Livet efter kuren - en uppmuntran!

Här hamnar favoriter från samtliga forum till erinran, inspiration, nyskapande
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av TorsMamma »

Tack fina duktiga Anna för vackra ord! :heart:

:lol: Ni har självklart gjort ett strålande jobb med lite stöttning! :lol:

Och vill du få lite mera vatten på din kvarn, säger jag bara "dog whisperer". Ser det varje dag och tänker på "attyden av självklarhet" som är såååå viktig i allt man gör. 8) :lol:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Språttan
Inlägg: 65
Blev medlem: mån 25 okt 2010, 15:29

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av Språttan »

Hej alla!
Nu är det definitivt min tur att sälla mig till alla som berömmer Anna W och Shn på alla sätt! :D Alla ord känns futtiga så jag nöjer mig med ett enkelt "tack". Tack Anna för alla dina insikter som du oförtröttligt sprider i olika former! :heart: :heart:

Lillasyster är nu 9 mån och hon kurades vid 5,5 mån så det är ett tag sedan. Eftersom hon är SM:ad från 2,5 mån så gick det dessutom ganska fort. Men, eftersom storebror inte är kurad, och dessutom inte sov en hel natt innan han var 3 år (och då tack vare en kostomläggning) så hade jag mentalt kanske inte de bästa förutsättningarna. Trots att jag såg att SM fungerade bra och att lillasyster är en helt annan personlighet (och inte har problem med att tåla maten) så trodde jag mig inte om att klara av det. Vi föräldrar sover dessutom ganska dåligt i perioder och vaknar av minsta lilla ljud, så hur skulle vi klara det - vi som inte ens kan sova själva?!

Efter en del funderande insåg jag att jag faktiskt inte skulle klara det själv. Främst pga mina egna vargar. Att sonen till sist kunde sova berodde ju inte på mig!! Maken är borta under veckorna (och en del helger) och att hjälpa lillasyster att sova ankom på mig. Trots att jag vände mig till forumet för stöd (och fick stöd - tack!) så valde jag att kontakta en kurare. Det verkar inte vara så väl spritt på forumet att man kan göra det men det fungerade jättebra för mig. :)

Kuraren kom hem en em och tog den första natten (sedan var det min tur). Jag var vaken och med halva natten (för att lära), sedan gick jag och la mig (eftersom jag skulle vara vaken dagen därpå och nästa natt och... ja, ni förstår). Redan efter halva natten ansåg kuraren att ramsan började ta och det kändes som att vi kunde gå direkt på natt två på kuren. En viktig sak som hon lärde mig var också att tolka hennes skrik. Vi hade haft väldigt lite skrik innan och för mig lät det som att hon var ledsen hela tiden. Men, istället insåg jag att hon var arg. "Vad tusan ska jag sova för, jag har ingen lust", sa hon nog. Kuraren peppade mig mycket och vi hade även lite uppföljande kontakt efteråt via mail och sms. Hon förstod att jag behövde känna trygghet för att kunna stå för det i familjen. Maken har inte ens läst boken så han var/är inte alls insatt i kuren. Vadå ramsa??? Men, han är en väldigt nöjd man idag vill jag lova!

Det tog nog drygt 2 veckor innan hon sov sin första hela natt och det berodde antagligen på att jag trodde att jag hade mörklagt ordentligt - men icke. Ett klassiskt misstag verkar det vara enl. trådarna här på forumet. Gör inte så, det är så onödigt! Mörklägg ordentligt från början istället!

Alla daglurar fungerar kanske inte fortfarande. Framförallt om vi är någon annanstans. Men tack vare att jag har ett fungerande schema och nätterna fungerar bra så är det inget större problem. Jag vet att hon totalt sett får den sömn hon behöver och behövs det så använder jag mig av marginalkvartar. Vi är för det mesta hemma men i sommar har jag tänkt att vi ska kunna göra utflykter dagtid så då får hon lära sig.

Jag måste bara berätta något som låter som en saga. Idag utsattes lillasyster för det ultimata testet! För tillfället renoverar vi huset och bor istället i ett gästhus på tomten. Men, vissa dagar är inte byggjobbarna här och hon sover bättre inne i sin egen säng så då lägger jag henne inne. Idag gick jag därför in för att lägga henne när det var dags för luren. Hon var snuvig och lite febrig och jag ville inte krångla ifall hon inte skulle somna i vagnen eller i resesängen. Då kom tre killar och de satte igång att baxa in en metallpelare på nedervåningen i huset som sedan tydligen skulle hamras på plats! :roll: Sedan använde de en tigersåg för att ta ner en del av en vägg. LITE nervös var jag men, hon sov och sov och sov :!: :!: Den korta luren fick bli en lång lur eftersom hon var lite hängig och det var en väldigt solig liten tjej som jag väckte efter luren.

Så fundera inte mer på om ni ska kura utan gör det bara! Det kommer bli så bra!

När jag ser hur nöjd hon är skulle jag själv vilja vara kurad... :wink:

Kram till er alla!
Alexander maj 05
Emelie sept. 10
aima
Inlägg: 30
Blev medlem: mån 07 jun 2010, 09:08
Ort: Stockholm

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av aima »

Så...nu har jag ÄNTLIGEN kommit mig för att skriva i denna peptråd. Det har nu gått drygt ett år sedan vi kurade vår gullgris. Då var han drygt nio månader och har således hunnit bli hela 21 månader nu. Under detta år har det inte gått en dag utan att jag sänt en tacksam tanke till Anna Wahlgren, forumet och alla underbara hjärtebarnskontrollanter! :) Hur skulle det ha gått om jag inte hittat hit?

W har sovit som en dröm enda sedan kurningen, så väl hemma i sängen som på resande fot. Visst har vi haft några småfnurror, men inga som vi inte har rett ut med hjälp av konsekvent bemötande och den berömda attityden. Och många är dem som kommenterat hans goda sömn...

För dig/er som funderar på att kura säger jag bara: Gör det! Ni kommer garanterat inte att ångra er. :D

Slutligen ett stort tack för den stöttning vi fick under kurningen och det stöd som forumet är så här i efterhand då jag bara är inne och "smygläser" ibland. :heart: :heart:
:heart: Storebror W 090825 Kurad i juni 2010
:heart: Lillasyster E 121022. SM-start okt 2012
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av annawahlgren »

:D Underbart, Språttan :heart:

:D Underbart, aima :heart:

Vad glad jag blir :lol: Vad glada vi ALLA blir :lol: :lol: :lol:

Och allra gladast är de små barnen. Era ljuvliga, välmående, avundsvärda små barn :heart: O:) O:) :heart:

Hälsa dem. Puss på lilla näsan på dem. Varmaste tankar till dem och deras kloka, kärleksfulla ömma =D> :-({|= =D>
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
KalleAnkan
Inlägg: 18
Blev medlem: mån 28 feb 2011, 12:35

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av KalleAnkan »

Nu är det äntligen min tur att skriva i denna tråd :D
Jag är SÅ glad över att jag tog beslutet att göra något åt min sons sömn. När jag tänkte på att jag kanske inte kommer att få sova en hel natt på något år så fick jag ångest. För mig är det den värsta tortyren att inte få sova eller att bli avbruten mitt i sömnen om och om igen. Detta fick mig att söka råd på nätet och det ledde mig till till AW och SHN.

Jag var tvungen att göra något år vår situation men det lät för bra för att vara sant. Varför hade jag inte hört om detta någonstans? När man fullständigt bombarderas med info om allt möjligt vettigt och ovettigt gällande barn.
Men jag presenterade SHN för min man och han hade inga invändningar, så för 6 månader sen så började vi kura vår då 6 månaders bebis. Och det har varit stunder då jag undrat om den omtalade njutningen någonsin skulle komma men framstegen har varit fler än bakslagen så vi har gått från klarhet till klarhet och det har givit mig kraften att hålla på "mina" principer och "regler" när andra mammors och pappors kritiska ögon har varit närvarande.
Det har inte alltid varit lätt men vi har nu jobbat fram en fungerande vardag. Vare sig vi är hemma eller på resande fot så fungerar nätterna perfekt och min man har fått tillbaka sin fru och jag kan nu se att det finns plats och ork för ett syskon.
När jag träffar andra föräldrar som inte har barn som sover på nätterna är jag så nöjd över att vi har genomfört SHN. Och när våra gäster frågar "om vi hör vår son på andra våningen om han skulle vakna" så är jag så nöjd med att kunna ge svaret "det gör han inte" och de tittar på mig med frågande blickar. Vi får ofta frågan om vår son "alltid är så glad" "har han redan somnat" "ni kanske har haft tur". Vår son är glad, pigg, utforskar intresserat allt han kommer över, klättrar, upptäcker, härmar ord som vi säger, han går hela tiden, han vill gärna smaka på all mat, han är inte blyg, han är framåt, sällan ledsen och alla blir förtjusta i vårt charmtroll som nu är 11 mån:) Skryta får man :P

Det är en total frihet att lägga honom på dagen och på kvällen och garanterat få andrum och tid till det vi vill göra om det så är att sova, sitta i trädgården, lyssna på hög musik, damsuga, spika, såga eller borra i väggen intill hans rum.
Jag tog steget och gjorde något åt vår situation och det är jag stolt över. Jag blir smått irriterad över föräldrar som klagar över sin och sina barns sömn men inte gör något åt det...

Jag kan inte sluta hylla SHN och kvinnan bakom som så ofta får kritik från alla håll och kanter.
Jag är evigt tacksam för att vi inte lyssnade på alla kritiker runt om oss och att vi genomförde SHN. Nästa barn som vi nu ser fram emot kommer att födas in i SM, inga tveksamheter! Både jag och min man har sagt det många gånger.

Tack, tack, tack.
Nu ska jag njuta av min son som har en timme kvar på sin e.m lur.
Och till er alla som är mitt uppe i kurandet vill jag bara säga att fortsätt att tro på det ni gör. Njutningen kommer och den är underbar, tillsammans med våra älskade underverk.
M född 2010, kurades vid sex månader
F född maj 2012, SM från start
Karmenka
Inlägg: 4
Blev medlem: mån 25 jul 2011, 01:10

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av Karmenka »

Min lilla plutta ligger och sover sin em-lur och då tänkte jag passa på att berätta vår historia.

Min dotter har alltid varit en bra sovare. Däremot var jag ganska så osäker och vi hade inga egentliga rutiner utan försökte läsa av vad lillan ville. Jag har från börjat låtit vår dotter sova i sin egna spjälsäng vilket funkade bra efter tre veckors kämpande direkt efter hennes födsel. Då hade jag inte läst eller hört talas om SHN och kände inte till verktygen så för att få henne att somna "säkert" så jag gjorde som några kompisar hade sagt till oss; hoppa runt med henne i famnen tills hon somnar. Nu i efterhand kan man skratta åt hur mycket vi och våra föräldrar hoppat runt med lillan i famnen :lol:

Liten blev större och jag tänkte att det måste finnas något sätt att få henne att somna själv utan att gråta sig till sömns (som min svärmor ville att jag skulle göra). Hon var ju så tung och våra ryggar orkade inte bära omkring på henne längre. Att läsa om SHN och få verktygen var som att hitta en guldgruva. Det gick så snabbt att lära lillan hur hon skulle göra och vi som föräldrar behöver inte längre undra varför hon gnäller utan vi bara tittar på schemat och vet med en gång vad hon vill.

Så fort jag hör att nån har svårt med läggande av barn kan jag inte låta bli att nämna SHN. Den funkar verkligen för alla!!!
LilloppansMamma
Inlägg: 742
Blev medlem: fre 04 feb 2011, 12:31
Ort: Västra götaland

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av LilloppansMamma »

La Dolce Vita


Jag sållar mig till ledet av glada, pigga, lyckliga och harmoniska föräldrar. ( Min lilla unge sållar sig till ledet av glada, pigga, lyckliga och harmoniska ungar) :lol:

Min karriärstart som förälder blev ju lite bedrövligt. Det var verkligen mördande jobbigt att ha ett barn. Mitt mantra blev- aldrig mera barn! :evil: Jag brukar läsa igenom min tråd "Lilloppans liv och leverne". Där finner jag en ledsen, uppgiven mamma som tycker att livet är tröttsamt och trist. Skulle det vara så här att ha barn?? :shock: :cry:

Jag har lust att krama henne och säga att allt kommer att bli bra. Jag skulle vilja visa henne hur livet kommer att te sig framöver. Jag vill berätta om hur jag skulle vilja möta den där gamla trötta, uppgivna mamman:

"Det finns ett ljus i tunneln där framme, kan du se det?" frågar jag den gamla mamman. "Jag vet inte", svarar hon. "Kom", säger jag och vi färdas genom tunnel, till ljuset. Där tittar vi tillsammans på ett avsnitt ur livet, där Lilloppan är åtta månader och förtjust kryper omkring och jagar fasters nya lilla kattunge ( samt försöker att käka upp leksaksmusen, gärna samtidigt som hon jagar den lilla katten. Jag förklarar att "så här glad är Lilloppan när hon får sova 12 timmar på natten och sover gott på dagen. Det är en fröjd att få vara hennes mamma. Du kommer att förvånas över hur fort tiden går och hur din lilla bebis snabbt blir stor" Vi tittar vidare på hur nya mamman mår. Vi ser hur hon sitter och dricker kaffe och pratar med faster, ett par kilo är borta på kroppen och de mörka ringarna under ögonen likaså." Vi börjar nästan se ut som förr!" utbrister gamla mamman." Japp", svarar jag. "Nu, när du får sova så finns det energi över till annat". Jag visar också gamla mamman ett utdrag ur planeringskalendern. "Äsch, det finns väl inget att se", säger gamla mamman," bara tråkiga BVC- besök. Vi orkar ingenting här hemma längre. Något socialt umgänge finns varken tid, lust eller ork till". "Joho", säger jag, "titta det är fullklottrat med roliga saker. 30-års fester, tjejfester, besök hos vänner i Helsingborg, fiskehelger". Livet. Livet står skrivet i kalendern.

Det var livet som kom efter vi kurat. Jag hade visserligen försökt mig på standardmodellen. Problemet var bara att jag "försökte" med standardmodellen. Vi hamnade inte riktigt rätt, men med kuren så fick vi en tjej som sover gott, äter bra, arbetar och utforskar för fulla muggar. Jag har så mycket tid över till annat. Nu när man inte längre är trött och har en gnällig unge som inte får sova tillräckligt. Min unge har också mycket tid över nu, när hon inte behöver gnälla så mycket på sin arma moder och fader om mera sömn. Hon har vaknat ett par gånger på nätterna i och med åttamånadersångesten som har varit här på besök (den verkar att gå i vågor för denna damen). Men eftersom jag är en sån cool morsa nuförtiden 8) , så har vi klarat dessa uppvak utan att ens vara inne i rummet! Jag ser mig själv som kapten på ett nattflygning över Atlanten. Vädret har blivt ostadigare och turbulensen har ökat. Mina passagerare märker av turbulensen och det börjar att bli oroligt i kabinen. "Oj oj" utbrister en passagerare, "vad är detta?". "Inte en aning" svarar en annan"."Herregud ska vi störta?"frågar en tredje? "Nu dör vi!" "Är verkligen detta säkert?"." Kommer vi att krascha?" är frågor som börjar att hagla bland passagerarna. Skulle jag, som kapten på planet, lämna cockpit för att hålla passagerna i handen och trösta dem med " nejdå vi kommer nog inte att dö, ovädret drar väl förbi så småningom. Vi får hoppas att planet håller tills dess", så hade mina passagerare blivit allt annat än lugnade. " Vem styr planet nu genom ovädret?" skulle nog vara en befogad fråga. Min uppgift som kapten är att styra planet genom ovädret så att vi kan landa tryggt och säkert. Precis som Annas safariguide!

Ja, summa summarum. På ett säkert och tryggt sätt fick min dotter sin goda sömn. Hon har aldrig blivit lämnad ensam med sin gråt. Jag och hennes pappa har alltid varit där och hjälpt henne, så hon kännt sig trygg och säker. Jag skulle ALDRIG utsätta mitt barn att få skrika sig till sömns. Aldrig. Med Annas, denna kära Anna, sova hela natten- kur så behövde aldrig min tjej skrika sig till sömns. Bara man använder sig av verktygen på rätt sätt. Det är som att köpa sig en dator och uppgivet kasta den åt fanders, i tron om att den inte funkar, när man i själva verket använt den på fel sätt. :idea: Verktygen skall användas rätt, då når man det fina resultatet med att sätta 12 -timmars nätter.

Anna, Anna, Anna vad kan man säga? Tack.

:heart: LilloppansMamma
:heart:Lilloppan född 110101 :heart:

Kurstart 10 juni-2011. SS vid ~7 månader \:D/
Ulansnosan
Inlägg: 16
Blev medlem: tor 01 sep 2011, 12:34

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av Ulansnosan »

Tack love, precis vad jag behöver så här mitt uppe i kurandet! :heart:
wiksson
Inlägg: 5
Blev medlem: ons 07 sep 2011, 21:13

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av wiksson »

Sjukt att inte BVC tipsar om Annas kur!
När jag frågade vad jag skulle göra då min son på 8 månader vaknade var 20 minut så fick jag svaret att han bara utvecklades och att det är så.
Nu sover han 12 tim per natt, kanske han inte utvecklas nu då på tre månader?Tss. Hoppas alla mammor och pappor som har det jobbigt har orken att leta på internet och motivera sig. Annas kur är magi.
Andra natten sov han 10 timmar, tredje 12 timmar och trots förkylningar och resor har han sovit 12 timmar varje natt sen dess. Ibland får vi ramsa vid 6 tiden men han somnar alltid om.
Hel otroligt. Tack Anna, som räddade vår familj.
S 101004 - Kurad juli 2011
F & S 130220
videunge
Inlägg: 1554
Blev medlem: fre 27 mar 2009, 13:40
Ort: östergötland

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av videunge »

Hej allihop! :D

Jag blir alltid lika glad när jag läser i den här tråden om hur familjer hittar fram till njutningen i att sova gott på nätterna och kunna ha härliga dagar tillsammans. :heart:

Det jag skulle vilja be er om, ni som vill, är att hjälpa oss att sprida detta vidare. Ni får mer än gärna stanna kvar på forumet och hjälpa till att svara i andra trådar. Ingen kan allt och man behöver verkligen inte känna att man måste svara på alla frågor i ett inlägg, men kanske kan man bidra med något? Då är man varmt välkommen att göra det. Så fler får känna av den sköna känslan som ni som skriver här har med er och fler familjer får den sköna sömnen som de förtjänar.

TACK!

kramar :heart:
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
videunge
Inlägg: 1554
Blev medlem: fre 27 mar 2009, 13:40
Ort: östergötland

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av videunge »

Hör ni, ni FÅR skriva era underbara berättelser här fortfarande. Jag bara puffade lite för att vi gärna ser att vi hjälps åt i trådarna och funderar. :wink: :lol:
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
Bellan
Inlägg: 537
Blev medlem: mån 20 dec 2010, 19:57

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av Bellan »

Nu ska jag berätta vår historia!

April 2010, en dag efter beräknad, föddes vår underbara dotter. Det var lite skakigt som nybliven förälder måste jag säga, men allt med amningen och mage gick bra från första stund och inget annat verkade vara viktigt enligt personalen på BB eller bvc. Men bara efter några dagar sa mina känslor att det vara något på tok. Hon grät och var ledsen flera timmar varje kväll. Vi bad en bekant som jobbat på BB om hjälp. Ont i magen, bär omkring barnet med magen ner liggande på dina armar blev svaret. Det gick inge vidare. Vi bad om hjälp på bvc men fick inget riktigt svar, det går över sa dom :roll:

När jag frågade min mamma sa hon att "hon sover för mycket på dagen" och det säger hon fortfarande om vi talar om hur det var förr även om jag berättat hur det egentligen var :evil: Kompisar med barn sa "vårt barn sov inte en hel natt förrens hon/han var 3 år" eller "det ger sig med tiden" eller "så är det för alla" :shock:

Ja vi frågade många! Och det var ingen som sa något om att inte amma till söms, ingen som sa något om att ha mörkt i rummet, inte heller om att ge barnet möjlighet att somna om själv, inget om att sova i egen säng och ingen som sa något om att ge mat var 3:e timme. Men sen frågade jag även en kurskompis (Jannika, på det här forumet) och hon sa att jag skulle läsa Barnaboken. Och den hade jag ju :D Jag läste och jag försök med att amma var 3:e timma, vagna och buffa. Men det blev inte rätt och jag förstod inte vad vi gjorde fel (då ](*,) ).

När hon hade blivit 2 månader fick jag en bok av av min svärmor. Somna utan gråt (SHN hade kanske varit bättre), men jag lyckades i alla fall få dottern att sova i egen säng. Somna gjorde hon när jag ammade henne #-o, ljust var det i rummet och alla fick smyga på tå hos oss #-o . Ja, alla fel man kan tänka sig gjorde vi. Kanske inte så konstig att mina försök att följa SM misslyckades, jag gjorde ju bara en sak i taget :oops: och inte med något vidare attityd heller :oops: .

Vid 4 månader så behövde vi verkligen hjälp så vi valde att byta bvc. Den nya sköterskan sa att hon skulle sova bättre nu när vi kunde börja med smakportioner. Hmmm... ja det var ju bara smakisar så inget som gav någon bättre sömn #-o .

Sommaren hade gått, jag minns tyvärr inte så mycket av den :cry: . Jag kommer ihåg att hon sov sämre och sämre. Att jag helst hade sett att folk inte kom hit för att hälsa på, för allt handlade om att få sova eller inte få sova. Jag var så orolig för dottern och jag fattade att "det var inte så här det skulle vara", men jag kom inte fram till någon lösning. På mammaträffar hade alla andra mammor antingen samma problem utan lösning eller inga problem alls.

Under den här tiden var dottern full av energi, hon var glad och socila. Alla tyckte att hon var så sprallig och nyfiken. Övertrött! Övertrött! Övertrött! med andra ord. När jag skulle lägga henne för kvällen (om vi hade mina föräldrar här) fick jag alltid kommentaren "men hon är ju inte alls trött", vilket gjorde mig så arg. Kunde dom inte se hur övertrött hon var? :evil: Jag vet att jag tänke "om jag visste att det var så här skulle jag aldrig skaffat barn!".

Sömn, en sån nödvändighet. Det går inte att leva utan sömn. Nått så underbart men så hemsk att vara utan. Hon vaknade 3-4 ggr per natt och varje gång tog det allt från 20-60 minuter, ibland mer, att få henne att somna om plus att hon bara sov 45 minuter i taget från kl 19-22/23 på kvällarna. Vi hade ju fått gått på babymassage och fått lära oss att ha en bestämd läggningsrutin varje kväll vid samma tid. Så det höll vi oss till. Men kvällarna blev sönderhackade och nätterna handlade om att "hoppas på att få sova så länge som möjligt" (konstigt nog hade jag vid varje läggning samma tro om att "i natt är natten hon kommer sova"). Men hade vi tur kunde hon sova till kl 7 sista morgonpasset. Jag vet att det finns barn som vaknar varje timme, men jag pallade inte ens det här. Jag blev deprimerad, fick ångest, blev nerstämd, hade svårt att följa med i ett vanligt samtal och överlevde dagarna på socker i alla dess former (vilket inte heller gjorde det bättre med sömnen för dottern eftersom jag ammade henne). Vissa nätter när hon vaknade och hon inte somnade om kom tankarna om att bara gå rakt ut genom dörren och bara lämna allt. Jag var ledsen, arg, hysterisk och så jäkla less på allt - inte lätt att ge sitt barn någon trygghet då ](*,) :oops:

Det ska inte vara så här, det ska inte vara så här!!!! Nått är fel och vi måste få hjälp. Jag såg hur dottern led i all hennes underbara förtjusning över att upptäcka världen. Hon orkade ju inte. Jag led och sambon led. Ett sånt här liv var inte värt att leva.

Sen vet jag inte vad det var som gjorde att jag skaffade SHN-boken. Om det var jag som pratade med Jannika igen eller om jag vara inne här på forumet eller om det var pappa som skickade artikeln om SHN-kuren som varit med i Metro. Det slutade i alla fall med att vi 1 januari 2011 körde kuren (efter att ha skippat nyårsfesten för att vi inte orkade helt enkelt och istället läste in oss på kuren), då var dottern 8 månader.

Nu skulle man kunna tro att resan tar slut här :oops: men vi var kanske lite väl trötta när vi läste boken, för vi satten inte kuren helt :oops: Kurens första 4 nätter gick ganska bra, natt 3 fick jag sova hela natten (det var något helt otroligt att få uppleva). Sen gick det väl si så där med sömnen men skillnaden var så enormt stor att vi nöjde oss med det. Vi la henne kl 19, hade hela kvällen för oss själva, hon sov på natten och vaknade på morgonen (mer eller mindre). Hon sov sina vilor (mer eller mindre). Och vilken skillnad det var på dottern. Hon åt och hon fick energi att lära sig massa saker och utveckligen gick i flygande fart. Inga grå påsar under ögonen längre! Och jag fick sova. Helt underbart :D

Men som sagt, vi kurade ju inte helt klart dottern :oops: . Så under våren eller sommaren märkte jag att det var nått tok. Här på forumet hittade jag en tråd och insåg att vi inte hade fått ramsan att ta. Så det vara bara att börja om igen (utan buffning den här gången) #-o . Och nu i efterhand har jag också förstått att jag inte hade attityden på plats heller :oops: .

Nu under hösten har allt bara fallit på plats :D . Jag har Attityden! :mrgreen: Dottern Sover! :mrgreen: Och med hjälp av Barnaboken få funkar även den sociala delaktigheten, ensamleken, uteleken och vårt familjeliv. Vår dotter är verkligen trygg och hon är nyfiken på alla upptäckter livet har att ge.

För någon vecka sen åkte dottern och jag på en resa till min hemstad. 3 timmar med tåg, väl inplanerat för att vi skulle vara på plats vid lunch och så att vilan kunde bli i en spjälsäng i ett mörkt rum. (Och med en backup-plan med lunchlåda och barnvagn att sova i, man kan ju inte lita på att tågen är i tid ;) ). Under en vecka bytte hon sovställe 3 gånger. Men hon sov hur bra som helst. Inga problem alls. Och det funkade till och med att jag sov i samma rum. Helt otroligt! Så nu vet jag att jag verkligen kan säga att hon sover Varje natt, hemma eller borta. Och jag vet att om det strular med sömnen vid något tillfälle så vet jag precis hur jag ska göra för att få tillbaka den goda sömnen igen! :mrgreen:

Tack Anna! Tack! Tack! Tack! för att vi kan vara en glad, utsövd familj! Tack för att vi har återfått sömnen så att jag kan uppskatta min underbara dotter!
Och tack Jannika och alla underbara hjärtekontrollander som hjäpt till!
:heart: :heart: :heart:

Och till dig som läser det här och undrar om du ska kura ditt barn, det är bara att köra igång. Ett tips bara, läs läs läs och läs några gånger till så slipper du kura om :wink:
/Bellan
Lillan - 10, Kurad och sover gott sen -11
En ängel som kom och vände - 16
Liten, nyår -18
Manfred10
Inlägg: 2276
Blev medlem: tor 06 jan 2011, 21:19
Ort: Handsjön, jämtland

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av Manfred10 »

Vad härligt Bellan!
Vilken rörande berättelse med lyckligt slut. Synd att inte alla barn har samma tur med så kloka föräldrar som ni!

Vi började ju samtidigt med våra lika gamla barn.

Och visst är det så att man inte riktigt vet vad man ska göra med all sin tid nu? :wink:

:heart: :sleep: :thumbsup: :sleep:

kram Jenny

Manfred 100419
Hilding 110702
Mauritz 130208
Hildur 140903
Mamma75
Inlägg: 54
Blev medlem: tor 10 nov 2011, 15:31

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av Mamma75 »

Ett öppet kärleksbrev till Anna Wahlgren!

Jag vet inte, men antar att du får mycket pris och beröm för det du gör för oss föräldrar och barn. Det hindrar mig inte från att jag också skriver några rader till dig nu när mitt barn är färdigkurat.

Jag hade hört talas om SHN men ”trodde inte det var något för mig” (?)... Jag födde två barn ganska tätt. Lillebror fick en lite tuff start i livet med en virusinfektion och sen följde 4 månader av vad BVC kallade kolik. När det sen var dags för att introducera mat i lillebrors liv knep han ihop sin lilla mun och skrek och viftade för att inte behöva äta annat än bröstet. Han utarbetade dessutom strategier för att slippa äta genom att lära sig skrika med stängd mun och även le och skratta med stängd mun (när jag försökte skoja så han skulle skratta och öppna munnen så jag kunde skyffla in maten). Varje BVC-besök handlade om detta samt om hans dåliga sömn. Han vaknade med 1,5 timmes mellanrum. Varje natt. Ammades till sömns. Gjorde några halvhjärtade försök att få honom att somna om utan det, men utan resultat. Han sov ömsom i vår säng, ömsom sov jag tillsammans med honom i soffan ute i vardagsrummet. Mitt liv gick ut på att klaga på att jag var så trött samt försöka pussla ihop dagen så jag kunde sova när han sov och storebror var på dagis. Jag var grinig, orkeslös, hålögd.

På mitt senaste BVC-besök hade lillebrors kurva dalat ännu mer och jag fick jag numret till ett specialist-BVC i ett annat län som eventuellt kunde ta emot mig i mån av plats. När jag gick där ifrån bestämde jag mig för att ringa dit. Men först skulle jag försöka mig på SHN.

Planerade upp var och när jag skulle genomföra kuren och sen började läsningen av boken. Jag läste flera gånger och lade upp en tråd på forumet för att få stöd därifrån. Fick dessutom tummen upp från självaste Anna Wahlgren att jag kunde kura, trots att han åt så dåligt på dagarna.

Jag följde schemat stenhårt på dagen och sen satte jag igång på kvällen. Jag måste erkänna att jag skakade av nervositet men gjorde precis allt jag kunde för att dölja det för lillebror. Första natten vaknade han 12 gånger. Tre av de gångerna tänkte jag ge upp. Men jag gav mig tusan på att jag skulle klara av det. Det fanns ingen återvändo nu när jag väl hade satt igång. Jag hade inga andra alternativ (förutom att ringa specialist-BVC där jag inte ens visste om jag skulle bli mottagen!). Följande dag försökte jag gaska upp mig och peppa mig själv inför kvällen. Den natten vaknade han bara 6 gånger och den efterföljande natten inga alls! Han bara låg och småpratade lite vid 6-tiden och somnade om för egen maskin! Det var så fantastiskt de första gångerna jag lyckades få honom att somna om själv med bara husljud eller ramsa på andra sidan dörren! Och inte för att tala om när han sov sin första hela natt! Hade aldrig kunnat drömma om att se så fina resultat så snabbt. Otroligt värdefullt för att hitta den där extra skjutsen framåt att vilja fortsätta!

Sen kom det såklart någon natt med ”bakslag”, och några ”dåliga läggningar”. Men nu, två veckor senare somnar lillebror nästan direkt när han hör ramsan. Och vaknar han på natten så räcker det oftast att jag hostar till, eller spolar lite i kranen så somnar han fort om. Ibland händer det att han vaknar för tidigt (kanske 1-1,5h). Då är det så underbart att ligga och lyssna på hans joller och prat och sen efter en stund blir det tyst igen och han somnar om. Känns VERKLIGEN som man får ett kvitto på att han är lugn och trygg i sin egen säng och inte ”rädder för vargen”. Att han vet att mamma vaktar, skyddar och ÄLSKAR honom. Han äter på dagarna och är mycket mer nöjd än han var förut. Så härligt att se!

En annan positiv sidoeffekt av kurandet var att jag nu känner mig mycket säkrare som förälder. Jag frågar inte längre mina barn frågor. Jag VET oftast vad de behöver, tack vare schemat! Det gör det också lättare att identifiera när något är knas. Man kan direkt utesluta att de är trötta eller hungriga!

Det är tråkigt att så många småbarnsföräldrar skiljer sig. När man har barn och vill skiljas får man betänketid. Jag tycker istället att man borde få en SHN-bok i handen, och SEN avgöra om man ändå ville skilja sig. Jag tror att många skilsmässor aldrig skulle bli av då! För att inte få sova gör verkligen inga underverk för förhållandet...

Nu ser jag fram emot mina dagar med barnen och har en massa energi över till dem och annat, tack vare att vi på SOVA på nätterna! Den här veckan har jag ätit lunch två dagar med två olika mammor som blivit inspirerade av mina framgångar med kurandet! De ska båda kura sina barn nu! Jag planerar att kura min två-åring efter julen så han slutar med napp och kommer till ro på kvällarna.

Anna, tack för att du har skrivit den här boken. Tack för att du fortsätter ditt fina arbete trots att du har så arga motståndare (kanske de är arga för att de inte får sova på nätterna?). Det finns tyvärr många fördomar kring dig och det du gör. Jag ska se det som ett personligt mål att bemöta och krossa de fördomarna närhelst jag hör dem.

Forumet är ett fantastiskt komplement till boken. Där får man alltid positiva och uppmuntrande och väldigt kloka ord. Jag har läst runt på en massa olika trådar och kan inte se det man oftast ser på andra forum där man klankar ner, fördömer, kritiserar. Hoppas det får fortsätta så! Tack alla ni som peppade och inte minst hjälpte mig i kurandet!

Kuren gav mig mitt liv tillbaka! Kärlek till dig Anna!
Jag kan knappt bärga mig att gå med lillebror till BVC nästa vecka och berätta hur bra allting är nu!

Varma hälsningar från en numera pigg och glad mamma tack vare SHN!
A 2009-12-23 KUR-START 2012-01-15
H 2011-03-07 KUR-START 2011-11-18 Nu: SÄKER SOVARE! :-)
Manfred10
Inlägg: 2276
Blev medlem: tor 06 jan 2011, 21:19
Ort: Handsjön, jämtland

Re: Livet efter kuren - en uppmuntran!

Inlägg av Manfred10 »

=D> =D> :thumbsup: :sleep: :sleep: :sleep: :sleep:

:heart: Jenny

Manfred 100419
Hilding 110702
Mauritz 130208
Hildur 140903
Skriv svar

Återgå till "Klistrade favorittrådar"