Min lilla Emil
-
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Hej mike85 och välkommen
Jag vill bara säga tack för att du delar med dig och hoppas fler med dig känner sig stärkta av att läsa detta.
Jag vill också du skall veta att jag läser och känner med dig.
Kram
Jag vill bara säga tack för att du delar med dig och hoppas fler med dig känner sig stärkta av att läsa detta.
Jag vill också du skall veta att jag läser och känner med dig.
Kram
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
Ja, fy, vad det gör ont att sakna och sörja någon. Tror du inte att din sorg så småningom kommer att ta en annan skepnad? Nu är det nytt och öppet såret, men sen kommer det bli lite sårskorpa på som skydd och efter ett tag kliar det bara ibland. Till slut har man bara ett svagt ärr som man mest tänker på när man tittar på det. Det finns där hela tiden men gör sig inte påmint jämt. Vardagen tar över på nåt vis.
Det kan ju komma mycket kraft och gott ur sorgen över något hemskt och till synes onödigt också. Inte så att det gör det hemska mindre hemskt men som ett sätt att använda de starka känslorna till något bra.
Jag var med och letade efter flickan Engla när hon försvann. Det var så avskyvärt och obegripligt att det nästan inte gick att tänka på det utan att gå sönder. Hur hennes mamma överlever den sorgen varje dag kan man nästan inte förstå. Men hon använder sin vrede, sorg och kärlek till att åka runt på fängelser och prata med interner om att man alltid har ett val. Att man kan välja det som är gott. Det är ett sätt att försöka göra världen till en bättre plats att leva på för de barn som finns här nu.
Kram Jannika
Det kan ju komma mycket kraft och gott ur sorgen över något hemskt och till synes onödigt också. Inte så att det gör det hemska mindre hemskt men som ett sätt att använda de starka känslorna till något bra.
Jag var med och letade efter flickan Engla när hon försvann. Det var så avskyvärt och obegripligt att det nästan inte gick att tänka på det utan att gå sönder. Hur hennes mamma överlever den sorgen varje dag kan man nästan inte förstå. Men hon använder sin vrede, sorg och kärlek till att åka runt på fängelser och prata med interner om att man alltid har ett val. Att man kan välja det som är gott. Det är ett sätt att försöka göra världen till en bättre plats att leva på för de barn som finns här nu.
Kram Jannika