Hjelp! Hun brå nekter....

[carisma]

Jeg har ei datter f. 12.02.2008 (dvs. 11,5 mnd) som ikke har sovet en eneste natt hele sitt liv. Eneste måte jeg får henne til å sove på natta er ved å ha henne i min seng med puppen i munnen...
Jeg fikk boken: Sove hele natta, i en bokklubb jeg er med i og tenkte: Dette er jo fantastisk. Gjett om dette skal gå!
Jeg leser boken to ganger og trener og trener på min mann. Skjema er oppsatt og alt er klart...
Kvelden kommer, og hun får kveldsbad og masse lek og kos.
Så begynner moroa.
Jeg legger henne på magen å begynner tilrettelegginga.
Armene opp og trykker, så ned til benene og trykker. Innen jeg kommer til hodet er hun oppe på armene. (Hun griner hele tilden mens jeg holder på. Tydelig forvirret, forbanna og frustrert.)
Så prøver jeg på armene igjen, da står hun på bena. Prøvde å holde armen litt over ryggen hennes, men ingenting gjelper.
Hun klarer uansett å vri og åle seg unna. etterhvert (etter ca 20 forsøk) gjennomførte jeg bare selv om hun bare reiset seg opp igjen og begynte å puffe. dette ble hun bare mer forbanna over og kralte seg opp og vekk.
Jeg hadde ikke sjans og måtte gi opp. Det endte med at jeg måtte legge henne som vanlig. Ligge å grine til hun sovner.. (max 5 min) Det er grusomt og hjerteskjærende å høre på..
Jeg aner ikke hva jeg skal gjøre for å klare å gjenomføre denne kuren.
Hadde jeg bare begynt tidligere.....
Håper noen kan hjelpe meg.
Hilsen "trøtt og fortvilet"

[Beckabus]

Hej där!
Jag hoppas verkligen att du får hjälp av någon diplomerad Kurare snart. Kan förstå dig att det är jobbigt när hon bråkar så med dig!! Kommer själv ihåg att det var jobbigt när en liten 7-månaders vred och försökte komma loss, och då måste det vara värre med någon som är större kan jag tro..

Önskar dig all lycka till, och förresten, välkommen hit!!
*kram*

[carisma]

Tusen takk for støtte og velkomst.
Håper jeg får en masse gode svar slik at jeg klarer å gjenomføre kuren så bra som mulig.
Lykke til videre med din og.

[Lou]

Hej!

Välkommen hit!!

Här finns mer erfarna som säkert kommer att svara dig snart, men jag skriver ett litet svar jag med.

Det är svårt första natten, du måste vara förberedd på det. AW skriver att man inte ska pröva utan "genomföra". Det ligger något i det. Min dotter är elva månader och det är svårt att göra solfjädern på henne, man måste hålla emot rätt ordentligt. Och då överkropp och underkropp samtidigt. Jag gav också upp första gången...

Men om du inte alls tycker att det känns ok med solfjädern och buffningen inte funkar, då kan du bara t ex lägga handen fast över henne (oavsett om hon sover på mage, rygg eller sidan) och vänta vänta vänta. Försöka förmedla ett orubbligt lugn, låta henne rasa ut tills hon lugnar sig. Låt det ta tid. (Första kvällen kan det ta 45 minuter). Säg inget, var bara lugn och trygg och håll handen på henne, lika fast, hela tiden. När hon så har lugnat sig, och det gör hon ju förr eller senare, eller hur, då väntar du tills hon är sömntung, dvs helt avslappnad och ögonen håller på att ramla igen. Då går du ut med ramsan. Första natten går ut på att springa in vid minsta pip och lugna barnet, stanna tills barnet är lugnt och gå ut med ramsan. På så sätt kopplas ramsan till trygghet. Ja, resten kan du ju läsa i boken. Jag tror bara du måste bestämma dig, verkligen bestämma dig, för att genomföra. Ramsan räcker som huvudverktyg!

En vän till mig sade något som jag tyckte om (hon har själv genomfört SHN): Man måste helt enkelt finna ett sätt att kärleksfullt tjata. SHN är ett sådant sätt.

Så, ta nya tag! Jag lovar, det går om du bara har rätt inställning och bevarar ditt lugn och din självklarhet. Läs boken igen och igen och börja sedan om med kuren.

Lycka till!
/lou

[annawahlgren]

Välkommen är du

Man måste helt enkelt finna ett sätt att kärleksfullt tjata. SHN är ett sådant sätt.

Tack, Lou - underbart uttryckt (hälsa väninnan ) och så på pricken!

För det är ju så, carisma - man måste "tjata". Framhärda Envisas Fortsätta Genomföra

Om du övar på maken (och han på dig) och han verkligen krånglar och försöker resa på baken och kränga sig runt och upp och bort från dig och allt möjligt besvärligt, får du lära dig att använda alla dina inkännande mjuka men ändå orubbligt bestämda krafter för att hålla honom på plats, och länge och idogt nog för att han till slut ska tröttna på att krångla och börja känna efter hur skönt det trots allt är att ligga still och känna sig så trött som man är. Det går inte på fem minuter. Det tar kanske ändå upp till 45, innan budskapet nått fram: för att man ska kunna sova krävs att man ligger still, till att börja med

Och då kan du passa på att glädja dig åt att om maken väger 90 kilo och har muskler som en boxare, så är en liten (knappt) ettåring rena barnleken i jämförelse, eller hur

LYCKA TILL nu och kavla upp ärmarna (=Attityden av Självklarhet). Ni går strålande tider till mötes :thumbsup:

* * *

Ett par citat till pepp och uppbyggelse, ur Internationella Sova hela natten (som kom 2008, finns inte på norska). I den berättar en far till 16 månader gamla Felix:

"Visst kändes det lite konstigt att tvinga ner barnet i liggande ställning, särskilt som han var så stor redan. Men bestämt var bestämt. Och det kunde ju inte vara värre än att låta honom vakna så många gånger eller låta honom bara skrika. För man var ju nära barnet i alla fall och hade till och med fysisk kontakt med honom.

Jag kommer ihåg att jag läste något inlägg på forumet där föräldrarna backade ur för att de tyckte att solfjädern var som att använda våld mot barnet... Men det är väl mer våld att låta barnet skrika i ett par år, inte sant?

Redan den första natten gick det bättre med insomningen. Jag minns att jag var så paff över att det tog exakt 45 min med solfjädringen, precis som Anna hade sagt. Jag kommer inte ihåg längre hur många gånger han vaknade de första nätterna, men det tog inte många nätter förrän han sov sina 12 timmar i sträck. Vi kunde inte tro att det var sant!"

Och från Anna (sid 135):

"Känner du dig våldsam och otrevlig som håller barnet på plats och bjuder ett så orubbligt motstånd mot barnets frenetiska utbrytningsförsök, betänk två saker:

Så lång tid som första gången för solfjädern som krisverktyg att förmedla sitt betryggande budskap tar det aldrig mer. (Förutsatt att du inte avbryter den innan du nått ditt sömntunga mål!)

Kraften du använder, 'våldet' du brukar är inte värre än det våld du skulle vara tvungen att ta till om och när ditt lilla barn vägrade låta sig spännas fast i bilbarnstolen, exempelvis. Vissa saker kan helt enkelt inte diskuteras De måste genomföras, punkt slut."

O:)