På helgen sa den äldste sonen (4 år) att han skulle jobba på mitt jobb när han blev stor. "Ja, vad bra sa jag, mamma kan gott behöva hjälp!" (Varpå pappan säger; "men då är du väl pensionerad?" )
Diskussionen gick vidare vad de skulle göra, för lillebror ville också jobba på mammas jobb. Min man flikade in "då är ni ju jättestora killar, kanske ni har blivit pappor själva?".
Nähä? sa sonen. Ja, man vet aldrig sa vi och sedan blev det tal om andra saker.
På måndagen när vi satt i bilen på väg in till dagis säger Simon;
"Mamma.....tror du att vi kan bo kvar allihopa när jag och Viktor blir pappor?"
Så mycket som liten ska fundera på. Det var grymt svårt att hålla sig allvarlig, för det var ju verkligen en allvarligt ställd fråga. Så svaret fick bli något i stil med "ja nu har vi ju fler rum så vi ryms ju om ni fortfarande skulle vilja bo kvar hemma".
Alla pappor hemma?
Alla pappor hemma?
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006.