husdjur har jag väl inte. Men väl tre katter. Mamma och två vuxna ungar. En för mycket. Tycker de ibland. Och så fort solen börjar värma på våren flyttar Festis hankatt till sin sommarstuga. Och återvänder när det börjar ruska igen i oktober. Slår aldrig fel. Har så gjort nu i 4 år. Lätt förvildad blir han förstås under somrarna. Och sen är han världens keligaste på vintrarna när han inte gör annat än ligger och sover och gosar hela dagarna. Så värst långt flyttar han förstås inte. Han kommer ju hem och äter någon gång per dygn. Och andra året han hade flyttat ut kom han faktiskt och hämtade oss och mjauade oss hela vägen till sommarstugan. Hoppade in i hålet till ladan och gick omkring därinne och mjauade och visade oss hur bra han hade det. Så att vi inte skulle oroa oss, ungefär. Och behöver vi ha tag på honom går vi bara dit och ropar på honom så dyker han snart upp. 8)
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
Jag har haft en kattherre som nu tyvärr är död men han lekte kurra gömma med mig. Först gömde han sig och sen skrämdes han genom att ställa sig på baktassarna och spreta med framtassarna samtidigt som han mjuade. Sedan fick jag gömma mig medans han väntade. Sedan letade han rätt på mig och kastade sig på mig som att säga "ha ha! jag hittade dej!"
Den kissen hade en massa intressanta saker för sig. Verkligen en mycket speciell herre.
/Luvisen
Bebispojken född 22 april 2009
Maratonkurning 26 dec 2009 - 12 feb 2010
Petite Soeur född 8 mars 2012
SM rookie
Jag har haft en kattherre som nu tyvärr är död men han lekte kurra gömma med mig. Först gömde han sig och sen skrämdes han genom att ställa sig på baktassarna och spreta med framtassarna samtidigt som han mjuade. Sedan fick jag gömma mig medans han väntade. Sedan letade han rätt på mig och kastade sig på mig som att säga "ha ha! jag hittade dej!"
Den kissen hade en massa intressanta saker för sig. Verkligen en mycket speciell herre.
/Luvisen
Påminner mig om när hunden jag berättar om hon hette Lady, skulle lära sig att sova själv i korg i köket.
Hon drog fram en stol och sen hoppade hon upppå stolen och öppnade dörren med framtassarna.
Mamma blev så tagen av det att Lady fick sova i hennes sovrum.
Jag har tre Jack Russell terriers och de är ju på sätt och vis helt vanliga hundar men vår äldsta tik, Filippa har lyckats med en hel del tokiga saker här i livet.
Hon har åkt med polispiketen i huvudstaden ett flertal gånger, inte för att hon rymt utan för att de kidnappade henne, Hon har härjat runt i en cocosbolls fabrik vilket inte uppskattades av ägarna till densamma. Hon har rymt in på ett dagis och krypit in under en filt hos ett barn som vilat middag, personlen upptäckte henne först när de väckte alla barnen som blev jätteglada när de fick leka med Filippa. Hon har åkt SL-buss på egen hand och blivit omhändertagen av busschauffören. Hon har kidnappat och ätit upp min morfars och mormors två underlater. Hon har fött 17 underbara valpar varav två vägrade flytta hemifrån. Hon har..... Ja det finns en hel del kvar att berätta men det bästa av allt är att hon är orsaken till att jag och FatherA hittade varandra, förälskade oss och nu lever tillsammans med våra tre härliga barn.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
SusanD skrev: Ja det finns en hel del kvar att berätta men det bästa av allt är att hon är orsaken till att jag och FatherA hittade varandra, förälskade oss och nu lever tillsammans med våra tre härliga barn.
Kram Susan
Detta är ju uppslag till en roman eller barnbok eller något.
Min nyligen hädangångne hankatt Alex 8 år sa "maaam maaam" när han ville ha min uppmärksamhet. Inget jag lärt honom medvetet, men kanske omedvetet. För när jag fick honom hade jag inga barn och hade säkert ett jättebehov att kallas mamma
Nu har nykomlingen Adelle tagit över "maam" och jag tror hon lärde sig det av Alex. Hon verkar ha lärt sig hans jaktinstinkt också så traktens sorkar beware...
mamma till kärlekens gåva med extra glädjekromosom, matte till 4 småtigrar och ssk-student T6
galaxen skrev:Min nyligen hädangångne hankatt Alex 8 år sa "maaam maaam" när han ville ha min uppmärksamhet. Inget jag lärt honom medvetet, men kanske omedvetet. För när jag fick honom hade jag inga barn och hade säkert ett jättebehov att kallas mamma
...
Skönt att du fick utlopp för ditt behov då, utan att någon skolkurator dök upp och kritiserade dig.
jag har haft minigris(vet inte om det är så ovanligt nuförtiden)som hette Olga och Siri Underbara djur,lättlärda,sociala och väldigt intelligenta.dom var med överallt precis som en hund och gick i sele eller lösa ,kissade och bajsade på låda eller utomhus.Men när dom var lösa ute i trädgården var det att se upp,,dom kunde böka upp gräsmattan på ett ögonblick och även om det var tjäle ute,dom ölskade att ligga och mysa i tv-soffan på kvällarna och mysa med filt och bli kliade på magen,,
Nu har vi 4katter(2birma och 2huskatter) och en Leonbergerhund som är och beter sig väldigt "normalt".
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
ulrikaj skrev:jag har haft minigris(vet inte om det är så ovanligt nuförtiden)som hette Olga och Siri Underbara djur,lättlärda,sociala och väldigt intelligenta.dom var med överallt precis som en hund och gick i sele eller lösa ,kissade och bajsade på låda eller utomhus.Men när dom var lösa ute i trädgården var det att se upp,,dom kunde böka upp gräsmattan på ett ögonblick och även om det var tjäle ute,dom ölskade att ligga och mysa i tv-soffan på kvällarna och mysa med filt och bli kliade på magen,,
Känner ingen som har minigris faktiskt.
Det lät mysigt. Kräver de lika mycket motion/jobb som en hund gör?
Vi har fem katter som kräver varsin lilla roman... Det gör dock inte de två vandrande pinnarna som jag och maken fick i inflyttningspresent i en liten burk för femton år sedan.
Suck. Inte prrecis vad jag ville ha och inte kunde jag väl låta dem bo i en liten glasburk heller. Släppa ut i trädgården då? Slå upp och inse att pinnarna kräver varmare klimat. Jaha, då var det bara att bygga terrarium. Ut med en sektion böcker i bokhyllan där det fanns fönsterkontakt, täppa igen så att vardagsrummet blev ännu mörkare.
Slå upp igen, vad äter pinnar... Jaha, sallad. Som vi bara äter på sommaren. Bara att ändra på och låta dyra vintersalladshuvuden ligga och mögla i kylskået efter att pinnarna fått sitt lilla veckoblad. Slå upp igen, akta akta för växtmedelsgifter. Jaha, ekologisk sallad. Då, för 15 år sedan svindyr och svår att hitta.
Jag avskyr att ha djur i bur, och pinnarnas liv med intorkade salladsblad i sitt terrarium blev en daglig påminnelse. Pinnarna växte och en dag efter två år hade en pinne ramlat ned med benen i vädret. Skönt, Värdig begravning och så vänta ut den andra pinnen. Sedan slut med förmörkande terrarier och slokande sallad!
Lite större nyfikenhet nu, kolla kolla om den ensamma stackars pinnen inte trillat av pinn av pur sorg över att vara enda pinnen i huset. Men icke. Halvåret giick.
Men så. JA! Pinnen på golvet i terrariet! Värdig begravning och terrariet på sommarverandan ett tag inför rengöring och avslut av pinnlivet, Dagen för avslut kom och - tja. Innanför glaset små ägg med en en gungande minipinne under. Jag räknade till 70 stycken!
Kapitulera. Terrariet öppet på sommarverandan, som under denna tid var en djungel av olika växter med en smal stig emellan. Vi kunde inte sitta där ändå pga alla växter. Och salladsblad till 70 växande pinnar gick bara inte.
De levde ett fritt djungelliv på verandan och djungelns lag fick också råda. Den som klarade sig klarade sig. Vi kikade genom fönstren i vardagsrummet ut på verandan och såg ibland en liten tonårspinne minska ned bladmassan därute. Det blev faktiskt ljusare, och beskärningen av växterna som de gjorde var ganska snygg. Dessutom slapp jag känna att jag hade djur i liten bur.
På vintrarna litet element på verandan, som i övrigt bara besöktes för att vattna djungeln.
Men så en sommar blev det riktigt stekhett. Om det var den dagen eller den vinterns iskalla natt när inte elementet fungerade som gjorde att pinnarna for till himlen vet jag inte. Av dem fanns dock ett år inget spår.
Levde bra, sörjd av ingen.
Mamma till son född januari 07
Minikurad våren 2010
Förlåt men jag kunde inte låta bli att skratta lite tyst för mig själv..även om det var lite tragiskt..
Du skriver så bra!
CiL skrev:
Men så. JA! Pinnen på golvet i terrariet! Värdig begravning och terrariet på sommarverandan ett tag inför rengöring och avslut av pinnlivet, Dagen för avslut kom och - tja. Innanför glaset små ägg med en en gungande minipinne under. Jag räknade till 70 stycken!
Kapitulera. Terrariet öppet på sommarverandan, som under denna tid var en djungel av olika växter med en smal stig emellan. Vi kunde inte sitta där ändå pga alla växter. Och salladsblad till 70 växande pinnar gick bara inte.
De levde ett fritt djungelliv på verandan och djungelns lag fick också råda. Den som klarade sig klarade sig. Vi kikade genom fönstren i vardagsrummet ut på verandan och såg ibland en liten tonårspinne minska ned bladmassan därute. Det blev faktiskt ljusare, och beskärningen av växterna som de gjorde var ganska snygg. Dessutom slapp jag känna att jag hade djur i liten bur.
På vintrarna litet element på verandan, som i övrigt bara besöktes för att vattna djungeln.
Men så en sommar blev det riktigt stekhett. Om det var den dagen eller den vinterns iskalla natt när inte elementet fungerade som gjorde att pinnarna for till himlen vet jag inte. Av dem fanns dock ett år inget spår.
Levde bra, sörjd av ingen.
Mamma till Flicka februari 2007, Pojke född augusti 2012
Bonusmamma till flicka född 2011
Gravid, beräknad födsel oktober 2013
Skratta på du ! Vännerna fick sig också goda skratt under de här pinnrika åren. Det var komiskt för oss också. Vi hade under den här tiden total myrinvasion i april-maj i hela stugan och allt vi skulle äta stod i burkar på fat med vatten - också i kylskåpet... Pinnarna var en baggis i sammanhanget. De höll sig till bladen på krukväxterna och kom inte till en i sängen på nätterna. Lätta husdjur att leva med.
Det har många sidor detta med att inte kunna döda djur som skulle kunna ha det bra om man bara makade sig liiiite liiiite. En sida är att man under en period av livet kan råka ha kanske 200 stycken i huset någonstans.
Men som tur är har vi bara fem katter!
Mamma till son född januari 07
Minikurad våren 2010
inger skrev:[
Känner ingen som har minigris faktiskt.
Det lät mysigt. Kräver de lika mycket motion/jobb som en hund gör?
Dom är väldligt mysiga,,,och dom är väldigt sällskapliga och precis som en hund vill dom inte va ensamma helst.Motion behvöver dom men jag vet inte om dom behöver lika mycket som en hund.Jag motionerade dom inte alls lika mycket som med hunden vi har nu iallafall.Däremot var dom ju med när vi var ute och så,,under uppsikt iträdgården
Är du intresserad av en gris så finns det jättemycket att läsa här på nätet och olika uppfödare.
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
"-Har du behov av...", låter som den där skolpsykologen hade åkt in i det där flumflummandet att man minsann inte skulle tituleras med mamma och pappa utan vara förnamn också med barnen som pågick där ett tag på 60- och 70-talet 
Själv tycker jag mest det blev avståndstagande. Man kan ju känna hur många Per-Olof och Siv som helst, men man har ju bara EN mamma och EN pappa. Kan de då inte få kallas det. I all kärlek och enkelhet. Way to go, hunden, säger jag - hur som helst 
/Luvisen
! Vännerna fick sig också goda skratt under de här pinnrika åren. Det var komiskt för oss också. Vi hade under den här tiden total myrinvasion i april-maj i hela stugan och allt vi skulle äta stod i burkar på fat med vatten - också i kylskåpet... Pinnarna var en baggis i sammanhanget. De höll sig till bladen på krukväxterna och kom inte till en i sängen på nätterna. Lätta husdjur att leva med.