vaknar ledsen -somnar/vaknar flertal gångeer

[Hannas mamma]

Hej
Hanna snart 6månader sover sedan ett par veckor gott om natten. Och på dagen. Dock kvarstår två problem;
1. Hon har svårt att komma till ro, somnar och sover ett par minuter för att vakna och skrika. Somnar och vaknar till igen efter ett par minuter. Så kan det hålla på en halvtimme innan hon somnar för gott. Gäller även dagslurarna. Hon blir oerhört ledsen när jag lägger ned henne för att sova - kastar sig efter mig. Det känns som om shn gick för lätt. Vi sov oerhört dåligt innan men när jag satte igång kuren med järninställning så funkade schemat efter 3 dagar. Nu känns det som om jag inte kan förmedla sov gott, att jag tar hand om vargarna utan hon gråter, ibland hysteriskt. Jag känner attityden inom mig och skrämmer iväg eventuella vargar som vill dyka upp när hon gråter som värst. Ramsar, har även försökt att solfjädra henne till ro vilket hon fullkonligt älskar.Blir lugn direkt men så fort jag släpper greppet börjar hon gallskrika. Hon är trött, somnar som sagt men vaknar till osv.

Vad bör jag göra för att hon ska känna sig trygg direkt och inte somna/vakna/somna?

2. Det andra problemet är att hon vaknar och börjar gråta direkt. När hon sov på rygg vaknade hon alltid glad och låg o jollrade. Från magläget (som jag verkligen förespråkar) lyfter hon huvudet och gråter direkt, aldrig ligga och fundera. Hänger det samman med gråtstunden vid insomnandet) Hon kiknar av skratt precis innan jag lägger henne i sängen på kvällen) Hon verkar nästan otrygg när hon vaknar och klamrar sig i famnen. Vad gör jag för fel som frambringar detta ur min annars glada, vilda och nyfikna lilla tjej?
Tacksam för tips så jag kan rätta till vad jag nu gör knasigt.

[annawahlgren]

Orosvargarna har invaderat dig och det känner hon. Du ser henne som ledsen och olycklig och "klamrande" i stället för frågande. Uppenbarligen ger du henne inte de lugnande besked hon frågar efter. Och sådant händer i de bästa familjer och under de bästa shn-kurer

Peppa dig med Lathunden, Tips på vägen och Verktygslådan, och sansa dig Rom byggdes inte på en dag. SHN-kuren är en process där du måste fortsätta lugnt ta ledningen och bibehålla attityden av självklarhet. Ta till beprövade knep som att skratta och le och prata glatt själv, även eller just för att hon verkar bryta samman; så visar du henne att ingenting är farligt och att du håller vargen stången. Gör andra rejäla ljud i huset - glöm inte musiken; hög Mozart är aldrig fel. Mota ut överkoncentrationen och känn ett självklart förtroende för henne. Då känner hon det snart för sig själv.

Du är inte ensam i detta - shn-kuren går verkligen väldigt, väldigt lätt med "jräninställningen" och det är bara att tacka och ta emot, men man måste också vara mycket rädd om den goda fortsättningen och förstå att ingenting med små barn någonsin är statiskt. Det gäller att lyssna av, tänka och coola ner sig - med målet för ögonen, målet som heter barnets bästa nu, i morgon och på sikt.

Mer förtroende för barnet och tillåt henne reagera - ge tid. Låt bekräftelsen avsluta, lugn och fin. Och lär dig GÅ, i förlitan

[Hannas mamma]

Tack för orden och tack Love för din rapport. Den gav mig mod att fortsätta. Problemet var att jag kände mig helt låst, Marie fanns inte längre, bara Hannas mamma. Samtidigt kände jag skuld inför Hanna, och knöt mig an henne omedvetet ännu mer. Med resultat att Hanna knappt ville släppa min famn...

Men jag tog tag i saken och hämtade mod och attityd. Hannas pappa tog ledigt och jag fick några fritimmar. Och vi kunde lungt diskutera fortsättningen på kuren.

Nu har jag åter tagit tag i Hannas sömn och det går framåt. Har lovat mig själv att inte utvärdera förrän om en vecka, duktigstämpeln är bortkastad! Var nyttigt att läsa om lathund, verktyg och Tänk på. (En punkt på Tänk på borde vara - Läs på igen när du är mitt i kuren. Man når en ny plattform av förståelse för olika tänkvärda ord och kan ta till sig dem bättre än innan kuren då man inte är insatt i hur förloppet kommer att bli med just mitt barn)

Hanna har lite problem med att somna fortfarande men jag jobbar med ramsan och vår dialog är i full gång. Hon vaknar upp efter ett par minuters sömn, somanr om, vaknar osv men om jag svarar henne direkt så börjar hon lugnas av ramsan. Jag har kommandot och vaktar så att hon kan sova lugnt.

Dock gråter hon fortfarande en 20 minuter innan hon lugnar sig och somnar. Finner inte riktigt ro utan snor runt i sängen. Det gör inget, vi jobbar på det men hon suger förtvivlat på sina händer. Helt ok det med förutom att de två små vassa tänderna fullkomligt gnager sönder hennes tummar.

Ska jag sätta på vantar och låta henne själv finna ro och där jag ramsar när hon frågar?
Eller har jag backat för snabbt till att ramsa och ska jag återgå för att lugna henne med att solfjädra?

Tack för stöd i alla inlägg. Nu ska jag ta upp en glad unge som har sovit gott hela middagsluren

[annawahlgren]

Nej, inga vantar Det låter på mig som om hon inte är riktigt mätt