Tro på er själva

Forum för nygamla barntillsynstankar, konstruktiva förslagsalternativ och samarbete under personligt ansvar.
Skriv svar
Kalaskakan

Tro på er själva

Inlägg av Kalaskakan »

Ett inlägg om att tro på sig själv.

Klimp började på dagis när han var 15 månader 2008, ett bra dagis, små grupper och många fröknar. Jag jobbade heltid och likaså maken. Dagis var toppen tyckte vi.
I mars förra året kom Smulan och vi funderade fram och tillbaka på om Klimp skulle vara hemma med oss eller inte; vi lät honom bestämma. Typ.
Vi "löste" det genom att ha honom där 20 timmar/veckan tills sommaren kom med lov och semestrar i mitten på juni.

Dagarna gick, Smulan fortsatte att skrika och vi märkte att Klimp, den vi trodde skulle fara mest illa av allt skrik var den som hade mest tålamod med Smulan. Klimp var den som, när vi så trötta med öromproppar i måste gå ifrån rummet där hon skrek, gick fram till henne, flashade av sitt bästa leende och sa "Heeeej sejjen, allt bja?"

Tiden gick, semestern tog slut, maken började jobba igen och jag insåg - nej, Klimp vill jag inte ha på dagis! Jag VILL ha honom hemma, med oss. I sin borg, skrik eller inte.
Under sommaren visar sig Klimp vara min bästa hjälp och underbaraste sällskap :!:

Det fanns inte något han inte gjorde, för sin ålder, inget han inte klarade av. Han underhöll mig, Smulan, pappa och alla humlor ute i trädgården. Han nattade Smulan, han hämtade hennes kräkdukar, han hjälpte till att mata. Han höll koll på hennes flaskor, hennes gröt, hennes blöjor, hennes tossor.
När min frustration över att inte komma i underfund med alla skrik övergick till gråt var han där och sa "Mamma sellen?" varpå jag svarade "Ja älskling, mamma ledsen" varpå han tog mitt huvud i sin famn och klappade fint.

Det blev vi tre om dagar och många nätter.
En dag slog det mig, att hade jag missat alla dessa fantastiska dagar med Klimp hemma samtidigt som jag skulle ha fått SE vad jag hade missat så hade jag piskat mig själv blodig så mycket jag skulle ha ångrat mig.

Samtidigt, och detta kära mammor som inte tror att ni grejar vardagen med lillsyskon och storsyskon hemma, så växte jag! Jag insåg att jag i början då Smulan var pytte inte heller trodde mig klara av 2 barn hemma.
Ni, som väljer att ha storsykonet på dagis trots att ni är hemma föräldralediga, vet inte vad ni missar. Jag kanske låter anklagande och pretentiös, so be it - men ni missar så oerhört MYCKET!

Ni missar alla goda skratt, ni missar alla kramar, ni missar att vara den som tröstar, hör, lyssnar. Ni får inte berätta, ni får inte krama, ni får inte delta.
Ni missar en fantastisk liten varelse och ni missar att ha den centrala rollen i deras liv 24 timmar om dygnet.

Så TRO på er själva och er kapacitet - för ni kan!
Jaaa då, det är slingrigt ibland, det är tufft ibland men heck, det goda slår det jobbiga med hästlängder.

Klimp har nu varit hemma från dagis i snart 1 år och får jag bestämma så sätts han inte där igen, han eller Smulan, dock får jag väl anse mig besegrad den dagen han själv, av eget behov och inte mitt, trånar efter ett eget litet socialt liv.

Så mammor, sagt från djupet av mitt hjärta - ta hem storsyskonet för ni har allt att vinna på det!

:heart:
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Inlägg av blivandemamma »

Kära Kakan vad du är klok

:heart:



=D>

Så underbart att dina barn fick en mamma som du. Kunde inte alla ha den insikten. Världen hade helt klart blivit ett bättre ställe då.


Massa kramar till dig och barnen :heart:

Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Kan bara instämma, du kloka Kalaskaka, vad hade världen varit utan världens klokaste och oundgängligaste storebror vid min sida om dagarna när lilltufsan var liten :shock: Blott intet :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Nancy

Re: Tro på er själva

Inlägg av Nancy »

Vilket underbart, fantastiskt inlägg du skrivit Kalaskakan :!: :heart: :-({|= =D> :thumbsup:
Kalaskakan skrev:Ni missar alla goda skratt, ni missar alla kramar, ni missar att vara den som tröstar, hör, lyssnar. Ni får inte berätta, ni får inte krama, ni får inte delta.
Ni missar en fantastisk liten varelse och ni missar att ha den centrala rollen i deras liv 24 timmar om dygnet.
Ta era barn i famnen med deras mjuka barnarmar runt er hals. Släpp inte taget förrän det är absolut nödvändigt.

:heart: Kram från Nancy
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Tack, fina Kalaskakan! Om du bara visste hur totalrätt i tiden du skriver. Idag har jag haft en del ångest över hur det ska gå att vara hemma med båda, men nu känner jag mig lugn och tillfreds igen! :D :heart:
mariemamman
Inlägg: 17
Blev medlem: fre 05 dec 2008, 07:34
Ort: Södertälje
Kontakt:

Inlägg av mariemamman »

Min svägerska (aktiv inom Haro), berättade om en EU-undersökning. Man studerade hur man kunde få fler kvinnor ut i arbetslivet istället för att vara hemma med sina barn i "onödan". Det bästa sättet att få ut kvinnorna i arbetslivet var att få dem att tro att de inte klarade av att ta hand om sina barn själva, att det behövdes en pedagog för detta. Någon utbildad, någon annan...

För så funkar vi mammor (för det mesta) vi vill våra barns bästa och om vi tror att någon annan är bäst så gör vi så, för barnen. Trots ibland gråt hos barnen och magknip hos mammorna (och papporna, fast studien handlade just om mammor).

Så tack för ditt inlägg! Hoppas många läser det och får ett lite större självförtroende.

KVINNOR KAN! (OCH BARN OCH PAPPOR FÖRSTÅS.)
Kalaskakan

Inlägg av Kalaskakan »

:heart: :heart: :heart: till er alla!

Intressant studie den där. Jag har hört talas om liknande sådana och jag förfäras. Sen undrar jag faktiskt varför man skaffar fler barn om man ämnar att sätta de större på dagis när man är föräldraledig.
Åter igen, jag må låta pretentiös när jag säger det, men jag fattar faktiskt inte. VARFÖR skulle någon annan vara bättre på att ta hand om mitt barn än jag? VARFÖR? Och HUR?

De facto så var detta pedagogens ord till mig när jag ringde till dagis för att tala om att Klimp skulle sluta. "Ja du Kalasis, barn HAR det faktiskt bäst hos sina föräldrar. Ingen är bättre än mamma och pappa, det kan vi aldrig komma ifrån". Hon ljög inte det minsta.

:heart: En sak jag inte fick med i huvudinlägget är att jag fascineras över vilka bästa vänner, verkligen varandras bästisar, Klimp och Smulan är. Jag fylls av sådan kärlek var gång jag ser det, var gång de bjuder varandra på kex eller dylikt. :heart:

Sådan gåva till varandra, sådan kärlek!
ElinN

Inlägg av ElinN »

:heart: KÄRLEK :heart: Du är en fin människa Kalaskakan! TACK för detta fina inlägg! :heart:
ianyckelpigan
Inlägg: 11
Blev medlem: fre 07 aug 2009, 19:05
Ort: Stockholm

Inlägg av ianyckelpigan »

Tack tack och tack!!! Jag blev alldeles lugn av att läsa ditt inlägg!!! Jag har brottats med precis den här frågeställningen ett tag nu. Men känslan i magen säger att min lilla ska vara hemma när lillebror/lillasyster kommer i början av maj. Och den känslan ska jag lita på. Stort tack! :D
ianyckelpigan
mamma till lilla nyckelpigan född aug 08
Kalaskakan

Inlägg av Kalaskakan »

ElinN skrev::heart: KÄRLEK :heart: Du är en fin människa Kalaskakan! TACK för detta fina inlägg! :heart:
Kärlek rätt tebaka te di ElinN :heart: !
ianyckelpigan skrev:Tack tack och tack!!! Jag blev alldeles lugn av att läsa ditt inlägg!!! Jag har brottats med precis den här frågeställningen ett tag nu. Men känslan i magen säger att min lilla ska vara hemma när lillebror/lillasyster kommer i början av maj. Och den känslan ska jag lita på. Stort tack! :D
Jag blir glad av att ha gett dig en input Ian! Lita du på din känsla och NJUT!


:arrow: Själva har vi gått så långt som till att försöka vrida och vända på alla sätt vi kan för att hålla de här 2 Busfröna hemma så länge vi kan. Helst skall de inte in på dagis alls. Någonsin.

En reflektion från vår sida:
Vi hade besök av vänner ett par dagar här. Deras barn, lika gammalt som Klimp går på dagis. När det bar barnet emot, när Klimp
1. Gick och kissade på pottan inne på toan när kompisen var där inne skrek kompisen till honom "Gå uuuuut annars SLÅR JAG DIG!"
Jag hörde orden och jag undrade hur Klimp tog det.
Klimp kissar och kommer ut som om inget hade hänt, han förstod inte innebörden av orden "..annars slår jag dig!"

2. När båda två ville ha leksaken. Klimp höll, kompisen höll. När kompisens frustration blev för stor kom orden "DUMMA dig!". Klimps reaktion var den samma som tidigare, han tittade bara undrande på kompisen ty han inte fattade vad det skulle innebära. "Dumma? Vad är det?"

Alltså... då njöt vi :heart:

Sen slår det oss; Klimp berömmer OSS föräldrar titt som tätt.
-Vad fint du diskar mamma!
-Vad fint du saxar mamma!
-Vad fint du dammsuger pappa!
- Så söööt! säger han till Smulan. Och sjunger vidare "Evelina Mockapära Busbolla, den fiiinaste av alla" (sångmelodi Abbas "Fernando")

Slutsats? Barn gör som vi lär dem :wink:

Så åter igen, ta hem era storsyskon, ni har allt att vinna på det.
:heart:!!
CiL
Inlägg: 143
Blev medlem: sön 21 mar 2010, 06:37
Ort: Stockholm

Inlägg av CiL »

Härlig berättelse!

Jag fick nyligen uppleva något som tangerar detta, fast det gällde en helt annan situation. Jag ramlade och bröt ett antal revben. Låg närapå hela första veckan, maken tog mer pappaledigt än vanligt och en väninna hjälpte till ett par dagar. Eftersom jag vet att det tar tid att läka var min omedelbara reaktion att jag för en längre tid måste ordna med hjälp för sonen, just fyllda tre år.

På andra veckan kunde jag fortfarande inte lyfta något och jag var starkt påverkad av smärtan. Vi bor på en ö och vandrar över isen till fastlandet, snön låg djup och jag kunde inte pulsa och än mindre dra sonen i släde och pulka. Inte ens gå över tomten. Usch vilken mamma som inte kan leka i snön som vanligt och inte gå på upptäcksfärder till land, tänkte jag. Och riskabelt även hemma eftersom jag inte kunde lyfta grabben bort från farliga situationer.

Men inte då. Farliglekarna byttes raskt ut mot omsorgslekar. Än hade han doktorskurer med tejp och mjuk beröring (barnhealing kanske?) för att laga revben. Än hämtade han mackor, dryck och mat. Till och med kom ihåg att ta med något att torka kladd med när jag glömde. Lärde sig att öppna frysskåpet och sätta på rätt platta på spisen och att torka upp så att det faktiskt blev rent efteråt. Kom ihåg att inte kravla på mig vid sagoläsning. Frågade mig ofta om jag mådde bättre nu (och det gjorde jag alltid förstås). Massor av uppmärksamhet och omtänksamhet som man behöver för att läka!

Och gav mig välbehövliga pauser, mycket längre än vanligt. Startade ett avancerat tågbaneprojekt som tog långa stunder att bygga själv. Tågbanan gick under och vid soffan där jag vilade efter uppevistelserna. Inga farliga projekt eller hälla-ut-allt-och-kasta-omkring-aktiviteter under andra veckan. Och sonen var mycket nöjd och glad.

Det gick som en dans även tredje veckan när jag inte kunde lyfta honom men göra mycket annat. Han pulsade längre i snön än vanligt och han lyfte och fixade, tog flera steg i att kunna klä på och av sig, lärde sig höger och vänster och (äntligen) vad som är bak och fram på pottan.

Jag som trodde att jag innan detta hade givit honom många och utmanande uppdrag för att bidra i vardagen! Men han visade att han kunde mycket mer.

Ser ni en treåring komma dragande med pulkor och packning över isarna och en ispik som han kollar iskvaliteten med, så är han min. (Packar han sedan upp några rejäla fårskinn och hoppar in i dem och leker gullig ullbebis, så är han också min.)
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

:heart:
Skriv svar

Återgå till "I stället för dagis - tankar och idéer"